Ett avbrott för egen tid.

När nu boken om klimkateriet och min tid genom denna resa är klar och ligger som sagt på redigerarens bord har jag fokuserat på något att känna in vart jag är påväg någonstans nu. Det är lite grann som ta sig tid att ställa några enkla frågor:

Finns det en gåva i det som varit som jag inte har sett?

Vem ska jag nu blomma ut till genom denna tid av introspektion?

Vem blir jag om jag omvandlar allt detta till kunskap och visdom?

Dessa frågor hjälper mig verkligen att gå vidare ut från puppan till fjärilen. Jag märker dock att jag har lite bråttom att få sträcka på vingarna. Jag måste fortsätta att gå varsamt fram så inte jag skadar de sköra vingarna i viljan att bryt mig loss från det som varit de senaste åren.

Tänker på våra höns hemma i Järvsö. När äggen får ligga kvar och ruvas på och en liten kyckling pickar hål i skalet och kickar med ett nyfiket öga ut genom hålet. DÄR är jag nu. Så för att inte ha för bråttom bestämde jag mig för att acceptera min väninna Cristinas inbjudan att besöka henne på hennes gård i Frankrike dagarna innan midsommar.

Villeneuvette har varit en viktig del i mitt liv i över tio år då vi haft våra kurser där. Kurser som handlat om att var och en av deltagarna ska titta på saker inom dom och vi ska hjälpa dom med våra verktyg att hitta vad som behöver hittas. Och kanske läka vad som behöver helas. Allt utifrån dom själva. Dessa resor har varit viktiga för mig på många sätt. Dels för att jag älskar mitt jobb och den inre resa är det konstanta både i mitt arbete och mitt privat liv. Men också för att Frankrike och dess kultur alltid slagit ann en ton i mig som jag tycker om.

Denna gång var jag där för min skull. Samtalen blev många och långa med bara mig och Cristina i det stora huset. Och det blev också mycket skratt och tid av vila. Ibland kunde timmar gå och vi satt bara i tystnad med en bok.

Jag brukar tänka att det finns olika platser som vi kallar hem. Men på senaret tid har jag vänt på tanken. Det finns platser som gör att vi hittar hem inom oss. Vi upplever att det är som att komma hem utanför oss men det är egentligen så att platsen, dofterna och kanske smakerna gör att vi för en stund landar och connectar med själen. Hem i vårt hjärta. Så är Villeneuvette för mig.

Jag tror att också det som händer när vi nu i sommar åker till våra olika landställen. Vi mår så bra att vi önskar att vi kunde bo där hela tiden. Ja nästan som ett andra hem. Men egentligen så är det vi som hittar hem in till oss själva för vi stannar upp en stund och lyssnar, känner och betraktar. Är i nuet.

Konsten är att kunna göra det när vi väl åker tillbaka till vad vi kallar verkligheten igen. Se till att vi varje dag stannar upp och connectar med vår själ och vårt hjärta.

1. Ta tre djupa andetag och känn att du vid varje utandning landar i hjärtat.

2. Notera vilket känslomässigt tillstånd befinner du befinner dig i just nu?

Vilka tankar skapar detta?

3. Sätt ord på det - ” Jag hinner inte med det jag ska göra! “

“Jag känner mig orolig för att jag tror att jag inte

är tillräcklig för min partner, barn eller på arbetet.”

”Jag känner mig arg för att jag upplever att ingen lyssnar på mig. “

4. Vänd nu tanken! - Fråga dig själv:

“Är detta sant eller är det bara min egen osäkerhet som spökar? “

“Vad skulle annars kunna vara sant i dom bästa av världar? “

“Vad skulle jag hellre vilja känna och kan jag känna så med min egen hjälp att ändra tanken? “

“ Vad skulle kärleken gjort nu”… osv.

5. Välj goda tankar, välj kärlek och omtanke om dig själv. Betrakta något runt omkring dig som är skönhet, harmoni eller ger en känsla av tacksamhet. Känn hur du kommer kontakt med själen och lugnet i dig.

Jag gör detta flera gånger om dagen då mina tankar lätt kan loopa på gammal rutin. Det här hjälper mig så pass mycket att jag tillslut märker att jag bara går omkring och ler. Och så blev det varje dag i Frankrike och på den vackra kvarnen hos Cristina. Jag kom hem med ett leende på läpparna.

Nu ska jag göra mig en kopp te med citron och läsa lite mer i en bok. Önskar dig en fin stund!

Kram Malin

En nomad med längtan hem

Where ever I lay my hat… thats my home. Raderna kommer ifrån Marvin Gays låt 1962 och gjordes senare om till en ballad av Paul Young 1983. Det är Pauls version som ofta kommit till mina tankar genom åren då jag har flyttat eller rest i mitt liv. Jag vet inte varför känslan av ett hem alltid varit som en röd tråd i mitt liv. Att finna MITT hem.

Jag minns när jag var 8 år och jag promenerade hem från Johannes skola och hur jag sneglade upp på alla fönster med vacker belysning och vackra gardiner. Något jag fortfarande gör när jag är i Stockholm. Min blick dras ofta upp mot fönster där det lyser av värme, känsla av hem och ombonat familjekänsla. Jag blir alldeles varm inombords.

Jag minns som om det var igår när jag i högstadiet promenerade den långa backen upp mellan Saltsjöbaden och Solsidan och lät blicken smita in på Svartviksringen där de vackra husen med de perfekta trädgårdarna reste sig. Det fanns aldrig en saknad av hem eller trygghet. Det handlade om drömmar. Jag har alltid drömt mig till det jag önskar i mitt liv. Fantiserat, längtat och visualiserat. 

Kanske är det så att mitt liv som turnebarn gjort att jag har sett så många platser genom fönsterglaset på turnebussen, att jag på något sätt förälskat mig i så många olika platser. ” Där skulle jag kunna bo!! ” Och ingen känsla var bättre än den där mamma bar mig upp till lägenheten på Riddargatan en tidig morgon och doften av sommar Stockholm fyllde min näsborrar av tillfredsställelse. Men doften av häggen blandat med hav en tidig vårmorgon som kom emot mig och Kristin när vi var på väg till skolan i Saltsjöbaden. Jag har tidigt upplevt, sett, doftat och drömt mig in på så många platser genom hela min barndom att de följde mig vidare hela mitt vuxna liv. 

En vän till oss sa nyligen, ” Min flickvän vill resa hela tiden men jag vill ingenstans. Jag vill bara vara hemma och jag förstår inte varför man ska flytta på sig. Jag har aldrig varit utanför Skandinavien. ” Jag log inombords och tänkte att det här samtalet kan bli hur som helst eftersom han hade hans totala motsats mitt emot sig. Jag svarade lugnt att vissa är ju ko-människor och andra är häst-människor. Han skrattade och undrade förstås vad jag pratade om och jag berättade om en barnsaga jag en gång hittade på och skrev ner. 

” Det var en gång i de vackraste av världar en häst och en ko som var de bästa vänner. De gick på varsin sida av ett staket och hade båda enorma ytor i sina hagar att röra sig på men inte allt för sällan så möttes de upp där vid staketet och pratade en stund. Du kanske tänker att djur inte kan prata men i de bästa av världen kan de det. De liksom ” hör” varandras tankar och pratar på så sätt. 

