Var snäll mot hjärtat på morgonen

Hjärtat på morgonen – varför många av oss 50 plussare får problem då.

Jag har många vänner som lider av hjärtflimmer, oregelbundna slag och högt blodtryck. Många i klimakteriet men också långa män.

Det pratas mycket om kost, motion och ålder när det gäller hjärtat. Men något som ofta glöms bort är morgonen – den tid på dygnet då hjärtat faktiskt är som mest belastat.

Och det gäller tre vanliga problem:

hjärtinfarkt

hjärtflimmer / oregelbunden rytm

högt blodtryck

Så varför är morgonen kroppens ”högrisk-period” för oss 50 plussare oavsett kön?

När vi vaknar sker tre saker – hos alla, varje dag:

Kortisol stiger kraftigt (kroppens inbyggda ”starta motorn”-hormon)

Blodtrycket ökar naturligt för att få oss att vakna och röra oss

Pulsen och det sympatiska nervsystemet går upp i varv

För de flesta är det här inget problem.

Men för den som redan är stressad, sover dåligt, har högt blodtryck eller känsligt hjärta – då kan övergången bli för snabb. Och ju äldre vi blir desto känsligare blir ju hjärtat.

Och då uppstår de där typiska morgonsymtomen:

tryck över bröstet

hjärtklappning eller flimmer

oregelbundna slag

yrsel

rusande puls

oro i kroppen

Det är inte inbillning – det är biologi.

Hjärtinfarkt och morgonen

De flesta hjärtinfarkter sker mellan kl. 6–12.

Varför?

blodet är tjockare på morgonen

blodtrycket stiger snabbt

hjärtat jobbar hårdare precis när vi vaknar

stress och alarm ger ytterligare belastning

Det här betyder inte att en mobil kan ”ge” en hjärtinfarkt.

Men morgonstress kan vara droppen som får bägaren att rinna över om hjärtat redan är ansträngt.

Hjärtflimmer och oregelbundna hjärtslag

Förmaksflimmer och extraslag triggas ofta av:

snabb stressökning

vätskebrist efter natten

snabb förändring i andningen när vi reser oss

adrenalin från alarm och telefonen

Hjärtat är elektriskt – och morgonen är en tid då systemet är extra känsligt för störningar.

Högt blodtryck

Personer med högt blodtryck får ofta högre värden just på morgonen.

Det beror på:

nattens hormonskifte

att kroppen går från vila till aktivitet

att stress + morgonrusning lägger på dubbelt tryck

Det är därför många läkare ber patienter att ta blodtrycksmedicin på morgonen.

Det hjälper kroppen att hantera den naturliga topp som redan är på väg.

Vad kan man göra? (Enkla saker som faktiskt fungerar)

Inget flummigt, bara praktiska grejer som stöds av forskning:

Vakna lugnare

Undvik hårda alarm och gå upp långsamt.

Ingen mobil de första 30-60 minuterna

Notiser trigger stressystemet direkt.

Drick ett glas vatten. Gärna lite citron vatten.

Motverkar vätskeförlust → minskar risken för flimmer och tryckstegring.

Andas långsamt i sängen i 1 minut innan du kliver upp. Mys en stund helt enkelt.

In 4 sekunder – ut 6 sekunder.

Sänker blodtrycket och lugnar rytmen på riktigt.

Rör på dig lätt. På min morgon yoga på Spotify finns det mjuka rörelser att göra i sängen.

Sträck på kroppen, gå lite i hemma. Ingen rusning.

Låt morgonen sätta tonen för resten av dagen.

När hjärtat söker sin rytm.

Det finns stunder då hjärtat känns som en fågel som plötsligt flaxar till. En rytm som hoppar, en puls som rusar, en känsla av att någonting tappar fästet för en sekund. För många uppstår detta just på morgonen.

När vi vaknar går kroppen från nattens djupa stillhet till dagens första ljus. Stresshormonerna stiger, blodtrycket ökar och andningen blir snabbare. Hjärtat går från vila till aktivitet på bara några andetag. Det är en naturlig rörelse, men för ett känsligt nervsystem kan den här övergången vara som en liten chock.

Och om vi då möts av morgonens brus – ett högt larm, mobilen som blinkar, notiser, krav – kan hjärtat reagera ännu starkare. Ibland som extraslag. Ibland som hjärtflimmer. Ibland som en rytm som helt enkelt glömmer vilken takt den ska följa.

Det betyder inte att hjärtat är svagt. Det betyder att det är känsligt, lyhört, elektriskt. Och att det svarar direkt på det vi möter.

Därför är morgonen en helig stund för många som vill lugna sitt hjärta.

Att börja långsamt.

Att andas innan man stiger upp.

Att låta mobilen vila.

Att föra en hand mot bröstet och känna värmen där.

Att mjukt hitta sin koherens innan världen drar i oss.

När vi gör så får hjärtat en chans att hitta sin rytm innan dagen börjar.

En chans att landa.

Att samla sig.

Att komma ihåg sin egen musik.

För hjärtflimmer handlar inte bara om medicin och diagnoser.

Det handlar också om nervsystemet, om kroppens övergångar, om hur vi möter morgonen. Och det vackra är att vi, med små rörelser av närvaro, kan hjälpa hjärtat tillbaka till lugnet.

Att vakna mjukt är att ge hjärtat en stilla hand att hålla i när det tar sina första steg in i dagen det är det bästa du kan ge dig själv och ditt hjärta.

Kram Malin

Vi får alla välja vad som för stunden känns viktigast.

Som det brukar vara är vårt engagemang för de som har det svårt en nyhets aktion. Vi är engagerade ordentligt i början för vi är liksom i någon slags chock och vill hjälpa till till 100 % Men allt eftersom åren går kommer andra krig eller svält in i vår medvetenhet och det som förut engagerade oss faller mellan stolarna. Det är kanske inte så konstigt för vi ska ju hjälpa till på många olika ställen absolut men vi behöver hålla ett vakande öga över vår egen slentrian eller “ ja ja det håller ju på än så vad ska man göra “ känsla. Tror att vi alla faller in i den ibland. Medvetet eller omedvetet. För mig personligen känner jag att Ukraina ligger mig lite extra varmt om hjärtat för att det faktiskt skrämmer mig mest. Ryssland ligger ju väldigt nära oss och den Ukrainska befolkningen levde inte så mycket annorlunda liv än oss. Dels har vi också Ukrainska vänner i familjen och får dagligen uppdateringar om hur läget för deras familjer är. Men var och en måste välja vad som för stunden känns viktigaste för dom att stödja. Bara vi inte slutar stödja.

När det gäller maktmissbruk som i Ryssland, Nord Korea och Israel mfl hamnar jag i någon slags chock. 2025 och större delen av världen känns rätt human men ändå så finns det länder där män regerar som mördar och kidnappar och torterar för att behålla makten. Och dessa män kan även påverka oss. Kanske är det därför kriget i Ukraina skrämmer mig. Min och mina barns värld kan vända från den ena dagen till den andra pga Putin. Men inte bara Putin utan även Trump och han tull utspel.

Men när jag tittar på nyheterna och ser hur vanliga svenskar använder maktmissbruk och härskarteknik för att förminska andra på sociala medier eller via mail. Där de lurar och bedrar äldre för att tjäna pengar. Hur de utnyttjar andra och förvrider sanningen för att få flera följare och bli populärare så börjar jag undra om människan i grunden är ond och kämpar för att vara god eller om hon är född god men livet, uppfostran och annat skadar oss så att vår empati för andra försvinner? Vi väljer hatet och ondskan som drivkraft. Och hat föder bara mer hat.

Och återigen kommer jag till det lilla av maktmissbruk vi alla använder i vår vardag. För jag tror, som jag alltid sagt, att frid och fred i världen börjar med oss själva och att alltid ha koll på vår egen “lilla onda ängel på axeln” som viskar att det är ok att snacka skit, det är ok att ta dyrare pris på kaffe bara för att man kan, det är ok att smita före i kön, det är ok prata förminskande om kändisar, politiker, grannar eller ex-partnerns nya, det är ok att inte lämna tillbaka pengarna trots att vi ser att vi fick för mycket växel tillbaka. Familjer som bråkar om ägodelar och barn som kommer ikläm i skilsmässor för att någon förälder är bitter. I min värld kommer väldens ondska aldrig sluta så länge vi hycklar inför oss själva med att vi själva ibland faktiskt använder den för vår egen vinning skull. Är det ok i vår vardag att utnyttja andra för vår egen vinnings skull säger vi att det är ok för maktens män och kvinnor att utnyttja andra för detsamma. Litet som stort. Som i litet som i stort.

Just nu läser jag en kort ramsa varje dag för att hålla mig själv på banan. Den kommer ifrån Navajo indianerna ursprungligen men jag skrev om den efter en ramsa som min Shaman lärarinna Margitta Wigren lärde mig.:

“Lämna var plats i skönhet.

Jag går med skönhet inom mig

Jag går med skönhet bakom mig

Jag går med skönhet framför mig

Jag går med skönhet under mig

Jag går med skönhet ovanför mig

Jag går med skönhet runt omkring mig.

Mina tankar ska vara vackra

Mina känslor ska vara vackra

Mina ord ska vara vackra

Mina handlingar ska vara vackra

Vart jag än går, lämnar jag var plats i skönhet efter mig.

Vad som än har varit

Här börjar det i skönhet, moder jord, fader himmel

Från och med nu är balansen återställd

Från och med nu är skönheten återställd

Nu är skönheten återställd

Det har blivit skönhet igen”

Fritt inspirerad av den traditionella Navajo-bönen “In beauty may I walk”

(Hózhóogo naasháa doo, Beauty Way / Blessingway), nedtecknad av bl.a.

Washington Matthews i slutet av 1800-talet. Och min lärare Margitta Wigren. Omformulering och tolkning: Malin Berghagen

Stor Kram Malin

Kyrkorummet, en plats att vila.

Andra advent och jag är på väg till kyrkan för en ekumenisk gudstjänst. Jag sitter just nu i bilen och drar mig lite för att gå ut. Regnet strilar ner på framrutan på bilen och gör ett lyckat försök att förstöra all form av julkänsla denna 7 december. Jag tittar på min privata instagram som är långt ifrån min officiella. Den officiella är fokus inspiration och de jag följer är oftast andra som jobbar med sociala medier på något sätt eller som inspirerar mig i det arbetet blandat med familj och vänner. På den privata är det bara familj och vänner men också de som jag följer som inspirerar mig på ett andligt och ett kulturellt plan. För mig är det skönt att separera dem båda för jag blir inte så jobb orienterad när jag sitter med den privata. Idag kom bilden ovan upp och jag kände så väl hur den klingade an i mig. Den stämde så bra med den jag är och varit genom livet.

Jag är ju troende men jag har ingen religion. Eller nja.. jag är ju döpt och konfirmerad i den kristna tron men om jag ser till var jag ÄR i själen så är jag religionsfri. Jag respekterar religionstillhörighet för den ger struktur och de svar av trygghet och ledning de ger dem som behöver. Även mig oavsett religion faktiskt. Jag kan finna fina vägledningar i de flesta religioner. Men religioner är också skapt av egon som inte litar på att vad än profeten sagt kommer räcka. Eller en möjlighet att höja sig själv över människan som den som vet sanningen och vad som är rätt eller fel.Familjer kan bryta med sina anhöriga för fel val av religion och människor kan anse sig rätt att döda i religionens namn. för mig går inte det ihop. En troende “ vet” ju att livet en människa har getts till dom av Gud kan de vara 100 % säkra på att de gör rätt i att avsluta ett liv som deras gud skapat? Är det 100% säkra på att de VET sanningen och vad deras Gud vill? Jag litar på min tro men jag litar inte på människan och hennes egodrivna agenda.

Jag var väldigt ung, kanske fem år, när jag började ställa frågor om livet. När den kärleksfulla kraften som finns i ljuset intresserade mig. Och jag har läst många böcker, lyssnat på många kloka män och kvinnor och vänt ut och in på min känsla i kroppen, min själs röst för att växa som människa. Och jag kommer långt med det. Men jag behöver också det andliga rummet. Jag behöver vara med människor som tror även om vi tror på olika sätt och har andra nämn för våra gudar. . Jag är lika lycklig i en synagoga, moske eller kyrka för det är gemenskapen bland troende jag behöver. Och det andliga rummet. Jag tror på att Jesus, Buddha, Mohammed, rumi mfl fanns… men jag tror de alla sa samma sak som på bilden: ”Ditt tempel finns inom dig. ”

Jag tror på att människan inte ska vara god för att Gud begär det av dig utan för att det är den du vill vara. Då tror jag att vi är ett med det Gud, Gudinnan, den store anden, Allah…vill. Annars blir det att vi lägger allt ansvar utanför oss och allt makt utanför oss och även ibland skuld utanför oss. Att Gud vill detta av mig. Nej jag tror att jag som människa har rätten att välja och det är hela grejen. Du kan nämligen alltid välja. ” Den fria viljan ” ger dig den möjligheten och konsekvensen av den är alltid din att bära. Jag brukar säga att det är som elen som kommer ut ur uttaget i väggen. Vi kan koppla in oss med den och använda den till att bygga saker eller förgöra saker. Kraften är alltid densamma. Det är upp till människan vad hon använder den till och konsekvensen är alltid hennes.

Jag tror även på att varje själ är unik och har sin egna suveränitet. Sin stund här på jorden. Det är inte vårt arbete att gå in och förändra varandra eller lägga oss i. De är varje människas eget uppdrag, deras själs växande, deras unika resa. För mig är det som om medvetenheten, den stora anden blåser sitt andetag in i kroppen och den tar sitt första andetag. I ande-taget finns själen och genom detta första ande-tag ges den en möjlighet att resa igenom ett helt liv i denna kropp. Och sedan när livet är slut gör vi vår sista utandning och flyger tillbaka in i helheten igen. För mig är vi alltid en del av detta andetag även om vi känns distanserade ifrån det. För mig har målet alltid varit att komma ihåg vart jag kommer ifrån. Och att använda denna gåva att vara människa här och nu på bästa möjliga sätt. Det är långt ifrån lätt eftersom vi utmanas i så många olika möten med andra människor. Det goda, det bittra, det mörka det omhändertagande, det kloka… i oss utmanas varje dag. Det är igenom det som själen växer, visdomen kommer och vi kommer närmare kärleken eller längre ifrån den.

