En fika paus med Berghagen

Ja då var det dags att börja packa ihop väskan igen. Det har varit några speciella dagar denna gång. Kursgruppen var riktigt bra och fattade yoga snabbt. Det kändes som bra energier i gänget från första stund. Men inte bara dom i kursen har påverkat mig. För några timmar sedan satt jag med en äldre kvinna i bastun. Hon bröt rejält på Finlandsvenska och det första hon sa till mig där inne var, - Du är den där långe Lasses dotter?! Jag bara log. Det visade sig att hon visste ALLT om min familj. Jag försökte prata lite om bastubad och björkaska istället för att slippa prata om familjen. Men då slog det mig att hon förmodligen är lika trött på att prata Bastu som jag är på att prata kändisklanen Svensson/Berghagen. Så vi malade på där om både det ena och det andra. Hon berättade att hon blev påkörd av en bil när hon var ute och gick för några år sedan men att hon nu bara hade lite ont i axeln av det. Hon var väldigt ålderdomligt vacker. Som en Zorn kvinna.

Sedan har ju mötet med Ingegerd varit väldigt speciellt. ( se tidigare blogg) Det syns på henne att hon vägrar ge cancern en chans men det märks att hon också är trött på att kämpa. Men hon vet att hon måste. Och det är nog därför hon fortfarande lever idag. Hennes överlevnads instinkt är enorm! När jag kom ut ur bastun var Ingegerd alldeles själv i poolen. Hon låg alldeles stilla och flöt. Säkert gick hon igenom en meditation som hjälpte henne att förgöra alla dumma arga celler i kroppen. Hon såg ut som en liten ängel där hon flöt. Hon kommer säkert kunna hjälpa många cancersjuka med sin vilja och hjälpa dom mentalt att kämpa. 

Min storasyster och min moster följde ju med denna gång. Dom drog med mig till Leksand och bestämde sig för att jag skulle börja sticka. Jag har inte gjort det på 25 år!! Men nu sitter jag här med stickorna i hand och en blivande halsduk till Martin. Oj oj ... Ja den lär ju bli klar till jul iallafall...

Jag har kört stenhård detox den här veckan och det känns verkligen. Två kilo skräp har rasat av mig tack vare träning, mycket vatten och kosten. Som har bestått av ren råkost, frukt och bär. Inga mjölkprodukter och inget bröd eller säd. Jag har varit noga med att hålla lite olivolja på maten och både druckit Bjökaskavatten på tom mage, Noni juice innan frukost och Vemma vitaminerna till lunch. Jag har även torrbostat huden och smöjt in mig med rosen olja. Så nu fasen är man ren till kropp och själ!!! Känns skönt! 

Hoppas ni alla får en skön Valborg!! Kram Malin  

 Jag är på masesgården och har som vanligt min yoga kurs. Med mig i gruppen finns Ingegerd. Hon är här för cancern har nu brutit ut som små små riskorn i magen. När hon börjar berättar tåras hennes ögon. Fjärde gången är det Malin, säger hon. Jag tror inte min öron och frågar hur många gånger sa du? Fyra gånger.... Jag tittar på henne. Hennes hår är visserligen kortklippt som efter en cellgiftsbehandling där håret sedan har vuxit ut igen men annars.... Ja vad ska jag säga... Hon strålar! Hon är liv! Hon berättar att hon motat cancer på alla olika sätt och lyckats varenda gång. Hon tror att det är jätte viktigt med kosten, motionen och den mentala fokuseringen. Hon lyssnar på sina meditationsband varje kväll och tror helt och fult på dom. Och visst måste hon har rätt, hon som har kämpat emot tre gånger och klarat sig. Men även nu bestämd att lyckas. Hon berör mig starkt ska ni veta. Hon är en överlevare och jag tror det är viktigt när det gäller cancern.

När vi stod i duschrummet och pratade berättade hon att hon precis lärt sig data. Och vet du Malin, sa hon. Jag finns på nätet!!! Så jag gick ut och läste om henne i tidningen Artikeln ifrån Corren kommer här. du kan också gå ut på http://archive.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=4801893 och läsa den där: 

Bröstcancer, cancer i äggstockarna och cancer som spred sig i hela buken. Ingegerd Andersson, 62 år, har ärvt sina anlag för cancern, men styrkan att bekämpa den kommer från henne själv.

