Love The Coopers!

Tack fina Pia för tipset om Love the Coopers som en av de bästa julfilmerna. Håller nu med!! Älskar den! ♥️

Och en sådan vacker påminnelse…

Att alla dessa förutfattade meningar, issues mellan oss och irritationer är en del av att vara familj.

Men at the end of the day… when the shit hits the fan, när vi släpper garden och kampen om att ha rätt, så är det ju just den där familjen som varit med och gjort oss till dem vi är idag.

På gott och ont.

Allt jag tyckt varit jobbigt med min familj har gett mig så många fantastiska OCH jobbiga upplevelser av mig själv.

Så mycket jag har fått se och lära om mig själv.

Det vackra, absolut, men också det skitiga, egoistiska och fega. 😂

Ögonblick där jag i självgodhet ansett att jag nog är den enda vettiga. 😂

Tänk vad otroligt lärorikt ändå – i upplevelsen av mig.

Utan mina familjemedlemmars underbara sidor, men också deras avigsidor, hade jag inte lärt mig ett skit om mig själv.

Allt jag ville springa så långt bort ifrån och allt jag omfamnade.

Det har skapat mig.

Och någonstans där växer en sådan ödmjukhet och tacksamhet. Framför allt när jag får lite distans till allt.

Och kanske är det just detta som gör oss människor så fascinerande – vår komplexitet.

En man sa en gång till mig:

”Sök på ordet dysfunktionell familj och säg sedan någon familj i din närhet som inte passar in på åtminstone en lightversion av det.”

Så jag gjorde det. 😂

”Dysfunktionell familj: En familjemiljö där grundläggande emotionella och psykologiska behov inte tillgodoses. Det präglas ofta av bristande kommunikation, otydliga gränser, konflikter, kontrollerande beteenden, missbruk eller emotionell försummelse.”

Och om vi för en stund, väldigt varsamt, skiljer detta från de VÄLDIGT allvarligt dysfunktionella familjer där människor faktiskt far illa – och som med all rätt får äga betydelsen av ordet – så tänker jag:

Är kanske de flesta familjer ändå lite ”normalt störda”? 😂

En familjemiljö där våra emotionella och psykologiska behov inte ALLTID tillgodoses.

Där kommunikationen ibland brister.

Där gränser kan vara otydliga.

Där vi hamnar i konflikter.

Där vi sårar varandra, missförstår varandra, projicerar på varandra, gör fel och ibland inte alls förmår ge den andre det hon eller han behöver.

Men där det samtidigt kan finnas en innerlig kärlek.

Kanske är det inte alltid dysfunktion.

Kanske är en del av det helt enkelt:

familj.

En samling ofullkomliga människor som råkar älska varandra, trigga skiten ur varandra och samtidigt lära varandra mer om oss själva än nästan någon annan kan. 😂♥️

En ”normalt störd” familj som prästen Olle Carlsson brukar säga.

Och kanske är det precis så en familj får vara.

Det finns VÄLDIGT trasiga familjer där ute, där människor verkligen far illa. Kanske vi andra borde vara lite mer tacksamma över den familj vi har.

Den är inte perfekt, men den är vår. Den enda vi har.

Se filmen om du inte gjort det! Den påminner oss verkligen om att vi alla bär på minnen, på gott och ont som gjorde att vi är den vi är idag. Tänk om vi alla kunde se det med medkänslans ögon i mötet med varandra nu i jul och alla våra gemensamma familjeträffar.

Alla bär en historia… din är inte viktigare att förstå och respektera än någon annans.

Kram Malin ♥️

Nästa
Nästa

När kroppen börjar sjunga …