Känner mig helt ren!

Efter fem dagar på Masesgården är det återigen så tydligt för mig att maten här är bra för mig. Rent exemplarisk! Där ”ren” är huvudordet. Värken i lederna är nästan helt borta. Kroppen känns lättare och jag vaknar utvilad.

Den här veckan har jag varit exemplarisk noggrann också för att hjälpa kroppen på vägen. Kroppen har ju fått vila från ultraprocessad mat, eftersom det är lagad mat varje dag till alla måltider, där ekologiskt är målet så långt det går och maten är ren från tillsatser. Det har gjort att jag även passat på att inte äta någon pasta eller nudlar om det funnits.

Jag har även undvikit sädesslag för att få ner kolhydraterna och eliminera gluten så att tarmarna får läka. Så inte heller ris, gröt eller müsli, även om den är hemmagjord. Det bästa här är att de alltid har en gröt som kan vara på sädesslag och en som är glutenfri, på till exempel bovete eller quinoa. Men den här gången har jag undvikit även det.

För att hålla ner sockernivån i kroppen har jag även låtit bli frukt och enbart ätit bär, men lagt till kiwi eller ananas om det funnits, för det är så rikt på C-vitamin och fibrer.

Jag har även låtit bli mjölkprodukter och istället för yoghurt eller fil tagit deras egna sesam- eller mandelmjölk. MEN med ett litet animaliskt proteintillskott av deras fina fetaost och norska getost. Det är det enda av animaliskt jag fått i mig, och då tre små kuber av dem en gång om dagen.

Så fokus har varit grönsaker, bär, nötter, baljväxter och syrade grönsaker. Där jag vid varje måltid ändå fått i mig rikligt med protein och fibrer. Och då har jag fått i mig massor av mat tack vare deras fantastiska bufféer. De mjölksyrade grönsakerna har gjort att jag vid varje måltid fått i mig nyttiga bakterier för tarmarna.

Och jag har aldrig heller ätit mig helt mätt, för det är också ett av de problem som kan uppstå här. Maten är så god och variationsrik att det är svårt att låta bli. Flera olika fräscha sallader. Flera vegetariska varma rätter. Mängder av bär och frukter. Såååå mycket gott, så det gäller att vara ståndaktig om målet är att låta kroppen vila och läka. 80 % mätt är det optimala.

I morse när jag vaknade kände jag en sådan total lycka över att jag även upplevde förändringen i kroppen. Inte i form av viktnedgång, vilket säkert också skett, utan att jag känner mig ren och lätt.

Tillsammans med bastubad, promenader och yogan som jag själv har hållit i är jag supernöjd med resultatet och att återigen få konstatera att kroppen är fantastisk på att läka om vi bara hjälper den på vägen.

Tacksam åker jag nu tillbaka till Stockholm och ser fram emot lördagens dagsretreat med min vän och kollega Sandra. Det ska bli så fint!! Bara tanken på att jag har fyra veckor till i år här på Mases gör mig alldeles varm om hjärtat. Min ”fountain of youth”.

Nu gäller det bara att hålla i det här när jag åker härifrån. Lyxen är ju att få all denna goda, näringsrika mat serverad till mig. Svårare att leva upp till det hemma, men jag ska verkligen försöka. Håll tummarna!

Stor kram

Malin

Mamma sa en gång…

Mamma sa en gång:
”Malin, vi är som en stor kittel. Och i den kitteln finns massor av grönsaker, olivolja, örter och buljong. Allt som är stärkande och gör vårt liv livskraftigt. Men om vi glömmer att fylla på kitteln bränns det så småningom vid i botten.”

De här orden har jag burit med mig genom livet. Och det är nog de orden som gjorde att jag, kanske omedvetet, valde yogan och att arbeta med hälsa. Vi måste hela tiden vara närvarande i livet och se till att det inte bränns vid. Fylla på med nya grönsaker och vätska. Ge det vår kärlek, tid och närvaro. För även om vi i slentrian fyller på, blir smaken tom och flat om vi inte känner in vilka kryddor som faktiskt behövs:
Örter.
Salt.
Peppar.
Olivolja.
Citron, kanske.

Livet behöver vår kärlek för att bli så gott som det är menat att vara. Vi kan följa recept, men många kända kockar säger att det som ger maten dess djup och rikedom är kärleken till själva matlagningen – och glädjen i att få dela det man skapat med andra. Så hur hittar vi den kärleken?
Är det något vi lär oss? Eller är det något vi behöver komma i kontakt med igen?

Kitteln är lika med kroppen. Lika med livet.

Innehållet är det som håller livet smakrikt, flödande, och kroppen frisk – fri från att brännas vid.

Så min fråga till dig är: Vad är elden – eller elen – som värmer plattan?

Och om kärleken och tacksamheten är det som håller i sleven, som smakar av, fyller på, rör om, ger och tar i ett levande flöde… Var kommer det ifrån? Är det intuitionen? Erfarenheten?

Vart finns Gud, medvetandet eller livets intelligens, själen i allt detta? Vad tror du?

Och vad händer när vi tappar kontakten med dofterna och smakerna i livet? När vi glömmer att fylla på. När vi skyndar oss igenom recepten och slänger ner allt i vår kittel utan att ens smaka av. När vi inte är närvarande i det vi gör. Går livet oss förbi då?

Vad händer den dag vi blir gamla och inser att vi aldrig lagade en enda “rätt” utifrån vårt hjärta, för att vi bara sprang igenom livet?

Jag tror att varje dag borde få avslutas på samma sätt. Att jag sitter vid mitt “bord”. Tallriken är tom, men visar spår av den ljuvligaste tomatsås. Kroppen är lycklig, nöjd och lagom mätt. Solnedgången visar naturens skönhet i skymningsljus.
Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet och ödmjukhet. Och själen är fylld av kärlek till livet.

Och när gryningen visar sig efter en utvilad natt, börjar jag dagen i stillhet och närvaro –
men också i nyfikenhet inför de smaker mitt hjärta längtar efter att fylla sitt kärl med denna nya dag i livet. Jag slänger inte ner allt på en list över vad jag behöver. Jag känner in, lyssnar på vad som längtar och känner citronen i min hand, doftar på grönsakerna innan jag lägger till dom i dagens recept. Jag låter inga måsten driva på, jag vet ändå att jag behöver äta. Min erfarenhet visar att även de bittraste smaker kan rundas av med lite honung så jag är inte rädd. Misstagen har gjort mig rikare och klokare.

Så… Jag känner in, väljer och sätter ingång dagens kittel.

Det är kanske det livet ber oss om. Att laga de rätter med de smaker som passar just var och en av oss.

Med kärlek som den viktigast ingrediensen.

Namaste, Malin

PS: Skriv ner dina tankar på min instagram eller Facebook om du vill. Eller på ett papper för dig själv att gå tillbaka till. Imorgon skriver jag ner mina tankar om vad jag tror. Vill du utveckla detta mer ? Fördjupa känslan av närvaro i livet och dess ingredienser kan det vara intressant att följa med mig och Camilla till Kreta på vår resa “ Lev din dröm” den 2-9 maj. Kram igen!

Låt inte rädslan ta över när Trump är flippar!

Hej min vän!

Ja kanske du också vaknade upp till vår finansministers röst på nyhetskanalerna i morse om Trumps utspel att han sätter tullar emot oss om vi sätter oss emot hans övertag av Grönland. Ja det är ju nästan skrattretande att en president inom Nato tror att vi som är skandinaver ska säga “ Oj förlåt, klart du ska ta Grönland som är en del av Nato som DU ska vara rädd om inte stjäla. Klart vi ska svika våra grannar danskarna! “.

Nej nu är det viktigt att vi håller ihop! Inte låter rädslan för hur detta ska påverka oss utan tilliten att vi är starka och vi hjälps åt.

Det ÄR tider då ord kastas snabbt och hårt över världen. Utspel, hot och tullar. Marknader som darrar, rubriker som vill väcka oro.

Men oro är inte samma sak som sanning.

Sverige och Europa står på en stark grund. Vår ekonomi är robust. Vår kompetens är djup. Våra samhällen är byggda på samarbete, tillit och långsiktighet – inte på ryckighet.

När makt används för att skrämma eller splittra, är vår uppgift inte att krympa utan att stå stadigt. Att påminna oss om vilka vi är. Att vara stolta över våra Nordiska länder samarbeten. Vår struktur som ändå är en av de bästa i världen.

Just nu är det viktigt att vi håller ihop i Norden och Europa. Att vi visar vårt stöd för varandra – för Danmark, för Grönland, för det samarbete som bygger fred, stabilitet och framtidstro.

Inte genom höjda röster och ilska gentemot USA. Låt honom inte ens lyckas förstöra vår dag med sitt nonsens.

Vi svenskar och i Norden kan välja att svara med mognad. För det är vårt fundament idag.
Med klokhet.
Med handlingar som stärker oss ännu mer.

Så vad kan vi svenskar göra?

Att handla mer svenskt!
Mer europeiskt!
Att stötta lokala företag, producenter och idéer!
Att investera i det som bär – relationer, kvalitet, hållbarhet!

Det är så motståndskraft byggs. Inte i rädsla, utan i tillit. Tror du inte? Jag tror på det till 100 %.

Historien visar oss detta gång på gång: När vi slutar tro på varandra blir vi svagare. När vi väljer gemenskap blir vi starkare.

Det här är en tid att andas djupare. Att stå rakare som de Nordbor vi är.
Att minnas att vår styrka inte sitter i någon annans beslut, utan i vår egen förmåga att hålla ihop.

Du, vi är inte små.
Vi är inte ensamma.
Och vi blir inte svagare av andras utspel – vi kan, om vi väljer det, bli ännu starkare tillsammans.

Så låt inte rädslan ta över. Inte heller ilskan. Skratta lite åt hans tokigheter ( Ryssland har ju trots allt varit granne med USA sedan länge så att bara skylla på det är nonsens. ) och i allt du köper idag och den närmaste tiden låt det vara svenskt, nordiskt och europeiskt.

Håll ihop! Var i kärlek! Det som är vi!

Namaste! Malin

Hans ord får mig att gråta hejdlöst

Jag tänker att du, precis som jag, har några favoriter på sociala medier som du ibland kollar upp för att få det där lilla extra som just du behöver. Jag har några stycken faktiskt, och en av dem är coachen Jay Jay Douglas. Han är i mina barns ålder, och hans visdom är egenupplevd och självreflekterad – i sann metakognition. Förmågan att reflektera över varför vi just nu känner som vi känner, eller tänker som vi tänker, i en situation. Du lägger det inte på andra, utan du funderar över varför din reaktion är som den är och gör sedan något åt det. Det egna ansvaret.

Igår lyssnade jag på honom igen och var inte alls beredd på min reaktion. Jag bröt ihop i tårar. Så här sa han:

”Jag läste någonting någonstans att egenvård är att inte argumentera med människor som ändå har någon förpliktelse att missförstå dig. Jösses! De orden satt kvar i mig längre än vad jag förväntade mig, för det fanns en tid då jag trodde att att förklara mig själv var att växa.

Jag trodde att om jag stannade kvar i konversationen innebar det ett bevis på mognad. Jag trodde att om jag bara fann de rätta orden att säga till dem, skulle de äntligen höra mig.

Men vissa människor lyssnar inte för att förstå. De lyssnar för att svara och för att försvara sin version av sina tankar om dig. Försvara deras ”berättelse” som får dem att känna sig bekväma i din närvaro.

Och ingen mängd klarsynthet kan nå den som redan har bestämt vem du är och vad du menade med det du sa. Det var då jag förstod att försöka övertyga dem om vem jag är inte kostade mig min stolthet – utan min inre frid.

Jag gick ifrån konversationer helt slut. Ifrågasatte mig själv, gick igenom samtalet igen i mitt huvud i ett försök att se om jag kunde ha sagt något annorlunda för att få dem att förstå mig.

Men sanningen är: inget av det jag sa kunde ha förändrat deras sätt att se på mig. För missförstånd är inte alltid förvirring – ibland är det ett val.

Så jag slutade slåss för förståelse från människor som ändå inte var intresserade av att förstå mig. Jag slutade förklara mitt hjärta för människor som ändå inte höll det med varsamhet.

Och DET var egenvård.

Inte dramatisk tystnad, utan ett sätt att skilja på när en konversation kommer att läka och när den kommer att dränera dig (för att du försöker övertyga någon). Att välja inre frid istället för att bevisa min åsikt. Vila från att ”ha rätt” och acceptera att inte alla förtjänar tillgång till din inre värld.

Viss klarhet kommer inte från att prata mer. Den kommer från att gå ifrån samtalet i tystnad.

Och ärligt – det valet förändrade allting för mig.”

– Jay Jay Douglas

Redan halvvägs in i videon kände jag att det grep tag i en sanning inom mig, och när videon var klar kunde jag inte hålla tillbaka längre. Tårarna rann utan stopp. De rann så mycket att jag behövde gå in i duschen, så att jag kunde gråta i fred.

Så vad var det då som slog an i mig så hårt?

Det första var att jag insåg att jag flera gånger, när mina vuxna barn försökt förklara något för mig, inte alltid har lyssnat på vad de säger – utan haft min egen uppfattning. En uppfattning som vuxit fram genom alla år jag känt dem, men som för den sakens skull inte behöver vara rätt eller sann för dem, utifrån deras point of view. De de har vuxit in till att vara idag.

Gånger då jag tolkat dem utifrån min upplevelse av dem, men också för att skydda min egen trygga (missuppfattade) plats i relationen till dem.

Förändring skrämmer. Och människor förändras. Och vad är det som säger att det ens var rätt från början? Vi tolkar ju hela tiden från vår egen plats av erfarenheter.

I många familjekonstellationer, som till exempel vid jul, hamnar alla tillbaka i sina roller – inte för att de själva väljer det, utan för att det är bekvämt för oss andra att placera dem i den roll vi en gång haft dem i.

Det kräver ett eget ansvar att se varje människa med nya, rena ögon och att lyssna utifrån den sanning de levererar nu, utan den gamla uppfattning vi haft om dem sedan förr.

Det är därför yoga och meditation skapar sådan ”oreda” i relationer. För när vi börjar med yoga kommer vi i kontakt med den vi egentligen är. Vi förändras och blir oss själva – och när vi sedan levererar det, blir människor runt omkring oss obekväma. För vi rör oss utanför boxen, utanför den plats vi alltid varit för dem.

De kanske inte ens ser att förändringen är bra. De är rädda, för de knuffas in i en förändring de inte vet hur de ska agera i.

Senare i videon skiftade fokus inom mig, och reflektionen ”var kommer detta beteende i mig ifrån?” öppnades. För egentligen är jag helt den andra.

Jag har ända sedan jag var liten försökt förklara mig. Få andra att se mig som den jag är. I media, i skolan, bland vänner har andra haft åsikter och tankar om min familj och om kändisskap. De har knuffat in mig i en låda som passar dem – en generalisering för att göra allt enklare för dem.