Artiklar
Släktingar får inte reda på cancerrisken
"Hej, du har kommit till Ingegerd. Jag kan inte svara just nu, men tala om vad du har på ditt lilla hjärta, så ringer jag upp så fort jag kan, för jag är ute och fångar dagen."

Så låter det numera om man skulle slå en signal till Ingegerd Andersson, 62 år. I dag är hon så gott som helt frisk, men för ett år sedan var Ingegerd övertygad om att allt var över - dansen, vännerna och livet. Då hade hon fått cancer - för tredje gången.

- I juni förra året opererade de bort äggstockarna. De kunde inte göra mer, trots att jag var full av cancer. Cancern var som en inslungad näve med risgryn i hela buken. Under bröstkorgen hade jag en tumör på fyra gånger sju centimeter.

 Hela livmodern var inkapslad, men hade de petat på det hade jag dött. Jag fick åka hem med cancern. Då var jag övertygad om att jag skulle dö. Men jag ville ju inte. Det var en stor sorg.

Ingegerd sitter uppkrupen i den blommiga soffan i den prydliga lägenheten. Vid minnet stiger tårarna upp i Ingegerds gröna ögon, grumlar den pigga, varma blicken och rinner ner för de solbrända kinderna.

Ingegerd har ärvt sin cancer, i släkten finns anlag för både bröstcancer och äggstockscancer och både fastar och kusiner har avlidit i cancer.

"Hade väl kämparglöd"
Men för Ingegerd skedde något av ett mirakel. Cellgiftsbehandling sattes in, och fungerade. Tumören under bröstkorgen försvann av sig själv, och resten gick tillbaka så att det kunde opereras bort. Men det var en tuff tid, förra hösten.

Ingegerds nära vän och granne hade just gått bort, även hon cancersjuk, och Ingegerds pojkvän hade just gjort slut - "han var livrädd".

Ingegerd hade förlorat känseln i både händer och fötter, kunde knappt gå och ännu mindre dansa, som hon älskade.

- Det var hemskt. Jag visste ingen som hade överlevt cancer tre gånger. Brösten satt på något sätt ändå utanpå, men det här inne i magen, man har ingen kontroll. Men jag hade väl en kämparglöd då.

"Så glad att jag lever"
Den där hemska hösten så bestämde sig Ingegerd: på juldagen skulle hon dansa i Cupolen, och i april skulle hon åka på lyxkryssning till Amsterdam - "antingen är jag död eller så lever jag" tänkte hon. Och det blev dans på juldagen, och det blev en vecka i Amsterdam.

- Tankens kraft är jättestor, säger Ingegerd.

Telefonen ringer.

- Hej du! Aj du, har du? Det är vädret. Jo tack, det är bra.

Ingegerd mår bra. Nu. Hon som ringer undrar när de ska ses för att öva. För Ingegerd har blivit övertalad att hoppa in i en grupp som åker runt och spelar cittra på olika äldreboenden. Fem dagar fick hon på sig att öva.

- När passar det dig? Kan jag komma i morgon? Ja, jag har övat som bara den!

Cittra är bara en av de saker Ingegerd tagit upp igen efter senaste sjukdomen. Nu är hon så gott som frisk, äter medicin, men mår bra.

Hennes cancermarkörer, som varit uppe i nästan 3 000, är nere i 21. Under 20 betyder helt frisk. Och hon dansar igen, kan ses i egensydda röda kreationer på alla dansgolv i Linköping med omnejd.

- Jag är så glad i dag att jag lever.

Vad är det bästa med att du fortfarande lever?

- Att kunna gå upp ur min säng varje morgon till en ny fin orörd dag som jag kan fylla med vad jag vill.

Sänd kärlek till Ingegerd så hon klarar sig ännu en gång denna lilla ängel.. Kram Malin 

Ja nu har det verkligen blivit familjen superfruits här hemma. Familj och vänner kör Vemma med mangosteen. Acai juice. Noni juice osv osv. Men nu är frågan vilken är bäst egentligen? För många handlar det om antioxidanter. Dom tuffa rackarna som stärker immunförsvaret och skyddar våra celler. Forskning visar att det bästa sättet att få i sig Antioxidanter är genom frukt och grönsaker. INTE genom tabletter. Så naturligt som möjligt alltså. Där av betydelsen av alla dessa superfrukt juicer som går direkt ut i kroppen. MEN vilka är som sagt bäst på antioxidanter? 

