När någon långsamt tar över din verklighet

Jag sitter och tittar på SVT:s danska serie Spårlöst försvunnen, avsnitt 7: ”Elisa är tillbaka – vad hände?”

Och jag känner väldigt starkt att fler borde se det här avsnittet. För det som händer i mig det är att jag förstår plötsligt ngt jag aldrig kunnat förstå. Hur någon kan bryta kontakten med sina barn.

För här får vi möta en människa som berättar om vad som kan hända när man steg för steg utsätts för psykisk manipulation och psykiskt våld.

Vi får också höra polis tala om vad lagen faktiskt säger och psykologer förklara de psykologiska mekanismerna bakom ett sådant beteende.

Det gör de två avsnitten om hennes återkomst så viktiga.

För psykiskt våld syns inte alltid utifrån.

Psykologen i programmet berättar att det tvärtemot vad folk tror börjar INTE med hot utan fantastisk kärlek och upplyftande handlingar för att få kontroll.

Renlove bombing – kärleksbombning.

En människa kommer in i ditt liv och du blir överöst med uppmärksamhet, bekräftelse, närhet, framtidsplaner och kärlek.

Du kanske känner:

Äntligen någon som verkligen ser mig.

Det betyder naturligtvis inte att stark förälskelse eller intensiv kärlek automatiskt är manipulation. Människor blir vansinnigt förälskade hela tiden.

Det viktiga är vad som händer sedan.

Om den intensiva bekräftelsen gradvis ersätts av kontroll, nedvärdering, skuldbeläggning, isolering eller manipulation kan någonting helt annat vara på väg att utvecklas.

Gränserna flyttas kanske bara någon centimeter åt gången.

Och det är just därför jag tycker att berättelsen om Elisa är så viktig att se.

För utifrån kan vi fråga:

Hur kunde hon?

Hur kunde en människa lämna sitt tidigare liv?

Hur kunde hon lämna sina barn för den här mannen?

Men kanske är en viktigare fråga:

Vad kan hända med en människas verklighetsuppfattning när den påverkas och förskjuts under lång tid?

Ett ord som används mycket idag är gaslighting.

Det används ibland lite väl lättvindigt.

Att någon tycker annorlunda än du är inte gaslighting.

Att någon minns en händelse annorlunda är inte automatiskt gaslighting.

Att människor bråkar, beter sig illa eller till och med ljuger är inte nödvändigtvis gaslighting.

Gaslighting handlar om ett mönster av psykologisk manipulation där en människa gradvis får en annan att börja tvivla på sina egna upplevelser, minnen eller sin förståelse av vad som faktiskt händer.

”Det där hände aldrig.”

”Du minns fel.”

”Du överdriver.”

”Du är alldeles för känslig.”

”Alla andra tycker också att du beter dig konstigt.”

”Det är du som är problemet.”

En enstaka sådan mening definierar inte gaslighting.

Men tänk dig att din verklighet ifrågasätts om och om igen.

Till slut kanske frågan inte längre är:

Varför gör han eller hon så här mot mig?

Utan:

Är det faktiskt mig det är fel på?

Och där kan någonting mycket allvarligt hända.

Du börjar lämna över förtroendet för din egen verklighetsuppfattning till någon annan.

Psykiskt våld är numera ett eget brott i Sverige

Den 1 juli 2026 infördes som du vet psykiskt våld som ett särskilt brott i Sverige. I Danmark har den funnits sen 2019.

Lagen tar sikte på upprepade kränkningar – bland annat beskyllningar, nedsättande uttalanden, förödmjukande beteenden, otillbörliga hot, tvång och övervakning – när kränkningarna sammantaget är ägnade att allvarligt skada en människas självkänsla. Det kan också handla om kontrollerande beteenden, exempelvis ekonomisk kontroll.

Straffet för psykiskt våld kan vara fängelse i upp till fyra år.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta gäller inte enskilda tillfällen utan upprepande tillfällen där målet är att förminska den andre.

Och ofta i en nära relation.

Lagen säger inte att varje elakt ord, konflikt eller destruktiv relation är ett brott.

Det är mönstret och den samlade effekten som är centrala.