Oj… det blev djupt.. Jag skulle egentligen bara säga : Jag går till kyrkan och tänder ett ljus för ljuset inom var och en av oss. Blev mycket ord som egentligen inte är viktiga. Bara min sätt att se på se på saker och ting och fördriva tiden medan jag tar kraft att springa igenom regnet till kyrkan.

Tiden på jorden är väldigt kort. Vad vi använder den till är helt upp till oss. Och för mig som funderat väldigt mycket om just tro sedan jag var väldigt liten är kyrkorummet ett and-rum. Det är inte för den religion som kyrkan står för som jag går dit för det är min starkaste övertygelse att det gudomliga bor inom var och en av oss och allt genom livet för oss närmare den källan eller längre ifrån den. Nej kyrkan är där jag kan få vara mig själv och vila en stund från utmaningen att vara människa. Därför går jag till kyrkan även denna söndag.

Önskar dig en fin söndag. Håll i ljuset… 2och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna.. Det blir snart ljusare igen.”

Kram Malin

Barndomens osynliga medicin

Jag har ofta undrat varför mitt immunförsvar är så starkt. Varför jag nästan aldrig blir sjuk influensa eller hosta, varför kroppen tycks svara med ett lugn när andra rasar i feber och förkylningar. Jag är enligt en DNA test 100% skandinav med nästan hälften i Svenskt och hälften i Norskt och med en krydda av finskt och danskt. Kan det påverka? Nja… Idag vet vi att svaret kanske inte finns i några avancerade gener alls, utan i själva atmosfären i våra liv som barn.

Jag växte upp i ett hus där dörrarna stod öppna och människorna kom och gick. Mamma försörjde både mormor och sina bröder och min syster Monica den dagen jag kom till världen. Vi bodde alla i samma hus och mina morbröder och min stora syster var i ett brett spann i tonåren och många av deras vänner hängde i gillestugan på Rosenhillsvägen.

Mina föräldrar var musiker. De turnerade, mötte människor, reste med sina instrument och sin musik. Och när de kom hem tog de med sig alla de små, osynliga mikrober som följer med levande liv. Det låter poetiskt, men är också biologiskt sant: barn som får möta många olika mikroorganismer tidigt i livet tränar sitt immunförsvar. Det blir klokt, flexibelt, mindre rädd för världen.

Mormor lagade hemlagad mat – riktig mat, doftande av omsorg och enkla råvaror – och huset fylldes av släkt, vänner, skratt och samtal. Jag åt det som mina förfäder ätit, inte det som fabrikerna senare hittade på. Det gav tarmfloran en stabil, trygg grund – och tarmen är ändå hemmet för större delen av vårt immunförsvar.

Och jag reste.

Redan som ettåring flög jag till andra länder för det var det enda sättet mina kända föräldrar fick vila från att bli igenkända och där i dofterna från chili, oregano och timjan mötte jag andra kulturer, andra klimat, andra bakterier. För ett barns immunförsvar är det som att få ett bibliotek av små naturlektioner:

Så här ser världen ut. Det här behöver du kunna hantera. Du är trygg.

Så medan andra barn växte upp i mer sterila miljöer, växte jag upp i en mosaik av människor, mat, musik, resor och närhet. En blandning av trygghet och variation. Det är, enligt forskningen, en av de mest kraftfulla gåvorna man kan ge ett barns immunförsvar.

Och kanske är det därför min kropp fortfarande bär den där ursprungliga visdomen:

Att livet är vän, inte fiende.

Att världen inte ska fruktas, utan mötas.

Att immunförsvaret inte är en krigare i ständig strid, utan en resande som lärt sig följa rytmen i allt levande.

Kroppen minns.

Den minns mormors gryta, mammas turnéer, pappas musik, människor som lyfte upp mig och pussade mig på kinden. Mormor som bar mig på höften och sjöng sig igenom dagen. ” Pigge pigge pigge lunk… Min kropp minns alla de stigar jag sprungit på i andra länder som liten och som stor. Den minns värmen, skrattet, rörelsen, resorna.

Och kanske är det den minnet som är min starkaste medicin. Inte mitt skandinavisk DNA. Min mormor kallade oss med kärlek för zigenarungar, jag kallar oss för kulturarbetare med musik, gemenskap, hemlagad mat och nya upplevelser varje dag.

Fastna inte i den moderna människans inrutade mönster. Vill du hålla dig frisk stärk ditt immunförsvar med hemlagad mat, ny miljöer och människor, musik och sång och vänlighet.

Och kom ihåg: våra mormödrar hade rätt. 😉

Min kombo för nervsystemet och kryp i benen

När mitt nervsystem känns överbelastat, eller när jag får det där obehagliga krypet i benen på kvällen, har jag en egen kombination som hjälper mig att landa. Det är inget avancerat, bara stöd min kropp mår bra av och som ger mig lite mer lugn, styrka och stabilitet.

Omega-olja

De hjälper mig att balansera mina omega-fettsyror, och när min balans är bättre blir både nerver och muskler lugnare. Jag märker direkt att mina ben känns tryggare och mindre oroliga. Länk här

D-vitamin

Det här är min dagliga grund.
D-vitamin ger mig stabilitet, både i humör och i musklerna. Jag känner mig starkare och mer samlad när nivåerna är bra, särskilt under mörkare perioder. Länk här

B12

Jag tar B12 för att stötta mitt nervsystem. När nivåerna sjunker kan jag få pirrningar, trötthet och en allmän känsla av obalans. Med B12 känner jag mig klarare, lugnare och mer i min kropp. Länk här

Järn tillsammans med C-vitamin

Mina järndepåer går lätt upp och ner, så jag behöver fylla på.
När jag tar järn ihop med C-vitamin märker jag direkt skillnad. Min energi blir jämnare, hjärtat känns lugnare och både trötthet och rastlöshet minskar. Det hjälper också mycket mot krypet i benen. Länk här

Vad den här kombinationen gör för mig

När jag tar de här fyra tillskotten känner jag att kroppen kommer hem igen.
Mitt nervsystem stillnar, musklerna slappnar av och benen får ro.
Jag får en jämnare energi, ett stabilare humör och en känsla av att kroppen andas lite lättare.
Det är min lilla ritual för att stötta mig själv, särskilt i den här livsfasen där hormoner, stress och sömn hänger så tätt ihop.

Året jag blir 60 år

Tänk att jag blir 60 år 2026!!! Det är så maxat och så overkligt!! Men det händer… och eftersom jag kände att de tuff åren mellan 52-59 år över, peppar peppar ta i trä, ville jag ta igen en tid jag levt i en övergångsvakum och fira stort över hela året. Så jag sa till min kollega Camilla Lebert Hirvi, “ 2026 vill jag göra de resor jag älskar som mest och som varit mitt signum genom dessa 27 åren som yoga inspiratör. 2023 var också det året jag firade 20 år med yogaresor som startade med till Camilla och hennes dåvarande hem på Koh Landa i Thailand. MEN det var också det året som pappa blev sjuk och sedan gick bort så jätte mycket firande blev det inte så klart. När jag och Martin var över på Kreta för att fira Camillas 60 års dag i juni 2023 visste jag inte alls vad som väntade runt hörnet av sorg och saknad bara några månader senare. Jag var också fortfarande i klimakteriets vakuum och den glädje som hon och min vän Cristina pratade om som du kliver in i efter 60 kändes långt borta. Hon dansade med sin Eric och jag var så innerligt glad för hennes skull men jag kände inte längre igen mig själv. Och inte blev det bättre när pappa i oktober 2023. Det året som jag skulle firat 20 år som yoga inspiratör blev inte heller som jag tänkt mig. Samma år gick ju mamma bort…

MEN NU ÄR JAG TILLBAKA ur min klimakteriebubbla! Och jag har bearbetat sorger, reflekterat över livet och djupdykt i min inre efter vem jag varit och vem jag nu vill kliva in i resterande delen av mitt liv. Och det känns fantastsiskt och jag tänker ta igen så mycket jag kan 2026 av det firande som inte blev av men också leva det liv jag vill leva. So here we go!!

Här kommer nu lite info om mitt år 2026, om allt går som jag önskar.

MALINS KURSER OCH ÄVENTYR 2026:

17-24 Januari Hälsokurdagar på Masesgården vara av jag håller i en kurs i yoga den 18-23 januari som du kan hoppa på medan du är där. Den kursen är för alla men framförallt för dig som aldrig har yogat förut och vill veta mer. Under din vecka renar du kroppen med Masesgårdens fantastiska vegetariska mat, tar promenader, simmar i pool eller kanske ta en bastu. På eftermiddagarna går igenom yogan steg för steg på mellan 15.30-17.30. En bra vecka för dig som vill rena kroppen men också komma igång med yoga. Läs mer HÄR.

24-25 Januari närvarodagar på Kontempel i Stockholm. Det här är en dröm jag haft i flera år. Att hitta en mötesplats i Stockholm där jag kan ha kurser, klasser eller workshops i hjärtat av stan men ändå nära naturen. Och nu har jag hittat det på Kontempel i Stockhom. Först ut är en endags retreat den 24 januari tillsammans med mig och Sandra Wijkman Donovan. Vi möts upp på förmiddagen och har sedan fram till sen eftermiddag tillsammans. Vi yogar, mediterar, vandrar på vackra Skeppsholmen, samtalar om naturens betydelse och att följa sitt hjärta mm. Mer info om just denna dag kommer snart. Just save the date!

Den 25 januari har vi en inspirations dag på 3-4 timmar i “ Ditt digitala uttryck” med mig, mitt sociala medier geni och brilliant fotograf Love Taylor och regissören Drew Donovan. Där du får hjälp att finna ditt utryck på sociala medier. Hur du kan använda rösten bättre och hur du använder kameran när du sänder ut kurser, input eller klass på din plattform. Som artistbarn och som skådespelare använder jag idag 100 % av de kunskaperna på mina kurser. Jag har aldrig power point förutom för att lägga upp en bild i bakgrunden. Jag har inget manus. Ibland har jag inte ens ett papper med stolpar. Jag går helt utifrån min kunskap om det jag pratar om, modet att vara i nuet och att vara mitt autentiska jag. Love Taylor gör fantastiska filmer och bilder för Maxim teaterns sociala medier och har skapat hela min hemsida men också andra kända yogalärare. Verktyg som kan göra det lättare för dig att nå ut med ditt material eller det du vill säga. Drew Donovan lärde jag känna på Mallorca och är gift med Sandra. Han vet vart vi tappar bort oss som lärare i yogasalen. Han vet betydelsen av att använda din röst och kameran på bästa möjliga sätt och nå ut till lyssnare. Dessa dagar kan vara av stor betydelse oavsett om du har utryck som ditt jobb eller som en hobby. Det kommer bli kul!! Save the date!

1-17 Mars Hälsokur på Masesgården var av jag håller i en kurs ( 2-16 Mars ) om en av mina favoritämnen “ Ett långt och friskt liv” i de blå zonernas anda. De blå zonerna är de delar av världen där det finns flest 100 åringar per capita och dessutom är friska. Jag har läst mycket om detta och självklart är ämnet och Masesgårdens hälsosamma mat en perfekt kombo denna vecka. Här kan du få en fantastiska nu start på ett hälsosamt liv eller boosta kroppen med allt vad ett långt och friskt liv kan innehålla. Läs mer HÄR.

19-22 Mars Retreat för kvinnor ca 45+ på Tofta Herrgård med mig och Camilla Neuendorf. Ni som följt mig genom åren vet att jag och Camilla har haft våra succé sommarveckor på hennes Tofta retreat i över 10 år nu. Under dagarna tillsammans får du ta del av Malins och Camillas samlade verktyg för att möta livet efter 45 med mer lätthet och närvaro men också i insiktsfulla samtal kvinnor emellan. Det blir mjuk yoga och meditationer, stärkande samtal, vandring i Toftas stilla, läkande natur, god mat lagad med lokala råvaror i säsong från herrgårdens kök, tid för återhämtning, skratt och nya insikter. Denna helg är kraftfull och många av de kvinnor som varit på denna helg blir vänninor för livet. Perfekt att åka själv men också med din bästa väninna eller syster. Lär mer HÄR.

17-19 April i Marstrand Wellness Weekend. En helg för kropp och själ med inspiration, rörelse, närvaro och kultur på en av mina svenska favoritplatser i Sverige. Tillsammans med Marstrands kurhotell, som verkligen kan ta hand om dig till 100 %, ska jag och hälsoinspiratören Jonas Colting få dig att landa i en trygg plats inom dig men också få taket att lyfta. Detta är en helg för tex väninnor eller syskon som gillar att röra på sig men också njuta av det där lilla extra. Också en perfekt helg att ge sig själv. Läs mer HÄR.

25 april - 2 Maj Parresa till Kreta. En vecka för närvaro, rörelse och nya perspektiv på livet tillsammans som par. En resa för er som vill mötas på nytt efter att barnen flyttat hemifrån kanske eller som vill er uppleva något meningsfullt tillsammans. Deltagarna kommer inte jobba i grupp utan bara med sin partner även informationen från Camilla och Eric till er sker i grupp. Träningen på mornarna med mig kommer vara lämplig för alla. Otränade eller inte. Detta är den resa som faktiskt var avgörande för mig och Martin när vi precis hade träffats. Så det här är en resa som du kan se som en investering i relationen oavsett om ni precis har träffats och känner att ni vill ge er en chans eller om ni levt många år tillsammans. Läs mer HÄR.

