Från blodröd till vit

Jag kom till den tropiska stranden med något tungt i bröstet. Lättad att få åka hit men ändå med en slags oro. Förändring är inte alltid roligt. Det gamla som vi är van vid är betryggande bekant. Men jag visste att jag behövde släppa taget om som på något sätt klimakteriet ber oss släppa. När det är över är det verkligen som att ömsa skinn och förenas med den du alltid känt att du varit men tappat kontakten med genom livets alla faser. Ja det kändes tungt…

Inte dramatiskt. Men färdigt att släppas.

Mitt fokus på denna resa har varit fysisk jordning och rening. Den första stenen som attraherade mig fann jag i havet. Djup orange-röd. Som om den burit eld en gång. Den ville verkligen landa mjukt i min hand så jag tog med den in. Det var en röd Jaspis.

“Denna vackra sten är riktigt bra på grunden, det ger jordning och är fysiskt helande, och går också under namnet Rödläkare. Red Jaspis ger dig lugn, Säkerhet och stabilitet, och hjälper dig att övervinna orättvisor och missförstånd. Många använder den mot fysisk smärta, där det sägs att det är särskilt bra mot cystit, illamående och gastrointestinala problem.

Chakra: Röd

Stjärntecken: Tjur

Rena:Rökelse, fullmåne, selenit, några timmar i solens strålar”

Källa: Soulful.se

Jag hittade även en Mandarin kvarts. Den kändes lätt i känslan och ropade nästan “ Ta mig också !!”

“Mandarinkvarts kallas Tangerine quartz på engelska och är en orange kvarts. Det är hematit i kombination med vatten som ger en rostiga orange och lite guldig ton. Orange kvarts påminner oss om att hålla en sund balans mellan de givande och mottagande aspekterna av våra relationer med vänner, familj och vår partner. Det sägs att den kan stödja oss att känna oss hela, läka trauma genom att öka kontakt med oss själva och vår sanning. Om du ofta anklagar andra och upplever att saker och ting i ditt liv är andras fel så hjälper mandarinkvartsen dig att ta hem sanningen och kraften till dig själv och börja jobba med dina mönster, trauman och ”mindset”. Källa: Kristallrummet.se

Det passade mig perfekt och i planen för denna resa.

En eftermiddag tog jag med mig den röda stenen ner till havet och och satte mig ned. Jag lät fingrarna smeka den. Jag började känna en känsla av sorg. Att jag inte ville lägga fokus på att förlåta utan att säga förlåt. Jag höll den i handen när tårarna kom. Jag satt nog i 30 minuter och bara grät. Vi kan ju inte förändra andra. vi kan bara förändra oss själva och be om förlåtelse och förlåta oss för våra misstag.

Jag grät inte för någon särskild person. Jag grät för alla som kom in bland mina känslor. Framförallt människor jag själv varit ledsen på eller besviken på. Jag bad om förlåtelse till så många där jag satt och det var så skönt.

Förlåtelse till det som varit.

Till det jag burit.

Till mig själv.

Havet tog emot.

Stenen höll.

Och när det var klart visste jag att jag skulle lämna den kvar. Så jag gick ner och sköljde den i havet. Sedan fick jag en stark känsla att den skulle ligga i solen för att reans med ljus. Senare läste jag att det var precis så jag skulle göra. Dagen efter bar jag ner den till havet igen och lämnade mina sorger där med den.

Sorg ska inte ägas.

Den ska röra sig.

Nu lämnade den mig.

Några dagar senare fann jag en grön sten. En grön Jade. Formad som en kvinnokropp. Inte perfekt. Men mjukt kurvad. Jag log. Som om stenen i min hand sa, “ Det är dags att älska din kropp nu Malin precis där du är. Din kropp är ditt tempel… minns du att du sa det. “ så jag kysste den med mina läppar. Som om jag pussade på mig själv.

Den gröna stenen kom från djup havsbotten en gång.

Pressad upp genom jordens rörelser.

Som kroppen – formad av tryck och tid.

Den påminde mig om att styrka inte är hård.

Den är uthållig.

“Jade är historiskt känt för att få lycka, rikedom, hälsa och kärlek till det som bär det. Det sägs att Jade kan hjälpa dig att nå din fulla potential och uppnå dina mål.

Grön Jade skapar balans, det skapar välstånd och överflöd, öppnar och balanserar hjärtats chakra och hjälper dig på vägen i den andliga världen.

Chakra: Hjärta

Stjärntecken: Aries, tjur, jungfru, vikt

Rena:Rökelse, fullmåne, selenit, några timmar i solens strålar”

Källa: Soulful.se

Jag började hålla den varje morgon. Ibland flera gånger om dagen.

