Jag är på masesgården och har som vanligt min yoga kurs. Med mig i gruppen finns Ingegerd. Hon är här för cancern har nu brutit ut som små små riskorn i magen. När hon börjar berättar tåras hennes ögon. Fjärde gången är det Malin, säger hon. Jag tror inte min öron och frågar hur många gånger sa du? Fyra gånger.... Jag tittar på henne. Hennes hår är visserligen kortklippt som efter en cellgiftsbehandling där håret sedan har vuxit ut igen men annars.... Ja vad ska jag säga... Hon strålar! Hon är liv! Hon berättar att hon motat cancer på alla olika sätt och lyckats varenda gång. Hon tror att det är jätte viktigt med kosten, motionen och den mentala fokuseringen. Hon lyssnar på sina meditationsband varje kväll och tror helt och fult på dom. Och visst måste hon har rätt, hon som har kämpat emot tre gånger och klarat sig. Men även nu bestämd att lyckas. Hon berör mig starkt ska ni veta. Hon är en överlevare och jag tror det är viktigt när det gäller cancern.
När vi stod i duschrummet och pratade berättade hon att hon precis lärt sig data. Och vet du Malin, sa hon. Jag finns på nätet!!! Så jag gick ut och läste om henne i tidningen Artikeln ifrån Corren kommer här. du kan också gå ut på http://archive.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=4801893 och läsa den där:
Bröstcancer, cancer i äggstockarna och cancer som spred sig i hela buken. Ingegerd Andersson, 62 år, har ärvt sina anlag för cancern, men styrkan att bekämpa den kommer från henne själv.
Artiklar
Släktingar får inte reda på cancerrisken
"Hej, du har kommit till Ingegerd. Jag kan inte svara just nu, men tala om vad du har på ditt lilla hjärta, så ringer jag upp så fort jag kan, för jag är ute och fångar dagen."
Så låter det numera om man skulle slå en signal till Ingegerd Andersson, 62 år. I dag är hon så gott som helt frisk, men för ett år sedan var Ingegerd övertygad om att allt var över - dansen, vännerna och livet. Då hade hon fått cancer - för tredje gången.
- I juni förra året opererade de bort äggstockarna. De kunde inte göra mer, trots att jag var full av cancer. Cancern var som en inslungad näve med risgryn i hela buken. Under bröstkorgen hade jag en tumör på fyra gånger sju centimeter.
Hela livmodern var inkapslad, men hade de petat på det hade jag dött. Jag fick åka hem med cancern. Då var jag övertygad om att jag skulle dö. Men jag ville ju inte. Det var en stor sorg.
Ingegerd sitter uppkrupen i den blommiga soffan i den prydliga lägenheten. Vid minnet stiger tårarna upp i Ingegerds gröna ögon, grumlar den pigga, varma blicken och rinner ner för de solbrända kinderna.
Ingegerd har ärvt sin cancer, i släkten finns anlag för både bröstcancer och äggstockscancer och både fastar och kusiner har avlidit i cancer.
"Hade väl kämparglöd"
Men för Ingegerd skedde något av ett mirakel. Cellgiftsbehandling sattes in, och fungerade. Tumören under bröstkorgen försvann av sig själv, och resten gick tillbaka så att det kunde opereras bort. Men det var en tuff tid, förra hösten.
Ingegerds nära vän och granne hade just gått bort, även hon cancersjuk, och Ingegerds pojkvän hade just gjort slut - "han var livrädd".
Ingegerd hade förlorat känseln i både händer och fötter, kunde knappt gå och ännu mindre dansa, som hon älskade.
- Det var hemskt. Jag visste ingen som hade överlevt cancer tre gånger. Brösten satt på något sätt ändå utanpå, men det här inne i magen, man har ingen kontroll. Men jag hade väl en kämparglöd då.
"SÃ¥ glad att jag lever"
Den där hemska hösten så bestämde sig Ingegerd: på juldagen skulle hon dansa i Cupolen, och i april skulle hon åka på lyxkryssning till Amsterdam - "antingen är jag död eller så lever jag" tänkte hon. Och det blev dans på juldagen, och det blev en vecka i Amsterdam.
- Tankens kraft är jättestor, säger Ingegerd.
Telefonen ringer.
- Hej du! Aj du, har du? Det är vädret. Jo tack, det är bra.
Ingegerd mår bra. Nu. Hon som ringer undrar när de ska ses för att öva. För Ingegerd har blivit övertalad att hoppa in i en grupp som åker runt och spelar cittra på olika äldreboenden. Fem dagar fick hon på sig att öva.
- När passar det dig? Kan jag komma i morgon? Ja, jag har övat som bara den!
Cittra är bara en av de saker Ingegerd tagit upp igen efter senaste sjukdomen. Nu är hon så gott som frisk, äter medicin, men mår bra.
Hennes cancermarkörer, som varit uppe i nästan 3 000, är nere i 21. Under 20 betyder helt frisk. Och hon dansar igen, kan ses i egensydda röda kreationer på alla dansgolv i Linköping med omnejd.
- Jag är så glad i dag att jag lever.
Vad är det bästa med att du fortfarande lever?
- Att kunna gå upp ur min säng varje morgon till en ny fin orörd dag som jag kan fylla med vad jag vill.
Sänd kärlek till Ingegerd så hon klarar sig ännu en gång denna lilla ängel.. Kram Malin
