Det jag bär i mitt hjärta är också det jag sänder ut.

Det finns människor som kan titta på nyheterna flera gånger om dagen utan att bli påverkade.

Det finns de som kan se krigsfilmer, dokumentärer om mord, brott och övergrepp utan att det berör dem känslomässigt.

Och så finns det vi som inte klarar det – utan att det också skapar fysisk rädsla.

När känslorna blir så starka att kroppen reagerar. Hjärtat rusar. Andningen förändras. Ångesten smyger sig på.

Människan attraheras tyvärr av katastrofer.

Det är därför löpsedlar bygger på skrämsel och drama.

Och det är så lätt att fastna i spiraler av negativa nyheter, särskilt i sociala medier.

Jag fick lära mig av mamma att det var viktigt att se på nyheterna – för att vara uppdaterad och bildad.

Och till viss del håller jag med.

Men för mig behöver det finnas en vakenhet kring hur det påverkar just mig – emotionellt och fysiskt.

Jag mår bättre i kroppen.

Mitt hjärta är lugnare.

Min ångest är i stort sett obefintlig sedan jag slutade titta på nyheterna på morgonen.

Nu sitter jag istället med min kopp te och skriver i min anteckningsbok.

Tankar som kommer upp.

Eller så mediterar jag, rör på mig, tar en promenad med Nala 🐕.

I min värld är det också så här:

Vi som är känsliga för ständig matning av katastrofer och elände – och där det skapar rädsla inom oss – vi sänder också ut rädsla. Just på grund av vår känslighet.

Hjärtats kraft är enorm.

Och för oss som känner mycket behöver vi komma ihåg att ju mer rädsla vi bär, desto mer rädsla skickar vi vidare.

Till vår egen kropp.

Och till vår omgivning.

Därför är det så viktigt att vi värnar vår inre frid och vårt hjärtas lugna, kärleksfulla energi.

Idag tittar jag inte så mycket på nyheter.

Och när jag gör det är det via @svtnyheter-appen, där jobbiga och underbara nyheter blandas på ett mer balanserat sätt.

Ofta frågar jag istället Martin – som inte alls är lika känslig som jag – så får jag det senaste den vägen.

Det viktiga, tror jag, är att jag inte har gått i rädsla och “stängt av” livet.

Jag har gått i kärlek och omtanke om mig själv.

För mig fungerar det inte att stänga av ur rädsla.

Då är jag fortfarande ett offer. Fortfarande påverkad. Fortfarande i rädsla.

Det som har hjälpt mig är omtanke.

Kärlek till mig själv.

Och visdomen om vad som faktiskt är bra – och inte bra – för just mig.

Det handlar inte om vad jag inte vill ha i mitt liv.

Utan om vad jag vill, och välkomnar in.

Det är där mitt fokus ligger.

Och det är det som stärker min kropp, lugnar mitt sinne och min själ – och fyller mig med kärlek.

Och det är också det jag sänder ut. ♥️

En tanke denna morgon.

Kram Malin