OLIVOLJA – DET GRÖNA GULDET

En kärlekshistoria om hälsa, smak och livets goda

Ni som läst mina böcker om hälsa vet att jag har en alldeles särskild kärlek till oliver och olivolja.

Vart jag än reser, framför allt runt Medelhavet, ber jag om olivolja till brödet, salladen och maten. Och från mina yogaresor kommer jag nästan alltid hem med några flaskor. Små skatter fyllda av sol, jord, traditioner och minnen.

För mig är olivolja så mycket mer än något vi ringlar över maten. Det är ett stycke levande kulturhistoria. Ett arv som människor har vårdat i tusentals år.

Tänk att ett litet olivträd kan växa sig flera hundra, ibland tusentals år gammalt. Att dess knotiga stam kan bära berättelser från generationer som levt före oss. Och att frukterna fortfarande skördas, precis som de gjort sedan antikens dagar.

Det är något nästan poetiskt över det.

Sol, jord, tid och tålamod. Allt samlat i en enda gyllengrön droppe.

Men vet vi egentligen vad vi köper?

Ju mer jag lär mig om olivolja, desto mer nyfiken blir jag. Och desto noggrannare blir jag med vad jag väljer.

För tyvärr har svenska undersökningar visat att många olivoljor som säljs som extra jungfruolja inte håller den kvalitet som utlovas.

Det betyder inte automatiskt att oljan är utblandad med andra oljor. Ofta handlar det om att kvaliteten inte motsvarar kraven för extra jungfruolja, exempelvis på grund av smakdefekter eller brister som uppstått under produktion och lagring.

Jag vill ha en äkta olivolja, framställd med omsorg. Jag vill veta var oliverna har vuxit, när de skördats och hur oljan producerats.

Och jag vill gärna att den ska vara rik på polyfenoler!

Polyfenoler – olivens eget försvar

Polyfenoler är naturliga växtämnen som bland annat hjälper oliven att skydda sig mot olika påfrestningar.

Flera av dessa ämnen har antioxidativa egenskaper, och vissa polyfenoler i olivolja har visats bidra till att skydda blodfetterna mot oxidativ stress.

Det är en av anledningarna till att jag intresserar mig särskilt för extra jungfruoljor av hög kvalitet.

Och så är det smaken!

Jag älskar när oljan är grön och gräsig. När den har en liten beska, kanske toner av färska örter, mandel eller kronärtskocka.

Och framför allt älskar jag det där lilla peppriga stinget längst bak i halsen.

Det som nästan får en att hosta till!

Det kan faktiskt komma från fenolföreningar i oljan, bland annat oleokantal. Men hur mycket polyfenoler en olja innehåller kan man inte avgöra enbart genom smaken. Då behövs en analys.

Det är också viktigt att komma ihåg att olivoljans hälsofördelar inte enbart handlar om polyfenoler. Dess höga innehåll av enkelomättade fetter är också betydelsefullt, särskilt när olivolja får ersätta smör och andra fetter med mycket mättat fett.

En liten olivoljeresa börjar här!

Under hösten tänker jag därför smaka, jämföra, upptäcka och lära mig ännu mer om olika olivoljor.

Jag kommer att dela med mig av mina favoriter, men också berätta vad jag saknar hos vissa oljor.

För det dyraste är inte alltid det bästa. Och det vackraste förpackade är inte alltid det mest hälsosamma.

Till stekning använder jag ofta vanlig olivolja från matbutiken. Men till sallader, färdiglagad mat, bröd och de där små stunderna när smaken verkligen får ta plats väljer jag gärna en extra fin jungfruolja.

Jag vill hitta oljor som förenar god smak, dokumenterad kvalitet och ett omsorgsfullt hantverk.

Och kanske inspirera er att också bli lite mer nyfikna.

Först ut – italienska Gridelli Olio Novello

Min första olja i den här lilla serien kommer från italienska Gridelli, vars olivolja går att köpa i utvalda svenska butiker.

Oljan heter Olio Novello, är gjord på olivsorten Correggiolo och kommer från skörden 2025.

Novello betyder ungefär ny eller ung och används om den färska oljan från säsongens första skörd.

Correggiolo är en traditionell italiensk olivsort som bland annat förknippas med Toscana och Emilia-Romagna.

Gridellis oliver kommer från trakten kring Rimini, där kullarna möter landskapet nära Adriatiska havet.

Det är en sort som kan ge en vackert grön, aromatisk olja med toner av gräs, kronärtskocka och örter. Ofta med en fin balans mellan fruktighet, beska och pepprighet.

Men precis som med vin spelar både jordmån, väder, skördetid och tillverkning stor roll.

Samma olivsort kan ge helt olika upplevelser beroende på var och hur den odlas.

Och kanske är det just det jag älskar. Att varje olivolja bär på en berättelse om platsen där den föddes.

Vad tycker jag om smaken?

Min första upplevelse av Gridellis Olio Novello är att den är härligt gräsig, mjuk och rund.

Den har en behaglig grönska och en fin smak som inte tar över maten.

Däremot saknar jag lite av det kraftfulla, peppriga stinget som jag personligen tycker så mycket om.

Det kan bero på flera saker. Bland annat skördeförhållanden, olivernas mognad och hur oljan utvecklats sedan pressningen.

En Novello är ofta som mest intensiv och aromatisk när den är alldeles färsk. Med tiden förändras smakprofilen, även om oljan fortfarande kan vara god.

Så mitt första omdöme?

En rund och god italiensk olivolja med vacker grön karaktär. En olja jag gärna använder till sallader, grönsaker och ett gott bröd.

Men jag fortsätter min jakt på det där riktigt intensiva gröna guldet!

Jag har ännu inte sett någon verifierad analys av polyfenolhalten i just den här oljan, så den delen får förbli ett frågetecken tills vidare.

Det enkla livet – och den goda hälsan

Det finns något med Medelhavets matkultur som alltid har tilltalat mig.

Det enkla. Det långsamma. Respekten för råvarorna.

En bit nybakat bröd. Några solmogna tomater. Oliver. Lite havssalt. En god olivolja.

Och tid att sitta kvar vid bordet.

Vi talar ofta om hälsa som något vi måste prestera. Träna mer, mäta mer, optimera mer.

Men ibland tror jag att vi behöver påminna oss om att hälsa också handlar om njutning, gemenskap och om att uppskatta det enkla.

Olivoljan är förstås ingen mirakelmedicin. Men som en del av en varierad kost, rik på grönsaker, baljväxter, fullkorn och andra råvaror, har den en självklar plats i den medelhavskost som forskningen länge intresserat sig för.

Och det tycker jag är vackert.

Att något kan vara både gott och bra för oss.

Att kunskap och njutning faktiskt kan gå hand i hand.

Så nu börjar min lilla olivoljeresa. Jag kommer att dela mina upptäckter här på bloggen och samla oljorna under höjdpunkter på Instagram.

Kanske hittar vi tillsammans några riktiga skatter.

För ibland ryms det stora i det lilla. En droppe olivolja. En bit bröd. Ett samtal som får ta tid.

Och livet, precis som olivträdet, mår kanske allra bäst när vi ger det god jord, ljus och lite tålamod.

Sigá sigá – långsamt, långsamt.

Kram Malin