Tidningen Topp hÀlsa ringde och bad mig göra en intervju inför sommar trÀning. Dom bad mig komma ner till stora staden en snabbis vilket passade rÀtt bra för dÄ kunde jag Äka tillsammans med Martin upp pÄ fredagen. Det var skönt att fÄ en liten Stockholms dos över ett dygn. VÄren har ju kommit sÄ mycket lÀngre hÀr Àn uppe hos oss. Det första jag gjorde nÀr tÄget kom in till centralen var att promenera bort till Bonniers pÄ SveavÀgen. DÀr skulle jag sminkas för fotograferingen och jag möttes redan i hallen av hyllor med tidningar. Det Àr alltid som ett litet paradis för mig. Tidningar alltsÄ. Min barnflicka som jag hade nÀr jag var liten jobbade pÄ Bonniers och kom ofta hem med en hög med de allra senaste numren. SÄ jag tror mitt beroende började dÀr. Jag kan inte passera en tÄgstation utan att strosa bland alla vÀrldens tidningar pÄ pressbyrÄerna. Jag köper alltid detsamma dock. Illustrerad vetenskap och Yoga journal.
Nu, medan sminkösen gick över till att fixa mitt hÄr, fick jag möjlighet att njuta vad vad som lÄg pÄ bordet framför mig. Veckorevyn, PÄ landet, Queen och Topp hÀlsa förstÄs. Veckorevyn kÀnns ju som den funnits i hela mitt liv. Och frÄgorna Àr detsamma. - Hur fÄr jag honom att Àlska mig!!! Jag log och lÀste högt bland alla sex frÄgorna.
NÀr vi var klara sÄ drog vi ivÀg till kulturhusets tak. Det blÄste en aning med det kÀndes som det skulle bli en rÀtt ball Yoga bild. Stylisten hade lagt ut massor av Lotus blommor bland stenarna pÄ taket och mitt ibland allt detta skulle jag sitta. Jag frös jÀtte mycket men var tapper och det gick ganska fort ÀndÄ. Precis nÀr vi var klara ringde Martin och sa att han var dÀr. Vi har inte setts pÄ tvÄ veckor sÄ jag slÀngde pÄ mig klÀderna och sprang ner för den smala spiraltrappen. Och dÀr stod han... Finns det nÄgot mer magiskt Àn första kyssen pÄ ett tag...
Vi bestÀmde oss för att Àta nÄgot pÄ cafet dÀr men vi var vÀldigt förvirrade dÀr i kassan. Glömde bestick, hittade inte vaniljsÄsen till min blÄbÀrs paj, Martin sÄg inte vart hans sallad stod sÄ tillslut sÄ sa kassören, - Ni verkar vÀldigt förvirrade! Men det Àr kanske inte sÄ konstigt att ni inte hittar nÄgot för ni stÄr ju bara och kramas hela tiden. - Ja men vi har ju inte setts pÄ tvÄ veckor försökte jag ursÀkta oss med. Han bara log och sa,- Ja det förklarar ju saken.
Vi tog sedan en promenad genom gamla stan och tillbaka till lÀgenheten. Ekovaruhuset Àr ett litet mÄste nÀr jag Àr i gamla stan och kristall rummet sÄ klart. Martin berÀttade att han köpt nya jeans pÄ Wrangler. Ekojeans och dom var faktiskt jÀtte fina.
Dagen efter hade jag min intervju med TopphÀlsas Carina och vi sÄgs pÄ ett av mina favorit stÀllen vid Maria toret. Nej INTE Rival utan Blooms som ligger i Röda korsets lokaler. Vi satt en ganska lÄng stund och kom slutligen in pÄ andra saker Àn att prata om mig. Vi pratade tonÄrsbarn och vilda sexÄringar. Hon var ett spÀnnande möte och jag fick mig en del tankestÀllare genom hennes resa genom livet. SÄnt tycker jag om. Möten..
Efter det tog jag en promenad Ă„ter igen igenom sthlm och ner till Birger Jarls gatan för att hĂ€mta min Mac pĂ„ Mac butiken. PĂ„ vĂ€gen möter jag Kurre Anhlund. Första gĂ„ngen jag trĂ€ffade honom var nĂ€r Martin skulle gĂ€st spela med honom pĂ„ ett litet hak i gamla stan. Hans historia Ă€r fantastik. FrĂ„n prĂ€st, till Polis och nu slutligen blues musiker. Han berĂ€ttade att han hade tagit bĂ„gen in för det var ju sĂ„ hĂ€rligt vĂ€der. Nu tĂ€nkte han sĂ€tta sig pĂ„ ett cafĂ© och ta en kaffe och sedan dra tillbaka till Jakobsberg igen. Jag ĂLSKAR sĂ„dana mĂ€nniskor. Dom som levt och som gĂ€rna kan göre egna ensamma Ă€ventyr. Som inte alltid behöver sĂ€llskap utan gillar egen tid. Och som inte Ă€r rĂ€dd för att göra förĂ€ndringar. Bryta de traditionella ramarna osv. Det Ă€r King som Martin skulle sagt!