2-9 Maj Lev din dröm kommer i år vara på Kreta.. Jag och Camilla har verkligen försökt genom våra 23 år som vänner och kollegor stöttat varandra i ett följa våra drömmar. Frågan är nu om du är redo att ta ett steg närmare dina drömmar och skapa en plan för ditt nästa kapitel i livet? Kanske står du vid en väg där du söker klarhet, i ditt inre, i det yttre, eller i båda. Under den här inspirerande veckan på Kreta, i Camillas hemby, börjar varje dag och varje eftermiddag med yoga och meditation tillsammans med mig och varje dag leder jag och Camilla gemensamma workshops där du får utforska dina drömmar, vad som håller dig tillbaka och hur du kan våga ta nästa steg. Genom samtal, rörelse, kreativitet och reflektion väcks modet att leva det liv ditt hjärta längtar efter. Vi delar berättelser, skratt, dans och musik och låter Greklands ljus, hav och stillhet bli en del av resan inåt. En resa för alla som har en längtan att följa sitt hjärta på nytt eller igen eller att för första gången ta modet att göra det. Eller bara vill förstärka det du redan vet om ditt hjärtas längtan. Läs mer HÄR:

23-30 Maj Pascalidou Party week på Samos med mig, Tess Merkel Solomons och Alexandra Pascalidou . En sprakande trio. En yogaguru, en discostjärna och en sagoberättare som bjuder in dig till en vecka där livet ska firas och fyllas med glädje. En dionysisk vecka med yoga, sång, dans och fest för alla sinnen! Där kroppen får andas, själen får sjunga och hjärtat får slå glädjevolter. Dessa två kvinnor har gett mig de roligaste stunder men också en av de finaste samtalen i mitt liv. Vi har gått igenom så mycket och har peppat varandra att stå stolta och inte ta skit. Så det här är en resa för dig som är social, som vill umgås och hjälpa till att fylla dagarna med glädje MEN som också behöver dina pauser och återhämtningsmoment. Vi kommer att inspirera men DU kommer också behöva gå in med eget ansvar i hur lyckad den här resan kommer bli. Detta är inte en resa för dig som vill ryckas med och lämna över till oss enbart utan en resa för dig där du vill vara en del av kraften i gruppen. Du kan välja att åka själv eller med någon du tycker om att hänga med. Läs mer HÄR.

5-7 Juni 20 års jubileum på Tofta retreat. Mer info kommer!

18-25 Juli Sommarvecka på Masesgården. Ja låt oss säga så här, den här veckan är så inrutad bland Masesgårdens gäster att det är svårt att få plats på denna kurs om du inte är snabb i svängarna. Här blandar jag mina kurstimmar ( 19-24 Juli ) med yoga förstås tillsammans med mitt inkännande men även busiga som sätt gör att deltagarna nästan aldrig vet vad som kommer att hända. Men en sak vet de. De åker därifrån med självinsikt, lugn och livsglädje. Många bokar denna vecka till nästa år, samma dag som de åker härifrån när kursen är slut. Detta är en vecka för alla att fylla kroppen med hälsosam mat och sköna träningspass med personalen på Masesgården. Vi ses 15.30-17.30 på eftermiddagarna. Den här veckan ligger inte ute än på Masesgårdens hemsida så kontakta dom vi mail eller tel om du vill få plats. Lär mer HÄR.

3-7 augusti Sommarveckan på Tofta retreat i Bohuslän. En vecka full av yoga, workshops, meditation, mediationsvandring vid havet, m.m. och framför allt glädje och stor energiboost. Alla kan medverka oavsett kunskapsnivå, även nybörjare. Det här är en vecka som sätter avtryck och flera deltagare återvänder, ofta med några års mellanrum men det finns de som är med varje år. Läs mer HÄR.

6-13 september Lesvos och Livslust och närvaro 45 plus. Den här resan blev en succé 2025 och är ett hjärtebarn för mig och Camilla Lebert Hirvi. När jag utformade 45plus kurserna och resorna fick jag några emot mig. Varför begränsa till bara 45 plus? Jo för vi förstår varandra och det som sker i livet mellan 45 och 60! Så min vän, känner du att det är dags att omge dig med kvinnor som, precis som du, har gått igenom livets stora skiften? Åren mellan 45 och 65 kan rymma allt. Barn som flyttar hemifrån, föräldrar som blir sjuka eller går bort, förändringar i kroppen, sömnen och känslolivet. Det är en tid av sorg, skratt, trötthet, nya upptäckter. Och ibland en helt ny sorts frihet. Under den här veckan på Lesvos möts vi i systerskap, med samtal, yoga, meditation och glädje. Vi delar erfarenheter, får kraft av varandra och hittar vägen tillbaka till livslusten. I kroppen, hjärtat och själen. Du kan LÄTT åka själv. Men det är också en bra resa att göra med sin väninna, syster eller mamma. Hedra er relation i kvinnans anda. MEN din man kan faktiskt också följa med även om han inte just går kursen. Det kan bli riktigt fint faktiskt. Läs mer HÄR.

4-5 oktober Vikinlinjen till Åland. Den 4:e oktober välkomnar Tidningen Nära dig till ett dygn fyllt av inspiration, insikter och gemenskap. Ombord väntar ett program fullt av spännande föreläsningar och workshops om allt från medialitet, healing och astrologi till änglakontakt och tarotkort. Du får också chans att prova meditation och ta del av både storseanser och privata sittningar. Jag kommer vara på plats tillsammans med min vän Benny Rosenqvist som hållit i dessa resor i många år nu. Ska bli såååå kul att hänga på igen! Detta är en resa för dig om är öppen emot det andliga och vill utforska det mer. Läs mer HÄR.

Jag är inte för gammal. Det är nu det börjar. Typ!

En av de små tecken som visade sig för mig, på att jag hade kommit tillbaka till mig själv igen efter de 6 år av sorger, klimakteriet och omstrukturering av fröken Berghagens inre fysiska värld, var längtan till att uppleva saker. Jag har alltid haft den. Det var därför jag skrev sagoberättelsen om hästen och kon som jag skrivit om på bloggen men som också finns med i nya boken. Jag har alltid känt mig mer som en häst än en som en ko. En ko stannar gärna i sin trygga hage medan en häst ser längtansfullt ut bort över staketen och undrat var friheten i de öppna fälten är. Flocken har alltid varit viktig men den har jag försökt så gott jag kan att alltid ta med mig. Men genom dessa år från att mamma gick bort 2018 till nu i våras har jag bara känt mig tom.

Som jag berättade på instagram nyligen så är tomheten vi känner inom oss inte alltid depression. Framförallt inte när vi går igenom klimakteriet. Det är att mycket av de saker som hela tiden fört oss igenom veckorna i livet, som i en berg och dalbana med hormonerna och barnspring, som istället blir ett tuffande litet tåg som tar sig från A till Ö. Det kan kännas extremt långsamt och tomt. Men du är inte deprimerad du är bara i en omstrukturering av ditt inre. Hormonerna var också det som bejakade den kreativa sidan i mig och nyfikenheten i livet. Nu planade allt ut. Det som hela boken handlar om.

Så en dag började jag känna den där pirrande känslan från förr i kroppen igen. Den där som gjorde att jag dansade i köket när barnen var små. Reste till Costa Rica själv en vecka i maj och vågade ta steget att flytta till Mallorca. Livslusten. Den drömska blicken som ser ut igenom fönstret och längtar efter att få leva fullt ut igen.

Och nu sitter jag här igen, snart ett år senare efter första pirret som sa att jag börjar landa i mitt nya gamla jag igen, och funderar…. vart bär min längtan mig nu?

Nästa år fyller jag ju 60 år och jag känner mig inte alls gammal. Tvärtom! Jag känner mig mer som om jag verkligen kliver in i Den tredje våren och livet viskar, “ vad blommar dina knoppar ut till nu?” Jo en av de saker som jag känner att jag vill klara av och hinna med i det nästa skede i mitt liv är:

Det är många saker faktiskt. min bucketlist kan göra sig lång. Men en av de saker jag upplever att livet knuffar mig emot är Paris. Dels vill jag verkligen lära mig franska, lära mig laga fransk mat men framförallt vill jag uppleva våren i Paris igen. När jag var 17 år reste jag till Paris första gången och började jobba som fotomodell. Jag bodde till en början i en lägenhet som jag delade med andra modeller och sedan flyttade jag och min väninna Bitte till en av ägarna till argenturens lägenhet mitt i Paris hetaste områden nära Champs Élysees. Vi levde ett underbart liv och jag blev riktigt full första gången. Jag har ju aldrig varit så förtjust i alkohol men en kväll tänkte jag att jag skulle testa och föll raklång ner mot trottoaren och slog i bakhuvudet. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk dagen efter av dubbla skäl men jag drack inte på flera år igen sen.

Nu är det väl kanske inte just den upplevelse jag längtar tillbaka till. Det sägas att en av de sakerna som verkligen är bra för minnet och det kognitiva är att gå minnenas alle. Att återvända till platser du besökt förut och gärna med vänner. Jag skulle gärna vilja åka till Paris igen dels för att gå till de platser jag ofta besökte då men också äta en riktigt god fransk omelette.

Jag hade en tukost lång fuskpäls på den tiden och gick i högklackade skor som var 12 dm i klacken, jag var kortklippt och älskade livet där ingen kände igen mig. Jag kunde vara mig själv.

En av de saker som också hjälpt mig igenom dessa 6 år var faktiskt reflektioner över mitt liv. Jag har skrivit många dagboksblad och även gjort avsked i brev som jag aldrig skickade. Avsked till händelser som jag kanske inte är så stolt över eller människor jag varit arg på som jag gjort inre frid med. Så kanske är det också det som gjort att det där pirret kommit tillbaka. Jag har hedrat de fina minnena och gjort avslut med de dåliga och kan ta nya steg in i livet från den plats jag är nu.

Så jag rekommenderar det verkligen. När tomheten kommer… Få inte panik. Sätt dig ner och reflektera över ditt liv. Fyll tomheten med liv, det liv du levt. Och kanske göra frid och frid med gammalt men framförallt se vilket händelserikt liv du ändå haft i litet och stort.

En dag ska jag tillbaka till Paris! Jag lägger upp en bild här då. Vad längtar du efter att se igen ?

Nej, jag är inte för gammal för att lära mig mer, se mer och uppleva mer. Jag har ju faktiskt bara börjat, typ!

Kram Malin

Första advent och jag vaknar ensam.

Nej det är inte riktigt sant. Båda Martin och Nala sover tryggt på övervåningen men likt ett nyfiket barn vid jul var jag uppe tidigt för att tända adventsljustakarna i fönstret. Jag har ju inget emot att vara själv på morgonen, framför allt inte nu då jag kan få morgonen precis så som jag önskar att den ska vara vid advent. För i vår familj, när vi växte upp var advent nästan lika viktig som julen. Personligen ser jag mer fram emot tiden innan jul än själva julafton. Kanske för att jag verkligen tycker att november är så mörk och tråkig och jag är egentligen inte alls förtjust i vintern och mörkret i våra nordiska länder. Så jag ser verkligen fram emot när vi får tända alla små varma lampor både i träden och buskarna utanför och i fönstren. Och jag vill inte alls tända upp hela lägenheten med massor av lampor bara för att det är mörkt ute utan bara låta små levande ljus brinna och adventsljusstakarna i fönstret. Det känns varmt och tryggt och minnen från när jag var barn kommer tillbaka.

Mormor som alltid såg till att det var städat och fint till den första advent, som att hedra ljuset i mörkret. Och jag och Kristin kröp upp i soffan och kunde titta på julmorgon med en kopp varm choklad. Denna morgon började jag morgonen med en och min enda perfekta kopp kaffe tillsammans med en julfilm. Och medan Martin, som ändå inte är ett julfan och alltid slår på full takbelysning när han kommer upp, sover kan jag njuta av första advent precis så som jag önskar.

Men det finns många som på riktigt vaknar ensamma och jag vet så väl hur den känslan känns. När jag bodde på Mallorca upplevde jag ofta en känsla av ensamhet de där sista veckorna innan jullovet började. Jag och Isak bodde där själva och när han väl gått iväg till skolan var det liksom bara jag. Hela min familj var i Sverige och efter skolan ville Isak oftast vara med kompisar. Antingen så kunde jag sitta hemma och tycka synd om mig själv eller så fick jag vända tanken och göra det bästa jag kan av situationen. Då skapade jag just den rutin som jag fortfarande har kvar. Tiden innan jul blir ju precis så som du själv väljer att tänka om den. Det visste jag ju då som nu.

Min första vän under dessa dagar var Ernst. Jag tände levande ljus och satt där med min dator och tittade på Ernst jul. Många gånger på kvällarna när Isak gått och lagt sig blev julfilmerna min bästa vän och känslan av mys var total. Och så lyssnade jag på julmusik så det ekade i hela lägenheten. Och sov han hade jag hörlurarna på mig. Helst Sonja Alden eller Sara Dawn Finer men också Nat King Cole. Älskade det!! Längtan efter vännerna och familjen i Sverige var total men jag fick göra det bästa jag kunde. Ibland gick jag ner i den lilla byn i Santa Catalina och åt en lussebulle på svenska kaffet som ligger där. Och där är kanske en av de stora skillnaderna mellan medelhavet och Skandinavien, att runt medelhavet går de ner på stadens caffeer och tar sin kaffe och en croissant vid frukost. De äter sällan hemma. Och väl där hälsar de glatt på varandra och säger god morgon även om de sitter själva vid sitt bord. DET saknar jag jätte mycket både i Stockholm eller i Järvsö. Om det inte är Mellqvist i Birkastaden förstås. Det är ett cafe som inte alls känns svenskt. Och alla hälsar på dig och du känner dig sedd även om du är där själv. Min änglamor Mimi känner nog nästan varenda person där för hon hälsar på alla. Och det är också hon som lärt mig just detta. Att göra ett val. Mimi har levt ensam i många är men är aldrig själv. Hon hälsar, pratar, ger komplimanger och är fenomenal på ett sätt som om hon egentligen vore ett italiensk Nonna “ mormor”.

Härom dagen besökte jag en vän som bor på dementboende för äldre. Hon var inte riktigt klar så jag satt mig ner i deras samlingsrum med några andra av deras boende. En kvinna sa om och om igen, “ Jag vill åka hem…. “ Det var så hjärtskärande…. Så även om julen kan kännas ensamma för många så borde vi, om vi har en möjlighet, se till att vi på något sätt gör det bästa vi kan för att göra den så mysig vi känner att vi själva behöver. De finns dom som inte kan… Som är fast i en annan värld eller inte kan på något sätt ta sig därifrån… Den där stunden fick mig verkligen att tänka till. Att vara tacksam för det lilla och att göra så gott jag kan för att vad jag kallar “ bära ljuset” .

