Till Januari…

Vintern innan den tredje våren.

Jag behöver inte bära mer nu
Jag har gjort allt jag kunnat
Lägger ner rustningen en stund

Låter andetaget landa mjukt

Jag har försökt att hålla ihop genom åren
När det stormat, inuti och utanför
Men även starka hjärtan får vila
Stanna upp i det som är

Ge mig tid… att andas fritt
Ge mig tid… att landa här
Jag är inte sönder, jag är hel
Och livet rör sig genom mig, utan fel

Ge mig rum… att sakta ner
Ge mig rum… att känna mer
Mitt hjärta vet vägen hem igen
När jag ger mig själv tillåtelsen

Du behöver inte le idag, min vän
Du behöver inte vara klar än
Stanna upp i detta nu
Låt tyngden falla av… och du

Läkning sker i stilla steg
I de rum där ingen ser
När jag lyssnar inåt, möter det som är
Finns inget främmande här

Ge mig rum… att andas fritt
Ge mig rum… att landa här
Jag är inte sönder, jag är hel
I det nya livet jag ger mig själv

Ge mig rum… att sakta ner
Ge mig rum… att känna mer
Mitt hjärta vet att vägen hem
Är när jag ger mig själv tillåtelse igen

Jag lutar mig mot livet
Vi är inte främmande för varann
Låter ljuset komma in
Och följer det med stilla hand
Ser vem jag alltid varit
Och formats till att bli
Ger mig tid att känna in
Vem jag är nu…
vem jag är nu

Text: Malin Berghagen