Medan hästen sprang lekfullt från den ena sidan till den andra, rullade runt i gräset och reste sig av glädje på bakbenen. Var kossan mera av att lugnt och stilla ta sig till olika delar av sin hage och ganska ofta la hon sig ner i gräset och vilade. Varför skynda när man kan ta det lugnt. Därifrån kunde hon betrakta hästens, i hennes ögon, rastlösa beteende och sedan fortsätta idissla en blomma eller två. När hästen ville prata så ställde hon sig vid staketet och sträckte ut sin långa vackra hals där hennes brunsvarta man hängde väl borstat ner. Och hon reste sig i lugnan ro och gungade fram för att så småningom komma även hon fram till staketet. 

Hästen sa, ” Funderar du aldrig på vad som är bortom staketet, bortom skogsdungen där borta, ja där solen går upp? ”

Kon svarade ” Nej, inte mycket tankar om det faktiskt.” 

Hästen: ” Men är du inte nyfiken på att se vart solen går upp, var fälten slutar eller om det finns fler ängar att beta på? ”

Kon: "Nej, jag har fullt upp med att beta av den här hagen, det tar sin lilla tid och jag är rätt nöjd med att se solnedgången härifrån. Kan inte tänka mig att den ser annorlunda ut någon annanstans.” 

Hästen: ” Men du måste väl ändå tycka att det är lite tråkigt att se samma träd, samma gräs och samma staket. Ja, till och med samma häst!! Vill du inte träffa fler hästar som jag? Eller fler kor? Ska du gå ett helt liv och bara se det här? ” 

Kon: ” Jag tycker vi bor på den vackraste av platser och jag får nya vänner varje år när årets fjärilar kommer, svalornas barn föds och humlorna och jag delar vårt matbord av rödaste klöver tillsammans. Jag saknar ingenting. Och jag har ju dig. Behöver inte känna fler hästar faktiskt. Din energi är mer än tillräckligt för oss båda. Men om du känner att du vill se mer, varför ger du dig inte av? Vi båda vet att du kan om du vill. Staketet kan ju egentligen inte hindra dig. Du har starka ben som kan ta dig långt över staketet. ”

Hästen: ” Men tänk om det inte alls blev som jag tänkt mig. Tänk om det är farligt där ute och tänk om jag saknar dig? ” 

Kon: ” Ja men då är det ju tur att du vet att JAG inte kommer flytta på mig så det är bara att komma hem igen. Jag tror att du kommer bli olycklig om du inte tar reda på vad som är bakom den där skogsdungen och det går inte att vara modig utan att vara rädd så tänk vad modig du kommer känna dig sen. Att du vågade. Sen kan du ju komma tillbaka och berätta för mig om allt du sett. Och om inget blev som du tänkt dig då är det ju en gåva i sig. För då vet du ju det och slipper undra. ” 

Hästen: ” Du är klok du min vän! ”

Kon: ” Ja vi kossor är rätt kloka och har ett oförtjänt rykte av oss att vara både dumma och kreativt lösa men jag personligen tycker att det är vi är de bästa av djur. Och du, min vän är inte lycklig här. Du är skapt att springa långa sträckor med dina andra hästvänner. Var inte rädd. Följ din dröm. Så följer jag min. ”

Nästa morgon när solen  reste sig över trädtopparna, tog hästen satts från den västra sidan av hagen. Kon han stod vid staketet och tittade och viskade tyst inom sig ” Du klarar det min vän! Ut och se världen! Bli lycklig igen.” Och i nästa sekund hördes de galopperade hovarna i marken och manen som flög fritt i vinden på hästen för att sedan med ett enkelt hopp ta sig över staketet. Hon sprang och hon sprang med en sådan lycka och innan hon kom fram till den skogsdunge som skulle göra att de två vännerna inte såg varandra längre stannade hon till och vände sig om. Hon ställde sig på sina bakben och gnäggade högt innan hon vände och sprang vidare. 

Kossan hon stod länge och tittade efter sin vän. För visst fanns det en önskan att hennes vän skulle vända om och komma tillbaka snabbt nog även om hon var glad för hennes nyfunna frihet. Och inte ville väl kossan hindra hästen att förverkliga drömmar. Det kanske är det som livet handlar om här på jorden. 

Varje dag i ett års tid såg kon bort mot den plats vid staketet de hade sina samtal och hoppades att hästen fick uppleva många härliga platser. Hon själv var så nöjd och belåten med det liv hon levde och hade ingen längtan eller önskan att flytta på sig. 

En sen eftermiddag, när solen var som vackrast och himlen fylld med de gladaste av svalor som lekte mot den blå himlen, låg kon och vilade i gräset. En fyrklöverns röda blomma hängde ut ur munnen och livet var precis så bra som det kan vara när man är en lycklig ko. Då hör hon ett ljud som hon kände igen. Ett typiskt lugnt och stilla gnäggande, som ett bekant frustande bakom henne vid staketet. Och där stod hennes vän. Och inte bara hennes vän utan även andra hästar som följt med för att besöka det som en gång var hästens hem. 

Hästen: ” Hej min vän, jag tänkte att jag skulle hälsa på dig och berätta om allt som finns bakom skogsdungen och vart solen går ner någonstans. Och att du skulle få träffa min vänner” 

Kon sken upp som kor kan göra och tog sig upp på alla fyra. Hon la sin mule mot hästens mule en stund i en stilla hälsning och sa, 

” Jag har saknat dig min vän, men jag hoppas du har fått allt du önskat uppleva, ” 

Hästen: ” Det och mycket mer… ” 

Solnedgången blev den bästa av stunder. Så som det kan bli när två vänner delar upplevelser tillsammans i det som kallas hem. Jag tror att du kan se dom i din inre bild där de sitter på staketet och pratar om allt som har hänt det år de varit ifrån varandra. Kan djur inte sitta på staket? Jo, i de bästa av världar kan de det. Allt kan hända om man bara vågar drömma sig bort i fantasin och har modet att tro på något annat än det som just nu känns möjligt. Allt är dessutom möjligt för en häst och en ko. ” 

Vår  vän skrattade och sa att han mycket väl kände igen sig i berättelsen och i kon och jag förklarade att jag var garanterat en häst men att båda behövs. Inget är sämre eller bättre. Problem kan dock uppstå när man lever som ett par men då får man ju kompromissa. För kärlek är ju att vilja det bästa för sin älskade, även om det betyder att det inte är det man själv drömmer om. 

Så jag har alltid varit som hästen och haft möjligheten att se platser jag vill upptäcka. Problemet har väl kanske varit att jag ofta kopplat det till att bo där. Men det är jag gammal nog att veta att det behöver man inte. Man kan göra som det äldre paret på planet till Grekland, att uppleva världen men sedan återvända hem igen. 