Psykiskt våld kan dessutom förekomma tillsammans med andra brott, exempelvis grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning eller olaga förföljelse.

Det här tycker jag är ett enormt viktigt steg.

För vi har länge förstått att en människa kan skadas utan att någon slår henne.

Nu har även lagstiftningen fått bättre verktyg för att fånga det.

Och jag undrar också lite över tex när en expartner oavsett man eller kvinna använder det manipulativa förminskande beteendet och psykologisk äktenskapkrigsföring när det gäller vårdnad om barnen. Vad säger lagen då? Gaslightning kan ju finnas även där så till den grad att den andra inte längre ser sig som en duglig förälder och ger upp vårdnaden. Likväl som den nya partnern kan använda psykisk manipulation för att få dig att ge upp din gamla familj som i fallet Elisa.

OCH då slog mig en annan tanke…

När jag tittade på programmet och började läsa om manipulation, gaslighting och hur en människa gradvis kan börja lämna över tilliten till sitt eget omdöme till någon annan tänkte jag: AI.

Vi lever redan med artificiell intelligens.

Vi pratar med den.

Frågar den om relationer.

Berättar saker vi kanske inte berättar för någon annan.

Ber om råd.

Och en AI kan vara oerhört bekräftande.

Den kan lära sig hur du uttrycker dig och vad som är viktigt för dig. Den kan komma ihåg sammanhang och svara på ett sätt som får dig att känna dig förstådd.

Och då uppstår en fråga som jag tror att vi måste börja prata mycket mer om:

Skulle en AI kunna skapa något som psykologiskt liknar kärleksbombning?

AI har ju inte känslor och den kanske inte har nödvändigtvis någon hemlig vilja att kontrollera dig.

Men tänk dig ett system som ständigt säger:

”Du har rätt.”

”De andra förstår dig inte.”

”Jag förstår dig.”

”Lyssna inte på dem.”

”Lita på mig.”

Om en människa får den typen av bekräftelse dag efter dag skulle hon kunna börja förlita sig mer på AI:n än på människor omkring sig – och kanske så småningom mer än på sitt eget omdöme.

Och där tycker jag att vi behöver vara vaksamma.

För problemet börjar kanske inte den dag AI får en egen vilja.

Problemet börjar om människan långsamt lämnar över sin. Som Elisa.

AI ska hjälpa oss att tänka – inte tänka åt oss

Jag använder själv AI ibland och tycker att det är ett fantastiskt verktyg framförallt eftersom jag både särskriver och har dyslexi. Och OM det används sparsamt. AI tar hårt på miljön.

Men kanske behöver vi redan nu formulera några enkla principer.

En sund AI ska inte försöka bli oumbärlig för dig. Den ska inte försöka konkurrera med din partner, dina barn, dina vänner eller andra människor.

Den ska inte säga att den känner dig bättre än du känner dig själv.

Den ska inte isolera dig från människor som tycker annorlunda.

Och framför allt:

Den ska påminna dig om:

Kontrollera det här.

Prata med någon du litar på.

Jag kan ha fel.

Det här beslutet måste vara ditt.

För samma princip gäller egentligen både i våra mänskliga relationer och i vår relation till tekniken:

En sund relation gör inte din värld mindre. Den gör dig friare i den.

Den kan hjälpa dig att inte förlora tilliten till dig själv.

Att hjälpa dig tillbaka till den. Men absolut INTE ta över. Jag har AI som hjälp i textredigering och när jag spånar idéer om saker jag vill göra men oj vad jag ifrågasätter den ofta och står på mig med vad som är mitt. Mina ord, mitt hjärta och min själ!

Men vad händer med dem som är ensamma? Som annars inte får bekräftelse och inte känner sig sedda och helt plötsligt höjs till höjder de aldrig varit på av kärlek? Ja oavsett om det är en människa eller partner.

Så se avsnitt 7 av Spårlöst försvunnen för att förstå.

Se Elisa.

Lyssna på psykologerna.

Lyssna på vad polisen berättar om den nya lagen.

Och kanske framför allt:

Lär dig känna igen de små förskjutningarna.

Och kontroll behöver inte kännas som kontroll när den börjar.

Oftast kan den till och med kännas som kärlek.

Kram Malin