”Kändisar är ytliga.”

Vilket är helt osant.

De är inte mer ytliga än vad vanliga Svenssons är. Ytlighet är ett personlighetsdrag – det har inget med kändisskap, framgång eller pengar att göra. Det har med personlighet och uppfostran att göra. Och min erfarenhet är att det ofta är tvärtom. Eftersom vi så kallade kända alltid har blickarna på oss behöver vi jobba ännu mer med att inte vara ytliga.

För mig var det tydligt redan i unga år att den som bestämmer sig för att någon är ytlig utan att känna dem, egentligen gör sig själv till den ytliga.

Men jag fortsatte att förklara mig. Liten som jag var, och genom hela tonåren, kämpade jag i samtal efter samtal emot andras missuppfattningar och förutfattade meningar om mig. Nästan så att det blivit en del av den jag är – en ständigt förklarande person.

Och det är jäkligt jobbigt.

Mamma och pappa höll på att förlora mig när jag låg i mammas mage. När jag väl föddes var de otroligt rädda om mig, och jag var dessutom väldigt snäll – så jag tolkades som skör.

Men jag var egentligen tvärtom.

Och genom yogan hittade jag äntligen min egen röst. Jag upptäckte att jag har ett enormt känslomässigt pannben och att jag inte alls är skör. Jag vet inte hur många år jag tycker att jag har kämpat med att förändra andras uppfattning om mig, oavsett om det gällt min roll som offentlig person eller i familjen.

Så hans ord sjönk in så djupt i mig att jag nästan ville kräkas. Fast på ett bra sätt.

Det finns idag inget jag är så allergisk mot som när någon applicerar något på mig som inte är sant.

Till exempel har jag sedan jag började arbeta med The Work av Byron Katie ansträngt mig hårt för att låta mina barn ha sin sanning. Att inte gå in i deras drama. Att låta dem ventilera sina känslor och äga dem – utan att jag går in i försvar. Utan att ta över deras berättelse och göra den till min.

Men det är svårt.

Ibland när min partner eller mina barn säger:

”Fast Malin / mamma, så menar du ju inte…”

kan jag vilja skrika rakt ut.

Jag märker att detta verkligen är ett sår i mig, som jag pratat med min vän Cristina om flera gånger.

Och det som är lite spännande här är att vi ofta är både den som inte lyssnar och den som inte känner sig sedd – och missförstånden kan fortsätta i all oändlighet.

Tills vi bestämmer oss för att ta varje ord som sanning här och nu.

Och vara så sanna som det är möjligt att vara.

Empati är ett viktigt ord här, tror jag.

Tänk efter – du känner säkert igen det här.

Hur många gånger har någon i din närhet gått i terapi och löst sin problematik, men du vill fortfarande hålla kvar dem i det förflutna? För att du inte har bearbetat ditt. Och det är enklare att lägga dem i det gamla facket än att själv behöva förändras. Ja, kanske till och med förlåta.

Om du är helt ärlig – kan du se det i dig själv, i relation till en anhörig, partner eller ex?

Att de har förändrats, men du vill inte lita på det, för det ställer krav på dig att gå vidare. Du är arg.

Jag tänker på män som faktiskt mött sina demoner och förändrats. Som öppnat upp för sin sårbarhet – men där kvinnorna fortfarande vill ha dem där de sist såg dem. Och hatet fortsätter.

Ska de då behöva övertyga kvinnorna?

Eller tyst gå ifrån samtalet och låta kvinnorna träna på tillit i lugn och ro?

Männen har gjort sitt arbete.

Dags för kvinnorna att göra sitt.

(Nu pratar jag inte om grovt våld, ok. Jag syftar på den vanliga människans fel, brister och könsroller.)

Jay Jay har så rätt.

Han har rätt i hur jag ibland möter mina närstående – hur jag ibland redan har bestämt mig för vad de menar, för att det är tryggare för mig än att verkligen lyssna.

Och han har rätt i min egen känsla av hur jag upplever att andra ser på mig, och hur jag försöker övertyga dem om motsatsen – trots att de inte lyssnar.

Samtidigt tycker jag att människan är så fantastiskt härlig i sin komplexitet.

Vi är så mycket mer än jobb, fortplantning och kärlek.

Vi är i ständig utveckling – i att förstå oss själva, förstå varandra och släppa gamla mönster.

Igår kändes det som att jag kunde andas bättre.

Som om jag förstod något nytt om mig själv – och om andra.

Och jag bestämde mig för att sluta kämpa med att förklara mig för människor som ändå inte lyssnar. Som inte vill se mig som den jag är idag. De förändringar jag gjort. De sanningar jag bär.

Det är bättre att vara tyst.

För vi kan inte förändra andra.

Vi kan bara förändra oss själva.

Och för att få någon form av inre frid tror jag att Jay Jay har rätt:

Lämna samtal där ingen egentligen vill lyssna.

Och håll om dig själv.

Älska dig själv – för du vet vem du är.

Det är det som är viktigt.

De som vill missförstå dig.

De som vill placera dig i en karaktär som passar deras liv just nu – de kommer ändå aldrig att övertygas om motsatsen.

Du ska inte behöva övertyga någon.

Varje människa har sin egen resa att gå.

Det är inte vårt jobb att få dem att inse vem vi är.

Det är deras jobb att inse vem de är i situationen.

Låt dem göra sitt arbete – utan din påverkan.

Och fokusera på ditt.

Min yngsta son och jag pratar mycket om känslor. Jag uppskattar det enormt – inte minst för att jag kan göra om och göra rätt där jag upplever att jag inte gjorde det med mina andra barn.

Men ibland händer det ändå att jag automatiskt hamnar i tanken:

”Han brukar ju alltid göra så.”

Och så tolkar jag det han säger fel, utifrån gamla erfarenheter.

Då ringer jag upp honom och säger:

”Förlåt. Jag känner att jag applicerade något på dig nu som inte alls har med dig att göra – utan med mig. Förlåt.”

Och varje gång säger han:

”Det är lugnt mamma. Jag förstod.”

Men han vet också – och jag vet – att det viktigaste inte är att han förstod.

Det viktigaste är att jag såg mitt mönster. Mitt gamla beteende. Och gjorde något åt det.

Jag behövde inte säga det för hans skull.

Jag behövde säga det för min.

Och han tar alltid emot det så fint.

Ibland går jag lite sönder inombords när jag märker att jag applicerat något på mina barn som inte är sant.

Med syskon och vänner är det lättare.

Och enklast av allt med människor jag inte står nära.

Men med våra barn…

Där vill vi ju så gärna göra rätt.

Och jag tror att det är just sådana här videor – som den med Jay Jay Douglas – som slår an något djupt i oss. Där vi inte bara ser ett beteende, utan också källan till varför vi har agerat som vi gjort.

Och då kan vi vakna.

Förändras.

Och med förlåtelse säga till oss själva:

Du gjorde så gott du kunde där och då. Nu gör du om. Nu gör du rätt.

Det är då allt rämnar.

Och tårarna kommer.

För mönster och beteenden kommer alltid någonstans ifrån.

Det gäller att hitta roten.

Det här blev en djupdykning i självreflektion där jag flera gånger kände:

Oj… det där är jag. Det där känns.

Samtidigt kom skrattet genom tårarna.

För jag måste också sluta övertyga mig själv om att jag inte är så bra som jag är.

Jag lyssnar ju ändå inte… hahaha.

Nej.

Låt varje sanning få finnas.

Nu är jag rädd.

Nu är jag osäker.

Nu är jag lycklig.

Nu har jag tillit.

Mitt mantra just nu är, som några av er vet:

Jag älskar mina barn och de älskar mig.

Jag älskar mina syskon och de älskar mig.

Jag älskar mina vänner och de älskar mig.

Jag älskar min lilla Malin – och hon älskar mig.

Jag behöver inte övertyga någon.

Jag bara är.

Och jag tror att i den kärleken – till oss själva och till dem vi har nära – kommer lugnet.

Hur andra, utanför den cirkeln, uppfattar oss…

det behöver vi släppa.

Gör oss den tjänsten att vara tysta.

För känner vi att vi måste övertyga någon som ändå inte lyssnar, då behöver vi nog själva stanna upp och reflektera över varför det är så viktigt för oss.

Och hålla om oss själva där.

Låt dem ta hand om sitt.

Och låt oss ta hand om vårt.

Det är nog det enda sättet att hitta inre frid. 💛

Här har du Jay Jays inlägg på instagram.

Kram Malin

Har nyttiga bakterier och åldrande något samband?

Fördelen med en engelsktalande fästman är att jag får uppdateringar i nyheter och forskning från andra nyhetskanaler än våra svenska. Och i morse skickade Martin mig en artikel av journalisten Hugh Pym där han berättar att han spenderade en månad på att söka information om sambandet maghälsa och åldrade. Han berättar om den 117 åriga spanska kvinnan Maria Branyas Morera och hur de tilläts att undersöka hennes avföring, blod, saliv och urin och jämföra det med 75 andra kvinnor från Spanien. Artikeln berättar om hur hon levde ett väldigt hälsofrämjande liv eftersom hon bodde på landet, gick en timme varje dag och åt medelhavskost rik på olivolja. Men det som verkligen skilde henne från de andra kvinnorna var att hon varje dag åt tre portioner yogurt. Undersökningen visade att hennes celler var mycket yngre än hennes ålder.

Maghälsa visar sig vara mer och mer av betydelse och möjligheten att förändra den till det bättre idag finns där oavsett ålder. Även om det blir svårare och svårare ju äldre vi blir. Hugh är själv lika gammal som jag och han förklarar att för honom som lever i en rätt stressande miljö med olika platser och mycket resande är det svårt att hålla sig till den kost som är bra för magen. Nyttiga fetter, grönsaker, frön och nyttiga bakterier finns inte alltid att tillgå när du har bråttom. Men är det verkligen det? Det handlar ju bara om val.

Jag reser ju mycket inom landet tex. Jag bor ju mer än halva tiden i Sthlm och resten i Järvsö. Jag reser mycket med tåg och bil till olika platser för yoga och en och annan flygresa till ett annat land. Jag ser hur svårt det kan vara pga att det finns så mycket annat som attraherar. I kiosker och pressbyråer finns det mängder av ultraprocessad mat som attraherar med sitt allt i ett. Och trots att fruktskålen med bananer och äpplen står vid kassan är det ofta att tanken kommer “ Men är det tillräckligt” när jag är hungrig. Men det ÄR tillräckligt! Det svåra nu när jag åkte upp till Järvsö denna gång och stannade på macken i Gävlebro, var att finna något som inte hade en massa annat i sig. Det fanns tio olika varianter av nötter och torkad frukt men alla innehöll salt eller socker eller smakämnen. Jag t o m frågade om rena nötter med det hade de inte. Så det blev en banan och den påse med nötter som hade minst salt och en kopp grönt te innan jag åkte vidare. Så det går även om jag fick ge vika för saltade nötter.

Här hemma så undviker jag rätt mycket gluten förutom när vi köper riktigt surdegsbröd eller bakar själva. Och eftersom jag inte äter frukost utan låter magen vila fram till kl 11 tar jag mig tid med min lilla brunch. Ingen stress där inte. Då lägger jag alltid skivade tomater på en tallrik, en avokado, pressar citron över det och olivolja och en örtblandning från Grekland. Detta fångar jag sedan upp med brödet och en liten sked. Kanske inte super enkelt att ta med sig till jobbet men…. så himla krångligt är det väl inte. En riktigt bra olivolja kan alltid stå på jobbet i en låda. Jag har olivolja på all min mat och senaste igår när jag var och firade min storasyster på hennes 71 års dag tog jag med mig olivolja till henne.

Martin har länge ätit vanligt vitt köpt bröd till frukost men har nu äntligen gått med på att sluta med det och tar nu istället yogurt med frukt, bär och nyttig granola. Vilket enligt Hughs forskning är mycket bättre. Jag äter oftast det som mellan mål. Det går att göra yogurt själv hemma, ska be min dotter Love lägga ut recept här på det, för det är ju bra att få så levande bakteriekultur som möjligt. Och gärna variera sig. Lyckligtvis finns det många härliga yogurt i affären om det är knöligt att göra egen och även där går det att variera sig för utbudet av ren yogurt, kefir, A-fil mm är stort. För ju bredare olika bakterier vi har i magen desto bättre.

Fördelen med att delvis bo på landet är att vi får i oss bakterier från blad, frukter och bär som vi plockar och stoppar i munnen när vi är ute och går. Och när vi handlar grönsaker från bondens marknad eller ekologiska böndernas frukt och grönt i affären där de nyttiga bakterierna finns kvar. Medan när vi köper färdiglagad mat på affären har de kokat bort och också försvunnit under processen. Vi borde leva mer som Fru Morera. Och försöka komma mer ut på landet med promenader i den friska luften. ( Kanske därför så många börjar spela golf när de blir äldre… De får både promenad och frisk luft och socialt liv. ) Se till att vi har ett brett utbud av nyttiga bakterier i magen. Alla borde dessutom ha lite surkål hemma.

Nåväl… Hugh intervjuade många forskare och betydelsen av att äta hälsosam ren mat har betydelse för de nyttiga bakterierna i magen. Så vi fortsätter med vår yogurt och vår medelhavsmat här hemma mitt i smällkalla vintern. Och nu längtar jag ju förstås ännu mer efter våra resor till Grekland till våren. Jag mår alltid som bäst när jag varit där. Kombinationen medelhavsmat, saltvatten i havet som gör att kroppen neutraliseras från alla olika våglängder som snurrar runt i vår Wifi värld, solens D-vitamin och yogan… Ja vad mer är möjligt!?

Var rädd om dig och dina kompisar i magen! De är viktigare än en dyr skönhetskräm och botox.

Namaste, Malin

Det unika i att vara människa

Av alla varelser vi hade möjlighet att bli under vår vistelse på planeten jorden – jorden i sig ett mirakel i universum – föddes vi till människor. Ett unikt däggdjur med möjligheten att inte bara föda levande ungar, amma dem med mjölk och dela alla de gemensamma egenskaper vi har med andra däggdjur här på jorden, utan också med en förmåga till kreativt skapande, djupt inkännande och innovativa idéer.

De andra däggdjuren har ofta bara en huvudsaklig egenskap, och utifrån den formas deras liv i ganska inrutade rutiner kring att sova, skaffa mat och fortplanta sig. Vi människor har varje dag en möjlighet att helt ändra väg – om möjligheten ges oss. Om inte ekonomin, kunskapen eller rädslan för att göra något vi kanske aldrig gjort förut stod i vägen, ger varje dag oss en chans att göra något helt annat än att sova, skaffa mat och fortplanta oss.

Vi kan gå ut och dansa. Vi kan bygga ett skåp. Vi kan virka en duk. Vi kan skriva en bok. Vi kan resa runt hela jorden och besöka platser vi aldrig sett förut. Vi kan djupdyka i historia, lära oss ett nytt språk, plugga på Komvux och byta jobb. Vi går inte bara till ett träd och hämtar ett äpple eller gräver i jorden efter en morot – vi kan skapa fantastiska maträtter med smaker som berör hjärtat.

