En märklig men spännande ...

"- Jag ska inte backa... jag lovar. Jag ska följa min intuition. " 

-

När jag kommer till bilen kommer en underbar låssmed mig till mötes. Han pratar glatt om ditt och datt och vi kommer in på musik. Han berättar att han egentlligen jobbar för ett bokningsföretag som heter Blue Lemon. Jag fråga vilka band dom har och han nämner Kamera och Blindside.

" - Du skämtar, säger jag." Och berättar sedan om barnens önskan och vår kärlek till dom fina galna killarna i bandet. Vi snackar biljetter och när vi skiljs åt är jag alldeles upprymd. Inte ett märke på bilen. Och en underbar låssmed. Flödet var tillbaka och dom 1200 kronorna saknar betydelse pga det möte jag nyss har haft.

-

Min andra dag möter mig med två underbara överraskningar. Peter Borossy är sjuk och Christian ska hoppa in. Ja, det var ju inte roligt att Peter var sjuk men det ledde till ett ytterligare ett spännande möte, med Christian. (Vi jobbade hela vecka och hade väldigt roligt tillsammans.) 

På måndagen efter jobbet gick jag som vanligt och åt min traditionella frukost. Jag älskar frukost. Men idag innehöll den, den andra överraskningen. Det fanns på bordet: En stor kopp hett yogi te. Ljuv yogurt med len honung, över det några välformade vackra valnötter som tyvärr ibland innehöll en bitter eftersmak. Men söttman från honungen kontra hettan från yogi teet fick mig att bortse från detta. Det mesta smakade fantastiskt gott. Framför allt de magiska ögon blick tystnaden kan ge under en frukost stund som denna. Framför allt den sista tuggan. Gud vad jag längat! Jag fattade ingenting! Vilken start på mitt nya liv! 

-

Veckan har fortsatt i tecknens väg. Överallt har dom dykt upp. Allt från att jag tänker på en vän och dennes namn dyker upp i en bok jag hittar av en slump på Hedegrens. Till Stora skyltar och människor som passerar min väg. Jag bara skrattar. Underbara samtal fyllda av kärlek, blottläggande och tårar med min tonårs dotter till långa fina samtal med min sons flickvän. 

-

På torsdagen var det pressvisning för Elle kollektionen som jag ska vara ambassadör för i skandinavien. De människor jag jobbar med där är RIKTIGA människor. De har lidit, de har älskat, de har burit stora inre bördor och jag älskar dom av hela mitt hjärta! Och nu stod vi där tillsammans. Åter igen kommer en känsla av....jag måste göra något vettigt av det här. Måste skänka en slant någonstans... Ge av det jag tjänar, där det kan tjäna ett högre syfte. Uttnyttja den ytliga men den ändock härliga mode världen till att lyfta någon annan. Inte bara de som älskar flärd utan även dom inte får uppleva den. Men vart? Jag känner att jag inte behöver oroa mig. Svaret kommer till mig snart.

-

På kvällen slår jag på tv och outsiders visar bilder på barn med olika hudsjukdomar i ansiktet. Mina ögon tåras som vanligt och jag tackar ödmjukt för det ständiga uppvaknandet. Och jag får mitt svar. Sen kommer Dr Phil och pratar om Anorexia. Jag får ytterligare ett svar... Måste välja mina ord, tänker jag.. 

Tänker på den unga flickan som mailar mig till Lugna favoriter. Hon kom hem ifrån sjukhuset nyligen från ytterligare en kamp med Anorexian. Hon kallar den sin bästa vän. Vi samtalar... jag väljer mina ord...

-

Fredagen är nu här och den har varit vackrare än någonsin, en vår dag i sthlm. Den börjar med att jag vaknar och jag känner styrkan i min egen nakenhet. Längtar i hela min kropp att få brista ut lik varje blomknopp i marken. Jorden den kokar och längtar som jag. Det är här i sthlm jag kan påverka andras liv. Hjälpa till, finnas till, förändra, väcka. Jag är tok förälskad i mitt jobb på Lugna Favoriter. Där kan vi verkligen prata livet och snart kommer Mia Törnblom dit och berättar om sitt liv som knarkare och hennes succe som coach till andra.

-

Jag promenerar hem ifrån söder på förmiddagen. Promenerar tillbaka på eftermiddagen. Men jag kommer inte till mitt kontor utan fastnar på Galleri kontrast på Hornsgatan. Vackra bilder från årets bild utställningen. 