Enligt forskning så kan man inte jämför super frukterna med varandra. För frågar man någon som håller på med Granatäpplen så säger dom att det är 50 % bättre än Acai. Frågar du någon som håller på med Acai säger dom att det är 50 % bättre än Granat äpplen. Men än idag vet man inte vilka frukter som ger bäst resultat gällande antioxidanter för forskning har bara gjorts i labb. Allt hänger på vad som händer i den fysiska kroppen och där är vi alla olika. En del kanske tar upp det lättare och andra mindre bra. Idags läget testar forskare super frukter nu även på djur och människor men vad jag vet så är resultatet ännu inte känt. Så allt hänger på den egna kroppens upptagnings förmåga, fruktens möjlighet att tas upp på bästa sätt och den fysiska hälsan. Där anser jag är det bästa sättet att pröva sig fram.

För mig är den bästa kombinationen Vemma (med Mangosteen ) och Acai. Pga att Mangosteen har bättre möjlighet att tas upp av kroppen, Vemma innehåller också både grönt te och Aloe vera. Men Acain har Omega som inte Vemma har och är inflammations hämmande. Men jag är vansinnigt förtjust i Noni också. Nu kan du inte köpa Noni genom mig som du kan gör med Vemma och Acai men jag rekommenderar den varmt. En äldre man som heter Ivar har ätit Noni i många år. Han säger att han inte kan vara utan den. Inger Ångström som är hans chef på Järvsöbaden hotell berättar, med en glimt i ögat, att Ivar inte är att leka med när han inte fått sin Noni. Och något fantastiskt med den är det ju, säger hon. Han har den 20 maj jobbat här i 65 år. På samma ställe alltså. Och då blir jag ju lite nyfiken på hur gammal han är egentligen. Hon ler och säger Ivar är 87 år. Jag blir alldeles stum. Jag lovar er, för jag har sett honom, han ser inte en dag äldre ut än 70. Och vad hände med att bli pensionär?! Så visst är antioxidanter bra! i alla dess former. Hitta den som är bäst för dig. 

Det jag tycker är intressant med dessa frukter är deras medicinala förmåga. Och där har alla olika funktioner. Men det får man inte skriva om för då plockas juicerna bort från hyllorna för de konkurrerar med Apoteket.. Helt sjukt! Men... Jag hittade en underbar liten sida som heter Science News for kids och där stod det något som vi alla behöver tänka på som jobbar med detta. Det stod:

Studies like these add to a long history of medicinal uses for natural products in traditional cultures. The açaí fruit, for one, which grows only on palm trees in the Brazilian Amazon, has been used to treat fevers. Goji berries, which grow in China and Tibet, have been used to reduce inflammation and improve eyesight. And pomegranates, which are native to Iran and India (but now also grow in California), are sometimes eaten to relieve digestive distress.

Still, there are no large, long-term studies that clearly link any exotic fruits with better health. And nutritionists worry that people are too easily drawn in by whatever's new and different. All the studies that do show health benefits of certain fruits were sponsored by companies that sell them, and most of the studies lasted only a few days or months. "It is much easier to ascribe a magical or health property to goji or açaí or chasteberry than to an apple or orange because we already know about apples and oranges," Blumberg says. But apples, oranges, and other ordinary fruits also contain plenty of vitamins, minerals, and antioxidants.

It can't hurt to add superfruits to your diet, adds David Grotto, a Chicago-based dietician and author. He regularly makes açaí smoothies and rice pudding with goji berries, among other exotic menu items, for his three daughters, ages 13, 10, and 9. If you can't stomach them, can't find them, or don't want to spend the extra money on them, don't worry. Eating a wide variety of colorful fruits and vegetables is far more important than eating any one thing. "Variety is the spice of life," Grotto says. And, he adds, sampling exotic foods can be an adventure. So, make sure to enjoy the journey!

