Min resa till Italien och O...

Det har varit magiska dagar här nere i Milano.  Det har varit tufft på många sätt men
också fantastiskt. Ananda Gigri ji har varit skärpt, rolig, klok och
kärleksfull men också tuff och utmanat oss. Alla som har varit här är människor
som har varit på Oneness University och 
Level 1 kurs. Den kurs som är första steget i deras utbildning för inre
växande och för att bli sk Deeksha givare. På universitetet kallas det även
Oneness blessing. Men för att kunna ge bör du möta dig själv. Och det är en
resa som heter duga!!!  Här funkar
inte med inre analyserande, frälsning eller en psykolog som talar om för dig
hur saker och ting är. Nej inre frid möter du när du möter det du flyr ifrån, i
ditt inre.  HUA!! Så vi går igenom
en veckas föreläsningar och meditationer där vi får möta många laddningar inom
oss själv. Ananda Giri Ji säger att; ”Vi är våra relationer” Och med det menar
han att sedan den dagen vi föddes har vi mött olika människor i vårt liv som
påverkat oss på många olika sätt. Skapat den vi är. Vi får kärlek, kunskap,
utmaningar, sorg och ilska ur de vi möter på vår väg. Våra föräldrar först och
främst. Och utifrån det skapar vi vår identitet. Så därför är vi våra
relationer. Om vi vårdar våra relationer vårdar vi livet. Och så även den inre
relationen med oss själva. Men redan som barn lär vi oss att fly smärta både
den yttre och inre smärtan. Vi får inte känna för mycket.

Jag vet att jag många gånger sagt till mina barn när dom
ramlat och slagit säg, ” Så ja , det gick bra. Ingen fara. Nu räcker det med
tårar.” Det jag då säger är, ” Det du nu känner är inte sant. Mamma har rätt.
Nu räcker det.” Och så lär vi våra barn att vara modiga, starka och inte känna
för mycket. Vi lär oss också tidigt att skylla på någon annan för vår smärta.
Framförallt den inre smärtan. Så fortsätter vi med det upp i vuxen ålder. ”Det
är hennes fel att jag känner så här. Det är samhällets fel att jag mår så
dåligt. Det är regeringens! Eller Gud!! ” 
Så slipper vi det egna ansvaret att möta det som gör ont inom oss.

Jag vet inte om vi var bättre förr på att hjälpa våra barn
med det dom gick igenom när något hände dom. Men jag tror vi hade mer tid för
dom. Tid att lösa problemen, förstå och känna. Den tiden finns inte idag. Vi
tar oss inte den tiden och det materiella liv vi skapat oss kräver att vi
jobbar mycket för att upprätt hålla det.

Så om vi nu inte tar tag i smärtan utan bara kör på utan att
inte riktigt leva ut den. Så gör det att vi bär med oss, inte bara minnen som
vi försöker fly ifrån utan även laddningarna runt dom. Och dom laddningarna gör
att vi agerar på olika sätt. Alla våra känslor filtreras genom dessa  obearbetade känslor och gör att vi
kanske inte reagerar på ett sunt sätt. Utan pga det som har hänt oss. Jag
brukar skoja om att det är som om vi alltid har på oss ett par solglasögon som
vi ser livet igenom. Vi ser sällan någon som han eller hon är eller en situation
utan kanske dömer, agerar och reagerar utifrån vad som vi tycker är sant. Men
egentligen ser vi inte situationen i sitt sanna ljus utan genom våra gamla
relationen som filterar eller förstör sikten.

Så vad kan vi göra? Ja, vi kan inte ta bort minnena. Men vi
kan ta bort laddningarna runt dom. Så dom släpper greppet om oss. Att inse att
jag kan inte förändra det förflutna men jag kan ändra mitt förhållande till det
och framför allt förhållandet till mig själv. Att förstå mig själv och omfamna
den jag är. Både det som jag tycker om hos mig och det jag inte gillar. Och det
är det vi lär oss på Level 1 och Level 2 på Oneness universiteteen världen
över. Det var också därför jag åkte dit. Inte för at lära mig Deeksha.  Jag gillade deras tanke om detta och
hade redan pratat om det många gånger på min kurser. Gjort olika meditationer
med mina elever för att hjälpa dom att ” städa” ut. Så det låg mig nära.