Vi sätter inte bara på varandra ( ursäkta uttrycket) för att skaffa barn och säkra framtiden, utan vi har möjligheten att kyssas långsamt, smeka hud och älska i kärlek och närvaro under många långa minuter – mer än vad en snabb utlösning ger andra däggdjur.

Människan har genom evolutionen gått från att vara en del av ordningen primater, där vi tog oss från gren till gren med våra långa armar, till utvecklingen av en hjärna som vill skapa och hitta mer kreativa lösningar än just gren till gren. Något hände som gjorde att vi reste oss upp på våra två ben.

Och nu sitter jag här framför min dator (som generationer av briljanta hjärnor gjort möjlig), i min lägenhet (långt ifrån den grotta vi en gång bodde i), och dricker min kopp kaffe (som inte ens växer i det land jag är född i) – i en mugg min mamma en gång designade (med hjälp av keramiker och människor som ville hjälpa henne att förverkliga en dröm).

DET är att vara däggdjuret människa idag.

Värnar vi om den gåvan, eller lever vi fortfarande som alla andra däggdjur – gör det vi ska och stannar inte ens upp för en sekund för att betrakta det stora, unika i att vara människa och alla möjligheter vi har just som människor?

Häromdagen tittade jag på en fransk film för att lära mig franska. Filmen var gjord på 90-talet, och jag kände så otroligt väl igen en av skådespelarna, men kunde inte placera honom. Han pratade både perfekt engelska och franska – men vem var han?

När han i slutet gjorde de mest akrobatiska rörelser jag sett, var jag tvungen att googla honom. Var hade jag sett honom förut?

Mycket riktigt visade det sig att mannen var James Thierrée – barnbarn till Charlie Chaplin och barnbarnsbarn till Eugene O’Neill. Hans föräldrar var cirkusartisterna Victoria Chaplin och Jean-Baptiste Thierrée, och han var bara fyra år när han klev upp på scenen för första gången.

Jag minns så väl när Circus Delirium besökte Järvsö sommaren 1998, och jag satt där i publiken på Hälsinglands träteater och såg James föreställning Symfoni Ollenborre. Allt var i rörelse, ett kreativt uttryck där inte ett enda ord sades – åtminstone vad jag minns. Och jag var helt fascinerad!

När föreställningen var över såg scenen ut som mina barns lekrum – ett enda kaos. Det regnade den dagen, så när jag var på väg ut ur teatern höll jag mitt svarta paraply i handen. Jag log lite åt situationen och lät det gunga i min hand, så som Charlie Chaplin gjort så många gånger på film.

När jag lyfter blicken ser jag siluetten av Victoria Chaplin stå där vid sidan av scenen. Jag ser så tydligt konturerna av både Charlie Chaplin och Oona O’Neill i hennes ansikte och hennes späda kropp, och jag måste hämta andan.

Ja, som du säkert förstår är ögonblick som dessa väldigt speciella för någon som vuxit upp i en artistisk familj, som jag. Säkert inte så annorlunda än när bagarens dotter ser den internationellt kända bagaren passera utanför sin mammas fönster – du fattar säkert. Det vi på något sätt har en relation till, och som är en del av vår historia eller vårt intresse.

För mig just då var det mindblowing.
Och jag var inte i Paris – jag var i lilla Järvsö.

Så varför berättar jag detta nu?

Jo, för det var genom dessa minnen jag började reflektera över vilka möjligheter vi som människor faktiskt har. James föddes mer eller mindre på en cirkus, som sedan utvecklades långt ifrån den traditionella djurcirkusen – till akrobatik, dans och scenkonst på hög nivå. Han kan röra sin kropp på sätt som är helt otroliga, för han har valt att använda sin kropp som sitt verktyg i sitt skapande.

Tänk ändå vad vi människor kan!
Och ändå väljer vi ibland det enkla, inrutade, och låter dag efter dag passera utan att använda vår förmåga – oavsett vad den är.

Du som människa kan röra din kropp på fler sätt än liggande, gående och sittande. Du kan låta vilan bli till njutning i nattens sömn. Stegen kan bli till dans, bara genom att röra dig till musiken på radion. Och där du sitter – finns det något du kan betrakta, just nu, som väcker tacksamhet eller förundran?

Låt mig ta ett exempel, här där jag sitter:

Min kopp kaffe, som jag dricker ur mammas kopp, ger mig minnen av det goda hon var. Kaffet är köpt i en kaffebod där de lägger sin själ i att plocka fram det bästa. Redan igår kväll längtade jag efter den här koppen, och nu är den här med mig.

Utanför mitt fönster i Sundbyberg ligger nysnö över alla hustak. Jag ser att jag egentligen behöver skotta för att ens få ut bilen – MEN det är helgdag idag, och jag ska ingenstans, så den får stå där den står. Jag är ändå mer glad över att det äntligen är snö.

På trottoaren går en man med sin lilla hund. Jag ser hur den lilla hunden får hans stora kropp att tvärstanna varenda meter – den lille vill eventuellt kissa.

På mitt skrivbord brinner ett levande ljus i en ljusstake jag fick av min syster Kristin när pappa gick bort.

När jag stannar upp och betraktar allt detta med ett leende, besjälar jag stunden med en känsla som blir ett mycket djupare minne än om jag inte gjort det. Men framför allt gör jag mer än att bara sitta här och jobba. Jag reflekterar över det unika i att vara människa och tar tillvara på varje minut jag har möjligheten att vara just detta lite annorlunda däggdjur – med så många möjligheter till ett rikare liv än att bara sova, leta mat, älska och sova igen.

Så idag ska jag inte bara sträcka ut min kropp i yoga.
Jag ska dansa i köket.
Lägga min själ i en god grekisk kycklingrätt till min son.
Och läsa en bra bok.

Några av de där underbara egenskaper vi har som människor, en röd dag i januari.

Stor kram, du unika människa.
Malin

Till Januari…

Vintern innan den tredje våren.

Jag behöver inte bära mer nu
Jag har gjort allt jag kunnat
Lägger ner rustningen en stund

Låter andetaget landa mjukt

Jag har försökt att hålla ihop genom åren
När det stormat, inuti och utanför
Men även starka hjärtan får vila
Stanna upp i det som är

Ge mig tid… att andas fritt
Ge mig tid… att landa här
Jag är inte sönder, jag är hel
Och livet rör sig genom mig, utan fel

Ge mig rum… att sakta ner
Ge mig rum… att känna mer
Mitt hjärta vet vägen hem igen
När jag ger mig själv tillåtelsen

Du behöver inte le idag, min vän
Du behöver inte vara klar än
Stanna upp i detta nu
Låt tyngden falla av… och du

Läkning sker i stilla steg
I de rum där ingen ser
När jag lyssnar inåt, möter det som är
Finns inget främmande här

Ge mig rum… att andas fritt
Ge mig rum… att landa här
Jag är inte sönder, jag är hel
I det nya livet jag ger mig själv

Ge mig rum… att sakta ner
Ge mig rum… att känna mer
Mitt hjärta vet att vägen hem
Är när jag ger mig själv tillåtelse igen

Jag lutar mig mot livet
Vi är inte främmande för varann
Låter ljuset komma in
Och följer det med stilla hand
Ser vem jag alltid varit
Och formats till att bli
Ger mig tid att känna in
Vem jag är nu…
vem jag är nu

Text: Malin Berghagen

Ormen ömsar sitt skinn

Om jag skulle summera det senaste året så känns det verkligen som att ormen har ömsat skin. Och enligt den kinesiska astrologin, som skapades av Kinas förste kejsare Qin Shi Huagandi 259-210 fvt, så lämnar vi nu, i skiftet januari/februari, ormens tecken för att gå in i hästens.

I den kinesiska zodiaken är Ormens år ett av de mest symboliskt laddade. Den står för visdom, intuition och förändring. Men även strategisk planering, elegans, transformation, självreflektion och djup insikt.

Ormar symboliserar också att växa genom att ömsa skin, vilket är varför många upplevde 2025 som ett år för inre förnyelse, att gå emot förändring och att släppa taget om det som vi känner inte längre är en del av oss.

Elementet för 2025 var också Trä vilket tillsammans med Ormen betonar tillväxt och espansion, ny energi, kreativ kraft, harmoni, stabil utveckling och djup självrannsakan. Då känner jag nog att djup självrannsakan, men också längtan efter kreativ kraft, har varit starkast för mig. Jag har verkligen spenderat 2025 med att gå från något gammalt till något nytt. Säkerligen har det med att båda mina föräldrar nu är borta och en ny tar sig form. Eller som att den plats som de haft i mitt liv har nu blivit tom och jag har funderat över vad jag vill fylla den med. 2024 innebar så mycket sorg och avsked och där jag verkligen jobbade intensivt på att ta mig igenom det. 2025 har varit en stilla transformation till det nya som nu vill ta plat i mitt liv. Men även saker som jag hittat tillbaka till.

2025 var ett strategiskt år för att tänka om mål, omfamna förändring och göra plats för det som verkligen betyder något till 100 %.

Imorse var det först gången på ett tag nu som jag yogade redan innan jag gick upp. Jag gjorde alla de stilla rörelserna som jag presenterade i min först bok som rörelser att göra i sängen, just i sängen. Och märkligt nog är det som att jag har hittat tillbaka hem till allt jag ville i den boken. Känslan från den tiden genomsyrar mig i varje cell. Och även resorna jag gjorde då. Jag har också så tydligt märkt att mina ömma knän, min hälsporre och mina ömma höfter ALLTID blir bättre efter att jag yogat. Så den senaste veckan har jag suttit en halvtimme både på morgonen och på kvällen och gjort lugna mjuka rörelser och jag blir helt euforisk när jag märker hur betydelse fullt det är. Och det stämmer så väl med mina veckor på Masesgården. När jag varit där och gjort yoga varje dag tillsammans med den rena maten och rörelserna avtar värken. Jag har också märkt hur lätt det är att fastna i att göra mindre, skylla på att jag blir äldre eller klimkateriet bara för kroppen värker. Och att när jag tar min tid med mjuka rörelser, stimulerar nerverna DÅ släpper smärtan. Det jag upplevde genom min första bok om yoga. Det är som om jag hittat hem igen till den inre visdom om min kropp jag var så fascinerad av då.

På den tiden pratade jag väldigt mycket om att min kropp är mitt tempel. Men den vördnad jag kände då för min kropp, boken kom ut 2006 så det är 20 år sedan, har genom åren slarvats med. Inte konstigt att kroppen efter ett tag protesterar. Jag har en stark övertygelse att det är var och en av vårt ansvar att “ gå in i vårt tempel” och “ tända det ljus” som brinner där. Vi måste bara hitta vad det är för var och en av oss. För mig är det yogan, meditationen och andligheten. Vi som har haft kristendom i skolan vet att Jesus sa “Guds rike är inom er.” — Lukas 17:21”. Men även i andra religioner finns samma budskap.

Hinduismen säger : “Atman är Brahman.” Vilket betyder att den innersta essensen i dig är ett med det gudomliga.

Upanishaderna säger: “Det du söker finns redan i ditt hjärta.” Yogan bygger helt på detta: Upplysningen är en återupptäckt av något som redan finns inom dig. Buddhismen talar om:

Buddhanaturen — en medfödd renhet, visdom och kärlek i varje människa.

Zen säger: “Sök inte sanningen — sluta bara hålla fast vid åsikter.” När sinnet stillnar uppenbaras sanningen inifrån.

Tibetanerna säger: “Det du söker är den som ser.”

Rumi och Hafez sjunger om det ständigt: “Allt du söker finns redan inom dig.” “Din uppgift är inte att söka kärleken, utan att finna de hinder inom dig som du byggt mot den.”

Sufismen handlar om att borra genom illusioner tills man hittar hjärtats gudomliga centrum.

Kabbalan talar om den gudomliga gnistan i varje människa: “Det gudomliga bor i människans hjärta.” En annan kabbalistisk fras: “Världen är ett fönster — Gud är ljuset inom dig.”

Tao Te Ching lär: “Den vise söker inte utanför. Allt är redan här.”

Många jordens urtraditioner säger samma sak, ofta i poetisk form: “Anden bor i ditt bröst.” “Hjärtat är portalen.” “All läkning kommer inifrån.” Och : “All kunskap finns redan inom dig, du måste bara lyssna.”

Och min favorit Navajo:
“Walk in beauty” — Skönheten är inte utanför dig, den är en väg du bär i dig.

Och då för 20 år sedan kände jag verkligen att det var så. När jag vände mig stilla inåt, värnade om mitt tempel, min kropp var jag mycket lyckligare och tillfreds. Och 2025 har verkligen mitt inre fokus mer eller mindre varit att släppa taget om det som inte får mig att gå med stilla mjuka steg in i mitt tempel. Värna om mitt inre himmelrike. Möta kärleken inom mig. Och påminna mig om vad jag behöver och vad jag är och vem jag vill vara 2026. Från och med nu, nu när jag är äldst i min lilla klan. Utgå från en plats inom mig.

Jag inser nu att min bok “ Frihet- att leva sin längtan” var en självhjälpsbok till att bli fri, bryta gamla mönster och för att kliva in i det nya som nu väntar. Att finna inre harmoni och kraft inomfrån och ut. Jag skrev boken för att dela det som hjälpt mig men inte anade jag att den även skulle mitt egna verktyg i detalj några år efteråt. Vilket känns ju förstås ännu bättre inom mig. Den funkade och funkar fortfarande. Så vad väntar nu? Nu när jag ömsat skinn och bearbetat mina mönster och tagit mig ut ur på andra sidan klimakteriet?

Hästens år, från den 16 februari 2026 är ett av de kraftfullaste åren i hela kinesiska astrologin.

Hästen står för frihet, rörelse, passion, mod, kreativitet, självständighet och autencitet. ALLT som jag redan skrivit om i min bok “ Den tredje våren. Hur galet är inte det!! Jag hade ingen aning om det heller när jag skrev den utan delade bara mina tankar genom tuffa år och ledde mig själv till det som jag hoppades väntade runt hörnet. Den tredje våren men också full sommar!

2026 är dessutom en Eldhäst, vilket bara inträffar vart 60:e år! Och jag blir 60 det året! Jag föddes i eldhästens år nämligen 1966.
Det är en av de mest energifyllda och intensiva konstellationerna i hela systemet. Så vad innebär eldhästens energi enligt den kinesiska astrologin? Ett år av action och momentum!

Där Ormen viskade:
“Gå inåt. Släpp det gamla.”
säger Hästen:
“Nu rider vi. Nu är det dags.”

PRECIS ALLT jag känner att jag gjort men också är påväg in i!!

Vi kommer känna en naturlig dragning mot: att ta beslut, att skapa nytt, att våga mer, att stå i din sanning och att följa hjärtats impuls, inte rädslan. Jösses!! Ja jag är redo! Är du?