Ibland kan ditt leende på stan förändra en annan människas inre känsla. Och jag lovar dig att den gör gott även för dig.

Tiden före jul har i urminnestider egentligen stått för att ljuset kommer tillbaka. Och då pratar jag om solen. Vintertiden börjar gå emot sitt slut och vi får mer och mer soldagar. I år är det den söndagen den 21 december, året kortaste dag.

Visst några firar också Jesus födelse, ljuset i många troendes liv som stod för kärleken, hoppet och ljuset inom var och en av oss. För judarna på den tiden stod han för förändringen som skulle komma. En kung och en krigare. Men det var inte den krigaren de trodde som stod för död åt förtryckarna Romarna, utan för att vända andra kinden till. Att vi alla är betydelsefulla och Gud ska inte användas för maktmissbruk. Inte heller ville han att vi skulle köpa och sälja som besatta under heliga dagar…. Så några av dem ansåg att han inte var Messias och en nu religion började utformas. Judarna firar inte jul, men firar ofta den judiska högtiden Chanukkai december. Chanukka, även kallad "ljusfesten", är en åtta dagar lång högtid som infaller i november eller december enligt den judiska kalendern.

Men för min del så tänker jag så här… jag lägger mitt fokus på ljuset. Ljuset och leendet inom mig i denna mörka månad. Det jag själv kan skapa genom mina tankar och val. Ljuset och värmen i adventsljustaken i fönstret, ljuset jag själv sprider genom ett leende eller ett vänligt god morgon till en främling, en vänlig hälsning på sociala medier och eller en kram till er här där jag sitter vid mitt köksbord. Vägrar att låta mörkret utanför förstöra min dag så jag kämpar på. Vad väljer du? Vad tänker du om denna tid innan jul?

Oj nu vaknade Martin och köksbelysningen slogs på hej och hå. Och Nala började skälla åt något utanför. Slut på min lilla adventsmysiga stund ensam. Men jag är långt ifrån ensam så jag ska inte klaga. Verkligen inte och jag fick i alla fall två timmar av egen tid och julfilm och kaffemys.

Självvald ensamhet eller inte… tänker på min syster Kristin som har sin första advent utan sin pappa Kjell… vi får alla göra så gott vi kan från den platsen vi är på. OM vi har en möjlighet att välja, välja en annan tanke eller handlingen som gör att vi känner oss mindre ensamma, ska vi nog försöka i alla fall att göra det. Välja ljuset….

Och om det inte går… om det känns tungt vet att jag just nu suttit här och försökt på min sätt att visa att jag tänker på dig. Det kanske inte räcker och inte heller hjälper men vet det i alla fall. Och det är många med mig som faktiskt gör det. Ge inte upp om ljuset inom dig, i människan, i världen! Nu är det en tid då vi kan låta varje ljusstake eller julstjärna som lyser i fönstren där vi går igenom vår stads gator symbolisera hoppet om att mörkret snart får ge vika för ljusare tider. I världen, i våra familjer, bland våra vänner, i våra liv och framförallt i våra hjärtan. Och är vi tillräckligt många så kanske förändringen sker. Ljuset vinner!

Håll i ljuset. Det som kan lysa upp din tillvaro en liten stund eller/och i världen. Du är viktig.

Jag önskar dig en fin första advent, vart du än är. Kram Malin

Kultur bra för vår hälsa!

Blir alldeles varm i hjärtat,

Läser på SVT att ”Studio Acusticum tillsammans med ett 20 tal företag valt att lansera kulturföresllningar som friskvård”. Och jag blir alldeles varm i hjärtat!!

Kultur är inte bara ”lyx” – det är hjärnträning, stressreglering och gemenskap i ett. Musik, dans, teater, körsång och museibesök aktiverar nätverk för minne, språk, rumsuppfattning och känsloreglering. Forskning visar:

att välbekant musik kan väcka autobiografiska minnen vid Alzheimer.

att musik/foton förbättrar välmående.

att dans kan bromsa: funktions- och kognitiv nedsättning.

att körsång/musicerande hänger ihop med bättre tänkande;

och att regelbunden kulturkonsumtion är kopplad till lägre demensrisk.

Forskningen styrke det och oss göra kultur till friskvård – för hjärtat och för hjärnan!!

Varför kultur är friskvård

Kultur är inte bara något vi konsumerar – det är något som rör kroppen, nervsystemet, hjärtat och själen. När vi lyssnar på musik, går på teater, dansar, sjunger, målar eller bara deltar i en gemenskap kring kultur, händer något i oss:

Nervsystemet lugnas

Kulturaktiviteter stimulerar det parasympatiska nervsystemet – kroppens “lugn och ro-system”. Det sänker stresshormoner som kortisol och ökar hormoner kopplade till trygghet och välmående.

Kroppen fylls av goda hormoner

Musik, dans och kreativitet höjer serotonin, dopamin och oxytocin. Det är samma signalsubstanser vi behöver för psykisk balans, glädje och kontakt.

Vi frigör känslor istället för att hålla dem inne

Konst och kultur skapar utrymme för uttryck. När känslor får röra sig genom kroppen minskar risken för att de sätter sig som spänningar eller stress i muskler, huvud eller mage.

Gemenskap läker

Människor behöver människor. Kultur skapar mötesplatser där vi blir del av något större än oss själva. Ensamhet är idag en av våra största hälsorisker – kultur bryter den.

Kreativitet stärker vår livsenergi

När vi skapar eller låter oss beröras, aktiveras livslusten, nyfikenheten och känslan av meningsfullhet. Det är en fysisk kraft som påverkar immunförsvaret, hjärtat och hela vår energi.

Jag bad AI söka på nätet om forskning runt kultur i förhållande till hjärn-hälsa:

• Musik väcker minnen. Hos personer med Alzheimers kan välbekant musik förbättra episodiskt/autobiografiskt minne och språk en stund – särskilt när den är personligt vald.

• ”Reminiscence therapy”. Samtal om livet med stöd av musik, foton och föremål ger bättre välmående och kommunikation vid demens.

• Dans & rörelse för hjärnan. Dans (t.ex. tango) kan bromsa funktions- och kognitiv nedsättning, stärka rumsuppfattning och arbetsminne hos äldre med kognitiv svikt.

• Körsång & musicerande. Regelbunden körsång och musicerande kopplas till bättre minne/tänkande och psykisk hälsa hos äldre – och prövas som strategi för att förebygga kognitiv svikt.

• Att gå på museum/konst regelbundet har associerats med lägre demensrisk över 10 år i stora befolkningsstudier – en möjlig ”kognitiv reserv”.

Så kultur håller hjärnan levande och musik väcker minnen. Samtal om livet (med musik & foton) lugnar, öppnar och binder ihop det som spruckit. Dans och körsång stärker minne, närvaro och gemenskap. Och den som regelbundet tar del av kultur har lägre risk för demens.

Innan detta blir friskvård även för Skatteverket, se till att få en härlig kulturhöst!!! På Maxim i sthlm händer massor av roliga saker tex. Jag tänker dra till Lund och Köpenhamn för att få min dos.

Stor kram Malin

Yogans moraliska koder

Många som håller på med yoga trenden glömmer bort att det finns viktiga moraliskt koder som är minst lika viktiga för en sann yogi som yogan i sig. De sammanställdes av en man för länge sedan som hette Patanjalis. Yamas är den första delen av Patanjalis åttafaldiga väg inom yoga – de etiska riktlinjer som handlar om hur vi förhåller oss till andra och till världen omkring oss. De kan ses som moraliska kompasser för ett medvetet och harmoniskt liv.

Här är de fem Yamas:

1. Ahimsa – Icke-våld

Att leva i vänlighet, omtanke och respekt gentemot allt levande – inklusive dig själv.
Ahimsa handlar inte bara om att avstå från fysiskt våld, utan också från hårda ord, dömande tankar och självkritik.

Nyckelord: kärlek, medkänsla, varsamhet.

2. Satya – Sanning

Att vara ärlig i ord, handling och intention.
Satya betyder att tala och leva din sanning, men alltid i harmoni med Ahimsa – alltså att sanningen inte ska användas som ett vapen.

Nyckelord: autenticitet, integritet, klarhet.

3. Asteya – Icke-stöld

Att inte ta det som inte ges – varken materiellt, emotionellt eller energimässigt.
Asteya uppmuntrar generositet, tacksamhet och att känna sig nöjd med det man har.

Nyckelord: rättvisa, generositet, förnöjsamhet.

4. Brahmacharya – Måttfullhet / Medveten användning av energi

Traditionellt kopplat till celibat, men i modern tolkning handlar det om att inte slösa bort sin livsenergi (prana).
Att leva i balans, att rikta sin kraft medvetet och att låta sin energi stödja det som verkligen betyder något.

Nyckelord: balans, självbehärskning, helighet.

5. Aparigraha – Icke-girighet / Icke-anknytning

Att inte hålla fast vid mer än man behöver – materiellt, mentalt eller emotionellt.
Aparigraha hjälper oss att leva i tillit, släppa kontrollen och låta livet flöda.

Nyckelord: frihet, enkelhet, tillit.

Om Yamas handlar om hur vi förhåller oss till världen och andra, så handlar Niyamas om hur vi vårdar vår inre värld – vår relation till oss själva, till vår andlighet och till livet som helhet.
De är den andra grenen av Patanjalis åttafaldiga väg, och utgör en grund för inre klarhet, lugn och självkännedom.

Här är de fem Niyamas:

1. Saucha – Renhet

Betyder både yttre och inre renhet.
Att vårda kroppen, tankarna och omgivningen så att energin kan flöda fritt.
Saucha handlar också om att rena sinnet från negativa tankar och känslor, och att söka klarhet i sitt liv.

Nyckelord: klarhet, enkelhet, balans.

2. Santosha – Tillfredsställelse / Inre frid

Att känna tacksamhet och acceptans för det som är.
Santosha är konsten att vila i nuet, även när livet inte är perfekt.
Den påminner oss om att lycka inte kommer av yttre omständigheter, utan av hur vi förhåller oss till dem.

Nyckelord: tacksamhet, acceptans, inre stillhet.

3. Tapas – Disciplin / Inre eld

Tapas betyder ”värme” eller ”glöd” – den inre eld som driver oss att växa.
Det handlar om självdisciplin, mod och viljan att möta motstånd för att utvecklas.
Tapas renar kroppen, sinnet och viljan, och stärker vår inre styrka.

Nyckelord: disciplin, styrka, transformation.

4. Svadhyaya – Självstudium / Självinsikt

Att utforska sig själv genom reflektion, meditation, heliga texter eller annan visdom.
Svadhyaya är att ställa frågor som: Vem är jag bortom mina roller och tankar?
Det är vägen till djupare förståelse av vår sanna natur.

Nyckelord: medvetenhet, reflektion, självkännedom.

5. Ishvara Pranidhana – Hängivenhet / Överlåtelse till det gudomliga

Att överlämna sig till livet självt, till något större än egot – vare sig man kallar det Gud, Universum, Naturen eller Kärleken.
Det handlar om tillit, ödmjukhet och att släppa behovet av total kontroll.

Nyckelord: tillit, överlåtelse, andlig närvaro.

tänk vad vacker vår värld skulle vara om vi levde efter dessa allihop? Inte bara yogis!

Stor Kram Malin

Två viljor och för den goda sakens skull.

Vi alla vet idag att hemlagad mat är den bästa för ett långt och friskt liv. Visst riktigt bra restaurangmat är också bra MEN ibland har de alldeles för mycket socker och salt i maten och vi vet ju varför. Så vi blir törstiga och dricker mer. Finns det egentligen någonstans vi kan lita på att de verkligen bara vill oss väl? Även om vi måste betala för deras arbete, finns det någon som faktiskt inte vill lura oss? Idag är det ju också så att vi vet att om vi som har reklam på våra sociala medier låter näthatare finnas kvar och inte blockeras får vi mer klick och då blir vårt konto mer intressant för reklam och för de som betalar för reklamen. Vi vill inte ha dom där men det ger mer pengar. Så fel ändå… Så alla försöker lura alla på något sätt verkar det som. Vi säger att vi inte gillar näthatet och vill inte att det ska spridas men ändå tar vi inte bort det eller blockerar det OM vi ser det för det ger mer pengar för oss i långa loppet. Samtidigt är det ju alltid lite roligt att de som är näthatare och som vill förstöra för oss egentligen gör oss en tjänst så länge vi inte tar bort dom. De hjälper oss att tjäna mer pengar. Jag gillar inte näthatare så om jag ser att de lever rövare på min sida tar jag bort dom.

Fusket finns överallt på olika sätt och vi vill alla som köper köpa billigaste möjligt och vi alla som säljer vill sälja för högsta bästa. Idag kostar maten på tex Arlanda 300 mer i % än vad ursprungspriset är för de vet att det kan. Det här kan också göra mig så irriterad. Någon sa en gång att jag borde öppna en yoga studio på Östermalm för då kan jag ta mer betalt för de rika tanterna där har mer pengar. Jag sa att yoga ska kosta olika mycket oavsett vart det är. De betalar för lärarens tid och lokalhyran och eventuell reklamkostnad. Thats it. Inget ska läggas på bara för att det är i ett område där de kan ta mer betalt. Det är emot allt vad yoga står för.

Jag har ett medlemskap på Boon.tv för långtidssjukskrivna och arbetslösa. För jag vet att yoga och meditation kan hjälpa dom när livet känns tungt. Det kosta bara 100 kronor i månaden. Jag har ingen koll på om människor är ärliga eller utnyttjar systemet. Jag vill tro att de som köper det medlemskapet vill väl. Att lita på att andra vill dig väl och är ärliga är inte så lätt i vår värld. Och allt börjar ju inom oss. Vem vi vill vara i denna värld av fusk och blufferier? Vill vi ha en förändring börjar den hos oss. Jag tror verkligen att om vi inte börjar leva efter moral och etik och det goda i oss kommer världen bara fortsätta och bli kaos och hård och kall. Allt börjar inom oss. Och för riktiga Yogis är de moraliskt koderna i yogan kallade Yamas och Niyamas lika viktiga som de fysiska rörelser. Vi FÖRSÖKER leva efter dom varje dag i litet som stort. Det är inte enkelt men vem har sagt att livet är enkelt? Vill vi må bra och ha en bättre värld är det bra att följa dom.

