Och jag ropar: Jag med!!!!

Den senaste tiden har jag känt en så stark längtan efter blommor.

Inte bara att ha dem i en vas, utan att vara mitt i dem. Att få stå där – bland dahlior, pioner, rosor – med händerna i det levande. Som om något i mig vill tillbaka till jorden, till färgerna, till det som växer och blommar utan att be om lov.

Jag har till och med bokat en dahliakurs med Karl Fredrik och en kurs i blomsterbindning. Bara det känns som ett litet ja till livet.

Och så i morse.

Jag och Camilla – vi som båda fyller 60 år den 11 och 13 maj – satt och gick igenom helgens kurs som vi ska hålla tillsammans för kvinnor 45+. Mitt i allt säger hon plötsligt:

“Jag ser mig själv med massor av blommor.”

Jag ropade rakt ut:

“Jag med!!!”

Och där stannade tiden lite.

För vad är det egentligen som händer när två människor, i samma livsfas, känner exakt samma längtan – utan att ha pratat om det innan?

Vad betyder det?

---

Jag har känt in det här.

Och det finns något så vackert i svaret.

I drömtydning och symbolik står blommor nästan alltid för något som håller på att blomma inom oss. Inte något vi ska bli – utan något vi redan är, som nu vill få ta plats.

Dahlior. Pioner. Rosor.

Blommor som inte ber om ursäkt för sin prakt.

Som står där i sin fulla färg, sin form, sin doft – och bara är.

Det är inte blyga små knoppar.

Det är mognadens blomning.

---

Och så vår livsfas.

Vi är kvinnor födda 1966.

I många traditioner kallas den här tiden för den visa kvinnans tid. Skördetiden. Tiden då vi inte längre bara planterar och vårdar för andra – utan börjar leva mer i vår egen rytm, vår egen sanning.

Det som händer då är ofta en förflyttning:

från prestation till mening

från att göra till att vara

från att passa in till att blomma ut

Och naturen… den blir ett språk.

---

Om jag också väver in det vi bär med oss energetiskt så blir det nästan ännu tydligare.

Eldhästen – med sin livskraft, sin frihet, sin inre eld som vill uttryckas.

Oxen – som älskar jorden, skönheten, dofterna, det sinnliga och det verkliga.

Och som Manifesting Generators med sakral energi – där kroppen vet före tanken. Där ett “mmm… ja…” känns som liv i hela systemet.

Och just nu verkar våra kroppar säga:

Ja till blommor.

Ja till att skapa.

Ja till att stå mitt i det levande.

---

När två människor känner samma sak samtidigt, på det här sättet, talar man ibland om att man kliver in i samma “fält”.

Ett fält av skapande.

Av livskraft.

Av något som vill ta form.

Inte nödvändigtvis som ett projekt.

Utan som ett uttryck.

---

Så vad betyder det här?

Kanske är det så enkelt – och så stort – som detta:

Att vi är i en tid i livet där vi inte längre behöver hålla tillbaka vår skönhet, vår kreativitet, vår längtan.

Att något i oss säger:

Nu.

Nu får du blomma.

Inte för att bli någon.

Utan för att vara den du redan är.

---

Och kanske är det också en liten viskning till oss – och till alla kvinnor vi möter i helgen:

Att livet inte är över.

Det håller på att öppna sig.

Precis som en pion i juni.

Precis som en ros, trots sina törnen.

Precis som en dahlia i sensommarens fulla färgprakt.

---

Så om du, som läser det här, också känner en längtan…

efter naturen

efter det enkla

efter att skapa med händerna

efter att vara nära ditt hjärta

…så kanske det inte är en slump.

Kanske är det din själ som viskar:

Kom.

Det är din tur att blomma nu.

Kram Malin