En annan sak som tilltalade mig var deras tanke på det
spirituella. För dom är att vara spirituell att du vårdar och ÄR i livet. Att
leva livet fult ut. ” To fall in love with life! ” I väst skiljer vi gärna
spirituellt liv med materiellt liv. Är du spirituell ska du inte tjäna pengar,
ha ett nytt hus osv. Men det är fel. Det är bara två olika livs stilar och har
inget med det spirituella att göra. Ananda Giri Ji är munk. Men det är inte pga
att hans tro ber honom om det utan för att han väljer det i livet just nu. En
dag kanske han gifter sig.

Att vara spiriuell för Ananda Giri Ji är om hur du ”
connectar” med andra människor, livet och det som är heligt för dig. Om du
vegetarian och bara lever i bön varje dag utan att vara närvarande med och för
din familj, dina barn då anser han att du INTE är spirituell. Men en man som
äter rött kött och åker lyxbil men är NÄRA sin familj och tacksam för det liv
han har. Han ÄR spirituell. Om man nu ska dra två typer av liv till sina olika
sidor.  Din livsstil är din egen.
Men det är hur du förhåller dig till livet och dina relationer som avgör hur
spirituell du är. Om du visar tacksamhet mot livet och vårdar livet du har i
din hand. DÅ är du spirituel. Att leva livet fullt ut och i kärlek till det!
Det gillar jag!!

Bhagavan och Amman, som startade universitetet är av den
tanken att vi alla är olika varandra och var och en är unik. Och det ska vara
så. Därför är ALLA välkomna dit. Oavsett religion, tradition, och status.  Även många icke troende åker dit. När
Oneness samarbete med Anthony Robbins startade började fler och fler företagsledare
också åka dit. Alla ville möta sig själva och börja leva livet fullt ut. Och
det är det som är magin för mig. Här möts alla!!!

Med filosofin, ” Mår jag bra mår världen bra!! Och det är
just DET som jag gillar. Tänk att alla dessa folkslag, religioner och nivåer på
sk status möts för ett gemensamt mål. Det är fantastiskt! Och dom vill INTE
skapa en sekt, Dom vill INTE att du ska hänga dom i hasorna för någon slags
frälsning. Ha din religion eller bara stå i kärlek. Det är ditt val och dom
respekterar det för dom vet hur viktig den egna tros uppfattningen är. Varför
ska dom ändra på det? Inte EN ENDA GÅNG har jag hört dom säga; Gud säger!
Enbart för att alla ska få vara välkomna till att möta sig själva i vilken tro
dom än har. Även dom som inte har någon Gud. Och det är ett klokt beslut dom har
tagit. För jag har aldrig varit så NÄRA min egna tro som på deras kurser. Dom
vill hjälpa dig att möta dig själv och det är en resa dom kan guida dig igenom
men DU kan bara göra den själv. Inom DIG.

Den sista dagen berättade Ananda Giri Ji för oss att det är
viktigt att Oneness ÄR att, inte åka tillbaka till våra länder och gå runt med
en massa sanningar som vi ska omvända folk till. Inte heller springa runt som
Gurus och ge handpå läggningar. Varje människa måste få gå sin väg och göra de
steg dom vill i sin egna tid. Nej Oneness för honom att hjälpa. Att vi tex en
dag varje månad drog ihop några vänner och hjälpte någon eller några som hade
det svårt. Hälsa på äldre och ensamma. Servera kaffe för uteliggare osv. Det
skulle betyda väldigt mycket för honom och för arbetet att skapa en bättre
värld. Att finnas för varandra.

Att omfamna hela ditt jag och den du är. Och att finnas där
för andra. Det är Oneness för honom. Det gillar jag!!!

Namaste! Malin