Pussa den lätt igen och igen.

Och sa;

Jag älskar dig.

Inte för hur du ser ut. Inte för vad du orkar. Utan för att du är min.

Och så, en dag när jag hade delat en tanke med min väninna Malena på Facetime. ( En tanke som bar ord som nu kom från en tryggare plats inom mig. En röst jag kände igen. Min egna. Jag sa, tänk om allt är samma sak. Tänk om allt är omslutet av en energi, för allt är ju energi, ett fält som går igenom allt. Och när vi upplever sorg eller trauma blir det som en stagnation av energin någonstans fysiskt elle psykiskt. Energin låser sig. Detta har det pratats om i generationer både i Asien och i Sydamerika och Afrika. Energin måste renas eller lösas upp och flöda igen så det inte blir till sjukdom. När vi sitter i meditation. När vi ber eller när vi utgår ifrån hjärtats energi löses blockeringen upp. Ta hjälp av fältet och lås upp energin som fastnat i dramat och platsen, kroppen eller känslorna flödar av ljus och cirkulation igen.) Så lyste hon upp upp sa att jag borde lyssna till Maria Strömme. Nanoforskaren på Uppsala Universitet. Och jag gjorde det och blev så lycklig att kunde inte sluta le.

Dagen efter fann jag en vit sten.

Tung.

Massiv men lagom att hålla lätt i min hand.

Med ett svagt inre glitter.

Inte dramatisk.

Inte ropande.

Bara stilla där på stranden.

Det var en kvarts – ljus i fast form.

“ Vit agat kan även kallas Snökvarts eller Mjölkkvarts. Det milda ljus som den vita agaten sprider skänker förtröstan och tillit till det enkla och jordnära. Den associeras med den Tibetanska gudinnan White Tara, moderlighet och den närande bröstmjölken. Mjölkkvarts, snökvarts som även kallas vit kvarts eller vit agat ger oss en känslomässigt rogivande och mjuk energi. Den stödjer din närvaro och din förundran över livets magi i det vardagliga. Att mjukt närma sig livets alla aspekter är denna vackra stens medicin. Snökvartsens magi är stillhet, förlåtelse och nåd. Bär denna vita vackra sten” Källa: Kristallrummet.se

Och där, medan jag satt med den i handen, reste sig havet plötsligt i långsamma bågar. Valar. Mörka kroppar som bröt ytan.

Andetag som steg som vita moln över vattnet.

En rygg.

En stjärt som försvann.

De var inte nära.

Men de var tydliga.

Som om djupet själv visade sig. Så märkligt ändå… Min vecka som varit har både mitt och naturens språk varit:

Förlåtelse.

Kroppens kärlek.

Klarhet.

Och nu med valarna djupvisdom.

Valar bär minne. De rör sig genom hav som är äldre än våra berättelser. Och när jag såg dem förstod jag något stilla:

Läkning är inte ett ögonblick. Det är en resa och ett val.

Man går ner.

Man stiger upp.

Man andas.

Man fortsätter.

Och havet bär allt. Och kanske är det så läkning ser ut. Inte som blixtar från himlen. Utan som något mycket enklare.

Man gråter.

Man släpper.

Man älskar.

Man landar.

Flera dagar i rad har jag stått med fötterna i det salta stilla havet och låtit jordens elektroner fylla min kropp. Jag har lekt i havet med vågorna för att röra på mig på ett mjukt men ändå kraftfullt sätt. Kroppen känns starkare för varje dag. Jag känner mig i mer frid än på flera år. Jag känner mig trygg. Och det var allt jag ville. Att min kropp och mitt sinna skulle känna sig trygg med mig igen.

Och havet fortsätter slå mot stranden. Som det alltid har gjort. Valarna rör sig i djupet. Stenarna ligger kvar i sanden.

Ormens år närmar sig sitt slut. Bara några dagar kvar o ch jag har “ömsat skinn” i kärlek och förlåtelse. Och det som är spännande är inte stenarna. Det är att jag känner att jag inte längre behöver dramatik för att känna något. Inga oroliga tankar

Jag känner frid. Och det är den största förvandlingen.

Nu kom Martin med en Corona med Lime. Jag skrattar till… en del av det jobbiga med kroppen har varit att läka efter Coronan då jag svimmade flera gånger efter varandra. Hahahaha ja jag antar att jag är färdig med den biten också.

Nu väntar snart hästens år för Berghagen och oss andra. Hör du min hovar trampa otåligt i backen? Jag är redo!

Namaste, Malin