Hästens år är rörelse framåt och frihet blir centralt. Det här är ett år där allt som begränsar dig känns… trångt. Hästen accepterar nämligen inte bojor. Inte gamla roller. Inte kompromisser som kväver själen. Och det som är så himla märkligt är att jag i boken “ Den tredje våren” skriver om hästen som längtar efter frihet och kon som trivs bra i sin hage. Då hade jag ingen tanke på att hästens år och framförallt eldhästens år väntade runt hörnet. Jag pratar om den frihet du kommer känna på andra sidan av klimakteriet och genom de svåra åren. Just precis det som eldhästen vill med oss enligt den kinesiska astrologin.

Vi kommer känna:
“Jag väljer frihet, även om det betyder att något måste förändras.”

Det är ett fenomenalt år att: resa, byta miljö, flytta, starta företag, börja något nytt och avsluta något som är “too small for your soul”.

Där Ormen var långsam och intuitiv, är Hästen intuitiv och snabb.
Det gäller att: lita på magkänslan, följa energin medan den rör sig och inte fastna i överanalys

Hästen tvekar inte. Den vet när det är dags att springa.

Elden, elementet för 2026 gör det till ett år av: kärlek, kreativitet, livslust, gemenskap, lekfullhet och sensualitet

Vi kan känna oss mer levande än på länge!

Eldhästens energi drar fram vill att vi kliver fram. sprider vår karisma, talar utifrån vår sanna röst, visar vår autencitet ( det som verkligen är mitt signum just nu, min ledstjärna), hjälper oss själv till livsglädje genom att besjäla det lilla varje dag och verkligen tar möjligheterna till att inspirera andra till det goda inom var och en av oss och att leva fullt ut.

Det är ett år då människor vill följa dem som vågar vara sig själva så vad vad väntar vi på?

För oss, nej låt mig rikta mig direkt till DIG, för DIG som alltid guidat från hjärtat, är detta ett år där din röst bär längre. Så ta plats!

Personligen för mig var Ormens år 2025: släppa, ömsa skin, läka, dra dig tillbaka, omvärdera.

och nu väntar Hästens år 2026 expansion, att skapa, ta steg framåt, följa mitt hjärtats vilja OCH att våga igen.

Det är som att jag under 2025 gjort allt det djupa inre arbetet som krävdes, levt som jag lärt genom hela boken Frihet och att 2026 säger:

“Malin… nu är du redo. Rid! ”

Jag har bestämt mig för att värna om mitt tempel så jag kommer känna mer energi, mer klarhet, mer riktning, mer mod.
Det känns som … nej vänta nu… säg det och äg det du vill ha Berghagen, Det ÄR ett fantastiskt år som väntar!! Ett år att lansera nytt, starta projekt, resa, skapa kurser, flytta — eller att säga ja till något som varit på väg länge. Och jag är redo! och jag längtar!!

Så hur kommer eldhästen boosta just ditt tecken? Du kan googla på vilket tecken du är. Skriv bara vilken månad och vilket år du är född så svara google.

Är du född i Tigerns tecken blir det extrem flow. Tiger + Eldhäst = mod, expansion, projektflyt, kreativ topp.

Är du född i Getens tecken: Det blir ett mycket gynnsamt år. Hjärtat är öppet, relationer blommar.

Är du född i hundens tecken: Hästens bästa vän. Relationer, gemenskap och visioner stärks.

Är du född i Hästens tecken som jag: Ett power år med stora möjlighet men också stort ansvar.

Är du född i Ormens tecken: Det tecken som transformerar mest 2026. Ny fart och ny klarhet.

Är du född i Tuppens tecken: Intensivt år men produktivt. Mycket sker snabbt.

Är du född i Grisens tecken: Mer glädje, social energi och rörelse framåt- men balans behövs.

Är du född i Oxens tecken: Du kommer npg känna att et går lite fort med hästen. Du kommer behöva lite mer lugn och jordning detta år. Men också att släppa kontrollen.

Är du född i Kaninens tecken: Känslig energi möter eld. Måste sätta gränser, inte rusa.

Är du född i Råttans tecken: Många möjligheter, men risk för överstimulans eller stress. Yoga, meditera och ta promenader i naturen.

Är du född i Drakens tecken: Kan du få stort flow, men måste undvika att ta på dig för mycket.

Är du född i Apans år: Stimulerande år, men tempot kan bli för högt ibland.

Eldhästen är som en vind som blåser igenom året.
Det går inte att undvika att känna den, men vissa rider på vinden, vissa justerar seglen, vissa behöver grunda sig mer, vissa får sin största transformation.

Men ALLA påverkas!

Avslutningsvis oavsett vilket tecken du är.. Det finns något inom mig — och kanske inom dig också — som aldrig riktigt känt sig hemma i idén att året börjar efter den 31 december. Som om själen står där och tänker: “Men… jag är inte klar än. Jag är fortfarande i min vinter.”

I de gamla naturtraditionerna var vintern inte början. Vintern var pausen. Den heliga stillheten mellan andetagen. En tid då jorden vilade, fröet sov, och allt levande gick inåt för att samla kraft till våren. Och kanske är det därför januari, för många av oss, inte känns som en start — utan som ett mjukt utrymme för återhämtning. Ett mellanrum där vi fortfarande är nära våra drömmar, våra hjärtan, våra nattliga samtal med universum.

Den kinesiska astrologin börjar sitt år när naturen själv rör sig mot ljuset, inte mitt i den djupaste vintern. Och jag älskar det!
Det finns en respekt där — för kroppen, för rytmen, för livet. Så jag känner inför Januari, där jag nu skakar av mig den sista stumpen skinn från ormens år, att den är viktig. Jag har aldrig någonsin känt “ Jippi ett nytt år” vid tolvslaget i december. Aldrig någonsin i hela mitt liv faktiskt. Jag har bara velat vila ett tag till, alltid känt någon slags sorg istället över det som jag lämnar bakom mig och en oro över det som väntar. Men också som naturfolken känt att det är viktigt att låta vinter göra sitt. Återhämtning i stillhet. Jag har faktiskt mer känt att våren börjar i februari när ljuset blir med tydligt. Mandelträden blommar på Mallorca och solen börjar värma sakta igen även om snön är på backen.

Så jag tänker fortsätta ett tag till att vara i stillhet. Yoga, meditera och skriva i min dagbok som jag nu gjort ett tag. Låta kroppen vila så som naturen vilar över vintern och förbereda för det år där jag sätter mig på hästen igen. Mitt år!

Att låta januari vara det den är avsedd att vara: en tid för vila, för långsamma morgnar, för yoga som lyssnar mer än den presterar, för promenader som låter tankarna sjunka ner i kroppen, för te, ljus och mjuka ord till dig själv, för att smälta året som varit och för att återerövra min energi innan jag ger den bort igen

Vi behöver inte kasta oss in i nya mål, nya planer, nya versioner av oss själva.
Vi behöver landa först.

Och kanske är det det Eldhästens år viskar till oss:
“Du kommer få kraft nog att springa. Du kommer få fart nog att flyga.
Men först… vila.
Först… samla eld i hjärtat.”

När naturen vaknar, när ljuset återvänder, när Eldhästens energi börjar pulsera genom tiden — då kommer du känna det i hela kroppen:

Nu. Nu är det dags.

Men tills dess får januari gärna vara mjukt som snö ( även om det är bar backen här i Hälsingland) , tyst som skymning, och helande som ett långsamt andetag.

Så min vän, ta hand om dig.
Håll dig nära det som är sant.
Låt livet börja när du är redo.

Då VI är redo!

Skynda långsamt in i hästens år och ikväll möts Månen och De sju systrarna — Plejaderna — på himlen. Det är inte bara ett astronomiskt möte utan en påminnelse om vår egen inre rytm. Månen, som speglar våra känslor och cykler, går nära de stjärnor som i mytologin är sju systrar, bundna i en evig gemenskap. Det känns som ett tecken på att kosmos viskar om styrka, intuition, samhörighet och inre klarhet. När vi blickar upp ser vi inte bara ljus långt bort i tiden, utan också en symbol för att vi är en del av något större — och att vi aldrig är ensamma i våra resor.

Stor kram och Gott nytt år, när det väl börjar för dig min vän. Malin

Ps: Den innersta helgedomen… Den plats där vi redan är hela… Där vi redan vet…. Där ljuset bor… ÄR inom dig.

En liten irritation växer sig starkare..

I minst två veckor nu har jag verkligen njutit av att vara uppe i Järvsö och få göra fint inför julen. Denna gång har jag som ni vet fokuserat på att göra fint för min och min partners skull. Inte för eventuella gäster eller familjemedlemmar som kan dyka upp. Självklart är det för dom också, flera av våra barn har ju valt att bo här hos oss. Men ni vet, förväntan… nej det är verkligen ingen bra grej. Det har gjort mig så besviken så många gånger och det är helt mitt eget fel. Om jag har förväntningar på hur andra ska agera, reagera eller vara och de inte gör som jag hoppades eller trodde så är det ju helt mitt eget klumpiga misstag. För det första så låter vi inte andra få vara sig själva och se dem som de är. Och om vi gör saker för att få bekräftelse eller uppskattningen över julen kommer vi bli besvikna för våra förväntningar är oftast mer än vad andra kan leva upp till. Så jag har verkligen bara fokusera på att skapa julfint för oss som är här uppe längre än någon vecka över jul och det har faktiskt gått riktigt bra. Jag har verkligen älskat varje sekund i vårt hem här uppe och njutit av mys och julkänsla.

Men så märkte jag för två dagar sedan att min hjärna började gå in i en massa diskutioner. Du vet när du antar att några i familjen eller vännerna kommer agera si eller så och du vill vara beredd. Flera gånger försökte jag stoppa de negativa diskutionstankarna för att lugna mig själv och inte skapa oreda inom mig. Kroppen och den mentala hälsan mår verkligen inte bra av att hitta på en massa saker. Även om de är sprungna ur en tidigare erfarenhet så säger inget att det kan bli likadant igen. Och det är större chans att det blir fel om jag antar att det blir det. Gång på gång vände jag fokus tillbaka till mig själv, “ Malin, det där är en helt onödig tanke! Intressant synvinkel men lägg ner. “

Igår var jag på yoga för Jennie här i Järvsö och jag kände där jag låg under avslappningen hur tårarna höll på att bryta fram. Jag viskade tyst inom mig själv… “Malin vad är du rädd för ? " För det kändes trots alls som att alla dessa ororstankar grundade sig i en rädsla. På vägen hem i bilen märkte jag att det var extremt halt och helt plötsligt fick bilen en sladd. Jag höll mig kvar på vägen men blev för några sekunder otroligt rädd. Och då gick det inte att hålla tillbaka längre. Tårarna exploderade igenom varje försök till motstånd. Och jag tror att förväntningar lång där bakom och gömde sig trots allt. Jösses vad jag grät. Och det var så skönt.

Jag läste någonstans att anse att man är en snäll och en god människa bara för att man är vänlig på jobbet eller skickar pengar till Ukraina eller knackar på hos grannen med en julkaka är egentligen inte sann vänlighet. Den sanna vänligheten, det riktigt goda i oss visar sig över helger som jul och nyår. När familjer och vänner samlas och gamla sår har lätt att smyga fram i bitska kommentarer och himlande ögon. I tävlande om vem som har gjort mest och påpekande om vem som sitter längst i soffan som “vanligt” medan andra diskar. Handlingar av passiv aggression när damsugaren kommer fram och det nödvändigtvis måste göras medan alla sitter och tittar på tv för att markera att “ här är det bara jag som städar”. I min familj har vi inte haft några större draman. Inte mer än de vi alla går igenom. Om det är något som alla mina fantastiska deltagare genom åren lärt mig är att vi alla har någon form av problematik med någon i familjen och när det äntligen löser sig så öppnas det upp för något annat med någon annan eller livet för övrigt.. Det är en del av livet. Så många ärliga samtal från mina delägare genom 25 år har verkligen visat mig att det är en del av att vara människa. Det är inte en dysfunktionell familj. Det är det normala. Det är inte alls konstigt. Det är en del av vår utveckling som människa. Dysfunktionella familjer med sanna narcissister eller härskartekniker tillhör de riktigt trasiga och inget som vi ska slänga in under “ normal problematik”. Nej under julen kommer denna NORMAL problematik, den spänning som ligger mellan olika familjemedlemmar kommer upp till ytan och det räcker långt utan att överdramatisera det under dysfunktion. Föräldrar och deras barn. Syskon eller vänner. Det kommer att hända och det är ok. OCH det är nu vår stora test på om vi är i sanning snälla och vänliga individer kommer.

Julen är en tid vi i väst unnar oss att ge gåvor och samlas i gemenskap. Vi har pengar och vi har varma hem att krypa in i. Vi hyllar dessutom familjens traditioner, gemenskapen och den GODA Jesus födelse, tomtens varma OMTÄNKSAMHET och att LJUSET återvänder. Allt som på något sätt står för kärlek och som vi alla egentligen längtar efter. Men ändå kan det vara helg dagar med det absolut motsatta. Skälet till varför vi ses och vad vi egentligen firar glöms bort. Även om det inte utageras utan bara sker inom oss så behöver vi komma ihåg varför vi ens möts upp denna tid och att det är NU Jesus, tomten eller ljuset inom oss behöver kliva fram. Inte bara för att härda ut utan också faktiskt jobba på att acceptera våra olikheter, älska varandra genom allt och utmana den irriterande tanken eller känslan med kärlek, förlåtelse och respekt.

Så jag var rädd. Rädd för att jag skulle hamna i den position jag alltid hamnar i när familjen sammanstrålas. Triangel dramat varje familj bär. Inte alls så rädd för min egna tankar och känslor för jag vill verkligen till 100 % försöka vara kärlek, förlåtelse och respekt denna tid. Men jag var rädd där jag satt i bilen för oväntade små nyp, kommentarer eller känslan av att inte vara tillräcklig. Känslan att känna mig utanför. Oavsett om det var jag själv som satte mig där eller andra knuffade dit mig. Känslan av att inte vara vald.

Vi alla bär med oss sår genom livet och lyckligtvis blir de mindre och mindre och läker allt eftersom vi blir äldre eller jobbar med dom. Men under dessa högtider kan vi nog räkna med att vissa sår rivs upp även om det är väldigt lite. Och oftast är vi redan där bara genom att oroas oss över det. Så jag måste säga att det var väldigt skönt att få gråta ut och verkligen få säga till mig själv att jag var rädd och det var ok att vara det. Och att inget av det behöver hända. Det är bara min kropp som agerar på något från tidigare erfarenheter och de behöver inte ens bli verklighet nu. Och om det ändå händer är det trots allt viktigast att jag vet och känner vem jag vill vara under denna tid. Godhet, omtanke och frid. Då släppte allting inom mig och jag blev lugn.

När jag sedan i morse öppnade Olle Carlssons bok 365 dagar och läste om dagens datum blev jag alldeles varm om hjärtat.

