Tisdag, oktober 31. 2006
Imorgon är det en vecka kvar tills jag åker till Karibien på min yoga resa. En resa som jag verkligen, på så många sätt, längtar efter. Solen och värmen framför allt, jag är ingen vinter människa. Men också de platser som jag ska få besöka. Haiti, Jamaica och en ö utanför mexico där det fortfarande finns spår efter Maya kulturen. Men redan nu börjar min oro inför flygresan... Jag tycker inte om att flyga. Men jag har lovat mig själv att min rädsla INTE ska sätta stopp för möjligheten att se andra länder och kulturer. Det finns så många platser att upptäcka och så många människoöden att lära sig av. Jag vill inte äga en massa saker. Jag vill resa för dom pengar jag tjänar, mer än något annat. Trots min rädsla! Jag kommer att resa med mina två väninnor Maria och Gun. Dom får mig alltid att skratta hejdlöst så vi kommer nog att få väldigt kul också. Vi är alla tre så medvetna om den möjlighet vi får med vår resa och såååå tacksamma men vi är nog lite pirriga alla tre. Mest för att vi alla tre har så många barn som vi alltid har med oss överallt och nu är alla kvar hemma... Fast vi vet att vi behöver den här resan också utan våra barn. Att få vara kvinnor, helt och fullt! Det är bara att ta sitt mod i handen för resa ska jag. Och hem ska jag också! Full med nya intryck och massor av sol i mitt hjärta. Ni får gå ut på bloggen så ska jag försöka skicka lite hälsningar därifrån. Kärlek kärlek! Kram Malin
Tisdag, oktober 31. 2006
SÃ¥g Doktor Glas med Krister
Henriksson igår på Vasan Teatern. Det var visserligen bara repetition men
Krister var fantastisk! Jag, som är en liten närvaro nörd just nu i livet för övrigt, satt som fängslad
av denna närvarons mästare. I varje rörelse, varje ord och varje känsla. Det
finns bara en sak att säga… JAG ÄLSKAR KRISTER HENRIKSSON !
Torsdag, oktober 26. 2006
Jag har en mail väninna som jag "pratar" med ibland. Hon heter Malin precis som jag och har barn som jag och är nästan i min Ã¥lder. Hennes man gick bort för snart exakt ett Ã¥r sedan. Hon har verkligen fÃ¥tt mig att tänka till om livets skörhet. Visserligen är det mÃ¥nga saker, mÃ¥nga händelser runt mig som just nu som snuddar vid detta ämne men Malin... Ja hon är speciell för mig. Hon har skrivit sÃ¥ fina dikter som jag har fÃ¥tt ta del av. En dikt finns här pÃ¥ bloggen lite längre ner. - Hon har fÃ¥tt mig att förstÃ¥ att det inte är dom stora händelserna vi saknar mest utan dom smÃ¥ ögonblicken. Smekningen pÃ¥ handen, kyssen pÃ¥ halsen, skrattet eller vecket i pannan när han koncentrerade sig. Hon har Ã¥ter igen fÃ¥tt mig att inse betydelsen av nuet när min son skrattar och att jag vilar länge i hans pliriga ögon. För att jag alltid ska minnas det.Â
- Malin, fina Malin... mina tankar är hos dig dom närmaste dagarna och hos dina barn. Och jag lovar dig att vårda varje ögonblick med mina kära för att hedra din älskade och det jag vet att du nu går igenom. Tack för allt du har lärt mig! Du är så stark, modig och full av ljus! Du är verkligen en liten ängel på jorden. Kram Malin
Torsdag, oktober 26. 2006
Dina händer… Jag saknar dina vackra händer. Som när vi satt och pratade på köks golvet med benen inflätade i varandra. Och din hand smekte ovansidan
av min hand, snuddade mina fingrar. Mmmm... det är det jag saknar mest. Dina händer…
Onsdag, oktober 25. 2006
När jag har haft mina yoga pass på Malavé Do brukar jag promenera hem till min mamma på östermalm. Jag går då förbi biograf Zita. Det är en jätte mysig liten biograf med filmer som inte visas överallt. Nu i tisdags gick jag och såg en film av regissören Jasmila Zbanic. Grbavica - Läker tiden alla sår? Filmen handlar om livet efter kriget i det forna Jugoslavien. - I Grabavica, Sarajevo försöker människorna återgå till det normala livet igen men plågsamma minnen tränger sig fram hela tiden. Historien cirkulerar runt Esma och hennes tonårs dotter. Esma har problem som alla vi andra med tonårs döttrar som vill bryta sig