Men nu var det inte det jag skulle prata om utan MAT. I min bok om mina år genom klimakteriet och allt som hände då hamnade jag och Martin i en liten kris. Nej inte alls allvarlig kris men jag kunde inte längre äta hans älskade husmanskost. Jag hade anpassat mig i så många år efter hans manliga sätt att äta. Protein, kolhydrater och några kokta grönsaker men min kropp gick bara mer och mer upp i vikt pga den tid i livet som jag befann mig i. När jag levde själv åt jag ju alltid mest sallad, vegetabiliskt protein och baljväxter. Nu innehöll varje måltid både kolhydrater, kokta grönsaker, sås och animaliskt protein. Min kropp protesterade!! Nej det var inte så att han tvingade i mig maten men han såg så himla besviken ut, som en ledsen blöt Lufsen när jag inte åt hans vällagade, supergoda men på tok för stora portioner och helt fel i mitt system mat. Jag kunde ju inte säga nej. Men tillslut fick jag bara säga stopp. Jag gick ju upp så mycket i vikt och min kropp började ömma både i knän och höfter. Så tillslut fann vi en lösning. En kompromiss. Jag lagar maten på mitt sätt och ser till att han får både protein och animaliskt protein varje gång. Och vi har nästan till 90 % slutat med ultraprocessad mat. Så vi försöker hitta produkter som är som rena som möjligt. Det blir ändå att vi tar hjälp av produkter som kalvfond och ketchup och liknande så ja mat som är ultraprocessad dyker upp hemma hos oss också men inte alls lika ofta som förut. Går det inte så kollar vi alltid efter så rena produkter som möjligt med så lite konstigheter som möjligt.

Så nu till maten ikväll. Idag gjorde jag en pastagratäng. Så här är nu tricket med två olika viljor och två. Att välja mat som går att göra på två olika sätt samtidigt. Och just i detta fall gjorde jag det lite enklare för mig själv med att köpa vissa färdiga produkter men så rena som mööööööjligt.

Jag hittade pasta som bara innehöll durumvete, spenat och tomat. Och när det gäller färdigaprodukter som ketchup och chunky salsa väljer jag inte dem “utan socker eller salt” för det dom lägger i istället är värre. Som tex sötningsmedel. Gärna så mycket ekologisk som möjligt i alla ingredienser om plånboken tillåter det för dagen. .

500 g nötfärs

390 g kokt bönblandning. ( välj färdigkokta eller egna som du har för kokat)

2 vitlöksklyftor

1 msk balsamvinäger

2 1/2 msk kalvfond

300 g Chunky salsa ( välj styrka på chilli efter behov. Jag valde mild.)

3 msk ketchup.

300 g krossade tomater

1 dl creme fraiche

2 dl grädde

250 g pasta ( Jag använde pasta skruvar med tomat och spenat). Martin.

250 g glutenfri pasta (med minsta möjliga konstigheter.) Malin

1 dl riven pecorino

1 dl fetaost

1 tsk torkad timjan

Salt & peppar

1. Sätt igång pastavattnet i två olika kastruller. och koka pastan enligt vad som står.

2. Fräs köttfärsen.

3. Blanda de färdigkokta bönorna med Chunky Salsa i en separat skål.

4. Pressa i vitlök, balsamvinäger, kalvfond och ketchup.  Rör om.

5. Ha hälften av kryddor i köttfärsen och hälften i bönröran och rör runt. Låt de båda koka ihop en stund på varsin platta och sätt smak efter eget behov.

4. Ha i bönröran i färsen och sedan de krossade tomater, creme fraiche och grädde. Koka in och smaka av.

5. Häll de färdiga pasta sorterna i två olika ugnsfasta former. Ringla över lite olivolja och rör om. Häll över köttfärssåsen, och sedan på med de rivna ostarna.

6. In i ugnen på varsin “våning “ 225 grader tills att osten börjat få lite färg.

Varför jag gillar denna rätt är för att jag också kan göra den vegetarisk eller kolhydrat fri för mig. Eftersom jag kryddar bönröran och köttfärsen separat kan jag välja att blanda hälften av bönröra till Martins köttfärs och andra hälften av bönröran utan köttfärs på min glutenfria pasta. Voila vegetarisk!!

Eller blandar bönröran med köttfärsen men hoppar över pastan och det blir som en gryta utan pasta. Lätt som en plätt när man får kläm på det. God mat till oss båda och ändå lite mindre för mig och lättar för denna klimakteriet kroppen att förbränna. Till nästa vecka ska jag försöka göra min egen salsa och kanske frysa in den i mindre portioner så jag kan använda det när jag behöver. Och inte använda ketchup.

Stor Kram Malin

Vart vill min dag föra mig ?

Den äldre kvinnan är i slutet av sitt liv. Hon har legat i sängen i månader, ja nästan ett år och även om hon är glasklar i hjärnan så är kroppen sliten och trött och på sin sista stund i livet. Hon har levt ett händelserikt liv och det är lätt att föreställa sig när hon berättar hur fantastiskt det varit på många sätt. Men också jobbigt så klart. Det är ju också en del av att vara människa. Det jag upplever som sorgligt det är att större delen av hennes vakna tid nu, när det blir många timmar av vila, går till bitterhet och att vägra försonas med några i hennes familj. Jag blir inte alls illa tillmods av hennes ilska eller att hon vägrar att söka frid i relationerna innan hon lämnar livet här på jorden. Det är hennes känslor och hennes liv. Hon har rätt till dom från sitt perspektiv och hon vägrar se utifrån de andras håll. Hon är där hon är och livet här fört henne dit. Jag kan bara respektera hennes resa och vart hon nu hamnat. Det som gör ont i mig är snarare det tragiska att livet sista dagar ska fyllas med så mycket bitterhet när hon kunde fokusera på förlåtelse, kärlek och tid att minnas allt det goda och vackra hon upplevt med dessa människor och sitt liv för övrigt. Ett helt liv, ett snart 880 årigt långt liv, och det slutar med så mycket bitterhet.

Några dagar senare möter jag en man som är bara några år yngre än mig. Hans kropp är skör efter livet smällar, hans yrke som var rätt tufft och en hel del medicinering för att dämpa smärtan. Han ensamhet är total. Han umgås sällan med någon mer än de han lyssnar till på nätet som då är en envägs dialog då det oftast är dokumentärer. Hans liv intresserar honom och deras historia men han har inget eget liv egentligen längre. Han ensam oftats och han hans sjukdom gör det svårt för honom att röra på sig. Han prata konstant och det finns så mycket livserfarenhet i honom men han har bränt många skepp och självvalt distanserat från familjen genom åren. Det finns en känsla av ånger i honom. Kunde han levt sitt liv annorlunda för att slippa hamna där han är i dag? Troligen. Men det kanske var hans väg att gå. Det vet bara han. Men jag blir så otroligt ledsen för hans skull och känner en sådan enorm empati för honom i den plats i livet han är nu. Ensam, med värk i hela kroppen och inte ens 60 år.

En kvinna levde livet glada dagar. Ett liv i flärd och lycka men där det fanns i hennes fall en sätt att urskilja vilka som var de rätta att umgås med. Några var inte fina nog för henne eller hennes familj. Det gallrades ut medvetet. Bakom allt det vackra och det kärleksfulla fanns ändå en särskiljning där vissa inte passade in i bilden av hennes perfekta liv. Hur andra såg på henne och hennes framgång var viktigare än att se varje människa likvärdig. Idag har hennes demensjukdom lämnat henne i ensamhet. långt bort ifrån det liv hon en gång levde. Allt det goda livet ho eftersträvade minns hon inte längre. Inte heller de människor hon prioriterade före andra. När jag sitter och håller hennes händer i mina vet jag att jag var en av dom hon valde bort. Jag väljer att vara någon annan än den hon är. Jag vet nu genom mitt konstanta betraktande av människor sedan jag var väldigt liten att livet betalar tillbaka. Genom den skada vi gjort eller den kärlek vi delat. På något sätt kommer det vi lägger vår energi på en dag komma tillbaka till oss själva. Det gör inte i mig när jag ser det i henne. Om hon vetat hade hon agerat annorlunda då?

Hur det än är i detta betraktandet av andras liv blir det ju en klarsynthet i mig. Det jag gör eller har gjort kommer komma tillbaka till mig som vint eller förluster på mitt livskonto. Och det är jag som kommer uppleva det. Jag kan smita undan från ansvar eller hoppas på att “ ingen märkte” , gäms mig bakom perfekta fasader, strunta i min hälsa eller låta andras agerande alltid vara deras fel inte mitt. Men det kommer slå tillbaka på mig själv. Det goda jag gör, det “onda” jag gör. Även om ingen märker så vet jag och skulden kommer gnaga sina sår in i min kropp. Precis som kärleken kommer stärka mig.

Det finns ju utryck som säger att den vackraste kärleken är den där du ger utan att behöva får bekräftelse eller ett tack. Den starkaste förlåtelsen är där ingen behöver säga förlåt till dig. Du vet inom dig att varje människa gör så gott det kan från den plats av medvetande de är på . Så du förlåter. För det är det kärlek gör. Där du väljer att vara kärlek i allt du gör utan att du behöver att hela världen behöver se att du är det. Det kommer betala sig i på det finaste sättet. Detsamma gäller bitterhet, ilska och skuldbeläggande. Oavsett om du skriker det högt eller tyst inom dig, ju mer det blir din identitet desto mindre blir det på kontot. Det kommer att slå tillbaka på dig en dag.

För mig var det i den ärliga konfrontationen med mig själv som väckte mig ur min egna bubbla och ut i självinsikt. Vi kan ju försöka lura oss själva och försöka upprätthålla ett berättigande men innerst inne vet vi att vi kanske både agerat orättvist, negativt, småaktigt och själviskt. Och den insikten är viktigare än någon annan. Och ibland kanske vi inte ens vet vad vi har gjort för andra, från den plats de är i livet, tolkar ju det vi säger och gör var från den platsen de är.

När jag nu suttit med dessa människor som jag berättar om ovan väcks en sådan empati i mig och en sorg så det nästan blir en hjärtesorg. Tänk om de vetat att allt det goda vi gör… allt det sjäviska vi gör… allt det elaka vi gör… kommer en dag slå tillbaka på oss själva. Men också om vi nu skulle säga att det inte finns konsekvenser eller karma. Tänk att spendera så mycket tid i sitt liv på vad de ansåg skulle göra dem lyckligare i deras val och ändå sluta livet ensam, bitter och i smärta. Det gör så ont i mig. Och det gör mig rädd.

Jag vill inte att mina dagar går åt till bitterhet, frustration eller negativitet. Framförallt inte till det eller dem jag inte kan förändra.

Jag vill inte vara orsaken till att jag en dag inte kan röra på mig, uppleva saker trots min ålder.

Blir mitt liv ensamt när jag blir äldre hoppas jag att det är självvalt och att jag är lycklig där jag är.

När nu morgon timmarna börjat gå in till förmiddag och hela huset börjar vakna till liv ska jag runda av min text och umgås istället med min familj. Vara närvarande med dom. För det är så tydligt att varje dag är viktig. Varje kapitel i vår livsbok kommer summeras till en epilog i slutet av boken, Varje dag räknas… Vad ska du fylla din dag med? Vart vill din dag föra dig?

Kram Malin

Målarlisas Trädgård.

God morgon denna tidiga tisdag morgon. Jag har redan varit ute med Nala, sett till de nya kyckling ungarna och samlat ihop allt som heter stål, järn och metall tills jag kom på att det skramlade för mycket kl 07.00 på morgonen. Mina barn är ju här på besök.

Jag vill berätta för dig om något som betyder mycket för mig just nu. Pappa hade en segelbåt som hette Målarlisa. Jag har några av mina finaste stunder med pappa från den sommaren då han hade båten. Jag, pappa och min låtsas morbror Blixten gav oss ut på seglats i Stockholms skärgård och det var både solsken och regn. Mysigast var att få sova i båten och höra det kluckandet ljudet.

Eftersom pappa kallade mig Lisa i sin sång om mig tog jag till mig namnet som den godaste av godsaker. En pannå, ett liv och en trädgård. Jag kommer använda et som titel på ämnen som berör hembygd, natur och betydelsen av de båda i mitt liv. En plats där jag känner mig hemma. Förr var ens hembygd där man var född eller uppväxt. Nu handlar det för många om en plats där de känner sig hemma och trygga. Det kan vara en plats där de nu bor på får första gången eller en plats de återvänder till. Och det är väl det som just denna sidan kommer handla om. De platser jag känner mig mest hemma. Vilket oftast är i alla trädgårdar jag någonsin upplevt. Här kommer jag berätta om olika delar av världen som har en speciell plats i mitt hjärta. Min hembygd, en plats jag gärna återvänder till för att vila, hämta ny kraft och inspiration. Där jag känner att jag har mina fysiska men också själsliga rötter. Men också där jag samlar fröer och ser dom gro. Där jag pratar med växterna och flyttar dom med mig vart jag en sätter ner min boplats för stunden. Ja jag är en nomad. En resande som alltid längtar hem. Men mitt hem är där jag lägger min hatt som Marvin Gay sjunger.

Jag har alltid dragits till naturen. Jag har sedan jag var väldigt liten använt läkeväxter för att hålla mig frisk. Jag kände alltså tidigt att det är i naturen som vi finner de läkande krafterna. 2023 utbildade jag mig därför till jordningsguide. Något egentligen alla är som har en koppling till naturen. Det är egentligen lika onödigt som att utbilda sig till skogsbadterapeuter. Alla kan egentligen vara det båda eftersom vi är en del av naturen och det mesta går att läsa sig till. Det vikigaste är att vi förstår att många obalanser i kroppen har med att vi lever så separerade ifrån vårt naturliga element. Naturen har allt vi behöver för att läka. Och ju mer nakna vi är i dess närvaro desto snabbare sker läkningen. Ja våra nakna hud i naturen är ju vårt rätta element.

