Vad triggar dig?

Jag har följt Gregg Braden i över trettio år. Hans visdom har burit mig genom så många skiften i livet. Ibland varsamt, ibland mer utmanande – men alltid med en riktning som lett mig närmare något sant.

Igår, när jag blev intervjuad igen för Gudinnesummit, slog det mig att mycket av det jag delar idag inte bara är ord jag har hört, utan något jag har fått leva igenom. Något som har blivit erfarenhet i kroppen. Och just därför vet jag att det inte alltid är enkelt. Men det är befriande.

För vi kommer inte undan längre.
Vi behöver, mer än någonsin, välja kärlek och medkänsla.
Inte som en vacker tanke – utan som ett aktivt val, i våra liv, i våra relationer, i hur vi möter världen.

Så fort vi triggas är det lätt att vilja dra sig undan. Att undvika personen, situationen, känslan. Men den vägen leder oss bort från oss själva. För det som väcks – väcks i oss.

Triggern sitter inte i den andra. Den visar något i dig.
Kanske en rädsla.
Kanske ett gammalt sår.
Kanske något du aldrig själv skulle göra – och därför reagerar starkt på.
Kanske en känsla av att inte vara respekterad eller vald och då inte älskad.

Och där, precis där, finns också din väg.
Att stanna. Att lyssna. Att våga se.

Att hitta såret inom dig.
Att se dramat du själv – ofta omedvetet – har varit med och skapat.
Och sedan göra något så radikalt som att möta det med kärlek.

Att hålla om det.
Att förlåta.
Att känna empati – både för dig själv och för andra.

För det är inte andras fel att du triggas.
Det är i dig bristen på acceptans, förståelse eller medkänsla visar sig.
Och det är också där läkningen kan ske.

Så om vi, mitt i allt som sker i världen och i våra egna liv, stannar upp och frågar oss:
”Vad skulle kärleken göra nu? ” ( Ur boken Samtal med Gud av Neal Donald Walsch)

Då börjar något skifta.

Inför världens ledare – de som väcker rädsla, ilska eller förtvivlan i oss – kan vi, om vi vågar, se bortom handlingen för ett ögonblick. Inte acceptera eller ursäkta, men förstå.
Vad är det i en människa som leder till så mycket behov av kontroll, bekräftelse eller makt?
Vilken smärta bärs där inne?
Att hålla många liv i sina händer måste vara en tung börda för en själ.

Och i det kan vi välja att skicka empati. Inte som en svaghet, utan som en kraft.

I våra nära relationer ser det kanske annorlunda ut, men vägen är densamma.
När du triggas av en familjemedlem, en partner eller någon från det förflutna – stanna upp.

Fråga dig själv:
Var i mig sitter det här såret?
Vad är det som känns hotat?
Vad är jag rädd för?

Och låt hjärtat få vara med i svaret.

Känn empati för dig själv i det du upplever.
Håll om det som gör ont.
Tacka för det du får syn på.
Och när du är redo – släpp taget.

Inte för den andras skull, utan för din egen.

För vi är inte här för att bära vidare det som tynger oss.
Vi är här för att lära oss, uppleva livet men också att läka, och i det – skapa något annat.

Som Gregg Braden säger: vi är den vibration vi väljer att vara.
Och den vibrationen påverkar inte bara världen omkring oss – den lever i oss. I våra tankar, i våra känslor, i våra kroppar.

Så välj medvetet.

Inte perfekt. Men ärligt.
Om och om igen.

För din skull.
För dem du älskar.
Och för den värld vi alla är en del av.

Helt ärligt – jag gör misstag och faller nästan dagligen i det här.
Men jag tror på det han förmedlar. På den här visdomen. På arbetet med energi och kärlek.

Och jag vet att det påverkar mig ännu mer att inte göra det.
Att inte möta mig själv. Att inte läka i kärlek.
Det känns – hela vägen ner på cellnivå.

Så jag fortsätter.
Jag försöker.
Och jag ber om hjälp, varje dag.

Låt min själ omfamna din, Malin