loss från mammas trygga famn och bli en egen identitet. Skillnaden är att hennes dotter Sara tror att hennes pappa är en av krigets martyrer och dog som hjälte. Men verkligheten är en annan. Sara kom egentligen till under en våldtäkt på hennes mamma av Serbiska soldater. Våldtäkter som var den förnedrings taktik som ca 30 000 kvinnor utsattes för under kriget. Många våldtogs om och om igen, utan någon möjlighet till abort. Den värsta förnedring dom kunde utsättas för, att föda sina fienders barn. När det väl var gjort släpptes dom. Idag finns det många barn som mår fruktansvärt dåligt pga att ingen vill kännas vid dom. Dom tillhör ingen och är en skam vart dom än vänder sig. - Filmen är fin och öm, utan hemska krigs bilder men man känner ändå kylan och närvaron av den tid som varit så tydligt, så att jag flera gånger kryper ihop i min stol för att jag fryser. Filmen är väldigt enkelt gjord, nästan lite känsla av dokumentär och det gör det ännu naknare på något sätt. - En av skådespelarna är till utseendet så lik en man jag träffade en gång i Ystad. Han är inte svensk och lever ett ganska trasigt liv till och från. Men jag kände så väl att det fanns ett gott hjärta där, verkligen. Så är det även med mannen i filmen som Esma blir förälskad i. Han känns verkligen god och fin. Mån om Esma och lojal mot dom som står honom nära. Men när det rinner över, när något går fel så kan det verkligen slå slint i huvudet på honom. Frågan är om det är så konstigt...Jag hoppas jag får en möjlighet att träffa honom igen. - Det är så otroligt nyttigt att se andra människors levnads öden och det är ju klart att mödrars berättelser griper tag i mig mest. Vi lever egentligen så lika liv men ändå inte. Absolut inte! - Tusen tankar snurrar i huvudet när jag går hem. Åter igen så i respekt och ödmjukhet. Återigen i skam för att man då och då gnäller över skit saker. Försök att se filmen om du är i sthlm, den är viktig, mycket viktig.... Kram Malin
Lördag, oktober 21. 2006
Kom och lägg ditt huvud i mitt knä. Vila dig hos mig en stund. Låt mina fingrar smeka din panna och leta sig igenom ditt hår. Jag är här för dig. Bara dig, just nu. Min tid är din och jag vill i tystnad, finnas här för dig. Utan ord… Utan krav... Bara nära… För dig…att finna ro. Kom, vila dig hos mig en stund. Våga vila ditt hjärta i min famn. Jag är här för dig, ingen annan... Så kom. Lägg ditt huvud i mitt knä, låt mina fingrar smeka din panna, i tystnad. Vila..
Torsdag, oktober 19. 2006
En av de finaste
samtal jag har haft om livet, hade jag för några år sedan med Thorsten Flink.
Den vackraste bilden av Jesus som jag har, har jag fått av just Thorsten. Känns
det märkligt för dig? Låt inte dina ögon dölja det ditt hjärta kan se... Det kan
vara någon som för en stund i livet är viktig för mig. Det kan... vara en ängel..
Onsdag, oktober 18. 2006
Morsor! Det har varit svårt att ta till sig denna dam som spelar så mycket på sex att morsan i mig ser rött när min 11 åriga dotter tittar på MTV. Men jag har alltid tyckt att hon är den av alla dessa nipper tippor som kan sjunga. Älskar hennes duett med Andrea Bocceli, Somos Novios. Men jag har inte köpt någon skiva av henne i ren protest nästa...  Men.... för en vecka sen köpte jag Aguileras skiva. Ja ja men jag är helt lost på hennes dans hit Ain´t no other man. Jag ville dansa loss i bilen, i köket och i livet och behövde skivan hos mig, NU! När jag sen plockade fram cd disc 2 och hennes fantastiska samarbete med Linda Perry... alltså hjälp! Helt underbar skiva! Låten Hurt och Save me from my self... suck... Så nära och sååååå sensuell. Så fina låtar, så vacker röst, så ljuvligt naket producerat. Som sagt ljuuuuvligt! - Låten Nasty boy... ja...den är sexig och het...och då är vi där igen men.. I give up! Bra... uppvärmning...kan man säga...;) Sen morsor, Ain´t no other man är helt suverän att dansa loss i köket med, med era barn. Enjoy! Kram Malin
Onsdag, oktober 18. 2006