Det är nämligen så att när vi går barfota i gräset eller badar i en sjö eller ett hav ger jorden oss elektroner med en sk negativ laddning. Det är bra för oss. För genom all elektronik vi har omkring oss får vi för mycket av det positivt laddade elektronerna. De negativa elektronerna jagar bort de fria radikalerna som uppstår i en kropp när den är i obalans. Så det är också därför jag dras till hembygd och platser med skog och natur runt omkring mig. Under sommaren badar jag varje dag i vår damm här i Vålsjö, Järvsö. Och går barfota så mycket jag kan under de årstider det är möjligt. Under vintern försöker jag komma till varmare länder när det är möjligt så jag kan bada och gå barfota. För jag tror väldigt bestämt att vår semester i varma länder får oss att må bra av att vi går barfota mycket och badar ofta i det salta vattnet. Fyllt med mineraler som går det lättare att ge kroppen sin hälsosamma elektroner från jorden. Jag brukar se framför mig mitt kraftdjur Kronhjorten. Och se hur den står ståtlig med sin hovar på marken. Utan kläder och skor så klart. Det är egentligen vårt rätta element för kroppen läkning. Hundar som lever ute i hundburar ( hos snälla omtänksamma hundägare) är friskare än de som oftast är inne förutom promenaderna. Likaså med katter. Hundar och katter som äter naturlig ren mat får sällan cancer. Medan djur som äter processad mat får det oftare.

Hembygd är för mig också gemenskap. Att få vara nära människor som du kan lita på. Som finns där för dig och stöttar dig. De behöver inte vara familj utan kan vara människor som ställer upp när något behöver göras hemma tex. Grannar, vänner eller familj. En gemenskap där du aldrig känner dig ensam. Men det är viktigt att komma ihåg att i en hembygd kan det också vara så att du blir väldigt ensam om du inte sträcker ut din hand. Framförallt i små byar i Skandinavien. Då stänger sig folk ofta inne på vinter halvåret men blommar ut på våren, sommar och hösten. Så de finns där bakom lykta dörrar och där det lyser varmt genom fönstret.

När du ser en titel med “ Målarlisas Trädgård” vet då att det är det här texten troligen kommer handla om. Och nu springer jag barfota vidare in i denna dag, trotts det efterlängtade regnet. Och skickar med dig munken Thich Nhat Hanhs ord “ Gå som om du kysser jorden med dina fötter” Fint va?!

Stor Kram Malin

Varför är de som känner det djupaste de mest dränerade?

Har du någonsin märkt att världen dränerar de människor som känner som djupast? Att vi som känner utan filter också blir lättast sårade över hur andra agerar? De med det mjuka hjärtat bär på något sätt de tyngsta bördorna. Inte för att de är svaga utan för att de vägrar att bli det som sårar dem? För det är ju oftast trauma från barndomen som gör människan känslokall och går till attack. För att skydda sig. Människor med mjuka öppna hjärtan låter inte det som en gång sårat oss bli vår identitet och ta det kärleksfulla agerandet ifrån oss. Vi dyker in i det sårade och försöker läka genom förståelse, förlåtelse och för att vi inte vill vara kvar i det förflutna och låta det leda oss. Därför är bördan större för oss. Att ducka för det som sårat oss och välja separation från hjärtat är den enkla vägen. Vi väljer inte det. Vi väljer det goda inom oss och att ingen ska ta det ifrån oss.

Vi pratar inte tillräckligt om den känslomässiga skatt vi får betala av att vara god i en självisk värld. Vi dyker upp med kärlek. De dyker upp med agendor. Vi ger för att bygga relation och broar. De tar för att överleva sin egen smärta. Och jag upplever att det är så svårt att nå dom. Det är som att tala ett språk flytande som ingen längre vill förstå. Vi talar själ och från hjärtat. De talar utifrån vad som är bekvämt för dom. Från sitt ego. Jag försöker hitta vägar att nå dom och det är svårt att inte känna sig utan hopp.

Och sedan undrar vi: Är det något fel på mig? Nej, det är något som är RÄTT med dig. Men att välja kärlek och vänlighet känns inte alltid givande till en början. Framförallt om motståndet är hårt eller den som tar emot är fast i sin egen uppfattning. Eller om vi gör det vi gör från en plats som inte är ren. Vi förväntar oss något tillbaka. Då är egot iblandat.

Sanningen är att att ha ett gott hjärta kommer med konsekvenser. Du kommer att bli underskattad. Du kommer att bli utnyttjad och missförstådd. Du kommer att bli förbisedd av människor som förväxlar din frid med passivitet. Eller som i mitt fall där jag mötte två av mina barn med full förståelse när de var arga och de istället uppfattade det som om jag inte brydde mig. Men jag försökte bara respektera deras åsikt och inte kapa deras drama och skapa mitt. Jag förstod dom. Jag såg mig själv i dom. Men jag ville ge dom rätten att vara arga utan att jag skulle gå i försvar. Så släpp inte taget om den kärleksfulla vägen bara för att det är obekvämt med andras sanning. Stå kvar i kärlek. En dag förstår de. Och sluta förvänta dig att människor ska hantera ditt hjärta som om det var heligt. Det är inte deras jobb att skydda det. Det är ditt jobb att vakta det och då utan skuld. Sluta inte älska. Sluta inte bry dig. Men sluta låta din kärlek vara någons slags “läxa” för människor som vägrar att lära sig. Följ din väg. Hjärtats väg.

Den universella lagen när det gäller individer är:

Respektera varje själs suveränitet. Du kan inte bestämma hur de ska vara. De är här av ett skäl och går igenom det som de ska gå igenom NÄR de ska gå igenom det.

Respektera varje människas fria vilja. Det klickar när det klickar. De väljer att vara den dom är. Välj inte åt dom. Du kan välja att agera utifrån deras fria vilja på det sätt som är rent och sant för dig. Men respekteras deras plats i livet även om den inte passar din.

Karma är inte ett straff. Det är ett moraliskt verktyg att ta hjälp av för att välja det goda inom oss. Allt du gör och allt du INTE gör (där du vet att du borde gjort eller sagt något) har en konsekvens/ karma. Karma är vad som är moraliskt rätt att göra.

Den universella lagen är att det som sker inom dig kommer också ske utanför dig. Så om du tittar på någons agerande med ilska och tänker “ karma funkar så det kommer slå tillbaka på dom själva” agerar du inte från en kärleksfull plats. Den tanken kommer bli en konsekvens för dig. Men om du ser på personen och deras resa med respekt för vart de är just nu och fyller ditt hjärta med empati för vad deras agerande kommer ge för konsekvenser för dom, agerar du utifrån kärlek. Och det blir din konsekvens. Det du sår får du också skörda. Ren kärlek ger ren kärlek.

Så, om vi ska respektera varje själs suveränitet ska vi inte gå in och bestämma när eller hur de ska växa som själ. Det är inte vårt jobb. Vi ska respektera varje människas fria vilja så om någon väljer att agera eller vara på ett sätt som inte passar dig backa. Gör det inte till ditt drama. Du har ett val. Din fria vilja. Och kom ihåg att din reaktion, ditt sätt att hantera situationen eller INTE agera i situationen har en konsekvens för dig. Det dom gör blir deras konsekvens. Det du gör blir din. Och om du i sanning kommer till insikt om ditt misstag och gör och om gör rätt, löses alltid Karman upp.

Det är svårt i en hård värld med våld och krig. Men håll i det goda inom dig med all kraft du har så inte du blir en del av våldet.

Igår så läste jag något så fint om just den universella lagen. Och att vår vänstra hjärnhalva står för logic och analyserande och den högra för intuition och inkännande. Och om vi går från den högras kärleksfulla välmening till den vänstras logik och att försöka förstå eller kontrollera eller övertyga den andra, tappar vi mer och mer kontakten med den högra och källan av kärleksfull inteligens. De båda sidorna behöver vara i balans. Och vi som lever utifrån hjärtat behöver vara kvar i vår intuitiva och kreativa högra sida. För det är den som hjälper oss att hålla kontakten med källan. Konsten är att inte dras in i den vänstras mer ego baserade hjärnhalva. De behöver inte förstå dig NU. De förstår dig när de är redo. Vi dräneras på energi när vi blir ledsna över att de inte förstå oss. Men de är precis där de ska vara och vi behöver respektera deras suveränitet och deras själs plats just nu. Och värna om vårt hjärta, vår karma och vår egen själs suveränitet. Vår fria vilja.

Du som lever utifrån det kärleksfulla hjärtat. Du som vägrar låta dina tidigare trauman styra ditt nu och envist håller den goda vägen som din. Du är inte fel. Du på rätt väg. De andra kommer när de kommer.

Fortsätt gå på din väg. Hjärtat och växandets väg.

Kram Malin

Texten är utarbetad efter en video på instagram som berörde mig av Jay Jay Douglas och mina egna tankar som blommade ut utifrån hans text. Det som är i mörk text är hans original text. Här har du länk till Jay jay och videon.

Ett avbrott för egen tid.

När nu boken om klimkateriet och min tid genom denna resa är klar och ligger som sagt på redigerarens bord har jag fokuserat på något att känna in vart jag är påväg någonstans nu. Det är lite grann som ta sig tid att ställa några enkla frågor:

Finns det en gåva i det som varit som jag inte har sett?

Vem ska jag nu blomma ut till genom denna tid av introspektion?

Vem blir jag om jag omvandlar allt detta till kunskap och visdom?

Dessa frågor hjälper mig verkligen att gå vidare ut från puppan till fjärilen. Jag märker dock att jag har lite bråttom att få sträcka på vingarna. Jag måste fortsätta att gå varsamt fram så inte jag skadar de sköra vingarna i viljan att bryt mig loss från det som varit de senaste åren.

Tänker på våra höns hemma i Järvsö. När äggen får ligga kvar och ruvas på och en liten kyckling pickar hål i skalet och kickar med ett nyfiket öga ut genom hålet. DÄR är jag nu. Så för att inte ha för bråttom bestämde jag mig för att acceptera min väninna Cristinas inbjudan att besöka henne på hennes gård i Frankrike dagarna innan midsommar.

Villeneuvette har varit en viktig del i mitt liv i över tio år då vi haft våra kurser där. Kurser som handlat om att var och en av deltagarna ska titta på saker inom dom och vi ska hjälpa dom med våra verktyg att hitta vad som behöver hittas. Och kanske läka vad som behöver helas. Allt utifrån dom själva. Dessa resor har varit viktiga för mig på många sätt. Dels för att jag älskar mitt jobb och den inre resa är det konstanta både i mitt arbete och mitt privat liv. Men också för att Frankrike och dess kultur alltid slagit ann en ton i mig som jag tycker om.

Denna gång var jag där för min skull. Samtalen blev många och långa med bara mig och Cristina i det stora huset. Och det blev också mycket skratt och tid av vila. Ibland kunde timmar gå och vi satt bara i tystnad med en bok.

Jag brukar tänka att det finns olika platser som vi kallar hem. Men på senaret tid har jag vänt på tanken. Det finns platser som gör att vi hittar hem inom oss. Vi upplever att det är som att komma hem utanför oss men det är egentligen så att platsen, dofterna och kanske smakerna gör att vi för en stund landar och connectar med själen. Hem i vårt hjärta. Så är Villeneuvette för mig.

Jag tror att också det som händer när vi nu i sommar åker till våra olika landställen. Vi mår så bra att vi önskar att vi kunde bo där hela tiden. Ja nästan som ett andra hem. Men egentligen så är det vi som hittar hem in till oss själva för vi stannar upp en stund och lyssnar, känner och betraktar. Är i nuet.

Konsten är att kunna göra det när vi väl åker tillbaka till vad vi kallar verkligheten igen. Se till att vi varje dag stannar upp och connectar med vår själ och vårt hjärta.

1. Ta tre djupa andetag och känn att du vid varje utandning landar i hjärtat.

2. Notera vilket känslomässigt tillstånd befinner du befinner dig i just nu?

Vilka tankar skapar detta?

3. Sätt ord på det - ” Jag hinner inte med det jag ska göra! “

“Jag känner mig orolig för att jag tror att jag inte

är tillräcklig för min partner, barn eller på arbetet.”

”Jag känner mig arg för att jag upplever att ingen lyssnar på mig. “

4. Vänd nu tanken! - Fråga dig själv:

“Är detta sant eller är det bara min egen osäkerhet som spökar? “

“Vad skulle annars kunna vara sant i dom bästa av världar? “

“Vad skulle jag hellre vilja känna och kan jag känna så med min egen hjälp att ändra tanken? “

“ Vad skulle kärleken gjort nu”… osv.

5. Välj goda tankar, välj kärlek och omtanke om dig själv. Betrakta något runt omkring dig som är skönhet, harmoni eller ger en känsla av tacksamhet. Känn hur du kommer kontakt med själen och lugnet i dig.

Jag gör detta flera gånger om dagen då mina tankar lätt kan loopa på gammal rutin. Det här hjälper mig så pass mycket att jag tillslut märker att jag bara går omkring och ler. Och så blev det varje dag i Frankrike och på den vackra kvarnen hos Cristina. Jag kom hem med ett leende på läpparna.

Nu ska jag göra mig en kopp te med citron och läsa lite mer i en bok. Önskar dig en fin stund!

Kram Malin

En nomad med längtan hem

Where ever I lay my hat… thats my home. Raderna kommer ifrån Marvin Gays låt 1962 och gjordes senare om till en ballad av Paul Young 1983. Det är Pauls version som ofta kommit till mina tankar genom åren då jag har flyttat eller rest i mitt liv. Jag vet inte varför känslan av ett hem alltid varit som en röd tråd i mitt liv. Att finna MITT hem.

Jag minns när jag var 8 år och jag promenerade hem från Johannes skola och hur jag sneglade upp på alla fönster med vacker belysning och vackra gardiner. Något jag fortfarande gör när jag är i Stockholm. Min blick dras ofta upp mot fönster där det lyser av värme, känsla av hem och ombonat familjekänsla. Jag blir alldeles varm inombords.

