Vad märkligt det är när man vaknar och det är fullt ös i huvudet med tusen tankar. Vad kommer dom alla ifrån? Självklart är det en massa ord som måste rensas ut. Kanske även en dröm som triggat alla dessa tankar. Men det sista jag vet att jag drömde var att jag var på en natt klubb och jag åkte rullskridskor där inne och var förföljd av en av killarna i Ace of Base. Tycker inte att den drömmen kan påverka mig till några större diskussioner. Bara en undran över hur knasiga drömmar kan vara.
Så mina tankar. Jag har under en ganska lång tid umgåtts med människor som på många olika sätt anser sig var " The awekening people" . Dom håller kanske på med yoga, meditation, medvetenhet eller någon annan andligt utvecklande ritual. Dom berättar gärna om olika klokskaper dom har kommit fram till. Påpekar gärna när någon är enligt deras mening på fel väg och försöker då med den mjukaste röst vägleda dom åt rätt håll. MEN, vid kniviga situationer där livets verklighet ger dom en liten hårdare knuff mot axeln och där deras egon skakas om ordentligt är all andlig utveckling så gott som GONE!
Då visar dom sina rätta jag genom att anklaga, förtala, blame shifting och tex snacka skit på sina bloggar utan att ens ta kontakt med personen eller personerna dom är arga på. Jag har sett människor som jag haft en enorm respekt för pga deras medvetenhet men där jag, när man kommit dom lite närmare, sett hur deras egon fullkomligt explodera ut i jobbiga situationer. Ja det är kanske inte så konstigt en liten stund. Men enligt min mening borde alla som jobbar för andligt utveckling ganska snabbt koppla in sin egopolis och betänka; vad ska JAG lära mig av detta och har JAG någon skuld till detta? Det borde ju finnas en vilja att inte gå med denna negation inom sig utan med en vilja att reda ut och förstå för att kunna växa. Jag menar inte att man behöver acceptera andras beteenden som möjligen sårat en men det borde finnas en vilja att reda ut. Inte bara stänga dörren och bestämma sig för att JAG HAR RÄTT och sedan gå omkring med en syrlighet.
Men där i ligger faktiskt också mitt eget problem. Jag kan i vissa situationer bara stänga dörren men inte för att jag är arg utan snarare feg, för att jag inte orkar eller för att jag är sårad. Som officiell person är det många som hör av sig till mig och har många geniala idéer som dom vill göra tillsammans med mig. Jag har många som vill ha hjälp på olika sätt men det är en omöjlighet för mig att hjälpa alla. Och eftersom jag blivit utnyttjad så många gånger pga av mitt namn är det nästan så att jag testar dom och deras genuitet ett tag först. Ganska snabbt visar det sig om dom var faktiskt är sann eller inte.
Några som jag möter på vägen finner jag också en fin vänskap i även om bekantskapen är ny. Men så är det ju så att dom som står mig riktigt nära är ju min familj, Martin och mina barn. Och dom ger jag alla min lediga tid så ibland hinner jag inte med alla dessa nya bekantskaper.
I båda dessa fallen så brukar deras verkliga jag visa sig ganska snabbt när dom inte får den uppmärksamheten av mig dom anser sig vilja ha. Då får jag syrliga sms och märkliga mail. Osv..
Problemet med mig då är att jag bara stänger av. Jag blir ledsen pga denna oförståelse och små anklagelser med bitter krydda att jag bara stänger av. Och jag vet det är fel. Om jag var av den åsikten att jag anser mig vara en själsligt växande person borde jag möta upp och reda ut. Men istället stänger jag bara av... Jag är medveten om mitt beteende och jag jobbar på det men väljer fortfarande den enkla vägen, att gå. Och så skyller jag på att "en sann vän älskar villkorslöst". Men jag erkänner det är fegt.
Så visst det är inte enkelt och jag borde kanske inte bli förvånad. För hur andlig en person än försöker vara eller växa själsligen så är vi på jorden och trotts allt " bara" människa. Med våra enorma egon att tampas med. Och hur vida vi gör fel eller inte kommer vi förhoppningsvis en dag fram till en tidig morgon då vi vaknar med tusen tankar i huvudet. Och om inte, så ser Karma lagen till att vi förstår det en dag.
Jag säger bara, suck, puh och hjälp!! Men också tack! I am awake!!!
