Vykort från förr

Konsten att vara människa

Del 2

“Words mean more than what is set down on paper. It takes the human voice to infuse them with deeper meaning.”

— Maya Angelou

Jag har alltid haft orden omkring mig.

Född på 60-talet var vi den generation som fortfarande hade brev och vykort i våra liv. Jag minns så tydligt känslan när mamma bad mig hämta posten och jag nyfiket undrade om det fanns något till mig där.

Familjen Berghagen var duktiga på både brev och vykort och höll en stadig kontakt med mig efter mammas och pappas skilsmässa. Det damp ofta ner ett vykort från farmor eller mina fastrar, ofta med vackra konstnärliga motiv.

Mamma och pappa skickade också ofta vykort från sina resor och turnéer. Då var det oftare bilder från platsen de befann sig på – en vacker byggnad, en trädgård eller ett landskap. Jag älskade berättelserna, även om de bara var några få rader, och jag tror att det var då jag blev förälskad i orden tillsammans med den fina känslan av att någon tänker på mig.

När jag började skolan var svenska mitt favoritämne. Trots att jag hade både dyslexi och svårt med grammatiken hade jag fantastiska svensklärare redan från första klass som inspirerade mig att skriva mer.

Magister Möller var från Skåne och var extremt sträng, men han brann för lärandet och skapade teateruppsättningar där vi fick spela för att utforska både grammatik och geografi.

Mamma och familjen Svensson hade inte många bokhyllor, medan familjen Berghagen hade hela väggar fyllda med böcker. I mitt tonårsrum var väggarna täckta av bilder, citat och texter, så mycket att tapeten knappt syntes.

Kanske är det därför min kärlek till orden och gåvan i några skrivna rader ligger mig så varmt om hjärtat att jag ibland oroar mig för att vi håller på att tappa vårt skrivna språk.

Samtidigt visar forskning att hjärnan mår bra av att skriva för hand. Det stimulerar minnet, aktiverar flera delar av hjärnan och kan vara positivt för vårt lärande genom livet.

Kanske kommer det skrivna ordet också att få ett nytt värde i en tid av AI, datorer och emojis.

Tänk att få ett vykort från någon som lika gärna hade kunnat skicka ett sms, ett mejl eller skriva en snabb kommentar på sociala medier, men som istället tagit sig tid att välja ett vykort, köpa ett frimärke, skriva några rader med en penna och lägga det på brevlådan.

Det måste ändå vara en fantastisk omfamning av kärlek i en tid då det oftast bara är paket från olika nätbutiker som dimper ner i brevlådan.

Konsten att vara människa är att vi har möjligheten att visa kärlek på så många olika sätt.

Som jag ofta säger till Martin:

“Det är inte värdet av gåvan du ger mig, eller om den är rätt eller fel. Det är ansträngningen du gör för att ge mig något eller göra något för mig. Eller bara att ta dig tid att dricka en kopp kaffe med mig när du vet hur mycket jag älskar att sitta en stund tillsammans med dig.”

Han sveper ju annars kaffekoppen och springer sedan iväg för att bygga något.

Jag skriver gärna sms till mina barn, och det händer att de inte ens läser dem direkt eftersom deras generation oftare kommunicerar genom meddelanden på sina sociala medier. Jag vet därför att det ibland kan ta tid innan jag får svar.

Men när svaret väl kommer hoppar mitt hjärta av glädje. Inte bara för att de svarar, utan för att de har tagit sig tid att göra det.

Även om det bara står:

“Älskar dig också, mamma.”

Kanske är det också så att vi som närmar oss 60, när förlusterna av föräldrar och jämnåriga vänner blir allt vanligare, oftare går tillbaka till gamla brev, mejl och kort för att minnas vad vi skrev till varandra när vi fortfarande kunde tala med varandra.

Jag gör det ofta.

Jag går tillbaka till mejl, brev och texter som mina föräldrar skrev till mig.

Vi får inte glömma vad våra ord betyder för andra. Vår ansträngning. Den tid vi väljer att ge någon.

Men också vad några skrivna rader gör med oss själva.

Personligen tror jag att de hjälper oss att bevara kontakten med våra känslor.

Så vad sa de visa kvinnorna och männen före oss om ordets betydelse? Och vad säger forskningen?

“Vänliga ord kan vara korta och lätta att uttala, men deras ekon är oändliga.”

— Moder Teresa

“Höj dina ord, inte din röst. Det är regnet som får blommorna att växa, inte åskan.”

— Rumi

“Vänliga ord skapar tillit. Vänliga tankar skapar djup. Vänliga handlingar skapar kärlek.”

— Laozi

“Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord…”

— Matteusevangeliet 4:4

“Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.”

— Lukasevangeliet 6:45

“Writing is medicine.”

“We write to hear ourselves think.”

— Julia Cameron

Psykologen James Pennebaker har forskat i över fyrtio år om expressive writing.

Hans forskning visar att när människor skriver om sina känslor med egna ord kan det hjälpa dem att bearbeta upplevelser, skapa mening och, i många studier, förbättra sitt välbefinnande. Effekterna varierar mellan olika personer, men forskningen har haft stort inflytande inom psykologin.

Han säger:

“Putting experiences into words changes the way we remember them.”

Han visar också att själva processen att sätta ord på känslor hjälper hjärnan att organisera våra upplevelser.

Det handlar inte bara om att “skriva av sig”.

Det handlar om att skapa ordning.

Så det finns många skäl att använda våra ord.

Personligen tror jag att ord är skapande. De börjar i en känsla, tar form genom vår vilja och blir sedan något vi skickar ut i världen.

En skapande process.

På gott eller ont, beroende på känslan bakom orden.

Så varför inte värna om den vackra sidan av att vara människa?

Att skapa närhet, omfamning och kärlek genom våra ord.

Och låta dem tala lite oftare än emojierna.

Nu ska jag skriva vykort till mina barn.

Kram, Malin

“Words matter because they shape the way we see ourselves and each other.”

— Susan Cain