Jag minns som om det var igår när jag i högstadiet promenerade den långa backen upp mellan Saltsjöbaden och Solsidan och lät blicken smita in på Svartviksringen där de vackra husen med de perfekta trädgårdarna reste sig. Det fanns aldrig en saknad av hem eller trygghet. Det handlade om drömmar. Jag har alltid drömt mig till det jag önskar i mitt liv. Fantiserat, längtat och visualiserat. 

Kanske är det så att mitt liv som turnebarn gjort att jag har sett så många platser genom fönsterglaset på turnebussen, att jag på något sätt förälskat mig i så många olika platser. ” Där skulle jag kunna bo!! ” Och ingen känsla var bättre än den där mamma bar mig upp till lägenheten på Riddargatan en tidig morgon och doften av sommar Stockholm fyllde min näsborrar av tillfredsställelse. Men doften av häggen blandat med hav en tidig vårmorgon som kom emot mig och Kristin när vi var på väg till skolan i Saltsjöbaden. Jag har tidigt upplevt, sett, doftat och drömt mig in på så många platser genom hela min barndom att de följde mig vidare hela mitt vuxna liv. 

En vän till oss sa nyligen, ” Min flickvän vill resa hela tiden men jag vill ingenstans. Jag vill bara vara hemma och jag förstår inte varför man ska flytta på sig. Jag har aldrig varit utanför Skandinavien. ” Jag log inombords och tänkte att det här samtalet kan bli hur som helst eftersom han hade hans totala motsats mitt emot sig. Jag svarade lugnt att vissa är ju ko-människor och andra är häst-människor. Han skrattade och undrade förstås vad jag pratade om och jag berättade om en barnsaga jag en gång hittade på och skrev ner. 

” Det var en gång i de vackraste av världar en häst och en ko som var de bästa vänner. De gick på varsin sida av ett staket och hade båda enorma ytor i sina hagar att röra sig på men inte allt för sällan så möttes de upp där vid staketet och pratade en stund. Du kanske tänker att djur inte kan prata men i de bästa av världen kan de det. De liksom ” hör” varandras tankar och pratar på så sätt. 

Medan hästen sprang lekfullt från den ena sidan till den andra, rullade runt i gräset och reste sig av glädje på bakbenen. Var kossan mera av att lugnt och stilla ta sig till olika delar av sin hage och ganska ofta la hon sig ner i gräset och vilade. Varför skynda när man kan ta det lugnt. Därifrån kunde hon betrakta hästens, i hennes ögon, rastlösa beteende och sedan fortsätta idissla en blomma eller två. När hästen ville prata så ställde hon sig vid staketet och sträckte ut sin långa vackra hals där hennes brunsvarta man hängde väl borstat ner. Och hon reste sig i lugnan ro och gungade fram för att så småningom komma även hon fram till staketet. 

Hästen sa, ” Funderar du aldrig på vad som är bortom staketet, bortom skogsdungen där borta, ja där solen går upp? ”

Kon svarade ” Nej, inte mycket tankar om det faktiskt.” 

Hästen: ” Men är du inte nyfiken på att se vart solen går upp, var fälten slutar eller om det finns fler ängar att beta på? ”

Kon: "Nej, jag har fullt upp med att beta av den här hagen, det tar sin lilla tid och jag är rätt nöjd med att se solnedgången härifrån. Kan inte tänka mig att den ser annorlunda ut någon annanstans.” 

Hästen: ” Men du måste väl ändå tycka att det är lite tråkigt att se samma träd, samma gräs och samma staket. Ja, till och med samma häst!! Vill du inte träffa fler hästar som jag? Eller fler kor? Ska du gå ett helt liv och bara se det här? ” 

Kon: ” Jag tycker vi bor på den vackraste av platser och jag får nya vänner varje år när årets fjärilar kommer, svalornas barn föds och humlorna och jag delar vårt matbord av rödaste klöver tillsammans. Jag saknar ingenting. Och jag har ju dig. Behöver inte känna fler hästar faktiskt. Din energi är mer än tillräckligt för oss båda. Men om du känner att du vill se mer, varför ger du dig inte av? Vi båda vet att du kan om du vill. Staketet kan ju egentligen inte hindra dig. Du har starka ben som kan ta dig långt över staketet. ”

Hästen: ” Men tänk om det inte alls blev som jag tänkt mig. Tänk om det är farligt där ute och tänk om jag saknar dig? ” 

Kon: ” Ja men då är det ju tur att du vet att JAG inte kommer flytta på mig så det är bara att komma hem igen. Jag tror att du kommer bli olycklig om du inte tar reda på vad som är bakom den där skogsdungen och det går inte att vara modig utan att vara rädd så tänk vad modig du kommer känna dig sen. Att du vågade. Sen kan du ju komma tillbaka och berätta för mig om allt du sett. Och om inget blev som du tänkt dig då är det ju en gåva i sig. För då vet du ju det och slipper undra. ” 

Hästen: ” Du är klok du min vän! ”

Kon: ” Ja vi kossor är rätt kloka och har ett oförtjänt rykte av oss att vara både dumma och kreativt lösa men jag personligen tycker att det är vi är de bästa av djur. Och du, min vän är inte lycklig här. Du är skapt att springa långa sträckor med dina andra hästvänner. Var inte rädd. Följ din dröm. Så följer jag min. ”

Nästa morgon när solen  reste sig över trädtopparna, tog hästen satts från den västra sidan av hagen. Kon han stod vid staketet och tittade och viskade tyst inom sig ” Du klarar det min vän! Ut och se världen! Bli lycklig igen.” Och i nästa sekund hördes de galopperade hovarna i marken och manen som flög fritt i vinden på hästen för att sedan med ett enkelt hopp ta sig över staketet. Hon sprang och hon sprang med en sådan lycka och innan hon kom fram till den skogsdunge som skulle göra att de två vännerna inte såg varandra längre stannade hon till och vände sig om. Hon ställde sig på sina bakben och gnäggade högt innan hon vände och sprang vidare. 

Kossan hon stod länge och tittade efter sin vän. För visst fanns det en önskan att hennes vän skulle vända om och komma tillbaka snabbt nog även om hon var glad för hennes nyfunna frihet. Och inte ville väl kossan hindra hästen att förverkliga drömmar. Det kanske är det som livet handlar om här på jorden. 

Varje dag i ett års tid såg kon bort mot den plats vid staketet de hade sina samtal och hoppades att hästen fick uppleva många härliga platser. Hon själv var så nöjd och belåten med det liv hon levde och hade ingen längtan eller önskan att flytta på sig. 

En sen eftermiddag, när solen var som vackrast och himlen fylld med de gladaste av svalor som lekte mot den blå himlen, låg kon och vilade i gräset. En fyrklöverns röda blomma hängde ut ur munnen och livet var precis så bra som det kan vara när man är en lycklig ko. Då hör hon ett ljud som hon kände igen. Ett typiskt lugnt och stilla gnäggande, som ett bekant frustande bakom henne vid staketet. Och där stod hennes vän. Och inte bara hennes vän utan även andra hästar som följt med för att besöka det som en gång var hästens hem. 

Hästen: ” Hej min vän, jag tänkte att jag skulle hälsa på dig och berätta om allt som finns bakom skogsdungen och vart solen går ner någonstans. Och att du skulle få träffa min vänner” 

Kon sken upp som kor kan göra och tog sig upp på alla fyra. Hon la sin mule mot hästens mule en stund i en stilla hälsning och sa, 

” Jag har saknat dig min vän, men jag hoppas du har fått allt du önskat uppleva, ” 

Hästen: ” Det och mycket mer… ” 

Solnedgången blev den bästa av stunder. Så som det kan bli när två vänner delar upplevelser tillsammans i det som kallas hem. Jag tror att du kan se dom i din inre bild där de sitter på staketet och pratar om allt som har hänt det år de varit ifrån varandra. Kan djur inte sitta på staket? Jo, i de bästa av världar kan de det. Allt kan hända om man bara vågar drömma sig bort i fantasin och har modet att tro på något annat än det som just nu känns möjligt. Allt är dessutom möjligt för en häst och en ko. ” 

Vår  vän skrattade och sa att han mycket väl kände igen sig i berättelsen och i kon och jag förklarade att jag var garanterat en häst men att båda behövs. Inget är sämre eller bättre. Problem kan dock uppstå när man lever som ett par men då får man ju kompromissa. För kärlek är ju att vilja det bästa för sin älskade, även om det betyder att det inte är det man själv drömmer om. 

Så jag har alltid varit som hästen och haft möjligheten att se platser jag vill upptäcka. Problemet har väl kanske varit att jag ofta kopplat det till att bo där. Men det är jag gammal nog att veta att det behöver man inte. Man kan göra som det äldre paret på planet till Grekland, att uppleva världen men sedan återvända hem igen. 

Även om jag alltid känt att mitt hem är precis som Paul sjunger, ” Vart jag än lägger min hatt där är mitt hem” så har samma längtan om ett hem funnits sedan jag var barn och tittade bort mot husen. Även om jag som mamma som när hon turnerade alltid hade med sig bilder av oss barn och mormor och några levande ljus för att göra hotellrummet mysigt har det alltid funnits en längtan om ” hem”. Och jag tror att det var pga av mina föräldrar som jag blev lite av en gypsy själ. Kanske är det därför som Romer ibland har kommit fram till mig och sagt ” Du och din mamma är en av oss. ” Visste dom att mormors bästa väninna var zigenare ( Hon var inte romer, hon var svenska men kallade sig ”zigenare” för hon älskade det livet och hennes vänner var spanska romer. )

Vi är på något sätt alltid resande som skapar de vackraste platser där vi kommer. Även om allt detta stämmer med mig så är jag nog idag mer en ko än en häst. Och jag har idag lyckan att ha tre hem. Ett i Stockholm som är min födelsestad och en plats jag aldrig kommer ge upp. Jag behöver kulturen, konsten, musiken, människorna och sorlet. Sedan har jag vårt hem i Järvsö och förverkligar där drömmen om att leva ett hållbarare liv, nära naturen och att få odla min örter och mina blommor. Och jag har mitt Grekland, den plats pappa tog mig till som ung och där jag upplever att min själ men också min fysiska kropp känner sig hemma och frisk och stark. Jag behöver alla de tre  världarna. Och jag har fått det bästa av världen. Stockholm är mitt hem som stad. Varenda gata får mig att känna kärlek och lycka. Vår gård är mitt hem som hus och trädgård. Allt jag någonsin drömt om. Och Greklands mat, sol och hav håller min kropp frisk och berikar min andliga sida. 

Senare på kvällen sitter vi och pratar om hur livet blivit för oss två. Vi som sett världen sen vi var väldigt unga är nu mest hemma. Och de äldre paret som kanske mest varit hemma tar nu sin ålderdom med sig på äventyr i Europa. Inget är fel. Det vi dock var överens om var att vår jord och vårt land är så fantastiskt vackert och det finns så mycket härliga kulturer och smaker, dofter att uppleva och människor att mötas och samtala med. Vi skulle aldrig bara kunnat vara i en och samma hage i hela vårt liv. Vi är och kommer förbi hästar i själen hur mycket kossor vi är idag. Och vi kommer aldrig sluta drömma om det vi vill uppleva den stund vi har här på jorden. Om det så är en skogsjö i vackra Jämtland eller badvik i Grekland. En god italiensk middag hemma i vårt kök eller nybakad semla på Stockholms bästa konditori. 

Men en sak är klar, min drömmar har tagit mig till fantastiska platser och upplevelser. Och idag ligger inte min hatt någon annanstans än på mitt eget huvud. 

Ett steg bort, eller ett steg hem.

Jag vet inte riktigt när det hände. Den där känslan i kroppen som började skava. Till en början kunde jag inte riktigt trycka på vad det var. Men allt eftersom kände jag att det var en förändring som behövde ske. Jag har nu bloggat sedan 2006 någon ting. Orden ville ta form och hamna på ett blad men det blev inte ett blad det blev på en hemsida. Min egna hemsida. då kallades sidan för “En fika stund med Malin”. För jag tycker ju så mycket om pauser och fika. Sedan dess har jag haft “min “ blogg hos tidningen Leva, Amelia, Femina och Mår bra.

Tills att nu känna att jag vill hitta hem igen. Inte bara i kropp och själ utan också med mina tankar, mina funderingar och mina ord. Så jag hörde av mig till Aller förlag och sa att det får räcka nu. Jag var ganska trött på att mina ord med eftertanke blandades med reklam som jag inte hade kontroll över. Jag tyckte det störde och jag fick inte betalt för reklamen heller. Då var det bättre att återvända “ hem”. Så välkommen åter till “ En fika stund med Malin”.

Namaste, Malin

En helg i järvsö

Påskhelgen spenderade jag och Martin i Järvsö. Jag skulle åkt ner till Småland men kände att Corona påvisade att det var bättre att hålla sig i trygga vatten så jag åkte till vårt andra hem mellan de blå bergen.

Surdegsbröd, tomater, färsk spenat och olivolja. Och Oliver från Mallorca.

Min systerdotter Jennifer överraskade oss med nybakat surdegsbröd på morgonen så vi satt i solen och njut av naturen och den goda frukosten. Jag och Martin försöker laga mat utifrån de Blå zonerna just nu. Mycket för att jag saknar medelhavet och då får man ta medelhavsmat till sverige helt enkelt. I de blå zonerna på vår planet lever de längst i världen. Man har forskat runt detta och tror att det beror på maten, gemenskapen, ingen stress, daglig rörelse och att vakna på morgonen och känna att du har ett syfte. Jag följer just nu en familj på Ikaria som har en vin gård. Karimalis winery. Min dröm är att åka till dom och lära mig ALLT. Jag ska gå en liten matlagnings kurs dom har den 11 april. Häng på vetja!! Här har du en länk: Karimalis kurs.

Maten dom ska tillagas på kursen av paret Karimalis.