"Lämna var plats i skönhet" sa Margitta Wigren efter det att vÃ¥r helg kurs var över. Och syftade dÃ¥ pÃ¥ att var och en skulle plocka undan efter sig och lämna kurs lokalen sÃ¥ fin det bara gick. I skönhet. Det var sex Ã¥rs sen. Sedan dess har jag burit med mig dom orden. Framför allt hemma. I början satte jag upp smÃ¥ lappar med orden i barnens rum. Kändes finare med de orden än, glöm inte städa upp efter dig. Allt eftersom Ã¥ren gÃ¥tt har orden fÃ¥tt ett större omfÃ¥ng och nu ... pÃ¥ nÃ¥got sätt... gäller det, det mesta. Även i livet. Att lämna ett förhÃ¥llande... att lämna en fest... att lämna ett samtal... att lämna en föreläsning eller en yoga klass... att lämna mina barn... att lämna denna jord, detta liv... I SKÖNHET. Det gÃ¥r inte hela tiden Jag snubblar av lathet, dÃ¥lig självskänsla, egoism och rent slarv. Framför allt hemma... Men jag försöker. Jag tror att om vi försöker lämna var plats i skönhet skulle denna värld vara, kanske, en bättre värld för vÃ¥ra barn att ta del av.Â
--- Lika så gäller " Vad skulle kärleken gjort nu". De orden kom till mig ungefär under samma tid. Jag hade fått boken Samtal med Gud av Mimi och just dom orden fastnade så starkt i mig. I olika situationer, framför allt när jag är arg och besviken, självisk eller svartsjuk har dom orden hjälpt mig mycket. Att se det från ett annat perspektiv. Men det kan även gälla när jag handlar, vad jag äter osv... Olika val i livet som får en annan riktning av just de orden. Vad skulle kärleken gjort nu... - Det kan även gälla att vara sann. Säga vad man tycker, kan göra ont men är det utifrån en sanning och inte för att medvetet skada, kan det inte bli fel. Att skiljas, gå åt varsitt håll kan också vara av kärlek. Det är hur vi gör det som är det viktiga. Men ilskan och den sårade inom dig måste få ta plats, måste få komma ut. Annars bygger den kråkslott av bitterhet i ditt hjärta istället för kärlek och förståelse. Ut med den! Jag boxas för att få ur mig all ilska! Det måste jag! Men låt sen dina tankar fyllas med... vad skulle kärleken gjort nu... Och se hur dina tankar magiskt omvandlas till något gott. Även om dom hoppar tillbaka igen och igen till den sårade inom dig och jagets kamp om uppmärksamhet. Det är ok.. Men gå sen åter igen till orden, till kärleken och låt ditt hjärta vila en stund från ilskan. - Det är tufft.. för jävligt jobbigt för att vara ärlig... men det är värt det. Ok helt ärligt! Jag kan i mina tankar och i mitt begär vara egoistisk, envis i mitt försök att få min vilja igenom, feg och en självupptagen snor unge. En liten Malin alltså... Men så tar jag den lilla fröken i handen och tänker... Vad skulle kärleken gjort... Och en vuxen klok kvinna och mor står åter igen vid min sida. Det är jobbigt att behöva tänka till... så mycket enklare att gå den sura, dryga vägen. Men det är värt den kampen med egot. Och det ger dig en större möjlighet att lämna... var plats i skönhet. Ja , en tanke bara... Kram Malin
Söndag, oktober 15. 2006
Visst
är det väl ljuvligt att ha en sann vän. Att bli omfamnad av någon som bara vill
dig väl. Som fyller dig med vackra ord utan att lova dig något , utan att
begära något. Bara ren och klar kärlek och omtanke. Utan löften om vackra slott
och dyra skatter. Inte någon evig kärlek, men den är sann, här och nu. Utan svartsjuka
och ägande rätt eller ägande behov. Bara behovet av att få vara dig nära, prata
eller se dig le. Vänskap är en sån ljuvlig källa av kraft. Så innerlig och
stark! Så ärlig och naken och ibland smärtsam men inbäddad i all välmening om ditt bästa.Va rädd om dom som i hjärtat verkligen bryr sig om dig. Dina sanna
vänner! Kärlek !Â
Torsdag, oktober 12. 2006
