Ett avbrott för egen tid.
När nu boken om klimkateriet och min tid genom denna resa är klar och ligger som sagt på redigerarens bord har jag fokuserat på något att känna in vart jag är påväg någonstans nu. Det är lite grann som ta sig tid att ställa några enkla frågor:
Finns det en gåva i det som varit som jag inte har sett?
Vem ska jag nu blomma ut till genom denna tid av introspektion?
Vem blir jag om jag omvandlar allt detta till kunskap och visdom?
Dessa frågor hjälper mig verkligen att gå vidare ut från puppan till fjärilen. Jag märker dock att jag har lite bråttom att få sträcka på vingarna. Jag måste fortsätta att gå varsamt fram så inte jag skadar de sköra vingarna i viljan att bryt mig loss från det som varit de senaste åren.
Tänker på våra höns hemma i Järvsö. När äggen får ligga kvar och ruvas på och en liten kyckling pickar hål i skalet och kickar med ett nyfiket öga ut genom hålet. DÄR är jag nu. Så för att inte ha för bråttom bestämde jag mig för att acceptera min väninna Cristinas inbjudan att besöka henne på hennes gård i Frankrike dagarna innan midsommar.
Villeneuvette har varit en viktig del i mitt liv i över tio år då vi haft våra kurser där. Kurser som handlat om att var och en av deltagarna ska titta på saker inom dom och vi ska hjälpa dom med våra verktyg att hitta vad som behöver hittas. Och kanske läka vad som behöver helas. Allt utifrån dom själva. Dessa resor har varit viktiga för mig på många sätt. Dels för att jag älskar mitt jobb och den inre resa är det konstanta både i mitt arbete och mitt privat liv. Men också för att Frankrike och dess kultur alltid slagit ann en ton i mig som jag tycker om.
Denna gång var jag där för min skull. Samtalen blev många och långa med bara mig och Cristina i det stora huset. Och det blev också mycket skratt och tid av vila. Ibland kunde timmar gå och vi satt bara i tystnad med en bok.
Jag brukar tänka att det finns olika platser som vi kallar hem. Men på senaret tid har jag vänt på tanken. Det finns platser som gör att vi hittar hem inom oss. Vi upplever att det är som att komma hem utanför oss men det är egentligen så att platsen, dofterna och kanske smakerna gör att vi för en stund landar och connectar med själen. Hem i vårt hjärta. Så är Villeneuvette för mig.
Jag tror att också det som händer när vi nu i sommar åker till våra olika landställen. Vi mår så bra att vi önskar att vi kunde bo där hela tiden. Ja nästan som ett andra hem. Men egentligen så är det vi som hittar hem in till oss själva för vi stannar upp en stund och lyssnar, känner och betraktar. Är i nuet.
Konsten är att kunna göra det när vi väl åker tillbaka till vad vi kallar verkligheten igen. Se till att vi varje dag stannar upp och connectar med vår själ och vårt hjärta.
1. Ta tre djupa andetag och känn att du vid varje utandning landar i hjärtat.
2. Notera vilket känslomässigt tillstånd befinner du befinner dig i just nu?
Vilka tankar skapar detta?
3. Sätt ord på det - ” Jag hinner inte med det jag ska göra! “
“Jag känner mig orolig för att jag tror att jag inte
är tillräcklig för min partner, barn eller på arbetet.”
”Jag känner mig arg för att jag upplever att ingen lyssnar på mig. “
4. Vänd nu tanken! - Fråga dig själv:
“Är detta sant eller är det bara min egen osäkerhet som spökar? “
“Vad skulle annars kunna vara sant i dom bästa av världar? “
“Vad skulle jag hellre vilja känna och kan jag känna så med min egen hjälp att ändra tanken? “
“ Vad skulle kärleken gjort nu”… osv.
5. Välj goda tankar, välj kärlek och omtanke om dig själv. Betrakta något runt omkring dig som är skönhet, harmoni eller ger en känsla av tacksamhet. Känn hur du kommer kontakt med själen och lugnet i dig.
Jag gör detta flera gånger om dagen då mina tankar lätt kan loopa på gammal rutin. Det här hjälper mig så pass mycket att jag tillslut märker att jag bara går omkring och ler. Och så blev det varje dag i Frankrike och på den vackra kvarnen hos Cristina. Jag kom hem med ett leende på läpparna.
Nu ska jag göra mig en kopp te med citron och läsa lite mer i en bok. Önskar dig en fin stund!
Kram Malin