“22 DECEMBER

Just idag skiljer jag på viktigt och oviktigt i mitt liv.

Jag öppnar mitt hjärta och ber: När natten kommer, låt detta ha varit en dag som gjort mig stolt. Låt den värme som jag gett till andra också värma mitt eget hjärta. Låt mig ha skilt mellan det som varit viktigt och oviktigt. Låt mina handlingar, mina ord och mitt innersta ha varit i samklang med livet självt.

Vad gör mig stolt över mig själv?” Olle Carlsson

Precis så vill jag känna varje kväll nu de närmaste dagarna när jag går och lägger mig. Snällhet som en gåva, en hyllning och för att vi innerst inne är det ljuset vi längtar efter. Att vara genuint snäll och inte spela en roll eller hålla masken för fridens skull utan för att se om jag verkligen ÄR det goda jag vill vara. Julen är den ultimatum testet på det goda jag trots allt hävdar att jag är. Och jag ska verkligen göra MITT yttersta för att somna varje kväll med ett varmt hjärta.

Kram Malin

En vecka kvar till jul..

Som många av er vet som följt mig de senaste åren är morgonen min stund på dagen. Då rör jag mig på mitt egna sätt medan resten av familjen sover. För 25 år sedan var det min yoga och meditation stund. Det var så jag började fläta samman mitt liv med yogan och meditationen, Då när inget annat ville ha min uppmärksamhet kunde jag rulla ut min yogamatta och vända mitt fokus inom mig. Nu är barnen utflugna ur huset och det är bara jag, min partner och Nala som är hemma men de är inga morgonmänniskor någon av dom. Nala väcker mig för att hon behöver gå ut och göra sitt och medan hon är ute förbereder jag hennes mat. När hon sedan har ätit går hon och och lägger sig igen.

Igår bestämde vi oss för att ta en julgran på vår tomt här i Järvsö för att förberedda för julen. Jag älska ju denna tid mer än något annat. För mig är det så mycket nostalgi. När jag i helgen åt middag med min morbror Lasse och hans fru hemma i Stockholm pratade vi just om hur betydelsefull julen var för hans mamma, min mormor och att arvet gick sedan vidare till hennes barn och så också till oss. För oss är tiden innan jul minst lika viktig som självaste julafton. Och det handlar bara om myseffekten inte alls gemenskap. Vi gör julfint för vår egen skull. Även pappa älskade den här tiden och var noga med att jag skulle ha ställt alla ljusstakar i fönstret den första advent. För honom var den egna stunden också viktig till att skriva och begrunda. Så när jag vakande i morse längtade jag ner till min stund för mig själv och en kopp kaffe eller te beroende på vad jag känner för men framförallt att få tända julgranen, ljusstakarna i fönstret och de levande ljusen och sitta vid köksbordet och läsa en bok, lägga änglakort eller som nu blogga med en hälsning från mig till dig som läser. Och jag myser med hela min kropp och själ.

En gång när jag besökte min dotter när hon studerade i New York tog jag med mig lite julmys bara för att hon skulle få lite julkänsla i sin lilla lägenhet som hon hyrde i Brooklyn. Det som min mamma alltid gjort för oss barn och hennes mamma för sina barn när vi var på en annan plats än hemma. För julmys är hem för oss. Även om ingen är hemma, litet eller stort.. För oss i vår familj är julmys en varm filt runt våra hjärtan. När jag bodde på Mallorca gjorde jag likadant i vår lägenhet. Där kände jag mig ofta ensam när väl minstingen gått iväg till skolan. Då var det en välsignelse av kärlek med minnen från min barndom som omslöt mig när ljusstakarna åkte upp. Extra viktigt har alltid Lucia varit för mig där som hemma.

Lucia för mig är hur mamma väcker mig och Kristin för att vi ska åka iväg tidigt på morgonen och lussa för hennes närmaste vänner eller vår familj. Vi var sååå trötta men älskade stunden för det uppskattades så. För mig tror jag att Lucia har en stor betydelse för dels av det skälet. Jag såg lyckan i trötta ögon när vi gjorde ansträngningen att bära in ljuset till var och en av dom. Och mammas Lusse bullar och pepparkakor njöts av tillsammans med kaffet som hon hade i termosen. Och det andra skälet är just att jag personligen har lite svårt med den här mörka årstiden. Så när vi äntligen kan tända våra julljustakar i våra fönster och Lucian skrider in blir jag så sentimental. Det symboliserar ju så starkt ljuset i mörkret. Att finna ljuset i våra oroligaste stunder i livet. Att inte släppa taget om det goda i oss när vi är arga, rädda eller ledsna. Och att som mamma alltid välja att vara ljuset när det behövs som mest.

Och nu när barnen flyttat hemifrån och min partner inte är intresserad av jul överhuvudtaget så skulle det kunna kännas rätt ensamt men jag väljer att inte gå dit inom mig. För julmys kan jag göra för mig själv. Tiden innan jul, över jul och till några dagar efter nyår kan också bara vara för mig. inte för att någon annan ska tycka det är mysigt utan för att jag ska mysa i mitt hem, med en kopp kaffe eller te, en god bok och kanske sätta mig ner och skriva ner min tankar i en anteckningsbok eller som här på bloggen. Min tid, min EGNA tid och jag älskar det.

Till julen kommer hela familjen upp till Järvsö. Jag är redan här som du förstår och förbereder min del i julaftonens firande. Jag städar varje rum i vårt hus och bäddar rent tills barnen som ska bo här kommer. Och jag älskar varje sekund av det. Jag och mitt julmys-arv från mina föräldrar och mormor. Det är ingen brådska. De kommer när de kommer. Och jag värnar om min egna tid. Och de andra vaknar strax så nu ska jag avsluta mitt “ samtal” med dig och fortsätta mysa med min egna tid. Den är helig för mig. Framförallt nu.

Tack mamma och pappa! Tack mormor! Tack för att du på andra sidan datorn stannade till en stund och delade detta ögonblick med mig.

Önskar dig en fin dag. Var ljuset, känn ljuset, sprid ljuset. Men framförallt njut av ljuset. Vi kan må gott av det. Kram Malin

Var snäll mot hjärtat på morgonen

Hjärtat på morgonen – varför många av oss 50 plussare får problem då.

Jag har många vänner som lider av hjärtflimmer, oregelbundna slag och högt blodtryck. Många i klimakteriet men också långa män.

Det pratas mycket om kost, motion och ålder när det gäller hjärtat. Men något som ofta glöms bort är morgonen – den tid på dygnet då hjärtat faktiskt är som mest belastat.

Och det gäller tre vanliga problem:

hjärtinfarkt

hjärtflimmer / oregelbunden rytm

högt blodtryck

Så varför är morgonen kroppens ”högrisk-period” för oss 50 plussare oavsett kön?

När vi vaknar sker tre saker – hos alla, varje dag:

Kortisol stiger kraftigt (kroppens inbyggda ”starta motorn”-hormon)

Blodtrycket ökar naturligt för att få oss att vakna och röra oss

Pulsen och det sympatiska nervsystemet går upp i varv

För de flesta är det här inget problem.

Men för den som redan är stressad, sover dåligt, har högt blodtryck eller känsligt hjärta – då kan övergången bli för snabb. Och ju äldre vi blir desto känsligare blir ju hjärtat.

Och då uppstår de där typiska morgonsymtomen:

tryck över bröstet

hjärtklappning eller flimmer

oregelbundna slag

yrsel

rusande puls

oro i kroppen

Det är inte inbillning – det är biologi.

Hjärtinfarkt och morgonen

De flesta hjärtinfarkter sker mellan kl. 6–12.

Varför?

blodet är tjockare på morgonen

blodtrycket stiger snabbt

hjärtat jobbar hårdare precis när vi vaknar

stress och alarm ger ytterligare belastning

Det här betyder inte att en mobil kan ”ge” en hjärtinfarkt.

Men morgonstress kan vara droppen som får bägaren att rinna över om hjärtat redan är ansträngt.

Hjärtflimmer och oregelbundna hjärtslag

Förmaksflimmer och extraslag triggas ofta av:

snabb stressökning

vätskebrist efter natten

snabb förändring i andningen när vi reser oss

adrenalin från alarm och telefonen

Hjärtat är elektriskt – och morgonen är en tid då systemet är extra känsligt för störningar.

Högt blodtryck

Personer med högt blodtryck får ofta högre värden just på morgonen.

Det beror på:

nattens hormonskifte

att kroppen går från vila till aktivitet

att stress + morgonrusning lägger på dubbelt tryck

Det är därför många läkare ber patienter att ta blodtrycksmedicin på morgonen.

Det hjälper kroppen att hantera den naturliga topp som redan är på väg.

Vad kan man göra? (Enkla saker som faktiskt fungerar)

Inget flummigt, bara praktiska grejer som stöds av forskning:

Vakna lugnare

Undvik hårda alarm och gå upp långsamt.

Ingen mobil de första 30-60 minuterna

Notiser trigger stressystemet direkt.

Drick ett glas vatten. Gärna lite citron vatten.

Motverkar vätskeförlust → minskar risken för flimmer och tryckstegring.

Andas långsamt i sängen i 1 minut innan du kliver upp. Mys en stund helt enkelt.

In 4 sekunder – ut 6 sekunder.

Sänker blodtrycket och lugnar rytmen på riktigt.

Rör på dig lätt. På min morgon yoga på Spotify finns det mjuka rörelser att göra i sängen.

Sträck på kroppen, gå lite i hemma. Ingen rusning.

Låt morgonen sätta tonen för resten av dagen.

När hjärtat söker sin rytm.

Det finns stunder då hjärtat känns som en fågel som plötsligt flaxar till. En rytm som hoppar, en puls som rusar, en känsla av att någonting tappar fästet för en sekund. För många uppstår detta just på morgonen.

När vi vaknar går kroppen från nattens djupa stillhet till dagens första ljus. Stresshormonerna stiger, blodtrycket ökar och andningen blir snabbare. Hjärtat går från vila till aktivitet på bara några andetag. Det är en naturlig rörelse, men för ett känsligt nervsystem kan den här övergången vara som en liten chock.

Och om vi då möts av morgonens brus – ett högt larm, mobilen som blinkar, notiser, krav – kan hjärtat reagera ännu starkare. Ibland som extraslag. Ibland som hjärtflimmer. Ibland som en rytm som helt enkelt glömmer vilken takt den ska följa.

Det betyder inte att hjärtat är svagt. Det betyder att det är känsligt, lyhört, elektriskt. Och att det svarar direkt på det vi möter.

Därför är morgonen en helig stund för många som vill lugna sitt hjärta.

Att börja långsamt.

Att andas innan man stiger upp.

Att låta mobilen vila.

Att föra en hand mot bröstet och känna värmen där.

Att mjukt hitta sin koherens innan världen drar i oss.

När vi gör så får hjärtat en chans att hitta sin rytm innan dagen börjar.

En chans att landa.

Att samla sig.

Att komma ihåg sin egen musik.

För hjärtflimmer handlar inte bara om medicin och diagnoser.

Det handlar också om nervsystemet, om kroppens övergångar, om hur vi möter morgonen. Och det vackra är att vi, med små rörelser av närvaro, kan hjälpa hjärtat tillbaka till lugnet.

Att vakna mjukt är att ge hjärtat en stilla hand att hålla i när det tar sina första steg in i dagen det är det bästa du kan ge dig själv och ditt hjärta.

Kram Malin

Vi får alla välja vad som för stunden känns viktigast.

Som det brukar vara är vårt engagemang för de som har det svårt en nyhets aktion. Vi är engagerade ordentligt i början för vi är liksom i någon slags chock och vill hjälpa till till 100 % Men allt eftersom åren går kommer andra krig eller svält in i vår medvetenhet och det som förut engagerade oss faller mellan stolarna. Det är kanske inte så konstigt för vi ska ju hjälpa till på många olika ställen absolut men vi behöver hålla ett vakande öga över vår egen slentrian eller “ ja ja det håller ju på än så vad ska man göra “ känsla. Tror att vi alla faller in i den ibland. Medvetet eller omedvetet. För mig personligen känner jag att Ukraina ligger mig lite extra varmt om hjärtat för att det faktiskt skrämmer mig mest. Ryssland ligger ju väldigt nära oss och den Ukrainska befolkningen levde inte så mycket annorlunda liv än oss. Dels har vi också Ukrainska vänner i familjen och får dagligen uppdateringar om hur läget för deras familjer är. Men var och en måste välja vad som för stunden känns viktigaste för dom att stödja. Bara vi inte slutar stödja.

När det gäller maktmissbruk som i Ryssland, Nord Korea och Israel mfl hamnar jag i någon slags chock. 2025 och större delen av världen känns rätt human men ändå så finns det länder där män regerar som mördar och kidnappar och torterar för att behålla makten. Och dessa män kan även påverka oss. Kanske är det därför kriget i Ukraina skrämmer mig. Min och mina barns värld kan vända från den ena dagen till den andra pga Putin. Men inte bara Putin utan även Trump och han tull utspel.

Men när jag tittar på nyheterna och ser hur vanliga svenskar använder maktmissbruk och härskarteknik för att förminska andra på sociala medier eller via mail. Där de lurar och bedrar äldre för att tjäna pengar. Hur de utnyttjar andra och förvrider sanningen för att få flera följare och bli populärare så börjar jag undra om människan i grunden är ond och kämpar för att vara god eller om hon är född god men livet, uppfostran och annat skadar oss så att vår empati för andra försvinner? Vi väljer hatet och ondskan som drivkraft. Och hat föder bara mer hat.

Och återigen kommer jag till det lilla av maktmissbruk vi alla använder i vår vardag. För jag tror, som jag alltid sagt, att frid och fred i världen börjar med oss själva och att alltid ha koll på vår egen “lilla onda ängel på axeln” som viskar att det är ok att snacka skit, det är ok att ta dyrare pris på kaffe bara för att man kan, det är ok att smita före i kön, det är ok prata förminskande om kändisar, politiker, grannar eller ex-partnerns nya, det är ok att inte lämna tillbaka pengarna trots att vi ser att vi fick för mycket växel tillbaka. Familjer som bråkar om ägodelar och barn som kommer ikläm i skilsmässor för att någon förälder är bitter. I min värld kommer väldens ondska aldrig sluta så länge vi hycklar inför oss själva med att vi själva ibland faktiskt använder den för vår egen vinning skull. Är det ok i vår vardag att utnyttja andra för vår egen vinnings skull säger vi att det är ok för maktens män och kvinnor att utnyttja andra för detsamma. Litet som stort. Som i litet som i stort.

Just nu läser jag en kort ramsa varje dag för att hålla mig själv på banan. Den kommer ifrån Navajo indianerna ursprungligen men jag skrev om den efter en ramsa som min Shaman lärarinna Margitta Wigren lärde mig.:

“Lämna var plats i skönhet.

Jag går med skönhet inom mig

Jag går med skönhet bakom mig

Jag går med skönhet framför mig

Jag går med skönhet under mig

Jag går med skönhet ovanför mig

Jag går med skönhet runt omkring mig.