Sekunderna senare spinger jag in i min vÀn och kollega Daniel Staron. Vi har inte setts pÄ sÀkert tvÄ veckor heller sÄ det blev ett evigt kramande och en snabb genom gÄng över hur vÄra respektive vÀrlds delar ser ut. Jag tycker sÄÄÄÄÄÄ otroligt mycket om honom. Vi klickade inte pÄ en gÄng men nÀr vi sedan började jobba tillsammans föll alla bitar pÄ plats. Vi bestÀmde att vi skulle försöka ses pÄ söndag. KÀrlek!
Min mac var som ny och jag pillade pÄ det nya tangent bordet med försiktiga fingrar. Det Àr ju viktigt att min dator fungerar nu nÀr jag ska försöka skriva sÄ mycket som möjligt. Min Mac hjÀlte berÀttade för mig hur jag kunde spara texter utan att behöva köpa ny hÄrd disk som backup eller lÀgga allt pÄ cd skiva. Han tyckte att jag kunde lÀgga upp en mailadress som Àr enkel att nÄ frÄn vilken dator som helst. Typ Hot mail. Och nÀr jag skrivit en text mailade jag bara ivÀg den dit. Smart! DÄ fanns dom alltid kvar pÄ deras mailserver om nÄgot skulle hÀnda min dator. Tur att det finns genier nÀr jag inte Àr en.
Med raska steg tog jag mig nu ner till centralen. Om jag hade tur och var snabb skulle jag kunna hinna med min traditionella sallad pÄ Coffee house bye George och det gjorde jag!! En hÀrlig chevre sallad med rödbetor. Under tystnad fick jag nu njuta av den och alla mÀnniskor som passerar och Àr pÄ vÀg nÄgonstans. Under nÄgra sekunder eller minuter delar vi samma livs karta. För att sedan aldrig ses igen..
Ălsklingen kom en tjugo minuter innan tĂ„get skulle gĂ„. Vi köpte kaffe med oss och lite choklad och högg tag i konduktören sĂ„ fort vi sĂ„g henne. Vi hade nĂ€mligen platser i helt olika vagnar. OCH DET GĂ
R JU BARA INTE! Det fanns lediga platser i djurkupén sÄ vi tröck in oss dÀr. I vagnen satt redan en Àldre man. Han var vÀldigt trevlig och artig hela tiden och smög ut och rökte innan tÄget gick. En kvinna kom in och satte sig och plockade sedan upp hela studie paketet med dator och böcker och anteckningar. Jag kÀnde mig vÀldigt i vÀgen. Men hon sa att det var ok. NÀr Martin förstod att hon skulle till BollnÀs tittade han lite extra pÄ henne men jag förstod att han inte kÀnde igen henne.
Efter GÀvle kom det en liten familj som skulle sitta pÄ vÄra platser. Martin var pÄ toaletten dÄ sÄ jag fick snabbt packa ihop allt som vi hade med oss. Lite förundrad över hur vi kunde, under nÄgra mil, sprida ut oss sÄ mycket. Lagom till jag var klar kom Martin ut och vi gick mot restaurang vagnen. Den var knökfull! Men vi hittade en plats bredvid en kvinna som hade ett stort notark framför sig. Jag frÄgade om det var ledigt men hon hörde inte. Hon var helt inne i melodiernas vÀrld. Jag satt en stund och betraktade henne. Dom smÄ runda glasögonen nere pÄ nÀstippen och hon satt och smÄ viftade med handen som om hön följde en melodi. Hon antecknade bland noterna och de krÄkfötter som jag inte förstod nÄgonting av. Martin hörde sÀkert melodin i sitt huvud men jag fattade noll! Ett C kunde jag vÀl pÄ min höjd hitta.