Kloka ord ! Elena Malmefeldt sa att man ska komma ihåg att blåbär må vara otroligt bra vid inflammationer men då ska man vara noga med att få dom blåbär som DIN kropp lättast tar upp. Och det är dom som växer hemma där du bor. Så hur bra Mangoteen än må vara i Vemma så tas en antioxidant frukt eller bär i från Norden, bättre upp av din kropp än en frukt från Asien.  

Ja mycket det är mycket att ta in men viktiga saker att veta om du vill hålla dig frisk. Och för din familj. Vill du veta mer om antioxidanter hittade jag en intressant forskning på www.nyfikenvital.org Här har du länken : http://www.nyfikenvital.org/?q=node/969

Nej nu är det dags för min Vemma shot och så har jag beställt Noni av Inger på Järvsöbaden. (Kommer du till Benny Rosenqvist Seans och kurs i helgen 23-25 april så kanske du träffar Ivar. Glöm inte anmäla dig bara om du ska gå. Du finner mer info på min hemsida. ) Sen ska jag beställa Acai till min Martin. Han är galen i Acai!! Men den här gången ska jag beställa direkt hem till honom.

Men innan jag bloggade klart gick jag ut på www.superfrukter.se för att få ytterligare information. Dom säljer många av superfrukterna i juice form. Plus att många är ekologiska. MEN jag har aldrig använt deras produkter så jag kan inte gå i god för dom och inte rekommendera dom. Men jag vill ändå att du ska få så mycket information som möjligt men sedan måste du gå till ditt eget omdöme. (Jag bad den ansvarige skicka mig några produkter och om jag får några så kommer jag självklart berätta om dom. Här nedan står det om deras Juicer.) 

Men Acai från www.acaiplanet.com kan jag och Martin varmt rekommendera. Prata med Fredrik och hälsa i från mig så vet han. Och Mangsteen från Vemma. Energi drycken Verv är kanon! Är du nyfiken på Vemma så går du ut på www.myvemma.com/malinberghagen

Må bäst nu!!! Kraaaaaaam 

Tidningen Topp hälsa ringde och bad mig göra en intervju inför sommar träning. Dom bad mig komma ner till stora staden en snabbis vilket passade rätt bra för då kunde jag åka tillsammans med Martin upp på fredagen. Det var skönt att få en liten Stockholms dos över ett dygn. Våren har ju kommit så mycket längre här än uppe hos oss. Det första jag gjorde när tåget kom in till centralen var att promenera bort till Bonniers på Sveavägen. Där skulle jag sminkas för fotograferingen och jag möttes redan i hallen av hyllor med tidningar. Det är alltid som ett litet paradis för mig. Tidningar alltså.  Min barnflicka som jag hade när jag var liten jobbade på Bonniers och kom ofta hem med en hög med de allra senaste numren. Så jag tror mitt beroende började där. Jag kan inte passera en tågstation utan att strosa bland alla världens tidningar på pressbyråerna. Jag köper alltid detsamma dock. Illustrerad vetenskap och Yoga journal. 

Nu, medan sminkösen gick över till att fixa mitt hår, fick jag möjlighet att njuta vad vad som låg på bordet framför mig. Veckorevyn, På landet, Queen och Topp hälsa förstås. Veckorevyn känns ju som den funnits i hela mitt liv. Och frågorna är detsamma. - Hur får jag honom att älska mig!!! Jag log och läste högt bland alla sex frågorna. 

När vi var klara så drog vi iväg till kulturhusets tak. Det blåste en aning med det kändes som det skulle bli en rätt ball Yoga bild. Stylisten hade lagt ut massor av Lotus blommor bland stenarna på taket och mitt ibland allt detta skulle jag sitta. Jag frös jätte mycket men var tapper och det gick ganska fort ändå.  Precis när vi var klara ringde Martin och sa att han var där. Vi har inte setts på två veckor så jag slängde på mig kläderna och sprang ner för den smala spiraltrappen. Och där stod han... Finns det något mer magiskt än första kyssen på ett tag...