Även om jag alltid känt att mitt hem är precis som Paul sjunger, ” Vart jag än lägger min hatt där är mitt hem” så har samma längtan om ett hem funnits sedan jag var barn och tittade bort mot husen. Även om jag som mamma som när hon turnerade alltid hade med sig bilder av oss barn och mormor och några levande ljus för att göra hotellrummet mysigt har det alltid funnits en längtan om ” hem”. Och jag tror att det var pga av mina föräldrar som jag blev lite av en gypsy själ. Kanske är det därför som Romer ibland har kommit fram till mig och sagt ” Du och din mamma är en av oss. ” Visste dom att mormors bästa väninna var zigenare ( Hon var inte romer, hon var svenska men kallade sig ”zigenare” för hon älskade det livet och hennes vänner var spanska romer. )

Vi är på något sätt alltid resande som skapar de vackraste platser där vi kommer. Även om allt detta stämmer med mig så är jag nog idag mer en ko än en häst. Och jag har idag lyckan att ha tre hem. Ett i Stockholm som är min födelsestad och en plats jag aldrig kommer ge upp. Jag behöver kulturen, konsten, musiken, människorna och sorlet. Sedan har jag vårt hem i Järvsö och förverkligar där drömmen om att leva ett hållbarare liv, nära naturen och att få odla min örter och mina blommor. Och jag har mitt Grekland, den plats pappa tog mig till som ung och där jag upplever att min själ men också min fysiska kropp känner sig hemma och frisk och stark. Jag behöver alla de tre  världarna. Och jag har fått det bästa av världen. Stockholm är mitt hem som stad. Varenda gata får mig att känna kärlek och lycka. Vår gård är mitt hem som hus och trädgård. Allt jag någonsin drömt om. Och Greklands mat, sol och hav håller min kropp frisk och berikar min andliga sida. 

Senare på kvällen sitter vi och pratar om hur livet blivit för oss två. Vi som sett världen sen vi var väldigt unga är nu mest hemma. Och de äldre paret som kanske mest varit hemma tar nu sin ålderdom med sig på äventyr i Europa. Inget är fel. Det vi dock var överens om var att vår jord och vårt land är så fantastiskt vackert och det finns så mycket härliga kulturer och smaker, dofter att uppleva och människor att mötas och samtala med. Vi skulle aldrig bara kunnat vara i en och samma hage i hela vårt liv. Vi är och kommer förbi hästar i själen hur mycket kossor vi är idag. Och vi kommer aldrig sluta drömma om det vi vill uppleva den stund vi har här på jorden. Om det så är en skogsjö i vackra Jämtland eller badvik i Grekland. En god italiensk middag hemma i vårt kök eller nybakad semla på Stockholms bästa konditori. 

Men en sak är klar, min drömmar har tagit mig till fantastiska platser och upplevelser. Och idag ligger inte min hatt någon annanstans än på mitt eget huvud. 

Ett steg bort, eller ett steg hem.

Jag vet inte riktigt när det hände. Den där känslan i kroppen som började skava. Till en början kunde jag inte riktigt trycka på vad det var. Men allt eftersom kände jag att det var en förändring som behövde ske. Jag har nu bloggat sedan 2006 någon ting. Orden ville ta form och hamna på ett blad men det blev inte ett blad det blev på en hemsida. Min egna hemsida. då kallades sidan för “En fika stund med Malin”. För jag tycker ju så mycket om pauser och fika. Sedan dess har jag haft “min “ blogg hos tidningen Leva, Amelia, Femina och Mår bra.

Tills att nu känna att jag vill hitta hem igen. Inte bara i kropp och själ utan också med mina tankar, mina funderingar och mina ord. Så jag hörde av mig till Aller förlag och sa att det får räcka nu. Jag var ganska trött på att mina ord med eftertanke blandades med reklam som jag inte hade kontroll över. Jag tyckte det störde och jag fick inte betalt för reklamen heller. Då var det bättre att återvända “ hem”. Så välkommen åter till “ En fika stund med Malin”.

Namaste, Malin

En helg i järvsö

Påskhelgen spenderade jag och Martin i Järvsö. Jag skulle åkt ner till Småland men kände att Corona påvisade att det var bättre att hålla sig i trygga vatten så jag åkte till vårt andra hem mellan de blå bergen.

Surdegsbröd, tomater, färsk spenat och olivolja. Och Oliver från Mallorca.

Min systerdotter Jennifer överraskade oss med nybakat surdegsbröd på morgonen så vi satt i solen och njut av naturen och den goda frukosten. Jag och Martin försöker laga mat utifrån de Blå zonerna just nu. Mycket för att jag saknar medelhavet och då får man ta medelhavsmat till sverige helt enkelt. I de blå zonerna på vår planet lever de längst i världen. Man har forskat runt detta och tror att det beror på maten, gemenskapen, ingen stress, daglig rörelse och att vakna på morgonen och känna att du har ett syfte. Jag följer just nu en familj på Ikaria som har en vin gård. Karimalis winery. Min dröm är att åka till dom och lära mig ALLT. Jag ska gå en liten matlagnings kurs dom har den 11 april. Häng på vetja!! Här har du en länk: Karimalis kurs.

Maten dom ska tillagas på kursen av paret Karimalis.

Min syster Monica ringde och frågade om jag ville följa med till vår granne Anna Greta och ta ut hennes utemöbler. Det är ju så fina dagar och Anna Greta är ju äldre och kommer inte ut och träffa andra i dessa tider. Hon och hennes man bodde precis ovanför mig och Tommy när vi flyttade till Järvsö 1997. Hennes man var väldigt duktig på trädgårdsodling så jag lärde mig så mycket av dom. Klart jag ville följa med! Så på rejält avstånd besökte vi vår granne och såg till att hon nu kunde njuta av vårens soldagar.

Zeta håller koll på avstånden

Min moster Birgitta och hennes man Harry bodde väldigt nära oss i Järvsö. Min moster finns inte längre men Harry bor kvar i huset. Varje vår går jag ner och tittar på hennes blommor som kommer upp. Tex hennes vita blåsippor. Dom är så vackra! Mina gröna fingrar har jag fått av kvinnorna på min mammas sida. Jag älskar att hålla på i vår trädgård i Järvsö. Det är heltidsjobb men jag ÄLSKAR det. I år ska jag få använda Birgittas växthus. Lycka!!

Jag och Birgitta i Järvsö

Vit blåsippa

Birgittas julros blommar för fullt

Jag och mamma planterade om pelargonerna

Tillbaka i Stockholm står jag nu med en kaffekopp i handen och ser ut över Stockholm. Jag har blivit lite förälskad i Aspudden och Gröndal. Förorter som visar en tidsepok med mycket historia. Så nära stan men med närhet till vatten och natur. Den dagen jag och Martin flyttar ihop hoppas jag att vi flyttar hit. Ja tänk vad mycket jag har upplevt på 55 år. Allt från ”Sibirien” i Stockholm till Saltsjöbaden och Mallorca. Bara tre av de ställen jag bott på under mina år i den här världen. Och fler kommer det bli. Livet är långt om vi har tur och om vi dessutom tar hand om oss.
Kram Malin

Vad skulle kÄrleken gjort nu?