Bakom oss satt en liten kille och hans mamma. Han var ganska uttrĂ„kad och skulle Ă„ka Ă€nda till Ă
re. Vid varje station frĂ„gade han var dom var nĂ„gonstans och jag tyckte lite synd om dom. Efter en stund kom en asiatisk kvinna in med sina tvĂ„ smĂ„ barn. Martin och jag betraktade dom tvĂ„ smĂ„ liven som var sĂ„ enormt söta sĂ„ man skulle vilja Ă€ta upp dom. Deras mor frĂ„gade vad dom ville ha att Ă€ta och den lilla tre Ă„ringen ( tror jag hon var) sa ackaronej och esup! Martin tittade frĂ„gande pĂ„ mig och jag fick ge honom en liten snabb lektion i barnens sprĂ„k. Makaroner och ketchup! Men det fanns det ju inte sĂ„ det fick bli kyckling och pasta. Medan mamman gick ivĂ€g och handlade var de smĂ„ liven överallt! PĂ„ bordet, under bordet och vid bordet bredvid. Men allt gick bra inga tĂ„rar utan bara vackra leenden och barn skratt som nog roade oss alla. NĂ€r vi vĂ€l var framme vĂ€nde jag mig till familjen bakom mig och gav dom mina tidningar. Jag hade ju Ă€ndĂ„ lĂ€st dom och jag förstod ju att dom hade ju en bit kvar. Medan tĂ„get gled in pĂ„ stationen kom en av konduktörerna frĂ„n tĂ„get som jag hade Ă„kte ner med. Jag skrattade och sa att vi mĂ„ste sluta ses sĂ„ hĂ€r ofta. Han skrattade tillbaka och tyckte att jag inte hade Ă„kt sĂ„ mycket tĂ„g den senaste tiden. Det blir ju en hel del resande för mig och mĂ„nga gĂ„nger med samma konduktörer. Jag tĂ€nkte pĂ„ en man som jag Ă„kte med en gĂ„ng. Han berĂ€ttade att han kom ifrĂ„n Ă
nge sÄ vi pratade Takida och sÄ blev det en hel del spökhistorier. TÄget var sÄ gott som framme dÄ han kommer gÄende i korridoren. Hm... Jag tycker om tÄg! Man möter sÄ mycket kuligt folk!
Innan jag hĂ€mtade min lille prins hos hans kompisar och deras fredags mys sĂ„ fick vi en stund sjĂ€lva i huset. Jag tycker vĂ€ldigt mycket om mitt lilla hus. Ănnu mer nĂ€r Martin Ă€r hemma. Medan jag lagade mat i köket satte han sig i sovrummet med gitarren. Det var bland det första jag gjorde nĂ€r jag flyttade in hĂ€r. HĂ€mtade mammas gamla akustiska gitarr. Martin Ă€r nĂ€mligen i symbios med gitarren han har hemma i sthlm och jag förstod att den var lite av ett mĂ„ste. Och der var nĂ€mligen sĂ„ jag "upptĂ€ckte" honom. Vi hade kanske varit vĂ€nner i ca 1,5 Ă„r. Varje morgon sĂ„gs vi pĂ„ radion. Han körde sitt pass och jag mitt. NĂ„gra gĂ„nger i veckan gick jag in till honom och vi pratade HĂ€lsingland, musik och vĂ€rderingar. MĂ„nga gĂ„nger nĂ€r jag gick förbi hans studio satt han med gitarren i knĂ€t och spelade. Medan hĂ„rdrocks lĂ„tarna som dundrade ut till Bandits 106,3 lyssnare, drog han ner volymen och filurade pĂ„ en ny lĂ„t till sitt band Librah. Eller som han sa, - NĂ€r jag har mycket att tĂ€nka pĂ„ blir det som meditation för mig. Jag tĂ€nker bĂ€ttre med gitarren.
En dag efter sÀndning satt jag och bloggade vid min dator. Martin satt lite lÀngre bort vid Rix morgon zoo gÀnget och pratade med Alexandra som kör eftermiddagarna dÀr. Helt plötsligt hör jag hur han spelar Annies Song. Jag minns det hÀr sÄ vÀl för allt stannade för mig. Jag lutade stolen försiktigt bakÄt för att se om det verkligen var han som spelade. Och det var det. Han tittade bort mot mig en sekund och jag VET att det var dÄ jag blev kÀr. Jag tror att det var kontrasterna som gjorde det. Den tatuerade rockaren satt och spelade Annie song...
Nu lÄg samma man bredvid mig i sÀngen medan kakelugnen knastrade. PÄ magen hade han gitarren, inte mig. Men han spelade Annies song. För mig..
Ănskar er alla en skön Lördag!
Kram!