Mina tankar ska vara vackra

Mina känslor ska vara vackra

Mina ord ska vara vackra

Mina handlingar ska vara vackra

Vart jag än går, lämnar jag var plats i skönhet efter mig.

Vad som än har varit

Här börjar det i skönhet, moder jord, fader himmel

Från och med nu är balansen återställd

Från och med nu är skönheten återställd

Nu är skönheten återställd

Det har blivit skönhet igen”

Fritt inspirerad av den traditionella Navajo-bönen “In beauty may I walk”

(Hózhóogo naasháa doo, Beauty Way / Blessingway), nedtecknad av bl.a.

Washington Matthews i slutet av 1800-talet. Och min lärare Margitta Wigren. Omformulering och tolkning: Malin Berghagen

Stor Kram Malin

Kyrkorummet, en plats att vila.

Andra advent och jag är på väg till kyrkan för en ekumenisk gudstjänst. Jag sitter just nu i bilen och drar mig lite för att gå ut. Regnet strilar ner på framrutan på bilen och gör ett lyckat försök att förstöra all form av julkänsla denna 7 december. Jag tittar på min privata instagram som är långt ifrån min officiella. Den officiella är fokus inspiration och de jag följer är oftast andra som jobbar med sociala medier på något sätt eller som inspirerar mig i det arbetet blandat med familj och vänner. På den privata är det bara familj och vänner men också de som jag följer som inspirerar mig på ett andligt och ett kulturellt plan. För mig är det skönt att separera dem båda för jag blir inte så jobb orienterad när jag sitter med den privata. Idag kom bilden ovan upp och jag kände så väl hur den klingade an i mig. Den stämde så bra med den jag är och varit genom livet.

Jag är ju troende men jag har ingen religion. Eller nja.. jag är ju döpt och konfirmerad i den kristna tron men om jag ser till var jag ÄR i själen så är jag religionsfri. Jag respekterar religionstillhörighet för den ger struktur och de svar av trygghet och ledning de ger dem som behöver. Även mig oavsett religion faktiskt. Jag kan finna fina vägledningar i de flesta religioner. Men religioner är också skapt av egon som inte litar på att vad än profeten sagt kommer räcka. Eller en möjlighet att höja sig själv över människan som den som vet sanningen och vad som är rätt eller fel.Familjer kan bryta med sina anhöriga för fel val av religion och människor kan anse sig rätt att döda i religionens namn. för mig går inte det ihop. En troende “ vet” ju att livet en människa har getts till dom av Gud kan de vara 100 % säkra på att de gör rätt i att avsluta ett liv som deras gud skapat? Är det 100% säkra på att de VET sanningen och vad deras Gud vill? Jag litar på min tro men jag litar inte på människan och hennes egodrivna agenda.

Jag var väldigt ung, kanske fem år, när jag började ställa frågor om livet. När den kärleksfulla kraften som finns i ljuset intresserade mig. Och jag har läst många böcker, lyssnat på många kloka män och kvinnor och vänt ut och in på min känsla i kroppen, min själs röst för att växa som människa. Och jag kommer långt med det. Men jag behöver också det andliga rummet. Jag behöver vara med människor som tror även om vi tror på olika sätt och har andra nämn för våra gudar. . Jag är lika lycklig i en synagoga, moske eller kyrka för det är gemenskapen bland troende jag behöver. Och det andliga rummet. Jag tror på att Jesus, Buddha, Mohammed, rumi mfl fanns… men jag tror de alla sa samma sak som på bilden: ”Ditt tempel finns inom dig. ”

Jag tror på att människan inte ska vara god för att Gud begär det av dig utan för att det är den du vill vara. Då tror jag att vi är ett med det Gud, Gudinnan, den store anden, Allah…vill. Annars blir det att vi lägger allt ansvar utanför oss och allt makt utanför oss och även ibland skuld utanför oss. Att Gud vill detta av mig. Nej jag tror att jag som människa har rätten att välja och det är hela grejen. Du kan nämligen alltid välja. ” Den fria viljan ” ger dig den möjligheten och konsekvensen av den är alltid din att bära. Jag brukar säga att det är som elen som kommer ut ur uttaget i väggen. Vi kan koppla in oss med den och använda den till att bygga saker eller förgöra saker. Kraften är alltid densamma. Det är upp till människan vad hon använder den till och konsekvensen är alltid hennes.

Jag tror även på att varje själ är unik och har sin egna suveränitet. Sin stund här på jorden. Det är inte vårt arbete att gå in och förändra varandra eller lägga oss i. De är varje människas eget uppdrag, deras själs växande, deras unika resa. För mig är det som om medvetenheten, den stora anden blåser sitt andetag in i kroppen och den tar sitt första andetag. I ande-taget finns själen och genom detta första ande-tag ges den en möjlighet att resa igenom ett helt liv i denna kropp. Och sedan när livet är slut gör vi vår sista utandning och flyger tillbaka in i helheten igen. För mig är vi alltid en del av detta andetag även om vi känns distanserade ifrån det. För mig har målet alltid varit att komma ihåg vart jag kommer ifrån. Och att använda denna gåva att vara människa här och nu på bästa möjliga sätt. Det är långt ifrån lätt eftersom vi utmanas i så många olika möten med andra människor. Det goda, det bittra, det mörka det omhändertagande, det kloka… i oss utmanas varje dag. Det är igenom det som själen växer, visdomen kommer och vi kommer närmare kärleken eller längre ifrån den.

Oj… det blev djupt.. Jag skulle egentligen bara säga : Jag går till kyrkan och tänder ett ljus för ljuset inom var och en av oss. Blev mycket ord som egentligen inte är viktiga. Bara min sätt att se på se på saker och ting och fördriva tiden medan jag tar kraft att springa igenom regnet till kyrkan.

Tiden på jorden är väldigt kort. Vad vi använder den till är helt upp till oss. Och för mig som funderat väldigt mycket om just tro sedan jag var väldigt liten är kyrkorummet ett and-rum. Det är inte för den religion som kyrkan står för som jag går dit för det är min starkaste övertygelse att det gudomliga bor inom var och en av oss och allt genom livet för oss närmare den källan eller längre ifrån den. Nej kyrkan är där jag kan få vara mig själv och vila en stund från utmaningen att vara människa. Därför går jag till kyrkan även denna söndag.

Önskar dig en fin söndag. Håll i ljuset… 2och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna.. Det blir snart ljusare igen.”

Kram Malin

Barndomens osynliga medicin

Jag har ofta undrat varför mitt immunförsvar är så starkt. Varför jag nästan aldrig blir sjuk influensa eller hosta, varför kroppen tycks svara med ett lugn när andra rasar i feber och förkylningar. Jag är enligt en DNA test 100% skandinav med nästan hälften i Svenskt och hälften i Norskt och med en krydda av finskt och danskt. Kan det påverka? Nja… Idag vet vi att svaret kanske inte finns i några avancerade gener alls, utan i själva atmosfären i våra liv som barn.

Jag växte upp i ett hus där dörrarna stod öppna och människorna kom och gick. Mamma försörjde både mormor och sina bröder och min syster Monica den dagen jag kom till världen. Vi bodde alla i samma hus och mina morbröder och min stora syster var i ett brett spann i tonåren och många av deras vänner hängde i gillestugan på Rosenhillsvägen.

Mina föräldrar var musiker. De turnerade, mötte människor, reste med sina instrument och sin musik. Och när de kom hem tog de med sig alla de små, osynliga mikrober som följer med levande liv. Det låter poetiskt, men är också biologiskt sant: barn som får möta många olika mikroorganismer tidigt i livet tränar sitt immunförsvar. Det blir klokt, flexibelt, mindre rädd för världen.

Mormor lagade hemlagad mat – riktig mat, doftande av omsorg och enkla råvaror – och huset fylldes av släkt, vänner, skratt och samtal. Jag åt det som mina förfäder ätit, inte det som fabrikerna senare hittade på. Det gav tarmfloran en stabil, trygg grund – och tarmen är ändå hemmet för större delen av vårt immunförsvar.

Och jag reste.

Redan som ettåring flög jag till andra länder för det var det enda sättet mina kända föräldrar fick vila från att bli igenkända och där i dofterna från chili, oregano och timjan mötte jag andra kulturer, andra klimat, andra bakterier. För ett barns immunförsvar är det som att få ett bibliotek av små naturlektioner:

Så här ser världen ut. Det här behöver du kunna hantera. Du är trygg.

Så medan andra barn växte upp i mer sterila miljöer, växte jag upp i en mosaik av människor, mat, musik, resor och närhet. En blandning av trygghet och variation. Det är, enligt forskningen, en av de mest kraftfulla gåvorna man kan ge ett barns immunförsvar.

Och kanske är det därför min kropp fortfarande bär den där ursprungliga visdomen:

Att livet är vän, inte fiende.

Att världen inte ska fruktas, utan mötas.

Att immunförsvaret inte är en krigare i ständig strid, utan en resande som lärt sig följa rytmen i allt levande.

Kroppen minns.

Den minns mormors gryta, mammas turnéer, pappas musik, människor som lyfte upp mig och pussade mig på kinden. Mormor som bar mig på höften och sjöng sig igenom dagen. ” Pigge pigge pigge lunk… Min kropp minns alla de stigar jag sprungit på i andra länder som liten och som stor. Den minns värmen, skrattet, rörelsen, resorna.

Och kanske är det den minnet som är min starkaste medicin. Inte mitt skandinavisk DNA. Min mormor kallade oss med kärlek för zigenarungar, jag kallar oss för kulturarbetare med musik, gemenskap, hemlagad mat och nya upplevelser varje dag.

Fastna inte i den moderna människans inrutade mönster. Vill du hålla dig frisk stärk ditt immunförsvar med hemlagad mat, ny miljöer och människor, musik och sång och vänlighet.

Och kom ihåg: våra mormödrar hade rätt. 😉

Min kombo för nervsystemet och kryp i benen

När mitt nervsystem känns överbelastat, eller när jag får det där obehagliga krypet i benen på kvällen, har jag en egen kombination som hjälper mig att landa. Det är inget avancerat, bara stöd min kropp mår bra av och som ger mig lite mer lugn, styrka och stabilitet.

Omega-olja

De hjälper mig att balansera mina omega-fettsyror, och när min balans är bättre blir både nerver och muskler lugnare. Jag märker direkt att mina ben känns tryggare och mindre oroliga. Länk här

D-vitamin

Det här är min dagliga grund.
D-vitamin ger mig stabilitet, både i humör och i musklerna. Jag känner mig starkare och mer samlad när nivåerna är bra, särskilt under mörkare perioder. Länk här

B12

Jag tar B12 för att stötta mitt nervsystem. När nivåerna sjunker kan jag få pirrningar, trötthet och en allmän känsla av obalans. Med B12 känner jag mig klarare, lugnare och mer i min kropp. Länk här

Järn tillsammans med C-vitamin

Mina järndepåer går lätt upp och ner, så jag behöver fylla på.
När jag tar järn ihop med C-vitamin märker jag direkt skillnad. Min energi blir jämnare, hjärtat känns lugnare och både trötthet och rastlöshet minskar. Det hjälper också mycket mot krypet i benen. Länk här

Vad den här kombinationen gör för mig

När jag tar de här fyra tillskotten känner jag att kroppen kommer hem igen.
Mitt nervsystem stillnar, musklerna slappnar av och benen får ro.
Jag får en jämnare energi, ett stabilare humör och en känsla av att kroppen andas lite lättare.
Det är min lilla ritual för att stötta mig själv, särskilt i den här livsfasen där hormoner, stress och sömn hänger så tätt ihop.

Året jag blir 60 år

Tänk att jag blir 60 år 2026!!! Det är så maxat och så overkligt!! Men det händer… och eftersom jag kände att de tuff åren mellan 52-59 år över, peppar peppar ta i trä, ville jag ta igen en tid jag levt i en övergångsvakum och fira stort över hela året. Så jag sa till min kollega Camilla Lebert Hirvi, “ 2026 vill jag göra de resor jag älskar som mest och som varit mitt signum genom dessa 27 åren som yoga inspiratör. 2023 var också det året jag firade 20 år med yogaresor som startade med till Camilla och hennes dåvarande hem på Koh Landa i Thailand. MEN det var också det året som pappa blev sjuk och sedan gick bort så jätte mycket firande blev det inte så klart. När jag och Martin var över på Kreta för att fira Camillas 60 års dag i juni 2023 visste jag inte alls vad som väntade runt hörnet av sorg och saknad bara några månader senare. Jag var också fortfarande i klimakteriets vakuum och den glädje som hon och min vän Cristina pratade om som du kliver in i efter 60 kändes långt borta. Hon dansade med sin Eric och jag var så innerligt glad för hennes skull men jag kände inte längre igen mig själv. Och inte blev det bättre när pappa i oktober 2023. Det året som jag skulle firat 20 år som yoga inspiratör blev inte heller som jag tänkt mig. Samma år gick ju mamma bort…

MEN NU ÄR JAG TILLBAKA ur min klimakteriebubbla! Och jag har bearbetat sorger, reflekterat över livet och djupdykt i min inre efter vem jag varit och vem jag nu vill kliva in i resterande delen av mitt liv. Och det känns fantastsiskt och jag tänker ta igen så mycket jag kan 2026 av det firande som inte blev av men också leva det liv jag vill leva. So here we go!!

Här kommer nu lite info om mitt år 2026, om allt går som jag önskar.

MALINS KURSER OCH ÄVENTYR 2026:

17-24 Januari Hälsokurdagar på Masesgården vara av jag håller i en kurs i yoga den 18-23 januari som du kan hoppa på medan du är där. Den kursen är för alla men framförallt för dig som aldrig har yogat förut och vill veta mer. Under din vecka renar du kroppen med Masesgårdens fantastiska vegetariska mat, tar promenader, simmar i pool eller kanske ta en bastu. På eftermiddagarna går igenom yogan steg för steg på mellan 15.30-17.30. En bra vecka för dig som vill rena kroppen men också komma igång med yoga. Läs mer HÄR.

24-25 Januari närvarodagar på Kontempel i Stockholm. Det här är en dröm jag haft i flera år. Att hitta en mötesplats i Stockholm där jag kan ha kurser, klasser eller workshops i hjärtat av stan men ändå nära naturen. Och nu har jag hittat det på Kontempel i Stockhom. Först ut är en endags retreat den 24 januari tillsammans med mig och Sandra Wijkman Donovan. Vi möts upp på förmiddagen och har sedan fram till sen eftermiddag tillsammans. Vi yogar, mediterar, vandrar på vackra Skeppsholmen, samtalar om naturens betydelse och att följa sitt hjärta mm. Mer info om just denna dag kommer snart. Just save the date!