Långfredagen är här och jag får ett sms från en av mina vänner som är troende som jag. Det står: ” Godmorgon min sköna❤️

Idag hänger vår idol på korset, för våra synder, för livet❤️❤️

Tack för att du finns

Puss”

Orden värmer inombords. Jag har inte många vänner i min närhet där jag kan vara helt ärlig i min tro och jag behöver det egentligen inte heller. Inte ens av min man som är ateist. Men du förstår säkert att det är skönt att ha sådana vänner när dagar som denna inte handlar om påskfirande för mig enbart utan hellre viljan att vila i den villkorslösa kärleken. För det är vad denna dag lär mig och påminner mig om. Att vara villig att offra mig själv eller mitt eget ego för andra. Det han gjorde en gång.

Så om vi är lite nyfikna på vad som egentligen hände och inte håller oss till evangelier utan till vad historien berättar som inte är kopplade till religion så fanns det en man vid namn Jesus och som var lite av en rebell inom judiska kyrkan. Han ifrågasatte kyrkans maktmissbruk och de pengar som var involverade i detta. Han och Johannes döpare började gå egna vägar i sin oro över distansen till Gud och att pengar och girighet började ta över. Romarna korsfäste folk för minsta lilla för att visa vem som hade makten och Jesus och hans anhängare började sätta sig emot all form av tyranni trots detta. Och bara där tycker jag om honom. Utan att ens blanda in Gud. Och oavsett om han korsfästes för våra synder för att vi skulle komma närmare Gud så korsfästes han för att han var en rebell som motsatte sig romarna och för att han motsatte sig människans syndfulla maktmissbruk och girighet. Han var modig, pratade om att det vi sår får vi också skörda och han var inte rädd för att säga till andra att vakna från deras bubbla av ego och begär. Och oavsett tro eller inte har det min respekt.

Och jag kan erkänna att en av dom saker jag själv har grubblat över den senaste tiden är människans begär och ego. Mitt begär. Covid 19 är inte här för att någon elak människa har placerat ett virus i världen så människor ska dö. Virus och bakterier har alltid funnits långt innan människan fanns. Covid är här för att människan, jag, vägrar backa utan bara fortsätter att expandera och exploatera planeten ut i världen och tex äter djur som inte ska ätas. Människan tar risker utan att ta hänsyn till vår planet eller djuren på den. Covid har lärt mig att vår planet mår bättre och vi blir mindre sjuka i sjukdomar överhuvudtaget när hon stannar upp. Greta och miljörörelsen bad oss 2019 att backa. Kunde vi gå ner till 50 % med miljöförstöring så skulle det göra mycket. Men människan påstod att det inte gick. Året efter kommer Corona och hon får kniven mot strupen och kan dö, då kan vi helt plötsligt stanna upp i allt. Ja t o m ekonomin. Jag och andra slutar flyga, hittar andra lösningar för jobb, handlar ännu mer ekologiskt och äter ännu mer nyttigt för att hålla oss friska under pandemin. Och medan vi oroar oss över människor som dör ser vi också hur vår planet andas ut. Och vi ser att VI människan, är det största viruset. Vi inte bara sprider virus omkring oss i vår rätt att göra vad vi vill vi ÄR ett virus. För det är så tydligt att när vi stillas blir naturen renare och klarare.

Och det märkliga är att trots att vi ALLA ser att naturen och djuren, ja även människan mår bättre rent fysiskt ( förutom de som insjuknar förstås) när vi stannar upp i vårt springande efter pengar och expanderade så vill alla bara tillbaka till det som var. Som om vi inte fattat något. Alla pratar om vaccin istället för att OCKSÅ prata om det faktum att vi kan förändras, backa och göra avkall för att vår planet ska må bättre och alla som lever där ska må bättre. Människan beter sig som hon försöker sätta plåster på ett blött sår istället för att ta reda på varför såret finns överhuvudtaget.

Så frågan är kommer vi någonsin lära oss? Trots att Jesus var en rebell och bad oss värdera annorlunda i livet. Trots att han rasande sprang runt i templet bland köpmän och för att han såg att människan började få en annan Gud än naturen nämligen pengar, ägodelar och status. Kommer vi någonsin fatta vad vi behöver offra för kärleken till våra medmänniskor? Han var en rebell för att människan glömt vad som egentligen ska vårdas och värderas. Och trots att han korsfästes för att han bad människan att vakna så fortsatt hon bara. Ja även i hans namn. Maktmissbruk och begär efter mer bara fortsatte i 2000 år till. Trots att Greta mfl, våran tids rebeller, försöker att få oss att vakna vinner människans behov av bekvämligheter och hennes egna begär och egna förvekligade av drömmar mer än flocken och hennes hem, jorden.

När min dotter i november sa att hon inte har någon framtidstro och att hon troligen inte kommer skaffa barn för vår planet kommer inte vara någon vacker plats om 30 -50 år då hennes eventuella barn kommer bli vuxna, då förstod jag varför ungdomar inte är lika intresserade av att bära mask just nu. Dom känner att det ändå är kört och vill bara leva fria så länge det går. Och det gör så ont i mig!! För jag vet att dom känner att det spelar ingen roll hur mycket dom än ”välter bord i tempel” för att få oss att vakna så lyssnar vi inte. Vi VET att vi kan göra avkall. Vi VET att vi kan bli mer återhållsamma till typ 50 % för vi har precis visat att det går. Men ändå pratar ingen om det utan alla vill bara tillbaka till det som var och låta nästa generation ta hand om nästa katastrof och pandemi.

Oavsett Gud eller naturen så står långfredagen för att någon vågade sätta emot begär och ego men maktens män tystade honom i hans försök att få människan att vakna för att åter knyta kontakten med vad som är viktigt. Och över 2000 år har han hängt på korset som en symbol för synderna ”straffet” han tog på sig i sin kamp. Hans kärlek till sina medmänniskor och deras uppvaknande tog hans liv. Han offrade sig.

Men aldrig stannade människan upp utan vi bara fortsatte, ja även i Guds namn och vi har ännu inte fattat vad han försökte säga. Inte vad han eller andra profeter efter honom. Inte ens covid 19 har fått oss att fatta det faktum att naturen mår bättre utan människan. Nej vi vill bara tillbaka till det som var. Vi har aldrig velat offra oss. Bara tillbe dom som gjorde det och dog för våra synders skull för att vi skulle vakna. Men att verkligen offra mina egna bekvämligheter... är min kärlek så villkorslös? Är din?

Men jag har bestämt mig. Jag kommer inte kunna förändra världen men jag kan göra allt jag kan för att mina barn en dag ska kunna säga till mina barnbarn, som jag hoppas att jag får, ” Er mormor och farmor vaknade en morgon 2020 och förstod att hon måste försöka ännu mer. Och hon försökte för er skull.” Men mest av allt försöker jag för att det är den jag vill vara. Och den dagen jag dör vet jag att jag inte bara var ord utan även handling. Jag bad inte bara och tackade de som vågade. Jag bestämde mig för att jag ville vara en av de som vaknat. Inte en av dom som forfarande sover.

Amen på den.

