Att stanna hemma…

Jag tycker det är svårt med alla val som sommaren ger, alla möjligheter att besöka vackra platser som vårt underbara land kan ge oss, visa oss. Sommaren är på något sätt till för gemenskap, skönhet och smaker.

Men det är också lätt att vilja stanna hemma.

Det egna pysslandet i trädgården, på kolonilotten eller vid sommarstugan lockar. I vårt vackra land är sommaren ju inte särskilt lång, och jag kan känna att tiden är knapp för att hinna njuta av allt det vi försöker skapa hemma, eller på vår sommarfavorit.

Samtidigt som min längtan efter att besöka vänner är stor, värnar jag om varje sekund då jag får möjlighet att fixa och njuta i mitt eget sommarparadis.

Just nu vill en del av mig åka och besöka min väninna Birgitta Kjörk vid Kinnekulle, nära Mariestad, för att se hennes otroliga trädgård. Jag vill åka till mina vänner Pia och Patrik på Gotland. Jag vill besöka min favoritstad Lund och dess omnejd.

MEN…

Jag vill också sitta hemma i min fantastiska lada och skriva medan ladugårdsdörrarna står öppna mot ängen utanför. Jag vill pyssla om våra nya höns och rensa i rabatterna där alla fröer nu sätter fart upp mot himlen. Jag vill bli klar med verandan i mitt och Kristins hus här i Järvsö, och jag vill bada i min lilla damm.

Sommarens dilemma.

Men jag tror också att det som hör sommaren till är att låta saker komma lite naturligt. Att vara spontan. Att dra iväg några dagar när längtan kallar. Eller att stanna hemma när kroppen och hjärtat vill det.

Så jag tar nog helst av allt dagen som den kommer.

Sommarens dagar får väcka mig med nyfikenhet, en dag i taget. Det får bli som det blir, helt enkelt.

För en sak har jag märkt:

När jag verkligen är närvarande i dagen som är nu, i alla dess små detaljer, då går sommaren långsamt fram.

Och kanske är det just så vi får den att räcka lite längre.

Kärlek, Malin