Digital paus på söndagar.

Att stanna upp och stänga av det digitala bruset kan innebära så mycket.

I helgen har jag ägnat mig åt att rensa i gamla kartonger på vinden – något jag skjutit framför mig ganska länge. Det är ju ofta mycket roligare att scrolla igenom vad som händer i världen utanför oss, särskilt när vi har “måsten” som väntar.

Men… den här helgen försökte jag se det som en gåva att rensa. Att tänka annorlunda. Att se skönheten i det.

Minnen som vaknar till liv i gamla kartonger, saker varsamt inlindade i papper. Som min första riktiga servis från Åhléns, 1994. Och hur fint det ändå känns att få städa undan. Ge bort. Sälja vidare – så att någon annan får njuta. Och det där vackra i när allt till slut är klart.

För mig är en av de stora gåvorna med att bo på landet halva tiden att jag glömmer bort mobilen när jag är ute. Allt det där som annars pockar på uppmärksamhet bleknar lite.

Samtidigt… jag följer människor som inspirerar mig, och jag tycker om att ta del av det. Det vill jag vara ärlig med. Men jag vill inte att Gud, universum eller livet ska viska:

“Jag gav dig så mycket vackert att uppleva – och du upplever det genom andra, i din mobil. Jag gav dig livet, fyllt av verkliga människor, ögonblick och närvaro. Vad gör du med din tid?”

Jag vet inte om du är som jag, men jag kan längta redan kvällen innan efter kaffestunden på morgonen. Stillheten. Bara jag och min kopp. Tankar och minnen som stilla passerar. Och det sagolikt vackra i soluppgången genom fönstret.

Jag tar fram min anteckningsbok och skriver några rader. Planerar dagen:

Hämta fler kartonger.

Ringa mina barn.

Öppna kvarnen och städa efter vintern.

Se om den lilla kycklingungen som föddes igår klarade natten…

Inte scrolla.

Utan vara i livet – precis där mina fötter vilar mot marken.

Önskar dig en fin söndag ♥️

Kramar från Vålsjö 🤗

Mslik