Starka bilder men framför allt griper dom tag i mitt hjärta och åter påminner mig om det som är viktigast. Att komma ihåg att alla har det inte så bra som jag. Att vi alla lever så olika liv. Jag tycker att jag är stark men det är inget jämnfört med den unge man som nästan blev innebränd på discoteket i Gtb. Han har brännskador över hela kroppen. Ärr över hela kroppen. På den ena handen finns ingen hand. På den andra är fingrarna ihop satta med handen som om den vore knuten. Han har ett friskt öga. Det andra är en protes som får ligga på handfatet när han sover. Han säger att han förlåtit, att han måste gå vidare och inte vara bitter över det han förlorade utan vara glad över det han har. Ett öga. 

-

Jag är så nära att falla till golvet i tårar. Jag fortsätter. Ser mödrar som tröstas av sina barn i Beirut. Ryska barn som är höga på lim. Och mannen som älskade att åka motorcykel. Levde för sin båge. Tills han fick MS och hans kropp förtvinade. Han är död nu. Valde att lägga in sig på en självmordklinik i Europa. Han orkade inte mer. Han skulle ju ändå dö. Då brister allt. Jag går ut. Sätter mig på en bänk och lipar och skäms.

-

 "- Förvalta dina gåvor väl Malin, tänker jag tyst. Gnäll inte för en finne på hakan och låt inte en minut gå dig förbi när du har en möjlighet att uppleva den i trygghet. Om det så är att uppleva den i tystnad. Men för faaaan var närvarande i den."

-

 Jag smsar mina vänner. Ber dom älska som sjutton. Inte gå i sina vanliga hjulspår och beklaga sig. Gillar du inte ditt liv, förändra det! Är du olycklig, förändra, byt spår, gå mot det som gör dig lycklig. Du som kan, du som har en möjlighet! 

-

Jag vänder hemåt igen. Får ett samtal från Anders Magnusson som jag ska gå i sorgbearbetning kurs hos. Jag möter så många med en sorg som gnager inom dom och har bestämt mig för att ta tag i min egen. Något skit ska det nog finnas i skafferiet om jag letar. Kan inte hjälpa andra om jag inte känt med hjärtat själv.

Anders har levt ett ordentligt brokigt liv av kriminalitet och droger och tagit sig igenom och ut på andra sidan. Jag känner hur respekten bara växer inom mig när jag lyssnar till hans ord. Jag sitter på ett litet italiensk fik när jag öppnar boken han har rekomenderat och redan på blad sex börjar mina ögon tåras. Igen! Jag som trodde att jag skulle behöva leta... Det står.. 

-

" - Tillsammans med den kunskap och frihet som sorgbearbetning ger kommer även förmånen att få älska så fullständigt som möjligt.

- Det är helt klart inte en enkel sak att läka sorgen efter en betydande känslomässig förlust. För att genomföra de övningar som leder fram till ett läkande av sorgen krävs det att du ger av din uppmärksammhet, att du har ett öppet sinnelag, är villig och visa prov på mod.

-Smärtan av obearbetad sorg ansamlas och lagras över tiden. Oavsett om förlusten beror på ett dödsfall, en seperation eller någon annan förlust, så kan en ofullständig bearbetning av förlusten ha en livslång negativ inverkan på vår förmåga att känna lycka. 

-

-

Jag tänker på en väns ord som kom till mig när jag som mest kände mig totalt galen. " - Dårskap är vackert min sköna..." 

-

Jag skrattar till och säger lugnt till Johanna. " - Om dårskap är vackert är du den vackraste människa jag känner." Hon skrattat ännu mer... 

-

Så vänner... det blev ett långt kanske osammanhängande brev idag. Men det har ju varit ett tag sen sist. Jag är tillbaka nu... Ni får dessa tanke snurror att fundera på. Strunta i det ni tycker är fel och ta till det ni tycker om. Gör dom sedan till era. 

Gå sen ut i livet, i våren och älska, medvetet och närvarande. Gråt, skrik och skratta men var närvarande i det. Buga ödmjukt för vad livet lär dig, tacka för de gåvor du får och dela generöst med dig av den kärlek du får av andra. Är kärleken villkorslös kan den aldrig tömma dig. 

-

Men make your space! Det finns energibovar. Kom ihåg. Bara en idiot till tjuv skulle undvika en juvelbutik vars dörr står öppen. Så skyll inte bara på tjyven.

Älska ! Älska som.... jag ni vet! Vi som kan, vi som lever i fred, vi som kan kyssa våra barn god natt. Vi som kommer ihåg hur kärlek känns. Älska! 

-

Kram Malin