Vi bestämde oss för att äta något på cafet där men vi var väldigt förvirrade där i kassan. Glömde bestick, hittade inte vaniljsåsen till min blåbärs paj, Martin såg inte vart hans sallad stod så tillslut så sa kassören, - Ni verkar väldigt förvirrade! Men det är kanske inte så konstigt att ni inte hittar något för ni står ju bara och kramas hela tiden. - Ja men vi har ju inte setts på två veckor försökte jag ursäkta oss med. Han bara log och sa,- Ja det förklarar ju saken.  

Vi tog sedan en promenad genom gamla stan och tillbaka till lägenheten. Ekovaruhuset är ett litet måste när jag är i gamla stan och kristall rummet så klart. Martin berättade att han köpt nya jeans på Wrangler. Ekojeans och dom var faktiskt jätte fina. 

Dagen efter hade jag min intervju med Topphälsas Carina och vi sågs på ett av mina favorit ställen vid Maria toret. Nej INTE Rival utan Blooms som ligger i Röda korsets lokaler. Vi satt en ganska lång stund och kom slutligen in på andra saker än att prata om mig. Vi pratade tonårsbarn och vilda sexåringar. Hon var ett spännande möte och jag fick mig en del tankeställare genom hennes resa genom livet. Sånt tycker jag om. Möten..

Efter det tog jag en promenad åter igen igenom sthlm och ner till Birger Jarls gatan för att hämta min Mac på Mac butiken. På vägen möter jag Kurre Anhlund. Första gången jag träffade honom var när Martin skulle gäst spela med honom på ett litet hak i gamla stan. Hans historia är fantastik. Från präst, till Polis och nu slutligen blues musiker. Han berättade att han hade tagit bågen in för det var ju så härligt väder. Nu tänkte han sätta sig på ett café och ta en kaffe och sedan dra tillbaka till Jakobsberg igen. Jag ÄLSKAR sådana människor. Dom som levt och som gärna kan göre egna ensamma äventyr. Som inte alltid behöver sällskap utan gillar egen tid. Och som inte är rädd för att göra förändringar. Bryta de traditionella ramarna osv. Det är King som Martin skulle sagt!

Sekunderna senare spinger jag in i min vän och kollega Daniel Staron. Vi har inte setts på säkert två veckor heller så det blev ett evigt kramande och en snabb genom gång över hur våra respektive världs delar ser ut. Jag tycker såååååå otroligt mycket om honom. Vi klickade inte på en gång men när vi sedan började jobba tillsammans föll alla bitar på plats. Vi bestämde att vi skulle försöka ses på söndag. Kärlek! 

Min mac var som ny och jag pillade på det nya tangent bordet med försiktiga fingrar. Det är ju viktigt att min dator fungerar nu när jag ska försöka skriva så mycket som möjligt. Min Mac hjälte berättade för mig hur jag kunde spara texter utan att behöva köpa ny hård disk som backup eller lägga allt på cd skiva. Han tyckte att jag kunde lägga upp en mailadress som är enkel att nå från vilken dator som helst. Typ Hot mail. Och när jag skrivit en text mailade jag bara iväg den dit. Smart! Då fanns dom alltid kvar på deras mailserver om något skulle hända min dator. Tur att det finns genier när jag inte är en.

Med raska steg tog jag mig nu ner till centralen. Om jag hade tur och var snabb skulle jag kunna hinna med min traditionella sallad på Coffee house bye George och det gjorde jag!! En härlig chevre sallad med rödbetor. Under tystnad fick jag nu njuta av den och alla människor som passerar och är på väg någonstans. Under några sekunder eller minuter delar vi samma livs karta. För att sedan aldrig ses igen..

Älsklingen kom en tjugo minuter innan tåget skulle gå. Vi köpte kaffe med oss och lite choklad och högg tag i konduktören så fort vi såg henne. Vi hade nämligen platser i helt olika vagnar. OCH DET GÅR JU BARA INTE! Det fanns lediga platser i djurkupén så vi tröck in oss där. I vagnen satt redan en äldre man. Han var väldigt trevlig och artig hela tiden och smög ut och rökte innan tåget gick. En kvinna kom in och satte sig och plockade sedan upp hela studie paketet med dator och böcker och anteckningar. Jag kände mig väldigt i vägen. Men hon sa att det var ok. När Martin förstod att hon skulle till Bollnäs tittade han lite extra på henne men jag förstod att han inte kände igen henne.