Christopher, Love, Linn och Isak jag älskar er ♥️

Berörd av min resa Ser jag åter igen att nya tider vÄnTar

Jag har rest i hela mitt liv. Flera gånger per år. Jag har arbetat på olika platser i världen med mina yoga resor. Jag har bott sex år på Mallorca och ser den som mitt andra hem. Men jag ser också hur lycklig vår natur mår när människan stillar sig en stund som nu under Corona. Om alla människor på jorden skulle ändra sina liv till 50 % skulle räcka för att vår planet andas ut. Halvera resor med bil och flyg och båt. Köpa lokalt och för oss i Sverige inom Europa. Mitt besök på Mallorca påverkade mig starkt. Jag älskar mina vänner där. De är som min extra familj. Jag älskar naturen och vad den gör med mig. Men jag kan inte gå tillbaka till den jag en gång var. Inte nu när jag ser hur lycklig vår natur och dess djur är när människan är bakbunden. Jag måste tänka om och välja mina resor varsamt. Vem vill jag vara när covid ger upp? Vad har den lärt mig om människan? Vad har den lärt mig om mig? Framförallt att jag har ett val att varje dag tänka två gånger innan jag agerar. ” Kan jag välja ngt annat som inte skadar vår natur och dess invånare?” Att välja den tanken varje dag. Den vill jag vara.

Och om jag tex reser ska jag välja ett familj ägt hotell så jag gynnar de egna bofasta och inte ett stor resort företag som ändå ägs av något rikt företag i ett annat land. För om turismen kommer fortsätta efter Corona vilket den måste för att inte dessa länder ska gå under, vill jag välja att stötta de som haft det svårt dessa år. Bo på ett mindre hotell eller hyra en lägenhet av någon bofast, äta på den lokala lilla restaurangen och handla i de lokala butikerna. Då hjälper vi inte bara dem som bor där utan även värnar om vår planet. De små hotellen och butikerna säljer lokalproducerat och de stora hotellen köper in utifrån. Det finns nu många gårdar i Spanien och Grekland och Italien där du kan bo på deras gård och hjälpa till på gården, vandra i naturen och lära av dom som vet betydelse av att odla ekologiskt. Det kommer jag göra.

Det behöver inte vara svart eller vitt. Men jag kan göra ett val. Jag har alltid varit miljömedveten men har avancerat ännu mer den senaste tiden. Och jag ska vara ärlig, det valet tog jag när min dotter sa att hon inte ville bära mask för det finns ändå inte en planet att bo på om några år. När hon berättade för mig att hon och hennes väninnor går i tankar om att inte skaffa barn för vilket liv finns det för dom att leva när dom barnen är 50 år? Ja jag erkänner att jag längtar efter barnbarn men tänker inte ofta på att de en dag ska bli vuxna utan mer som dom där gulliga söta jag kan vara farmor och mormor till. Jag blev så ställd. Mitt barnbarn när hon eller han är 55 år som jag, hur ser världen ut om vi fortsätter som vi gör? Vi kan leva i den nya världen men med mycket mer omtanke om vår planet. Covid har lärt oss det. Vi kan anpassa oss och hitta lösningar. Vi är bra på det.

Om varje människa halverar sin miljöpåverkan på vår jord kommer vi göra sådan stor skillnad. Tillsammans kan vi göra så mycket. Och i mitt fall handlar det mest om mitt egna samvete. En journalist frågade mig häromdagen ” Vad känner du inför uttrycket ” Varför ska jag bry mig när ingen annan bryr sig”.” Jag skrev senare på dagen den här texten på engelska i min mobil:

“If I say “ Why should I care, no one else’s does”. I show others and myself, that this is the person I am. Is that who I want to be? Do I want to be the person that show no respect, empathy or understanding? It doesn’t matter what every other person do or how they behave. It is who I want to be, as my own witness, that is important. But only important to ME. What ever I do show only myself first what values I have in my heart. I am sorry but honestly I don’t care what others do.  To hide behind “ Others don’t care so why should I” is just making an excuse for bad choices and blaming others for them. Is this the way they treasure their spirit and soul? Well that is their choice. I only care about how I can work towards being the absolute best version of me. In heart, in soul and in my actions. You know the woman in my mirror.
To make good choices, that is a full time job. And I make bad choices 30 % of the time but they are mine and I take responsibility for them and I try to do better next time. And I TRY the best I can every time. I want to walk on this planet with grace and head high. I want to be able to look my children in the eyes and say that it is ok for them to have children because the planet will still be beautiful the day their children has grown up. And that is 50 years from now. That is who I am and want to be. What others do is their choice. Who they want to be is their everyday choice in life.”

Vi behöver inte försaka allt. Men vi kan göra så mycket med små medel. Och vi behöver hjälpa varandra och vår planet. Jag hoppas att vi kan välja ett annat liv när väl Corona är över. Nu när vi ser hur lycklig vår planet är när människan stillas och inte gå tillbaka till det gamla. Det är iallafall det jag kommer försöka göra. Det är min framtid.

Kläderna Coconut milk produceras på Bali men bara en gång per år. Alltså ingen massproduktion och det går inte att beställa mer när det är slut förrän året efter. Kläderna transporteras alltså bara en gång per år. Och ägarna av klädesmärke Coconutmilk har nära kontakt med ägarna av företaget och stöttar även en lokal liten familje ägd smyckes butik. Fotografen Pernilla Danielsson bor på Mallorca och har ett stort hjärta för sin ö.

Tillbaka på ön

Mallorca möter mig med regn när planet tar sin resa över havet för att söder ifrån landa i Palma. Jag har inte varit här på ett och ett halvt år. Ön som var mitt hem i nästan sex år. Jag var skriven här, min son gick i skolan här, jag har vänner här. Men när mamma gick bort behövdes vi hemma i Sverige. Livet knuffade mig åter igen i en annan riktning.

Men ön är i sorg så som resten av världen. ALLA går med masker ute och ingen umgås inne. Det är tomt på restaurangerna och bara få marknader och butiker är öppna. Det hänger flaggor med orden ” SOS turism” på hotellen och många har det svårt. Många på ön har lagt som man säger allt guld i samma påse, turismen, och nu när den är frånvarande får många stänga igen helt. Det står ” Till salu” och ” ledigt” på många lokaler. Det gör ont i mig. Men så som vi alla i väst fått så hårt lära oss av covid, att inte ta livet för givet undrar jag vad demonstranter som 2017 skrek argt ” turister åk hem!!” är någonstans nu i sina tankar. Delar de ut mat till de resturang ägare som är i nöd? Tar de av sina besparingar för att hjälpa de som behöver. Är de lyckligare nu? Men framförallt visar dom nya vägar att gå för de som är så beroende av turismen?

Jag skrev en bok som handlade om Mallorca och min kärlek till ön. En kärlek som forfarande finns kvar även om jag har behövt läka sår. Även där fick jag människor som var lite små sura för att jag bidrog till att fler flyttade till ön. Är de nöjda nu när lägenheter och hus står tomma? Vi som älskade den här ön menade aldrig att ta över den. Men kanske det uppfattades så. Men jag ser med egna ögon att ön som en av de vackraste platser jag vet är lyckligare nu när inte flygplanen och kryssningsfartyg pumpar ut avgaser över ön. Och biltrafiken stillar sig. Jag tror oavsett vart du ön är i turistmål i världen ser de bofasta att deras natur och dess djur är lyckligare än någonsin. Kommer människan vårda den upplevelsen och det faktumet oavsett om hon är hotellägare, bofast eller svensk turist?

