Borta bra men hemma bäst

Järvsöbacken en tidig morgon

Jag är tillbaka hemma i Järvsö igen. Jag känner mig tryggare är och ska nu förbereda för att åter igen börja med online yogan. Vet bara inte vart ifrån jag ska göra den. Hade älskat att göra med er alla med denna utsikt. Visst vore det magiskt?! Hade inte ni också mått bättre då? Mjuka rörelser och meditation med enastående utsikt i bakgrunden. Kanske jag kan få upp värmen i glasrummet på ngt sätt… jag ska försöka.
Namaste, Malin

Vem är jag och vem vill jag vara?

Dessa ord fångade min uppmärksamhet idag. Och många gånger på mina kurser kommer just detta upp. När vi gett så mycket till andra för att vi tror att det är vad vi bör göra eller vad som förväntas av oss och på vägen tappar bort oss själva. Sedan när vi bestämmer oss för att hitta oss själva igen, ge oss själva tid eller väljer vad som är bäst för oss så blir andra sura eller vi liksom ställs utanför. Jag har faktiskt många i min omgivning som pratar om att man ska följa sitt hjärta, följa sin inre röst och att ett nej till andra är att ja till dig själv. Men när de inte får de dom vill ha av dig eller det dom förväntar sig av dig så blir dom besvikna. Då är det som om det inte gäller längre. Det där med att vara sig själv trogen. Var och en av oss behöver fråga oss vad som är viktigaste i detta med att följa sin sanning och sitt hjärta och om det även gäller andra i förhållande till dig. Kan du ta att inte bli prioriterad? Är det ok för dig att någon annan väljer sig själv först, att kanske hänga med ngn annan än dig för dom just nu behöver det? Kan du förstå att när någon väljer sig själv betyder det inte att de INTE valt dig? Är din kärlek villkorslös även när du inte blir som du vill? När vi utövar medkänsla kan vi göra det i stunder då vår egen önskan bör sättas åt sidan för vad dom vi älskar önskar, vill och behöver? Även när det inte inkluderar oss…

Tankar att betrakta…

Vem är du? Vem vill du vara?
Kram Malin

så vÄnder vi blad..

Du utvecklande 2020… oj vad vi har lärt oss mycket dig detta år. Vi har lärt oss så mycket om våra egna och andras rädslor. Om dömanden, antaganden och nojjor. Alla har vi dom. Vi har lärt oss att vår planet mår så mycket bättre utan oss och att vi är för henne det virus Corona varit för oss. Vi har fått se sanningen om vem vi är som människor på all tänkbara sätt. Och att vi kanske inte ska vara så kaxiga utan bli lite mer ödmjuka. Respektera vår planet och hennes rikedom. Respektera varandra. Det är inte längre krig där ute utan kriget är inom oss. Fysiskt och mentalt. Jag ser med förväntan på 2021 och människan. Har hon lärt sig något av 2020?