Om Mästare:
Buddha själv sa: "O munkar och vise män, godta inte mina ord utan vidare av ren vördnad. Ni bör underkasta dem kritisk analys och grunda ert accepterande på insikt." Detta anmärkningsvärda yttrande för med sig många konsekvenser. Det är uppenbart att Buddha säger till oss att vi, när vi läser en text, inte ska förlita oss enbart på författarnamnet utan se mer till innehållet. Och när vi ger oss i kast med innehållet bör vi snarare se till ämnet och innebörden än till den litterära stilen. När vi relaterar till ämnet bör vi förlita oss på vår erfarenhetsmässiga förmåga att förstå snarare än vår förmåga att intellektuellt begripa. Med andra ord måste vi till syvende och sist nå fram till mer än en rent akademisk kunskap om dharma. Vi måste få Buddhas ( eller någon annan mästares) sanningar att smälta samman med vårt väsens innersta djup på ett sådant sätt att de återspeglas i våra liv.
-
Om Medlidande:
Medlidande är inte mycket värt om det inte blir mer än en tanke. Det måste bli vår attityd till andra och reflekteras i våra tankar och handlingar. Och enbart begreppet ödmjukhet gör oss inte mindre arroganta; det måste bli vårt sätt att vara.
-
Om ägande och jaget:
Om vi granskar vÃ¥ra känslor, vÃ¥ra starka upplevelser av begär eller fientlighet, upptäcker vi att roten till dem är ett intensivt fastklamrande vid en känsla av själv. LÃ¥t mig ge er ett exempel. När man ser ett vackert arbandsur i en affär lockas man helt naturligt av det. Om expediten skulle tappa klockan skulle man tänka: Oj dÃ¥, klockan föll i golvet. Den effekt detta hade skulle inte vara särskilt stor. Men om man köpt klockan och kommit och tänka pÃ¥ den som "min klocka", dÃ¥ skulle effekten om man rÃ¥kade tappa den bli oerhörd. Det skulle kännas som om hjärtat ville sprängas. VarifrÃ¥n kommer denna starka känsla? Ägandebegär växer fram ur känslan av själv. Ju starkare "jagkänsla" är, desto starkare är vÃ¥r känsla för " mitt". SÃ¥ snart vi kan ifrÃ¥gasätta och upplösa förekomsten av ett sÃ¥dant själv, krymper ocksÃ¥ de känslor som uppstÃ¥r ur det.Â