Efter Gävle kom det en liten familj som skulle sitta på våra platser. Martin var på toaletten då så jag fick snabbt packa ihop allt som vi hade med oss. Lite förundrad över hur vi kunde, under några mil, sprida ut oss så mycket. Lagom till jag var klar kom Martin ut och vi gick mot restaurang vagnen. Den var knökfull! Men vi hittade en plats bredvid en kvinna som hade ett stort notark framför sig. Jag frågade om det var ledigt men hon hörde inte. Hon var helt inne i melodiernas värld. Jag satt en stund och betraktade henne. Dom små runda glasögonen nere på nästippen och hon satt och små viftade med handen som om hön följde en melodi. Hon antecknade bland noterna och de kråkfötter som jag inte förstod någonting av. Martin hörde säkert melodin i sitt huvud men jag fattade noll! Ett C kunde jag väl på min höjd hitta. 

Bakom oss satt en liten kille och hans mamma. Han var ganska uttråkad och skulle åka ända till Åre. Vid varje station frågade han var dom var någonstans och jag tyckte lite synd om dom. Efter en stund kom en asiatisk kvinna in med sina två små barn. Martin och jag betraktade dom två små liven som var så enormt söta så man skulle vilja äta upp dom. Deras mor frågade vad dom ville ha att äta och den lilla tre åringen ( tror jag hon var) sa ackaronej och esup! Martin tittade frågande på mig och jag fick ge honom en liten snabb lektion i barnens språk. Makaroner och ketchup! Men det fanns det ju inte så det fick bli kyckling och pasta. Medan mamman gick iväg och handlade var de små liven överallt! På bordet, under bordet och vid bordet bredvid. Men allt gick bra inga tårar utan bara vackra leenden och barn skratt som nog roade oss alla. När vi väl var framme vände jag mig till familjen bakom mig och gav dom mina tidningar. Jag hade ju ändå läst dom och jag förstod ju att dom hade ju en bit kvar. Medan tåget gled in på stationen kom en av konduktörerna från tåget som jag hade åkte ner med. Jag skrattade och sa att vi måste sluta ses så här ofta. Han skrattade tillbaka och tyckte att jag inte hade åkt så mycket tåg den senaste tiden. Det blir ju en hel del resande för mig och många gånger med samma konduktörer. Jag tänkte på en man som jag åkte med en gång. Han berättade att han kom ifrån Ånge så vi pratade Takida och så blev det en hel del spökhistorier. Tåget var så gott som framme då han kommer gående i korridoren. Hm... Jag tycker om tåg! Man möter så mycket kuligt folk! 

Innan jag hämtade min lille prins hos hans kompisar och deras fredags mys så fick vi en stund själva i huset. Jag tycker väldigt mycket om mitt lilla hus. Ännu mer när Martin är hemma. Medan jag lagade mat i köket satte han sig i sovrummet med gitarren. Det var bland det första jag gjorde när jag flyttade in här. Hämtade mammas gamla akustiska gitarr. Martin är nämligen i symbios med gitarren han har hemma i sthlm och jag förstod att den var lite av ett måste. Och der var nämligen så jag "upptäckte" honom. Vi hade kanske varit vänner i ca 1,5 år. Varje morgon sågs vi på radion. Han körde sitt pass och jag mitt. Några gånger i veckan gick jag in till honom och vi pratade Hälsingland, musik och värderingar. Många gånger när jag gick förbi hans studio satt han med gitarren i knät och spelade. Medan hårdrocks låtarna som dundrade ut till Bandits 106,3 lyssnare, drog han ner volymen och filurade på en ny låt till sitt band Librah. Eller som han sa, - När jag har mycket att tänka på blir det som meditation för mig. Jag tänker bättre med gitarren. 

En dag efter sändning satt jag och bloggade vid min dator. Martin satt lite längre bort vid Rix morgon zoo gänget och pratade med Alexandra som kör eftermiddagarna där. Helt plötsligt hör jag hur han spelar Annies Song. Jag minns det här så väl för allt stannade för mig. Jag lutade stolen försiktigt bakåt för att se om det verkligen var han som spelade. Och det var det. Han tittade bort mot mig en sekund och jag VET att det var då jag blev kär. Jag tror att det var kontrasterna som gjorde det. Den tatuerade rockaren satt och spelade Annie song... 

