Att vila i det ursprungliga

Tårarna rinner där jag sitter med fötterna vilande mot jorden, palmbladen spelande ovanför mig.

Det är så galet vackert här.

Havet är kristallblått. Inte en människa passerar mig på den stilla stranden, långt bortom turiststråken.

Allt är tyst. Levande. Närvarande.

I min hand håller jag boken Värdet av konst.

Den handlar om hur konst kan upplevas så olika inom oss – oavsett om vi är konstnärer eller betraktare.

Konst är viktig eftersom den talar till oss bortom orden.

Den öppnar rum inom oss där känslor, minnen och insikter får röra sig fritt.

I mötet med konst – vare sig det är en målning, en bok, musik eller naturens egna mönster – får vi spegla oss själva och minnas vilka vi är. Vad vi tycker om och vad vi inte tycker om. Något skapar en känsla – frågan är varför?

Att skriva för hand i en anteckningsbok är en form av levande konst.

Pennan rör sig i kroppens tempo, inte tankens hastighet.

Det skapar ett stilla samtal mellan hjärta, hand och medvetande, där det som är sant får ta form utan att pressas fram. Det hjälper också hjärnan att få vara i sitt ursprung. Ingen autokorrigering där inte.

I det enkla skapandet – att läsa, skriva, betrakta – återvänder vi till vårt ursprung. Till det långsamma.

Till det mänskliga.

För mig är det jag ser just nu den vackraste konsten av alla.

Naturens kaos och ordning i samma andetag.

En ständig kreativ process.

Nattens vågor har skapat formationer i sanden.

Det som från marken kan upplevas som kaos, visar sig – ur ett högre perspektiv – vara perfekta, vackra mönster.

Allt handlar om varifrån vi betraktar.

Jag borrar ner fötterna djupt i sanden.

Mobilen ligger en bit ifrån mig, på flygplansläge.

I morse mötte jag soluppgången, och min inre klocka följer nu ännu mer jordens rytm.

Jag tar med mig boken ner dit där hav möter sand.

Sätter mig med vatten upp till midjan och låter orden landa mjukt.

Vågorna läker kroppen i detta naturliga möte med modern – jorden.

Allt är så ursprungligt vackert att tårarna rinner av lycka.

När jag nu skriver detta har jag varit lika klok som boken i min hand.

Jag har värnat om mitt ursprung idag.

Om det enkla. Det sanna. Det levande.

Att få vara en del av en av universums vackraste platser.

Mitt i miraklet som vår jord är.

Jag skriver i min anteckningsbok:

”Jag går med skönhet framför mig.

Jag går med skönhet bakom mig.

Jag går med skönhet på vardera sida om mig.

Jag går med skönhet ovanför mig.

Jag går med skönhet inom mig.

Jag går med skönhet INOM mig. ”

Klart att tårarna rinner.

Kram Malin

Fakta – att leva i kontakt med vårt ursprung

• Blöt sand och hav leder elektroner från jorden in i kroppen och ger djup fysisk jordning.

• Torr sand leder sämre, men är lugnande för nervsystemet genom värme, beröring och stillhet.

• Havet ger starkast jordning eftersom saltvatten är en mycket god ledare.

• Morgonljus som möter ögonen tidigt på dagen hjälper kroppens inre klocka att ställas in.
  Det signalerar vakenhet, reglerar hormoner som melatonin och kortisol, och påverkar sömn, energi och känslobalans.

Så nästa gång du åker på semester,

försök att strunta i mobilen där på stranden.

Världen där ute klarar sig. Och du också.

Vila från dopaminkickarna i det senaste – även om det kan kännas stimulerande att veta mer, att hänga med, att vara uppdaterad.

Låt kroppen få vila i sitt ursprung.

Vila från det onaturliga.

Du kommer att märka hur hjärtats egen rytm, jordningen i havet och boken i din hand hjälper dig tillbaka till ditt riktiga jag.

Så kan du göra enkelt:

• Låt blicken vila i det första dagsljuset

• Sätt fötterna där hav möter sand

• Andas lugnt och låt kroppen minnas sitt tempo

Kroppen är i grunden elektrisk och rytmisk.

När vi möter ljus, jord och vatten på naturligt sätt påminns den om sitt ursprung. Och en boks rader öppnar upp för fantasin utan hjälp, inre bilder… kanske kommer det tankar att skriva ner med penna och papper.

Det är inte prestation – det är återkoppling. Vi hittar hem igen.

Kram igen!