Jag förstÃ¥r verkligen inte? Att betala tv avgiften... är det bara jag som är "dum" nog att göra det? Jag ÄLSKAR att titta pÃ¥ tv. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det jag ser är mest filmer och spännande deckare. Just nu är det Lost, Medium (sÃ¥ klart), CSI, Vänner och Seinfeldt. PÃ¥ Canal digital är det alla filmer jag kommer över men även gamla godingar, som just nu medan jag skriver detta, En officer och gentleman ( en lÃ¥ng behaglig suck..). Har jag svÃ¥rt att sova blir det tv 4 fakta och discovery channel. ----- Ja ja jag tittar pÃ¥ Star ocksÃ¥ ibland och hejjar vilt pÃ¥ Cissi och Danny i Idol med mina barn. Jag kan inte klara mig utan mina filmer och mina skÃ¥despelare! Dom lyfter mig, bär mig, fÃ¥r mig att skratta, bli förälskad och grÃ¥ta liter vis. Skulle jag INTE betala för det? Alla världens nyheter och hallÃ¥ans vackra leende?! Om jag inte betalar kan jag inte gnälla när det är skit pÃ¥ tv heller. AlltsÃ¥ jag ringer inte och gnäller men jag känner att jag kan inte protestera om jag inte är med och betalar.Â
Det samma gäller då självklart DVD filmer och piratkopiering. Film är det bästa jag vet, skulle jag inte betala dom som under-håller, lyfter upp mig i vardagen för det jobb dom gör för mig? ---- Musiken! Jag har datorn full med all typ av musik. I min bil ligger skivorna överallt. Musik har alltid funnits i mitt liv och är mitt allt! När jag är ledsen, Corneilles ballader, Andrea Bocceli, Sara Dawn Finer och Ted. När jag vill dansa och är glad, Christina Aguillera, N.E.R.D, Juanes, Ricky och Pink. När jag är arg eller städar, Metallica, Red hot chilli peppers, Evanescence och N.E.R.D. Eller när jag bara villa känna i hela kroppen och njuta av bra musik, Sting, La Nana, Aguilleras nya cd disc 2, Stefan Andersson, Mozart eller filmmusiken från Moulin Rouge. Ja just det, när jag vill älska, N.E.R.D, Krister Linders senaste och Sting. Underbara Sting... Jag kan inte existera utan musik! Skulle jag inte betala för vad dessa underbara musiker gör för mig? ---- Fast är det inte ganska självklart? Om jag gör ett jobb, som dessutom uppskattas. Ska jag inte få betalt för det? Äh jag förstår ingenting! Jag måste helt missat poängen med att stjäla från andra? ;) ---- Shit nu kommer kärleks scenen mellan Richard Gere och Debra Winger. Det perfekta film paret, så hett, så nära, så ... fint...suck... Nu måste jag sluta. Hämta hushålls papper, äh jag torkar mig på täcket, för snart ... kommer han och hämtar henne med sin motorcykel och bär henne på sina armar och jag kommer att grina. Skulle jag inte betala för det? Kram Malin Ps. Dagen efter sitter jag och pratar med min väninna Maria om filmen, En officer och en Gentleman. Hon utbrister plötsligt: Den där filmen har verkligen förstört för oss tjejer som växte upp då den gick. Vi går fortfarande och väntar på den där mannen på motorcykel som kommer och bär oss på sina armar och räddar oss. Inte kommer han dyka upp! Jag måste hålla med henne. Tänk vad filmerna påverkar oss och våra drömmar, på gott och ont  Och det är värt varenda krona!
Tisdag, oktober 3. 2006
Tänka om jag aldrig kommer att få känna din kärlek? Bara en längtan av dig… Tänk… Om du aldrig får uppleva mig och allt som är jag. Allt som jag vill ge dig. Kärleken. Den villkorslösa, fullkomliga, hängivna och respektfulla
kärleken. Tänka om du aldrig får uppleva den totala vilan i mina
händer. Lugnet i mina ögon. Tänk om jag aldrig får uppleva hur dina händer följer min
ryggrad… för att möta mina höfter. Dina händer … mina höfter. Tänka om vi aldrig blir vi, utan bara en längtan av oss
och vad vi kunde vara.
Söndag, oktober 1. 2006
" -Jag gör vad som helst för att fÃ¥ honom ur mina tankar, skrek hon medan tÃ¥rarna rann ner för hennes kinder.  -Jag gör vad som helst, viskade hon innan hon vände sig bestämt mot husväggen och tog satts.Â
Först slog pannan i väggen, därefter kindbenet, hon slocknade någon sekund eller två och vaknade liggandes på asfalten. Allt var stilla. Hon kände ingenting, bara smaken av blod på tungan när den snuddade läppen. Hennes väninna sprang fram och hjälpte henne sakta upp. - Du är galen vet du det. - Kärleken är galen, svarade hon leende. - Älskade vännen han är inte värd det. Hon lyfte blicken och svarade undrande, -Vem? "
|