Nu låg samma man bredvid mig i sängen medan kakelugnen knastrade. På magen hade han gitarren, inte mig. Men han spelade Annies song. För mig..

Önskar er alla en skön Lördag!

Kram!  

STJÄRNSUND. Artisten Fredrik Swahn från Stjärnsund har inlett ett Samarbe med Miljömärkningen Svanen i samband med lanseringen av sin nya skiva "Ut i livet". Han är den förste i musikbranschen som går med i Svanenklubben och skivan är den första i världen som lanseras med en Svanenmärkt booklet och Svanenmärkta affischer.
- Vi är väldigt glada för att Fredrik har varit så pådrivande i sitt miljöengagemang och att han valt att ta sitt miljöansvar genom att gå med i vår Svanenklubb. Nu kan vi nå ut med vårt budskap om hållbar konsumtion till en helt ny bransch, säger Nancy Holm, Kommunikationschef på Miljömärkningen Svanen.

Målet var att få hela skivan Svanenmärkt vilket inte gick helt denna gång men tack vare tuffa miljökrav blev booklet och affischer Svanenmärkta. Fredrik Swahn har ändå banat väg för kommande projekt:

- Jag har haft ett mycket gott samarbete med Miljömärkningen Svanen när jag skulle tillverka skivan. Målet var att även konvolutet skulle vara Svanenmärkt men det fanns ingen kartong som uppfyllde kraven. Jag har verkligen tryckt på pappersindustrin att de skulle ta fram ett sådant alternativ men det lyckades inte denna gång. Men nu hörde jag att de jobbar på att ta fram en konvolutkartong och då kan man ju säga att mitt engagemang varit framgångsrikt, säger Fredrik Swahn.


Fredrik har fått ta till tre olika leverantörer för att få produktionen att bli så miljövänlig som möjligt. Hela skivan är en närproducerad produkt som är Svanenmärkt så långt det varit möjligt. Ett Svanenmärkt tryckeri har levererat bookleten, CDn har pressats i Sverige för att undvika långa transporter, och till konvolutet valde Fredrik Jakeboxen, en svensk uppfinning som ger ett minus i co2-utsläpp och trycks med ekologiskt bläck samt gör att skivan blir 1/3 av vikten. Att kämpa för att få en så miljöanpassad produkt som möjligthandlar för Fredriks del om att " leva som man lär":

- Jag och min fru Lisa driver eget företag och i allt vi gör strävar vi efter att påverka naturen så lite som möjligt vare sig det gäller val av tvättmedel, produktioner av skivor, konsumtion eller bilval. Det är kärlek och medvetenhet som automatiskt leder till ett tänkande om jorden. Vi vill uppmuntra till att slösa med den mest förnyelsebara energin som finns - din egen. Jag inser förstås att denna lilla produktion påverkar i det minimala, men den kanske kan inspirera fler, säger Fredrik Swahn.

 Så kom igen nu kollegor i musik världen. Innan fildelning tar över helt. Go Eko!! Kan Fredrik så kan ni! Fredrik och Lisa har ett underbart litet ställe i Dalarna där det kommer vara spännande kurser och mysiga musik event i sommar. Gå in på www.fredrikochlisaswahn.se Kram Malin

"A"All that is gold does not glitter, 
Not all those who wander are lost; 
The old that is strong does not wither, 
Deep roots are not reached by the frost. 
From the ashes a fire shall be woken. 
A light from the shadow shall spring; 
Renewed shall be blade that was broken, 
The crownless again shall be king."ll that is gold does not glitter, 
Not all those who wander are lost; 
The old that is strong does not wither, 
Deep roots are not reached by the frost. 

"I think five minutes can be an eternity if it's well used, you know. There are periods of time that are gems, but you don't have to go into a blizzard in South Dakota or into the rain forests of New Zealand or the middle of the Sahara. You can find that just walking down the street."
From the ashes a fire shall be woken. 
A light from the shadow shall sprin
Renewed shall be blade that was broken, 
The crownless again shall be king."