Min syster Monica ringde och frågade om jag ville följa med till vår granne Anna Greta och ta ut hennes utemöbler. Det är ju så fina dagar och Anna Greta är ju äldre och kommer inte ut och träffa andra i dessa tider. Hon och hennes man bodde precis ovanför mig och Tommy när vi flyttade till Järvsö 1997. Hennes man var väldigt duktig på trädgårdsodling så jag lärde mig så mycket av dom. Klart jag ville följa med! Så på rejält avstånd besökte vi vår granne och såg till att hon nu kunde njuta av vårens soldagar.

Zeta håller koll på avstånden

Min moster Birgitta och hennes man Harry bodde väldigt nära oss i Järvsö. Min moster finns inte längre men Harry bor kvar i huset. Varje vår går jag ner och tittar på hennes blommor som kommer upp. Tex hennes vita blåsippor. Dom är så vackra! Mina gröna fingrar har jag fått av kvinnorna på min mammas sida. Jag älskar att hålla på i vår trädgård i Järvsö. Det är heltidsjobb men jag ÄLSKAR det. I år ska jag få använda Birgittas växthus. Lycka!!

Jag och Birgitta i Järvsö

Vit blåsippa

Birgittas julros blommar för fullt

Jag och mamma planterade om pelargonerna

Tillbaka i Stockholm står jag nu med en kaffekopp i handen och ser ut över Stockholm. Jag har blivit lite förälskad i Aspudden och Gröndal. Förorter som visar en tidsepok med mycket historia. Så nära stan men med närhet till vatten och natur. Den dagen jag och Martin flyttar ihop hoppas jag att vi flyttar hit. Ja tänk vad mycket jag har upplevt på 55 år. Allt från ”Sibirien” i Stockholm till Saltsjöbaden och Mallorca. Bara tre av de ställen jag bott på under mina år i den här världen. Och fler kommer det bli. Livet är långt om vi har tur och om vi dessutom tar hand om oss.
Kram Malin

Vad skulle kÄrleken gjort nu?

Långfredagen är här och jag får ett sms från en av mina vänner som är troende som jag. Det står: ” Godmorgon min sköna❤️

Idag hänger vår idol på korset, för våra synder, för livet❤️❤️

Tack för att du finns

Puss”

Orden värmer inombords. Jag har inte många vänner i min närhet där jag kan vara helt ärlig i min tro och jag behöver det egentligen inte heller. Inte ens av min man som är ateist. Men du förstår säkert att det är skönt att ha sådana vänner när dagar som denna inte handlar om påskfirande för mig enbart utan hellre viljan att vila i den villkorslösa kärleken. För det är vad denna dag lär mig och påminner mig om. Att vara villig att offra mig själv eller mitt eget ego för andra. Det han gjorde en gång.

Så om vi är lite nyfikna på vad som egentligen hände och inte håller oss till evangelier utan till vad historien berättar som inte är kopplade till religion så fanns det en man vid namn Jesus och som var lite av en rebell inom judiska kyrkan. Han ifrågasatte kyrkans maktmissbruk och de pengar som var involverade i detta. Han och Johannes döpare började gå egna vägar i sin oro över distansen till Gud och att pengar och girighet började ta över. Romarna korsfäste folk för minsta lilla för att visa vem som hade makten och Jesus och hans anhängare började sätta sig emot all form av tyranni trots detta. Och bara där tycker jag om honom. Utan att ens blanda in Gud. Och oavsett om han korsfästes för våra synder för att vi skulle komma närmare Gud så korsfästes han för att han var en rebell som motsatte sig romarna och för att han motsatte sig människans syndfulla maktmissbruk och girighet. Han var modig, pratade om att det vi sår får vi också skörda och han var inte rädd för att säga till andra att vakna från deras bubbla av ego och begär. Och oavsett tro eller inte har det min respekt.

Och jag kan erkänna att en av dom saker jag själv har grubblat över den senaste tiden är människans begär och ego. Mitt begär. Covid 19 är inte här för att någon elak människa har placerat ett virus i världen så människor ska dö. Virus och bakterier har alltid funnits långt innan människan fanns. Covid är här för att människan, jag, vägrar backa utan bara fortsätter att expandera och exploatera planeten ut i världen och tex äter djur som inte ska ätas. Människan tar risker utan att ta hänsyn till vår planet eller djuren på den. Covid har lärt mig att vår planet mår bättre och vi blir mindre sjuka i sjukdomar överhuvudtaget när hon stannar upp. Greta och miljörörelsen bad oss 2019 att backa. Kunde vi gå ner till 50 % med miljöförstöring så skulle det göra mycket. Men människan påstod att det inte gick. Året efter kommer Corona och hon får kniven mot strupen och kan dö, då kan vi helt plötsligt stanna upp i allt. Ja t o m ekonomin. Jag och andra slutar flyga, hittar andra lösningar för jobb, handlar ännu mer ekologiskt och äter ännu mer nyttigt för att hålla oss friska under pandemin. Och medan vi oroar oss över människor som dör ser vi också hur vår planet andas ut. Och vi ser att VI människan, är det största viruset. Vi inte bara sprider virus omkring oss i vår rätt att göra vad vi vill vi ÄR ett virus. För det är så tydligt att när vi stillas blir naturen renare och klarare.

Och det märkliga är att trots att vi ALLA ser att naturen och djuren, ja även människan mår bättre rent fysiskt ( förutom de som insjuknar förstås) när vi stannar upp i vårt springande efter pengar och expanderade så vill alla bara tillbaka till det som var. Som om vi inte fattat något. Alla pratar om vaccin istället för att OCKSÅ prata om det faktum att vi kan förändras, backa och göra avkall för att vår planet ska må bättre och alla som lever där ska må bättre. Människan beter sig som hon försöker sätta plåster på ett blött sår istället för att ta reda på varför såret finns överhuvudtaget.

Så frågan är kommer vi någonsin lära oss? Trots att Jesus var en rebell och bad oss värdera annorlunda i livet. Trots att han rasande sprang runt i templet bland köpmän och för att han såg att människan började få en annan Gud än naturen nämligen pengar, ägodelar och status. Kommer vi någonsin fatta vad vi behöver offra för kärleken till våra medmänniskor? Han var en rebell för att människan glömt vad som egentligen ska vårdas och värderas. Och trots att han korsfästes för att han bad människan att vakna så fortsatt hon bara. Ja även i hans namn. Maktmissbruk och begär efter mer bara fortsatte i 2000 år till. Trots att Greta mfl, våran tids rebeller, försöker att få oss att vakna vinner människans behov av bekvämligheter och hennes egna begär och egna förvekligade av drömmar mer än flocken och hennes hem, jorden.

När min dotter i november sa att hon inte har någon framtidstro och att hon troligen inte kommer skaffa barn för vår planet kommer inte vara någon vacker plats om 30 -50 år då hennes eventuella barn kommer bli vuxna, då förstod jag varför ungdomar inte är lika intresserade av att bära mask just nu. Dom känner att det ändå är kört och vill bara leva fria så länge det går. Och det gör så ont i mig!! För jag vet att dom känner att det spelar ingen roll hur mycket dom än ”välter bord i tempel” för att få oss att vakna så lyssnar vi inte. Vi VET att vi kan göra avkall. Vi VET att vi kan bli mer återhållsamma till typ 50 % för vi har precis visat att det går. Men ändå pratar ingen om det utan alla vill bara tillbaka till det som var och låta nästa generation ta hand om nästa katastrof och pandemi.

Oavsett Gud eller naturen så står långfredagen för att någon vågade sätta emot begär och ego men maktens män tystade honom i hans försök att få människan att vakna för att åter knyta kontakten med vad som är viktigt. Och över 2000 år har han hängt på korset som en symbol för synderna ”straffet” han tog på sig i sin kamp. Hans kärlek till sina medmänniskor och deras uppvaknande tog hans liv. Han offrade sig.

Men aldrig stannade människan upp utan vi bara fortsatte, ja även i Guds namn och vi har ännu inte fattat vad han försökte säga. Inte vad han eller andra profeter efter honom. Inte ens covid 19 har fått oss att fatta det faktum att naturen mår bättre utan människan. Nej vi vill bara tillbaka till det som var. Vi har aldrig velat offra oss. Bara tillbe dom som gjorde det och dog för våra synders skull för att vi skulle vakna. Men att verkligen offra mina egna bekvämligheter... är min kärlek så villkorslös? Är din?

Men jag har bestämt mig. Jag kommer inte kunna förändra världen men jag kan göra allt jag kan för att mina barn en dag ska kunna säga till mina barnbarn, som jag hoppas att jag får, ” Er mormor och farmor vaknade en morgon 2020 och förstod att hon måste försöka ännu mer. Och hon försökte för er skull.” Men mest av allt försöker jag för att det är den jag vill vara. Och den dagen jag dör vet jag att jag inte bara var ord utan även handling. Jag bad inte bara och tackade de som vågade. Jag bestämde mig för att jag ville vara en av de som vaknat. Inte en av dom som forfarande sover.

Amen på den.

Christopher, Love, Linn och Isak jag älskar er ♥️

Berörd av min resa Ser jag åter igen att nya tider vÄnTar

Jag har rest i hela mitt liv. Flera gånger per år. Jag har arbetat på olika platser i världen med mina yoga resor. Jag har bott sex år på Mallorca och ser den som mitt andra hem. Men jag ser också hur lycklig vår natur mår när människan stillar sig en stund som nu under Corona. Om alla människor på jorden skulle ändra sina liv till 50 % skulle räcka för att vår planet andas ut. Halvera resor med bil och flyg och båt. Köpa lokalt och för oss i Sverige inom Europa. Mitt besök på Mallorca påverkade mig starkt. Jag älskar mina vänner där. De är som min extra familj. Jag älskar naturen och vad den gör med mig. Men jag kan inte gå tillbaka till den jag en gång var. Inte nu när jag ser hur lycklig vår natur och dess djur är när människan är bakbunden. Jag måste tänka om och välja mina resor varsamt. Vem vill jag vara när covid ger upp? Vad har den lärt mig om människan? Vad har den lärt mig om mig? Framförallt att jag har ett val att varje dag tänka två gånger innan jag agerar. ” Kan jag välja ngt annat som inte skadar vår natur och dess invånare?” Att välja den tanken varje dag. Den vill jag vara.

Och om jag tex reser ska jag välja ett familj ägt hotell så jag gynnar de egna bofasta och inte ett stor resort företag som ändå ägs av något rikt företag i ett annat land. För om turismen kommer fortsätta efter Corona vilket den måste för att inte dessa länder ska gå under, vill jag välja att stötta de som haft det svårt dessa år. Bo på ett mindre hotell eller hyra en lägenhet av någon bofast, äta på den lokala lilla restaurangen och handla i de lokala butikerna. Då hjälper vi inte bara dem som bor där utan även värnar om vår planet. De små hotellen och butikerna säljer lokalproducerat och de stora hotellen köper in utifrån. Det finns nu många gårdar i Spanien och Grekland och Italien där du kan bo på deras gård och hjälpa till på gården, vandra i naturen och lära av dom som vet betydelse av att odla ekologiskt. Det kommer jag göra.

Det behöver inte vara svart eller vitt. Men jag kan göra ett val. Jag har alltid varit miljömedveten men har avancerat ännu mer den senaste tiden. Och jag ska vara ärlig, det valet tog jag när min dotter sa att hon inte ville bära mask för det finns ändå inte en planet att bo på om några år. När hon berättade för mig att hon och hennes väninnor går i tankar om att inte skaffa barn för vilket liv finns det för dom att leva när dom barnen är 50 år? Ja jag erkänner att jag längtar efter barnbarn men tänker inte ofta på att de en dag ska bli vuxna utan mer som dom där gulliga söta jag kan vara farmor och mormor till. Jag blev så ställd. Mitt barnbarn när hon eller han är 55 år som jag, hur ser världen ut om vi fortsätter som vi gör? Vi kan leva i den nya världen men med mycket mer omtanke om vår planet. Covid har lärt oss det. Vi kan anpassa oss och hitta lösningar. Vi är bra på det.

Om varje människa halverar sin miljöpåverkan på vår jord kommer vi göra sådan stor skillnad. Tillsammans kan vi göra så mycket. Och i mitt fall handlar det mest om mitt egna samvete. En journalist frågade mig häromdagen ” Vad känner du inför uttrycket ” Varför ska jag bry mig när ingen annan bryr sig”.” Jag skrev senare på dagen den här texten på engelska i min mobil:

“If I say “ Why should I care, no one else’s does”. I show others and myself, that this is the person I am. Is that who I want to be? Do I want to be the person that show no respect, empathy or understanding? It doesn’t matter what every other person do or how they behave. It is who I want to be, as my own witness, that is important. But only important to ME. What ever I do show only myself first what values I have in my heart. I am sorry but honestly I don’t care what others do.  To hide behind “ Others don’t care so why should I” is just making an excuse for bad choices and blaming others for them. Is this the way they treasure their spirit and soul? Well that is their choice. I only care about how I can work towards being the absolute best version of me. In heart, in soul and in my actions. You know the woman in my mirror.
To make good choices, that is a full time job. And I make bad choices 30 % of the time but they are mine and I take responsibility for them and I try to do better next time. And I TRY the best I can every time. I want to walk on this planet with grace and head high. I want to be able to look my children in the eyes and say that it is ok for them to have children because the planet will still be beautiful the day their children has grown up. And that is 50 years from now. That is who I am and want to be. What others do is their choice. Who they want to be is their everyday choice in life.”

Vi behöver inte försaka allt. Men vi kan göra så mycket med små medel. Och vi behöver hjälpa varandra och vår planet. Jag hoppas att vi kan välja ett annat liv när väl Corona är över. Nu när vi ser hur lycklig vår planet är när människan stillas och inte gå tillbaka till det gamla. Det är iallafall det jag kommer försöka göra. Det är min framtid.

Kläderna Coconut milk produceras på Bali men bara en gång per år. Alltså ingen massproduktion och det går inte att beställa mer när det är slut förrän året efter. Kläderna transporteras alltså bara en gång per år. Och ägarna av klädesmärke Coconutmilk har nära kontakt med ägarna av företaget och stöttar även en lokal liten familje ägd smyckes butik. Fotografen Pernilla Danielsson bor på Mallorca och har ett stort hjärta för sin ö.