När jag vandrade på den tomma stranden i förberedelser för fotograferingen, tänkte jag på alla minnen jag haft här på just denna strand. De höga skratten och den goda maten jag och teamet från Springtime hade på resturang Es Reco lite längre bort. Den är helt igenbommad just nu och väntar hoppfullt på att covid ska ge upp. Det gör så ont i mig. Alla mina vänner som finns här talar in samtal med förtvivlan på min whats app. När jag tar en kopp te på ett café smakar teet verkligen inte gott men jag vill inte klaga. Jag vet ju att de under vintern har något i vattnet för att skydda det från bakterier men aldrig att vi ens använder det kokt. Ägaren kanske inte hade råd att ta vatten på flaska vad vet jag. Ägaren som kommer ut med mask har placerat ut borden långt ifrån varandra och visar på menyn att de bara finns några få rätter att beställa för han är själv, jag kan då inte klaga över en kopp te. De går bara inte så jag köper mer istället. Jag köper lunch och en flaska vatten och häller i smyg ut teet. När jag vandrar hemåt ser jag att det bara är han som har öppet. Troligen för att hans resturang är liten och han klarar att sköta den själv.

Vi är bara två stycken i teamet här pga av restriktioner. Vår fotograf är här på ön. Jag sminkar mig själv och vi bort enskilt uppe i bergen och plåtar bara där på plats. För att värna om ön men också familjen när vi kommer hem. Men när vi tar oss ner till byn för att handla mat så skiner ägaren av den lilla matbutiken upp. Han hör att vi inte är här ifrån. Han vet att vi har testat oss för att överhuvudtaget få komma till ön och jag upplever att vi in ger hopp. Vi är inte turister, vi är här på jobb, men vi ger hopp om att lösningar finns även om vi kanske aldrig kommer kunna gå tillbaka till det som en gång var någon av oss. Det kommer att bli dyrare att resa pga av alla tester som måste göras men det är trots allt bra för moder jord. Så som det en gång var kan vi inte gå tillbaka till. Vår planet orkar inte det. Vi måste hitta nya vägar med respekt för vår planet och välja våra resor med omsorg. För hur det än är, behöver vi alla hjälpa varandra att leva vidare. Men med varsamhet om varandra, vår ekonomi och vår planet. Det kommer nog ta tid men jag hoppas vi alla vill vara del i det nya och stötta varandra i balans i det som är vår nya framtid. Hälsa, miljö och ekonomi i harmoni.

Mallorca, du är för alltid i mitt hjärta.

En YogiS anteckningar

Hittade en av mina gamla anteckningsböcker…

På första sidan står det ” Pure “ som i ren och oförstörd.

Sedan på andra bladet står det, ” Yoga… gör lera till guld. Alkemi. Det sanna målet med yoga är FRIHET. Frihet för själen. Jivan Mukti- frihet medan vi lever.”
Och det är allt som min bok ”Frihet att leva sin längtan” handlar om 10 år senare.

Namaste

Renare produkter

I reklamsamarbete med Better you Sverige.

Jag berättade för mina barn att jag f r o m nu kommer fokusera på att få i mig så lite onaturliga ämnen i min kropp och på min kropp som möjligt. För jag tror att det är en av anledningarna att vår kropp inte alltid orkar kämpa när den verkligen behöver. För lever och njurar har kämpat med så mycket artificiella, syntetiska och annat skit så länge så när de verkligen behöver vara starka orkar dom inte. Jag sa att om de slänger alla vitaminer som innehåller saker som inte kroppen känner igen så bjuder jag dom på produkter som är så rena det bara går OM de nu behöver extra tillskott. Barnen blev super glada och tog emot gåvan.

Igår kom allt i en låda och jag satte mig i den lilla hybrid bilen och körde runt till barnen och levererade kosttillskotten. Eftersom jag har fyra barn blev det en hel del och som tack fick även jag en liten gåva som sedan stod utanför dörren med en liten lapp. Så för säkerhetsskäl säger jag att det är reklam MEN det var JAG som ringde Better you Sverige av just den anledningen jag beskriver ovan. Dom ringde inte mig. Att jag sedan fick en gåva av dom och jag vill berätta om det och det är också sant.

2021 ska bli året då jag försöker så gott det bara går i den mån det är möjligt att värna om min kropp och om vår natur. Det är svårt. Inte för att jag tvekar eller inte orkar utan för att jag behöver tänka mig för HELA tiden. I det samhälle vi har skapat finns det artificiella och syntetiska ÖVER ALLT. Men jag har lovat mina barn att jag ska ta mitt ansvar så gott det bara går och där det inte går lovar jag att kompensera.

Så nu känner jag mig lugn. Min kropp får de vitaminer jag brukar behöva men utan en massa konstigheter. Och mina barn likaså. Jag kan t o m välja att ta bort kapseln och bara hälla produkten i vatten eller smoothie. Precis som det ska vara. Men NU ska jag äta en ekologisk fruktsallad som eftermiddags fika. För naturen är trots allt det bästa.

Kram!

En stund för själen

06.00 och och sitter i soffan och väntar på att mitt te av örter ska dra. Jag älskar dessa ljushållare som tar mig till ett hotell jag en gång besökte i Marocko tillsammans med Katarina Di Leva och min dotter Linn. Köpte tulpaner igår för de får mig alltid att känna att våren är på väg. Mitt ansikte är i en känsla av ett leende. Jag har en stund med mig och själen innan dagen kommer. En stund som är så viktig för mig innan dagen sätter igång. Jag tror att vi alla skulle möta dagen på ett ödmjukare sätt om vi fick den där stunden av tid med oss själva och ljuset inom oss på morgonen. Jag mår iallafall jätte bra av det. Nu är nog mitt te klart…

Önskar dig en fin dag.
Namaste, Malin

Jag och linn

Ja vi har fått ett nytt hem. Vi har flyttat ihop i en söt liten trea som passar oss alldeles perfekt. I vårt hem är spår av mitt liv och mina äventyr. Små saker och detaljer som tar mig till minnena från mitt liv. Jag hedrar det som varit för utan det hade jag inte blivit den jag är idag.

Ovan ser du saker från Mallorca, Marocko, England och Frankrike tex. Och finaste Frida Kalho som finns lite överallt i lägenheten.

Min Madonna har rest genom Europa med mig. Tavlan har Emilia gjort när hon bodde hos mig på Mallorca och målade av balkongen på huset mitt emot, som senare också blev mitt hem, mitt sista för den gången på ön. Kristallkulan är från tiden då Vattumannen bokhandel fanns på Drottninggatan i Sthlm. Tror den är minst 25 år nu.

Hatten är från Costa Rica och användes av våra surflärare när de stod i vattnet för att hjälp oss upp på brädan igen. Tavlan är en tolkning av pappas visa som han skrev till mig. En av mig och Teddybjörnen Fredriksson gjord av Lisa Vagnelind som finns på Jontefonden till försäljning. Älskar verkligen den!