Den 25 januari har vi en inspirations dag på 3-4 timmar i “ Ditt digitala uttryck” med mig, mitt sociala medier geni och brilliant fotograf Love Taylor och regissören Drew Donovan. Där du får hjälp att finna ditt utryck på sociala medier. Hur du kan använda rösten bättre och hur du använder kameran när du sänder ut kurser, input eller klass på din plattform. Som artistbarn och som skådespelare använder jag idag 100 % av de kunskaperna på mina kurser. Jag har aldrig power point förutom för att lägga upp en bild i bakgrunden. Jag har inget manus. Ibland har jag inte ens ett papper med stolpar. Jag går helt utifrån min kunskap om det jag pratar om, modet att vara i nuet och att vara mitt autentiska jag. Love Taylor gör fantastiska filmer och bilder för Maxim teaterns sociala medier och har skapat hela min hemsida men också andra kända yogalärare. Verktyg som kan göra det lättare för dig att nå ut med ditt material eller det du vill säga. Drew Donovan lärde jag känna på Mallorca och är gift med Sandra. Han vet vart vi tappar bort oss som lärare i yogasalen. Han vet betydelsen av att använda din röst och kameran på bästa möjliga sätt och nå ut till lyssnare. Dessa dagar kan vara av stor betydelse oavsett om du har utryck som ditt jobb eller som en hobby. Det kommer bli kul!! Save the date!

1-17 Mars Hälsokur på Masesgården var av jag håller i en kurs ( 2-16 Mars ) om en av mina favoritämnen “ Ett långt och friskt liv” i de blå zonernas anda. De blå zonerna är de delar av världen där det finns flest 100 åringar per capita och dessutom är friska. Jag har läst mycket om detta och självklart är ämnet och Masesgårdens hälsosamma mat en perfekt kombo denna vecka. Här kan du få en fantastiska nu start på ett hälsosamt liv eller boosta kroppen med allt vad ett långt och friskt liv kan innehålla. Läs mer HÄR.

19-22 Mars Retreat för kvinnor ca 45+ på Tofta Herrgård med mig och Camilla Neuendorf. Ni som följt mig genom åren vet att jag och Camilla har haft våra succé sommarveckor på hennes Tofta retreat i över 10 år nu. Under dagarna tillsammans får du ta del av Malins och Camillas samlade verktyg för att möta livet efter 45 med mer lätthet och närvaro men också i insiktsfulla samtal kvinnor emellan. Det blir mjuk yoga och meditationer, stärkande samtal, vandring i Toftas stilla, läkande natur, god mat lagad med lokala råvaror i säsong från herrgårdens kök, tid för återhämtning, skratt och nya insikter. Denna helg är kraftfull och många av de kvinnor som varit på denna helg blir vänninor för livet. Perfekt att åka själv men också med din bästa väninna eller syster. Lär mer HÄR.

17-19 April i Marstrand Wellness Weekend. En helg för kropp och själ med inspiration, rörelse, närvaro och kultur på en av mina svenska favoritplatser i Sverige. Tillsammans med Marstrands kurhotell, som verkligen kan ta hand om dig till 100 %, ska jag och hälsoinspiratören Jonas Colting få dig att landa i en trygg plats inom dig men också få taket att lyfta. Detta är en helg för tex väninnor eller syskon som gillar att röra på sig men också njuta av det där lilla extra. Också en perfekt helg att ge sig själv. Läs mer HÄR.

25 april - 2 Maj Parresa till Kreta. En vecka för närvaro, rörelse och nya perspektiv på livet tillsammans som par. En resa för er som vill mötas på nytt efter att barnen flyttat hemifrån kanske eller som vill er uppleva något meningsfullt tillsammans. Deltagarna kommer inte jobba i grupp utan bara med sin partner även informationen från Camilla och Eric till er sker i grupp. Träningen på mornarna med mig kommer vara lämplig för alla. Otränade eller inte. Detta är den resa som faktiskt var avgörande för mig och Martin när vi precis hade träffats. Så det här är en resa som du kan se som en investering i relationen oavsett om ni precis har träffats och känner att ni vill ge er en chans eller om ni levt många år tillsammans. Läs mer HÄR.

2-9 Maj Lev din dröm kommer i år vara på Kreta.. Jag och Camilla har verkligen försökt genom våra 23 år som vänner och kollegor stöttat varandra i ett följa våra drömmar. Frågan är nu om du är redo att ta ett steg närmare dina drömmar och skapa en plan för ditt nästa kapitel i livet? Kanske står du vid en väg där du söker klarhet, i ditt inre, i det yttre, eller i båda. Under den här inspirerande veckan på Kreta, i Camillas hemby, börjar varje dag och varje eftermiddag med yoga och meditation tillsammans med mig och varje dag leder jag och Camilla gemensamma workshops där du får utforska dina drömmar, vad som håller dig tillbaka och hur du kan våga ta nästa steg. Genom samtal, rörelse, kreativitet och reflektion väcks modet att leva det liv ditt hjärta längtar efter. Vi delar berättelser, skratt, dans och musik och låter Greklands ljus, hav och stillhet bli en del av resan inåt. En resa för alla som har en längtan att följa sitt hjärta på nytt eller igen eller att för första gången ta modet att göra det. Eller bara vill förstärka det du redan vet om ditt hjärtas längtan. Läs mer HÄR:

23-30 Maj Pascalidou Party week på Samos med mig, Tess Merkel Solomons och Alexandra Pascalidou . En sprakande trio. En yogaguru, en discostjärna och en sagoberättare som bjuder in dig till en vecka där livet ska firas och fyllas med glädje. En dionysisk vecka med yoga, sång, dans och fest för alla sinnen! Där kroppen får andas, själen får sjunga och hjärtat får slå glädjevolter. Dessa två kvinnor har gett mig de roligaste stunder men också en av de finaste samtalen i mitt liv. Vi har gått igenom så mycket och har peppat varandra att stå stolta och inte ta skit. Så det här är en resa för dig som är social, som vill umgås och hjälpa till att fylla dagarna med glädje MEN som också behöver dina pauser och återhämtningsmoment. Vi kommer att inspirera men DU kommer också behöva gå in med eget ansvar i hur lyckad den här resan kommer bli. Detta är inte en resa för dig som vill ryckas med och lämna över till oss enbart utan en resa för dig där du vill vara en del av kraften i gruppen. Du kan välja att åka själv eller med någon du tycker om att hänga med. Läs mer HÄR.

5-7 Juni 20 års jubileum på Tofta retreat. Mer info kommer!

18-25 Juli Sommarvecka på Masesgården. Ja låt oss säga så här, den här veckan är så inrutad bland Masesgårdens gäster att det är svårt att få plats på denna kurs om du inte är snabb i svängarna. Här blandar jag mina kurstimmar ( 19-24 Juli ) med yoga förstås tillsammans med mitt inkännande men även busiga som sätt gör att deltagarna nästan aldrig vet vad som kommer att hända. Men en sak vet de. De åker därifrån med självinsikt, lugn och livsglädje. Många bokar denna vecka till nästa år, samma dag som de åker härifrån när kursen är slut. Detta är en vecka för alla att fylla kroppen med hälsosam mat och sköna träningspass med personalen på Masesgården. Vi ses 15.30-17.30 på eftermiddagarna. Den här veckan ligger inte ute än på Masesgårdens hemsida så kontakta dom vi mail eller tel om du vill få plats. Lär mer HÄR.

3-7 augusti Sommarveckan på Tofta retreat i Bohuslän. En vecka full av yoga, workshops, meditation, mediationsvandring vid havet, m.m. och framför allt glädje och stor energiboost. Alla kan medverka oavsett kunskapsnivå, även nybörjare. Det här är en vecka som sätter avtryck och flera deltagare återvänder, ofta med några års mellanrum men det finns de som är med varje år. Läs mer HÄR.

6-13 september Lesvos och Livslust och närvaro 45 plus. Den här resan blev en succé 2025 och är ett hjärtebarn för mig och Camilla Lebert Hirvi. När jag utformade 45plus kurserna och resorna fick jag några emot mig. Varför begränsa till bara 45 plus? Jo för vi förstår varandra och det som sker i livet mellan 45 och 60! Så min vän, känner du att det är dags att omge dig med kvinnor som, precis som du, har gått igenom livets stora skiften? Åren mellan 45 och 65 kan rymma allt. Barn som flyttar hemifrån, föräldrar som blir sjuka eller går bort, förändringar i kroppen, sömnen och känslolivet. Det är en tid av sorg, skratt, trötthet, nya upptäckter. Och ibland en helt ny sorts frihet. Under den här veckan på Lesvos möts vi i systerskap, med samtal, yoga, meditation och glädje. Vi delar erfarenheter, får kraft av varandra och hittar vägen tillbaka till livslusten. I kroppen, hjärtat och själen. Du kan LÄTT åka själv. Men det är också en bra resa att göra med sin väninna, syster eller mamma. Hedra er relation i kvinnans anda. MEN din man kan faktiskt också följa med även om han inte just går kursen. Det kan bli riktigt fint faktiskt. Läs mer HÄR.

4-5 oktober Vikinlinjen till Åland. Den 4:e oktober välkomnar Tidningen Nära dig till ett dygn fyllt av inspiration, insikter och gemenskap. Ombord väntar ett program fullt av spännande föreläsningar och workshops om allt från medialitet, healing och astrologi till änglakontakt och tarotkort. Du får också chans att prova meditation och ta del av både storseanser och privata sittningar. Jag kommer vara på plats tillsammans med min vän Benny Rosenqvist som hållit i dessa resor i många år nu. Ska bli såååå kul att hänga på igen! Detta är en resa för dig om är öppen emot det andliga och vill utforska det mer. Läs mer HÄR.

Jag är inte för gammal. Det är nu det börjar. Typ!

En av de små tecken som visade sig för mig, på att jag hade kommit tillbaka till mig själv igen efter de 6 år av sorger, klimakteriet och omstrukturering av fröken Berghagens inre fysiska värld, var längtan till att uppleva saker. Jag har alltid haft den. Det var därför jag skrev sagoberättelsen om hästen och kon som jag skrivit om på bloggen men som också finns med i nya boken. Jag har alltid känt mig mer som en häst än en som en ko. En ko stannar gärna i sin trygga hage medan en häst ser längtansfullt ut bort över staketen och undrat var friheten i de öppna fälten är. Flocken har alltid varit viktig men den har jag försökt så gott jag kan att alltid ta med mig. Men genom dessa år från att mamma gick bort 2018 till nu i våras har jag bara känt mig tom.

Som jag berättade på instagram nyligen så är tomheten vi känner inom oss inte alltid depression. Framförallt inte när vi går igenom klimakteriet. Det är att mycket av de saker som hela tiden fört oss igenom veckorna i livet, som i en berg och dalbana med hormonerna och barnspring, som istället blir ett tuffande litet tåg som tar sig från A till Ö. Det kan kännas extremt långsamt och tomt. Men du är inte deprimerad du är bara i en omstrukturering av ditt inre. Hormonerna var också det som bejakade den kreativa sidan i mig och nyfikenheten i livet. Nu planade allt ut. Det som hela boken handlar om.

Så en dag började jag känna den där pirrande känslan från förr i kroppen igen. Den där som gjorde att jag dansade i köket när barnen var små. Reste till Costa Rica själv en vecka i maj och vågade ta steget att flytta till Mallorca. Livslusten. Den drömska blicken som ser ut igenom fönstret och längtar efter att få leva fullt ut igen.

Och nu sitter jag här igen, snart ett år senare efter första pirret som sa att jag börjar landa i mitt nya gamla jag igen, och funderar…. vart bär min längtan mig nu?

Nästa år fyller jag ju 60 år och jag känner mig inte alls gammal. Tvärtom! Jag känner mig mer som om jag verkligen kliver in i Den tredje våren och livet viskar, “ vad blommar dina knoppar ut till nu?” Jo en av de saker som jag känner att jag vill klara av och hinna med i det nästa skede i mitt liv är:

Det är många saker faktiskt. min bucketlist kan göra sig lång. Men en av de saker jag upplever att livet knuffar mig emot är Paris. Dels vill jag verkligen lära mig franska, lära mig laga fransk mat men framförallt vill jag uppleva våren i Paris igen. När jag var 17 år reste jag till Paris första gången och började jobba som fotomodell. Jag bodde till en början i en lägenhet som jag delade med andra modeller och sedan flyttade jag och min väninna Bitte till en av ägarna till argenturens lägenhet mitt i Paris hetaste områden nära Champs Élysees. Vi levde ett underbart liv och jag blev riktigt full första gången. Jag har ju aldrig varit så förtjust i alkohol men en kväll tänkte jag att jag skulle testa och föll raklång ner mot trottoaren och slog i bakhuvudet. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk dagen efter av dubbla skäl men jag drack inte på flera år igen sen.

Nu är det väl kanske inte just den upplevelse jag längtar tillbaka till. Det sägas att en av de sakerna som verkligen är bra för minnet och det kognitiva är att gå minnenas alle. Att återvända till platser du besökt förut och gärna med vänner. Jag skulle gärna vilja åka till Paris igen dels för att gå till de platser jag ofta besökte då men också äta en riktigt god fransk omelette.

Jag hade en tukost lång fuskpäls på den tiden och gick i högklackade skor som var 12 dm i klacken, jag var kortklippt och älskade livet där ingen kände igen mig. Jag kunde vara mig själv.

En av de saker som också hjälpt mig igenom dessa 6 år var faktiskt reflektioner över mitt liv. Jag har skrivit många dagboksblad och även gjort avsked i brev som jag aldrig skickade. Avsked till händelser som jag kanske inte är så stolt över eller människor jag varit arg på som jag gjort inre frid med. Så kanske är det också det som gjort att det där pirret kommit tillbaka. Jag har hedrat de fina minnena och gjort avslut med de dåliga och kan ta nya steg in i livet från den plats jag är nu.

Så jag rekommenderar det verkligen. När tomheten kommer… Få inte panik. Sätt dig ner och reflektera över ditt liv. Fyll tomheten med liv, det liv du levt. Och kanske göra frid och frid med gammalt men framförallt se vilket händelserikt liv du ändå haft i litet och stort.

En dag ska jag tillbaka till Paris! Jag lägger upp en bild här då. Vad längtar du efter att se igen ?

Nej, jag är inte för gammal för att lära mig mer, se mer och uppleva mer. Jag har ju faktiskt bara börjat, typ!

Kram Malin

Första advent och jag vaknar ensam.

Nej det är inte riktigt sant. Båda Martin och Nala sover tryggt på övervåningen men likt ett nyfiket barn vid jul var jag uppe tidigt för att tända adventsljustakarna i fönstret. Jag har ju inget emot att vara själv på morgonen, framför allt inte nu då jag kan få morgonen precis så som jag önskar att den ska vara vid advent. För i vår familj, när vi växte upp var advent nästan lika viktig som julen. Personligen ser jag mer fram emot tiden innan jul än själva julafton. Kanske för att jag verkligen tycker att november är så mörk och tråkig och jag är egentligen inte alls förtjust i vintern och mörkret i våra nordiska länder. Så jag ser verkligen fram emot när vi får tända alla små varma lampor både i träden och buskarna utanför och i fönstren. Och jag vill inte alls tända upp hela lägenheten med massor av lampor bara för att det är mörkt ute utan bara låta små levande ljus brinna och adventsljusstakarna i fönstret. Det känns varmt och tryggt och minnen från när jag var barn kommer tillbaka.

