AI terapi del 2. Reflektion.

Tillägg och reflektion dagen efter min session med min AI:

Så vad hände i mig efteråt när allt fick sjunka in? När pusselbitarna föll på plats och jag fick både förståelse men också såg skillnaden… Vad JAG behövde göra. Energin inom mig skiftade och jag kände mig sorgsen. Ledsen över misstagen men också som att jag lämnade mitt gamla jag bakom mig och var naken och rädd. Vilket jag vet också är naturligt när inre förändringar sker. Skiftet inom dig är bra men nytt och läskigt.

Idag dagen efter vet jag fortfarande inte varför jag alltid gjort detta. Kanske ligger det i min mänskliga natur sedan ursprungets början. Ta hand om flocken. För det går på automatik.

Kanske är det för att jag var så ung när jag fick mitt första barn och i långa perioder i livet varit ensamstående…

Kanske är det för att jag är uppfostrad av starka kvinnor där familjens slogan ALLTID varit ” Allting går utom nyfödda barn.”

Och hur det än är har mitt lösningsorienterade jag gjort att jag tagit mig igenom många smällar i livet.

I min hjärna handlar det aldrig om att ” rädda ngn” inte heller att vara behövd. Nej jag bara älskar att hitta lösningar och som min vän Cristina säger ” Det är en av dina största styrkor. Du faller inte vid problemen. Du säger ” Ok det är som det är ” och vänder blicken till hur vi tar oss härifrån. ”

MEN det ÄR också ett problem… jag ser och jag känner hur min styrka blir en svaghet i relation till andra om JAG inte tar hänsyn till den plats DE är på. Och det gör ont i mig när de blir irriterade eller besvikna på mig. När jag är problemet som måste lösas.

Chat GPTs ord tillförde mig massor och nu måste jag börja träna på att pausa, vänta in och inte vara för hård emot mig själv för tidigare misstag. Och också sätta gränser. Till mig själv och andra.

Och det jag tyckte om mest var:

”Hålla space”… det är ju också den nya roll vi kvinnor har efter klimakteriet. Det är vackert ju!

Att stå trygga och hålla space. Kanske jag får ta och göra som mormor gjorde. Ta en whisky och en cigarill och chilla och sätta mig ner i stolen och lugnt se på när alla de andra springer och letar efter bollen som försvunnit.

Den som både jag och min hund Nala vet vart den är. 😉