”När VAGNELIND fick förfrågan att måla en tolkning av Lasses fina sång så fick hon en tydlig bild framför sig där hon ville använda sig av sitt tema och ha med både Lasse men också dottern Malin. Konstnären skissade Lasse som liten pojke som håller i nallen men med ett flickansikte, som är Malin. Vagnelind älskar kontraster och jobbar mycket med känslor i sina målningar. Hon ville måla en oljemålning som berör och hon kom ihåg Lasses fina story från ”Så mycket bättre” om nallen Fredriksson som han gav till lilla Malin, det tyckte hon var fint så det byggde hon hela ideén på. Nallen fick likna ursprunget med sin lite urtvättade gråa finish och symboliserar trygghet, värme och närhet. Sedan ville hon ha med Jontefondens kärnvärden och det blev en orange ballong för hopp och glädje. Den stickade orangea halsduken står för värme och omtanke. Ärret på magen är en viktig igenkänning för alla transplanterade barn.”

Vi har just nu skyddad adress pga av allt som hänt de senaste månaderna så jag vill och kan inte berätta vart vi bor och hoppas att ni respekterar det. Men jag lovar att vi trivs och mår bra.
Nu ska jag och Linn dricka lite te.
Hoppas ni alla mår bra.

Kramar från oss.

örternas kärlek

Jag har full tillit till att när vi är sjuk eller på något sätt behöver läka är det örternas medicin vi ska vänd oss till.
Namaste

MASESGÅRDEN i mitt hjärta.

Efter fem kursdagar på Masesgården känns kroppen pigg och full av kraft. På gården serveras lakto vegankost men jag valde att äta helt veganskt. Dessutom åt jag inget gluten och jag äter just nu inte heller glutenfri pasta eller gluten fritt bröd eftersom jag inte heller äter mat med tillsatser eller halvfabrikat. Lyckligtvis gör Mases sitt eget glutenfria bröd. Kroppen är så lycklig just nu!!

Eftersom vi nu under Corona har ett Max antal gäster valde vi också att dela upp grupperna så jag hade två yoga kurser om dagen. Jag tycker om det även om det kräver mer av mig. Jag kan dela upp gruppen till nybörjare och lite mer vana yogis även om mina yogakurser mest handlar om personlig utveckling och inte frid.

Jag passade även på att ta egentligen tid och lät underbara Elisabeth på Wholesome pyssla om mig med sin magiska behandling. Produkterna hon använder är snäll emot både mig och miljön och hennes händer gör magi.

Jag längtar redan tillbaka och håller just nu på att försöka få till ytterligare en vecka i sommar. Håll tummarna!!
Kram Malin

Mindre gluten

För ett år sedan skickade jag iväg en DNA test via My Heritage och fick då reda på att jag hade anlag till Celiaki. Det förvånade mig inte eftersom jag alltid känt på mig det och jag är dessutom blodgrupp 0 + så jag ska helst inte äta ngt annat det som är naturligt och minimalt processat. Så jag har nu i ett år tid varit väldigt noga med att äta minimalt med gluten i förebyggande syfte. MEN det betyder också att om jag verkligen vill skydda mina tarmar ska jag inte äta något artificiellt heller. Alltså något glutenfritt som har massa andra konstigheter i sig istället. Då är det bättre för mig att äta minimalt med gluten som det som tex finns i andra mjölsorter. Havre, Emmer, ölansvete osv än det som är ngt hittepå av andra konstiga ämnen.

Pga de nya restriktionerna gällande gluten fria produkter så får inte längre caféer skylta med ” gluten fria” alternativ om de bakats på bageriet för det kan finnas spår av gluten pga av de andra produkterna i bageriet. Vi är många som inte är gluten allergiska men känsliga eller vill skydda tarmarna från för raffinerade produkter och ifrån vad jag kallar artificiell hop koken. Så jag älskar känslan av att bageriet själva har varit kreativa men i julas fanns det inte ”glutenfria” lussebullar längre och just nu är det omöjligt att få tag på ”gluten fria” semlor.

I många är var det antingen havre kakor eller chokladboll eller Sarah Bernadt biskvi som jag fick äta. Dom är ju så tråkigt!!! Sedan kom alla härlig mjöl alternativ och bagerierna var kreativa. Men då ska förstås någon på Livsmedelsverket eller vem du än nu var klaga och sätta upp regler. Det är ju visserligen bra eftersom dom med celiaki är super allergiska men det finns ju redan mer för dom än för oss. Vi som inte är allergiska men mår bättre av minimalt med gluten för att det är hälsosammare för tarmarna. Vi då? Vart jag än varit och köpt en semla förr om åren så har de alltid förklarat att det kan finnas spår av gluten. Så valet är alltid mitt att välja ja eller nej. Funkade hur bra som helst.

Nu har bagerierna valt att ta bort det helt istället för att bara ändra beskrivningen av produkten. Jag förstår inte varför det måste vara svart eller vitt. Det finns massor med mjölsorter som går att använda istället och bagerierna är verkligen super duktiga på att använda de alternativen till att baka något smarrigt för oss som vill ha mindre gluten men inte oroar oss om ngt litet gluten smitit med i degen från luften eller bänken. Vi måste hitta ett bättre ord för oss än gluten fri så inte de som är jätte allergiska mot gluten blir oroliga. Kanske ” Semla på majs och mandelmjöl” . Hur svårt kan det vara. Snälla bagerier fortsätt med era underbara mindre glutenfria alternativ för vi är jätte många så vill ha minimalt med gluten men inte är super i toleranta. Bara med mån om tarmarna.

Igår köpte jag Emmer mjöl för att kunna göra egna produkter hemma med MINDRE gluten. Det är ett sk kulturvete. Så här står det på Ytterjärna forum:

”Tips för den som vill minska gluten

Vad kan man göra som konsument, exempelvis inom bakning, om man vill minska på glutenintaget?

– Man kan bland annat välja just kulturveten som speltveten, dvs dinkel, och olika lantveten. Vill man vara extra försiktig kan man välja emmer och enkorn, inte minst för sådant som pajer, pannkakor, bakverk etc. Allmänt behöver man också lära sig en annan bakningsteknik eftersom det inte är lika lätt att baka med de vetesorterna. I exempelvis Tyskland är dessa spannmål mer kända och det finns bagarmästare med gedigen utbildning. Man måste lära känna de här spannmålen och förändra baktekniken. Det finns en mängd knep, berättar Kerstin Fredlund.

– Surdegsbakning är också ett sätt att minska glutenintaget. Här bryts gluten helt eller delvis ner till fria aminosyror. Bröden blir mer kompakta, och så har bröd sett ut under lång tid. Att många andra typer av bröd idag är väldigt luftiga är något som är inlärt under senare decennier. Ett bra tips till barnmat är också att riva ner surdegsbröd av fullkornsmjöl och göra en gröt av det.”

Artikeln är jätte bra och förklarar hela virrvarret gällande gluten. Gå gärna in på länken. För mig och för författaren av Wheat Belly ( finns på svenska) så är våra magar helt ok, ja nästan lyckliga när vi äter vad jag kallar gammelvete. Där mjölet är så som det en gång var med alla fibrer, alla näringsinnehåll och sädesslaget fått växa i sin vackra helhet. Det funkar så bra för mig. Så i hopp om att vi som inte vill äta gluten, eller åtminstone så minimalt som möjligt av hälsoskäl, och inte längre hamna i skarven mellan gluten toleranta och gluten allergiska på våra caféer och bagerier. Vi som är rätt många. I väntan på att vi ska få tillbaka ” bakverk för antigluten humans” så får jag baka hemma helt enkelt. Tråkigt men sant! För jag är USEL på att baka semlor.