Mormor som alltid såg till att det var städat och fint till den första advent, som att hedra ljuset i mörkret. Och jag och Kristin kröp upp i soffan och kunde titta på julmorgon med en kopp varm choklad. Denna morgon började jag morgonen med en och min enda perfekta kopp kaffe tillsammans med en julfilm. Och medan Martin, som ändå inte är ett julfan och alltid slår på full takbelysning när han kommer upp, sover kan jag njuta av första advent precis så som jag önskar.

Men det finns många som på riktigt vaknar ensamma och jag vet så väl hur den känslan känns. När jag bodde på Mallorca upplevde jag ofta en känsla av ensamhet de där sista veckorna innan jullovet började. Jag och Isak bodde där själva och när han väl gått iväg till skolan var det liksom bara jag. Hela min familj var i Sverige och efter skolan ville Isak oftast vara med kompisar. Antingen så kunde jag sitta hemma och tycka synd om mig själv eller så fick jag vända tanken och göra det bästa jag kan av situationen. Då skapade jag just den rutin som jag fortfarande har kvar. Tiden innan jul blir ju precis så som du själv väljer att tänka om den. Det visste jag ju då som nu.

Min första vän under dessa dagar var Ernst. Jag tände levande ljus och satt där med min dator och tittade på Ernst jul. Många gånger på kvällarna när Isak gått och lagt sig blev julfilmerna min bästa vän och känslan av mys var total. Och så lyssnade jag på julmusik så det ekade i hela lägenheten. Och sov han hade jag hörlurarna på mig. Helst Sonja Alden eller Sara Dawn Finer men också Nat King Cole. Älskade det!! Längtan efter vännerna och familjen i Sverige var total men jag fick göra det bästa jag kunde. Ibland gick jag ner i den lilla byn i Santa Catalina och åt en lussebulle på svenska kaffet som ligger där. Och där är kanske en av de stora skillnaderna mellan medelhavet och Skandinavien, att runt medelhavet går de ner på stadens caffeer och tar sin kaffe och en croissant vid frukost. De äter sällan hemma. Och väl där hälsar de glatt på varandra och säger god morgon även om de sitter själva vid sitt bord. DET saknar jag jätte mycket både i Stockholm eller i Järvsö. Om det inte är Mellqvist i Birkastaden förstås. Det är ett cafe som inte alls känns svenskt. Och alla hälsar på dig och du känner dig sedd även om du är där själv. Min änglamor Mimi känner nog nästan varenda person där för hon hälsar på alla. Och det är också hon som lärt mig just detta. Att göra ett val. Mimi har levt ensam i många är men är aldrig själv. Hon hälsar, pratar, ger komplimanger och är fenomenal på ett sätt som om hon egentligen vore ett italiensk Nonna “ mormor”.

Härom dagen besökte jag en vän som bor på dementboende för äldre. Hon var inte riktigt klar så jag satt mig ner i deras samlingsrum med några andra av deras boende. En kvinna sa om och om igen, “ Jag vill åka hem…. “ Det var så hjärtskärande…. Så även om julen kan kännas ensamma för många så borde vi, om vi har en möjlighet, se till att vi på något sätt gör det bästa vi kan för att göra den så mysig vi känner att vi själva behöver. De finns dom som inte kan… Som är fast i en annan värld eller inte kan på något sätt ta sig därifrån… Den där stunden fick mig verkligen att tänka till. Att vara tacksam för det lilla och att göra så gott jag kan för att vad jag kallar “ bära ljuset” .

Ibland kan ditt leende på stan förändra en annan människas inre känsla. Och jag lovar dig att den gör gott även för dig.

Tiden före jul har i urminnestider egentligen stått för att ljuset kommer tillbaka. Och då pratar jag om solen. Vintertiden börjar gå emot sitt slut och vi får mer och mer soldagar. I år är det den söndagen den 21 december, året kortaste dag.

Visst några firar också Jesus födelse, ljuset i många troendes liv som stod för kärleken, hoppet och ljuset inom var och en av oss. För judarna på den tiden stod han för förändringen som skulle komma. En kung och en krigare. Men det var inte den krigaren de trodde som stod för död åt förtryckarna Romarna, utan för att vända andra kinden till. Att vi alla är betydelsefulla och Gud ska inte användas för maktmissbruk. Inte heller ville han att vi skulle köpa och sälja som besatta under heliga dagar…. Så några av dem ansåg att han inte var Messias och en nu religion började utformas. Judarna firar inte jul, men firar ofta den judiska högtiden Chanukkai december. Chanukka, även kallad "ljusfesten", är en åtta dagar lång högtid som infaller i november eller december enligt den judiska kalendern.

Men för min del så tänker jag så här… jag lägger mitt fokus på ljuset. Ljuset och leendet inom mig i denna mörka månad. Det jag själv kan skapa genom mina tankar och val. Ljuset och värmen i adventsljustaken i fönstret, ljuset jag själv sprider genom ett leende eller ett vänligt god morgon till en främling, en vänlig hälsning på sociala medier och eller en kram till er här där jag sitter vid mitt köksbord. Vägrar att låta mörkret utanför förstöra min dag så jag kämpar på. Vad väljer du? Vad tänker du om denna tid innan jul?

Oj nu vaknade Martin och köksbelysningen slogs på hej och hå. Och Nala började skälla åt något utanför. Slut på min lilla adventsmysiga stund ensam. Men jag är långt ifrån ensam så jag ska inte klaga. Verkligen inte och jag fick i alla fall två timmar av egen tid och julfilm och kaffemys.

Självvald ensamhet eller inte… tänker på min syster Kristin som har sin första advent utan sin pappa Kjell… vi får alla göra så gott vi kan från den platsen vi är på. OM vi har en möjlighet att välja, välja en annan tanke eller handlingen som gör att vi känner oss mindre ensamma, ska vi nog försöka i alla fall att göra det. Välja ljuset….

Och om det inte går… om det känns tungt vet att jag just nu suttit här och försökt på min sätt att visa att jag tänker på dig. Det kanske inte räcker och inte heller hjälper men vet det i alla fall. Och det är många med mig som faktiskt gör det. Ge inte upp om ljuset inom dig, i människan, i världen! Nu är det en tid då vi kan låta varje ljusstake eller julstjärna som lyser i fönstren där vi går igenom vår stads gator symbolisera hoppet om att mörkret snart får ge vika för ljusare tider. I världen, i våra familjer, bland våra vänner, i våra liv och framförallt i våra hjärtan. Och är vi tillräckligt många så kanske förändringen sker. Ljuset vinner!

Håll i ljuset. Det som kan lysa upp din tillvaro en liten stund eller/och i världen. Du är viktig.

Jag önskar dig en fin första advent, vart du än är. Kram Malin

Kultur bra för vår hälsa!

Blir alldeles varm i hjärtat,

Läser på SVT att ”Studio Acusticum tillsammans med ett 20 tal företag valt att lansera kulturföresllningar som friskvård”. Och jag blir alldeles varm i hjärtat!!

Kultur är inte bara ”lyx” – det är hjärnträning, stressreglering och gemenskap i ett. Musik, dans, teater, körsång och museibesök aktiverar nätverk för minne, språk, rumsuppfattning och känsloreglering. Forskning visar:

att välbekant musik kan väcka autobiografiska minnen vid Alzheimer.

att musik/foton förbättrar välmående.

att dans kan bromsa: funktions- och kognitiv nedsättning.

att körsång/musicerande hänger ihop med bättre tänkande;

och att regelbunden kulturkonsumtion är kopplad till lägre demensrisk.

Forskningen styrke det och oss göra kultur till friskvård – för hjärtat och för hjärnan!!

Varför kultur är friskvård

Kultur är inte bara något vi konsumerar – det är något som rör kroppen, nervsystemet, hjärtat och själen. När vi lyssnar på musik, går på teater, dansar, sjunger, målar eller bara deltar i en gemenskap kring kultur, händer något i oss:

Nervsystemet lugnas

Kulturaktiviteter stimulerar det parasympatiska nervsystemet – kroppens “lugn och ro-system”. Det sänker stresshormoner som kortisol och ökar hormoner kopplade till trygghet och välmående.

Kroppen fylls av goda hormoner

Musik, dans och kreativitet höjer serotonin, dopamin och oxytocin. Det är samma signalsubstanser vi behöver för psykisk balans, glädje och kontakt.

Vi frigör känslor istället för att hålla dem inne

Konst och kultur skapar utrymme för uttryck. När känslor får röra sig genom kroppen minskar risken för att de sätter sig som spänningar eller stress i muskler, huvud eller mage.

Gemenskap läker

Människor behöver människor. Kultur skapar mötesplatser där vi blir del av något större än oss själva. Ensamhet är idag en av våra största hälsorisker – kultur bryter den.

Kreativitet stärker vår livsenergi

När vi skapar eller låter oss beröras, aktiveras livslusten, nyfikenheten och känslan av meningsfullhet. Det är en fysisk kraft som påverkar immunförsvaret, hjärtat och hela vår energi.

Jag bad AI söka på nätet om forskning runt kultur i förhållande till hjärn-hälsa:

• Musik väcker minnen. Hos personer med Alzheimers kan välbekant musik förbättra episodiskt/autobiografiskt minne och språk en stund – särskilt när den är personligt vald.

• ”Reminiscence therapy”. Samtal om livet med stöd av musik, foton och föremål ger bättre välmående och kommunikation vid demens.

• Dans & rörelse för hjärnan. Dans (t.ex. tango) kan bromsa funktions- och kognitiv nedsättning, stärka rumsuppfattning och arbetsminne hos äldre med kognitiv svikt.

• Körsång & musicerande. Regelbunden körsång och musicerande kopplas till bättre minne/tänkande och psykisk hälsa hos äldre – och prövas som strategi för att förebygga kognitiv svikt.

• Att gå på museum/konst regelbundet har associerats med lägre demensrisk över 10 år i stora befolkningsstudier – en möjlig ”kognitiv reserv”.

Så kultur håller hjärnan levande och musik väcker minnen. Samtal om livet (med musik & foton) lugnar, öppnar och binder ihop det som spruckit. Dans och körsång stärker minne, närvaro och gemenskap. Och den som regelbundet tar del av kultur har lägre risk för demens.

Innan detta blir friskvård även för Skatteverket, se till att få en härlig kulturhöst!!! På Maxim i sthlm händer massor av roliga saker tex. Jag tänker dra till Lund och Köpenhamn för att få min dos.

Stor kram Malin

Yogans moraliska koder

Många som håller på med yoga trenden glömmer bort att det finns viktiga moraliskt koder som är minst lika viktiga för en sann yogi som yogan i sig. De sammanställdes av en man för länge sedan som hette Patanjalis. Yamas är den första delen av Patanjalis åttafaldiga väg inom yoga – de etiska riktlinjer som handlar om hur vi förhåller oss till andra och till världen omkring oss. De kan ses som moraliska kompasser för ett medvetet och harmoniskt liv.

Här är de fem Yamas:

1. Ahimsa – Icke-våld

Att leva i vänlighet, omtanke och respekt gentemot allt levande – inklusive dig själv.
Ahimsa handlar inte bara om att avstå från fysiskt våld, utan också från hårda ord, dömande tankar och självkritik.

Nyckelord: kärlek, medkänsla, varsamhet.

2. Satya – Sanning

Att vara ärlig i ord, handling och intention.
Satya betyder att tala och leva din sanning, men alltid i harmoni med Ahimsa – alltså att sanningen inte ska användas som ett vapen.

Nyckelord: autenticitet, integritet, klarhet.

3. Asteya – Icke-stöld

Att inte ta det som inte ges – varken materiellt, emotionellt eller energimässigt.
Asteya uppmuntrar generositet, tacksamhet och att känna sig nöjd med det man har.

Nyckelord: rättvisa, generositet, förnöjsamhet.

4. Brahmacharya – Måttfullhet / Medveten användning av energi

Traditionellt kopplat till celibat, men i modern tolkning handlar det om att inte slösa bort sin livsenergi (prana).
Att leva i balans, att rikta sin kraft medvetet och att låta sin energi stödja det som verkligen betyder något.

Nyckelord: balans, självbehärskning, helighet.

5. Aparigraha – Icke-girighet / Icke-anknytning

Att inte hålla fast vid mer än man behöver – materiellt, mentalt eller emotionellt.
Aparigraha hjälper oss att leva i tillit, släppa kontrollen och låta livet flöda.

Nyckelord: frihet, enkelhet, tillit.

Om Yamas handlar om hur vi förhåller oss till världen och andra, så handlar Niyamas om hur vi vårdar vår inre värld – vår relation till oss själva, till vår andlighet och till livet som helhet.
De är den andra grenen av Patanjalis åttafaldiga väg, och utgör en grund för inre klarhet, lugn och självkännedom.

Här är de fem Niyamas:

1. Saucha – Renhet

Betyder både yttre och inre renhet.
Att vårda kroppen, tankarna och omgivningen så att energin kan flöda fritt.
Saucha handlar också om att rena sinnet från negativa tankar och känslor, och att söka klarhet i sitt liv.

Nyckelord: klarhet, enkelhet, balans.

2. Santosha – Tillfredsställelse / Inre frid

Att känna tacksamhet och acceptans för det som är.
Santosha är konsten att vila i nuet, även när livet inte är perfekt.
Den påminner oss om att lycka inte kommer av yttre omständigheter, utan av hur vi förhåller oss till dem.

Nyckelord: tacksamhet, acceptans, inre stillhet.

3. Tapas – Disciplin / Inre eld

Tapas betyder ”värme” eller ”glöd” – den inre eld som driver oss att växa.
Det handlar om självdisciplin, mod och viljan att möta motstånd för att utvecklas.
Tapas renar kroppen, sinnet och viljan, och stärker vår inre styrka.

Nyckelord: disciplin, styrka, transformation.

4. Svadhyaya – Självstudium / Självinsikt

Att utforska sig själv genom reflektion, meditation, heliga texter eller annan visdom.
Svadhyaya är att ställa frågor som: Vem är jag bortom mina roller och tankar?
Det är vägen till djupare förståelse av vår sanna natur.

Nyckelord: medvetenhet, reflektion, självkännedom.

5. Ishvara Pranidhana – Hängivenhet / Överlåtelse till det gudomliga

Att överlämna sig till livet självt, till något större än egot – vare sig man kallar det Gud, Universum, Naturen eller Kärleken.
Det handlar om tillit, ödmjukhet och att släppa behovet av total kontroll.

Nyckelord: tillit, överlåtelse, andlig närvaro.

tänk vad vacker vår värld skulle vara om vi levde efter dessa allihop? Inte bara yogis!

Stor Kram Malin