Konsten att vara människa – Att se tillbaka.

Ibland söker jag på mitt eget namn i bildarkivet på mobilen och tittar tillbaka på mitt liv. Jag ser kvinnan jag en gång var och minns vad jag kände då. Men idag, med några fler år på jorden, vet jag kanske lite mer.

Den här bilden är en sådan.

Den är tagen i Oman 2005 – ett av de få platser i världen som verkligen berörde mig i själen. Kanske var det den stilla värdigheten i landskapet. Kanske tystnaden. Eller kanske var det för att något inom mig höll på att vakna.

Jag hade med mig @paulocoelho’s bok Zahiren. Den grep tag i mig så starkt att jag skrev ett mejl till honom. Jag berättade att jag drömde om att börja skriva böcker, precis som min svensklärare alltid hade uppmuntrat mig att göra.

Han svarade att jag verkligen skulle följa mitt hjärta och önskade mig lycka till.

Sedan dess har det blivit sju böcker.

Och egentligen har de alla handlat om samma sak – den inre resan. Om att växa som människa. Om att ingen av oss är perfekt. Om att sårbarhet inte är en svaghet, utan en del av det vackra i att vara människa.

Sedan dess har livet bjudit på både skilsmässa, trauman och sorger. Men också på modiga beslut, oväntade möten och fantastiska äventyr – som att flytta till Mallorca och en dag hitta hem till Sverige igen.

Så vad vet jag idag, sextio år gammal, när jag ser kvinnan på bilden?

Vad har livet lärt mig sedan dess?

Jag har lärt mig att medkänsla utan gränser riskerar att bli självutplåning.
Men gränser utan medkänsla riskerar att bli ensamhet.

Livet ber oss hitta balansen mellan de två.

Kärleken ber oss öppna hjärtat.
Visdomen ber oss sätta gränser.

Och kanske är den mest kärleksfulla handlingen ibland inte att bära någon annan, utan att låta sanningen bära er båda.

Kanske är det också just där vi blir verkligt fria.

När vi kan älska – utan att förlora oss själva.

När jag ser kvinnan på bilden känner jag tacksamhet. Hon visste inte allt som väntade henne. Men hon fortsatte ändå att följa sitt hjärta.

Kanske hade Søren Kierkegaard rätt när han skrev att “Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges.”

Nåväl… kanske borde du göra detsamma? Titta på dina bilder på dig själv och se den du var då med den visdomen du har idag. Vad skulle du sagt henne om du hade vetat?

Kram Malin