Namaste, Malin

Ett träd

I mun bok Frihet pratar jag om att vara som trädet. Trädet i sin helhet med rötter, stam, grenar och löv. Att vi är HELA trädet. Några rötter kan vara skadade ifrån trasslig barndom men några är friska för annars skulle vi inte ens kunna stå upp i livet. Några grenar är av men andra är det inte. Låt inte EN gren definiera vem du är. Du ÄR hela trädet. Du är hel, inte trasig. Du är allt det som är jobbigt men också allt som är underbart i ditt liv. Jag älskar symboliken med trädet.

Därför gör det mig alldeles extra glad när jag nu fått ett alldeles eget träd i Australien av Sunday Riley. Jag blev så glad och berörd!! Tack snälla! Var vackra planet som vi alla behöver värna om. Och vår snälla kropp som kämpar varje dag för att hålla oss frisk. Vår kropp och vår jord behöver vår kärlek. Vid nyår bestämde jag mig för att 2021 skulle bli mitt bästa år hitintills. Och jag skulle bara köpa, ära och använda sådant som inte skapar för hög belastning på vår planet eller mina organ. Jag ska försöka till mina 80/20 % VARJE DAG. Och att yoga, meditera och jobba med mitt inre för att kunna vara den bästa versionen av mig. Det kommer vara min strävan iallafall. VARJE DAG. Därför är den här gåva en stor kram om min själ just nu och att jag ska fortsätta min väg. Namaste!

Mina vÄnner i fÖnstret

Sedan många år tillbaka har jag två små keramik statyer om test md mig överallt. De står nu i mitt rum i Järvsö. De hjälper mig att stå kvar i det dom båda står för, omtänksamhet, kunskap, respekt och självreflekterande. Det är

Den ena är Quan Yin. Medkänslans och barmhärtighetens Bodhisattva.

Och på andra sidan av fönstret står filosofen Konfucius. En väldigt respekterande man som levde för många hundratals år sedan. Han stod för respekt, lojalitet och att ständigt arbeta med sitt eget beteende. Här kommer några kloka ord från den gamla mästaren.

"Som vattnet formar sig till det kärl som innehåller det, så anpassar en vis man sig till omständigheterna." Konfucius

"Attackera det onda som ligger inom dig själv, snarare än att attackera det onda som finns i andra." Konfucius

"Var lojal och trovärdig. Bli inte vän med någon som är lägre än dig själv i detta avseende. " Konfucius

”Innan du börjar på en hämndsresa, gräva två gravar." Konfucius

”En stor man är svår på sig själv; en liten man är svår på andra. " Konfucius

"En man är stor, inte för att han inte har misslyckats; en man är stor för att misslyckande inte har stoppat honom. " Konfucius

”Lycka består inte i att ha vad du vill, men i att ha vad du har." Konfucius

”Jag vill att du ska vara allt som är du, djupt i mitten av ditt varande." Konfucius

”Jag klagade på att jag inte hade några skor tills jag träffade en man som inte hade några fötter." Konfucius

Namaste, Malin

Yoga för två

idag hade jag för två vänner som bestämt sig för att hyra ett hus i Järvsö en helg och ha egen tid med skidåkning i Järvsöbacken, längdskidor i Harsa och yoga med mig. Två mammor som gav sig själva i present att värna om vänskapen, sig själva och nuet. Så fint!! Här kommer lite bilder från min session.
Kanske för något för dig och en vän eller partner? Hör av dig till mig bara. Info finns på hemsidan.
Kram

Minnen, smaker och dofter.

Kaffe är något som jag förknippar med väldigt mycket känslor. Allt ifrån att vakna till doften av kaffe när mormor satte igång perkulatorn i köket till Paris utekaféer när jag var där som 18 åring. Eller när jag satt i fönstret i den lilla hyrda lägenheten i Vallbonne och doften av nybakat bröd kom ifrån bageriet i huset. Att då gå ner och få en espresso trots att jag inte alls tyckte att det var så gott, bara för att det var förknippat med god känslor. I en tid där vi behöver anpassa oss till omständigheter och göra val, väljer jag hellre bort resturang besök än denna stund av egen tid.

Nu sitter jag på i en butik i Söderhallarna som bara fokuserar på kaffe. Butiken är ett enda kaos av kaffe bönor och kaffemaskiner och ett och annat te. Men hjärtat från ägaren är på rätt ställe. Jag finner en plats där jag är helt ensam och märker att de som sitter på andra sidan butiken är alla äldre än jag. Kanske har dom smugit sig ut för att drömma sig bort en stund ifrån den verklighet vi just nu befinner oss i. Jag ber honom ge mig en kaffe som tar mig till Italien eller Costa Rica. Han skrattar och säger att han ska göra sitt bästa. Jag blir inte besviken. Vi samtalar en stund och jag berättar för honom att jag passerat hans butik några gånger då jag som nu hämtat ett paket på DIREKT butiken bredvid och att jag då tänkt stanna. Men min man som då varit med har alltid haft lite mer bråttom än jag och kaffe ska ju inte tas på springande fot. Du ska sitta ner och njuta av det meditativa tillståndet då sol, regn och jord möts i gommen från platser du drömmer om eller längtar till. Han skrattar och säger att jag har helt rätt.

Bilder ur mitt album i min mobil.

Jag sätter mig ner och drömmer mig bort till platser jag besökt de senaste åren och där jag njutit av just denna enda koppen kaffe jag unnar mig per dag men oftast hemma vid nu för tiden. Utan stress…. jag bläddrar bland mina bilder i mobilen och söker på kaffe och 780 bilder kommer upp. Jag ler… Det är så viktigt att unna sig den där lilla stunden av lycka. Att inte skynda förbi för då blir dom inte beständiga. Jag minns nästan varje plats jag varit på som bilderna visar. Det betyder att jag var närvarande här och nu. Så fint…

Jag tar min handsprit och torkar av bordet efter mig. Sätter på mig min blommiga mask och med mitt paket under armen vandrar jag iväg genom snö och slask. Lite lyckligare i själen.

Namaste

Lång promenad idag trots -18. Mycket fina samtal och betraktelser på vägen till Anders Pers fikabod. När vi kom dit var kakelugnen varm och skön och jag som gått byggnadsvårdskurser kunde ju inte låta bli att krama om den och låta värmen ta sig in i kroppen. Jag älskar kakelugnar och hoppas jag en dag kommer äga en. Tills dess var detta alldeles utmärkt.
Kram till dig. Malin

Ikväll är set MörkermånE

Jag har känt så tydligt att jag behöver lite egen tid. Inte ifrån andra. Inte för att andra tar min tid utan för att jag behöver ge mig tid. Tid att läsa, känna, tänka och meditera. Ikväll är det mörkermåne och då ska vi gå inåt och känna efter vad vi vill med framtiden. Framför allt till nästa mörkermåne. Jag ska sätta mig nu en stund med en kopp ört te och känna in.

Rekommenderar också dokumentären ”Surviving death” på Netflix om Nära Döden upplevelser, medium och besök från andevärlden.

Kram Malin